2004: Det genomgående mönstret är att styckena är uppdelade efter olika personer, t.ex. så här:
(Ex. 6)
Av utredningen framgår såvitt avser RP att… Slutligen har RP genom det aktuella brottet xxxxxxx xxx xx xxxxxxx xxxxxxxxx xx xxx xxxxxxxxxx xxx xxx xx xxxxxx xxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxxxxxxx xxxxxxxx xxxxxxxxxxx xxx xxxxxx xx xxx xx. Xxxxxxxxxxxxx xx xxxxxxxx xxxxxxx xxx xxxxx xxxxxxxx.
CB:s yrkande har vitsordats i sin helhet förutom… Han skall även ersättas med
xxxxxxxxxx xxx xx xxxxxxxx xxxxxxxx xxx x xxx xx x xxxxxxxxx. Xxxxxxxxxxxxx xx xxxxxxxx xxxxxxx xxx xxxxx xxxxxxxx.
Denna indelning kan verka logisk, men trots att det gäller en och samma person är det oftast många helt skilda tankegångar i varje stycke. En del stycken börjar dessutom med denna typ av oklara hänvisning: ”På grund av utgången i ansvarsdelen […]”. Referaten av parternas berättelser är inte indelade i stycken, förutom på två ställen. Följande bindeord används i domen:
• Summerande bindeord: således, därmed, därigenom, därför
• Bindeord som markerar argumentation: även om, emellertid, inte heller, dock • Övriga bindeord: men, vidare, eftersom, med andra ord
Det finns nästan inga bindeord i referatdelarna och i skälavsnitten används de också mycket sparsamt. Merparten av bindeorden i domen markerar en slutsats, däremot finns det få bindeord som utmärker argumentation.
Samtliga pronomen syftar på rätt person. I referatdelarna syftar pronomenet han (det är endast män som kommer till tals i domen, därav finns inga hon) konsekvent på den person vars berättelse refereras till. Eftersom det konsekvent används på det viset i alla referatdelar leder det inte till några problem. I de delar då domstolen kommer till tals är det sparsamt med personliga pronomen, istället används efternamn eller för- och efternamn.
I många fall är hänvisningarna otydliga. För det första används ofta abstrakta uttryck i stil med av de inblandades uppgifter, vilket både gör det oklart vilka personer och vilka uppgifter domstolen menar. För det andra finns det många hänvisningar till det som har sagts tidigare i domen, i uttryck som mot bakgrund av,
på grund av utgången i ansvarsdelen och på skäl som angivits för DK (se ovan). Det
finns dock undantag, då hänvisningarna är mycket tydliga. Ett exempel är att domstolen refererar vad andra instanser har sagt, istället för att bara hänvisa till det, t.ex. så här: ”Av i målet utförd personutredning och ingivet yttrande från
kriminalvården, Frivården Uppsala, framgår att DK är skild och har två barn”. 2014: Referaten av de inblandades berättelser är inte indelade i stycken över huvud taget. I de övriga delarna av domen är styckeindelningen relativt logisk. De flesta stycken inleds med en nyckelmening och varje stycke utgår från en fråga. Dock är många stycken väldigt långa, vilket beror på att både bakgrund, bedömning och slutsats i frågan finns med i samma stycke. Det längsta stycket löper över hela 28 rader.
De bindeord som används är följande:
• Summerande bindeord: därför, sammanfattningsvis, sammantaget, därmed • Bindeord som markerar argumentation: även om, emellertid, inte heller, dock • Övriga bindeord: men, vidare, eftersom
Förhållandet mellan de olika typerna av bindeord är relativt jämnt. Det finns bindeord på de flesta ställen där det behövs, men domen skulle gynnas av att ha ännu fler. I följande utdrag har exempel på bindeord som skulle underlätta förståelsen lagts till: (Ex. 7)
• Även om TK [...]. Det saknas (dessutom) utredning i fråga om skadans storlek och utifrån beskaffenheten [...]
• Tingsrätten anser (alltså/följaktligen/således) inte att de övriga omständigheterna [...] är tillräckliga [...].
Pronomen syftar nästan alltid på rätt person, p.g.a. att det oftast bara är en man och en kvinna som det handlar om. Men på några ställen i texten är det lite rörigt:
(Ex. 8)
• Även om polismannen AH berättat att han inte uppfattade RE som påverkad av
missbruksproblem inverkade på hans agerande och hans förmåga att uppfatta situationen korrekt vid tidpunkten för händelsen.
• Tingsrätten anser sammantaget att den bevisning som åklagaren har presenterat inte är tillräcklig för att anse det ställt utom rimligt tvivel att TK uppsåtligen försökt hugga RE på överkroppen och att denne lyckats avvärja angreppet.
Hänvisningarna är genomgående mycket tydliga. Det som hänvisas till exemplifieras och förklaras, vilket underlättar förståelsen:
(Ex. 9)
• När det gäller rubriceringen, dvs. om gärningen är att betrakta som skadegörelse eller åverkan, konstaterar tingsrätten […].
• Tingsrätten anser inte att de övriga omständigheterna vid brottet, såsom att en kniv använts vid gärningen, är tillräckliga [...].
• Emellertid har hon lämnat en rimlig förklaring till detsamma, dvs. att det var i självförsvarssyfte, vilket inte motbevisats av åklagaren.
5.2.7 Meningarna (fråga 26–28)
2004: Den genomsnittliga meningslängden för domen är 16,07 ord. Värt att påpeka är att det är väldigt stor skillnad på meningslängden i referatdelarna och de delar då domstolen kommer till tals. Meningslängden för endast de sistnämnda delarna är hela 22,83 ord, d.v.s. betydligt högre än det genomsnittliga värdet för hela domen, medan meningslängden för endast referaten är 13,8 ord.
För att få ett grepp om hur variationen av meningslängd ser ut har längden på alla meningar i delen Påföljd räknats ut: 15 meningar består av 14 ord eller färre och sex meningar består av fler än 14 ord, varav tre meningar är över 25 ord långa. Detta visar att det (åtminstone i denna del) är relativt bra variation av meningslängden. Det är däremot mindre bra ur läsbarhetssynpunkt att det finns meningar som är över 25 ord långa.Sammanfattningsvis kan man säga att meningslängden varierar mer mellan de olika delarna av domen än inom dem.
Domens fundamentlängd är 2,4 ord, vilket innebär att meningarna i regel inte har långa bestämningar före sitt huvudord. I de delar där domstolen kommer till tals finns det dock några långa meningar som har flera inskott, som i exempel 9.
(Ex. 10)
Åklagaren har vidare, under huvudförhandlingen för JLB:s räkning framställt yrkande om ersättning med 3 300 kr jämte ränta från den 2 december 2003 till dess betalnings sker avseende förlorade kontanter, att ersättas solidariskt av DK och ZK.
där man skulle behöva lägga till ett det eller omformulera meningen för att få den att låta mer naturlig:
(Ex. 11)
• Av i målet utförd personutredning [...] framgår att DK är skild […].
• Av utredningen framgår såvitt avser RP att han åsamkades fysiska skador [...]. 2014: Meningslängden är 21,4 ord per mening, vilket är det näst högsta värdet för 2014. Denna dom skiljer sig från de andra genom att ha varierad meningslängd i referatdelarna. Vissa meningar är längre i dessa delar och alla har dessutom inte rak ordföljd, vilket bidrar till variation. Meningslängden för endast referatdelarna är 16,09, vilket är jämförelsevis högt. De delar av domen där domstolen kommer till tals har dock ännu högre meningslängd: 22,73 ord.
Variationen av meningslängden har undersökts i den del av domen som heter
Beslag och yrkande om förverkande. Endast två av meningarna i detta avsnitt består
av 14 ord eller färre. De 12 kvarstående meningarna består alltså av fler än 14 ord, varav fem är mer än 25 ord långa. Den längsta meningen består av hela 51 ord. Så här ser mönstret ut även i resten av domen, d.v.s. att det överlag är långa meningar. Fundamentlängden är också hög: 4,9 ord. De långa fundamenten kan alltså vara en förklaring till att meningarna är så pass långa. Ett annat tydligt mönster i
meningsstrukturen är ett stort antal långa bisatser, ofta andra- och tredjegradsbisatser, vilket kan försämra läsbarheten.
Meningarna har i regel subjektet på dess rätta plats, men undantaget är meningen nedan (exempel 11), där det skulle behövas ett det mellan orden är och av.
(Ex. 12)
I fråga om ett förverkande behövs för att förebygga brott är av betydelse att [...].