UPPSALA UNIVERSITET EXAMENSARBETE, 15 hp
Institutionen för nordiska språk Professionell svenska C
HT 2014
”Åtalet är därmed styrkt och skall bifallas”
En diakron undersökning av språket i domar från
Uppsala tingsrätt
Sammandrag
I denna uppsats undersöks språket i 18 domar från Uppsala tingsrätt. Syftet är att ta reda på hur väl domarnas språk motsvarar de klarspråkskrav som ställs på
myndighetstexter idag. Hälften av domarna är skrivna år 2004 och den andra hälften år 2014, vilket möjliggör en diakron jämförelse domarna emellan. De delar av språket som undersöks är dels syntax och lexikon och dels de aspekter som rör klarspråk över flera språkliga nivåer.
Två textanalyser används: Den ena är en kvantitativ analys av meningslängd, långa ord, lix och fundamentlängd i samtliga 18 domar. Den andra utgår från de frågor rörande klarspråk som finns i Klarspråkstestet för domar och inriktas på en av domarna från varje årtal.
Resultatet av den kvantitativa analysen visar att domarna ligger längre ifrån klarspråksidealet 2014 än 2004 när det gäller syntax och lexikon. Däremot visar resultatet av den kvalitativa analysen att mycket har blivit bättre ur
klarspråkssynpunkt. Bl.a. har domskälen blivit fylligare och klarare, rubriksättningen förbättrats och många krångliga juristspråkliga ord försvunnit.
Innehåll
Sammandrag ... 2
1 Inledning ... 5
1.1 Syfte, frågeställningar och avgränsningar ... 5
1.2 Uppsatsens disposition ... 6
2 Bakgrund ... 6
2.1 Klarspråk ... 7
2.1.1 Begrepp knutna till klarspråk ... 7
2.1.2 Klarspråk hos domstolarna ... 8
2.2 Juridiskt språk och myndighetsspråk ... 8
2.3 Tidigare forskning ... 10
2.3.1 Förtroendeutredningen ... 10
2.3.2 Beslut och informerande texter 2001 och 2011 ... 11
3 Material ... 12 3.1 Urval ... 12 3.2 Problematisering av materialet ... 13 4 Metod ... 14 4.1 Kvantitativ textanalys ... 14 4.1.1 Tillvägagångssätt ... 15 4.1.2 De undersökta variablerna ... 15
4.1.3 Urval och modifieringar... 16
4.1.4 Problematisering av metoden ... 17 4.2 Kvalitativ textanalys ... 17 4.2.1 Tillvägagångssätt ... 18 4.2.2 Problematisering av metoden ... 19 5 Resultat ... 20 5.1 Kvantitativ textanalys ... 20 5.1.1 Meningslängd ... 21 5.1.2 Långa ord ... 22 5.1.3 Lix ... 23 5.1.4 Fundamentlängd ... 24 5.2 Kvalitativ textanalys ... 25 5.2.1 Tonen i domen ... 27
5.2.2 Viktigt innehåll i domen ... 28
5.2.3 Dispositionen ... 28
5.2.4 Läsarhjälp ... 29
5.2.5 Rubrikerna ... 29
5.2.6 Styckena och sambanden ... 31
5.2.7 Meningarna ... 33
5.2.8 Orden och fraserna ... 34
6 Sammanfattning och diskussion ... 36
6.1 Sammanfattning av resultat ... 36
6.2 Diskussion ... 37
7 Avslutande kommentar ... 39
Litteratur ... 39
Bilagor ... 41
Tabeller, tablåer och figurer
TabellerTabell 1. Medelvärden för de kvantitativa variablerna 2004 resp. 2014 ... 20
Tabell 2. Meningslängd 2004 resp. 2014 ... 21
Tabell 3. Andel långa ord 2004 resp. 2014 ... 23
Tabell 4. Lix 2004 resp. 2014 ... 24
Tabell 5. Fundamentlängd 2004 resp. 2014 ... 25
Tabell 6. Svar i Klarspråkstestet för domar ... 26
Tablåer Tablå 1. Material från 2004 ... 13
Tablå 2. Material från 2014 ... 13
Tablå 3. Tolkning av lix-värden från lix.se ... 15
Figurer Figur 1: Medelvärden 2004 och 2014. ... 20
1 Inledning
I Sverige är det lag på att skriva begripligt. Språklagen (2009) säger nämligen att ”[s]pråket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt”. Det innebär kort sagt att vanliga människor ska kunna förstå vad myndigheterna skriver; de ska skriva ”klarspråk”. Arbetet för begriplig myndighetskommunikation började flera decennier innan språklagen stiftades, men trots det finns det fortfarande
myndighetstexter som inte motsvarar klarspråksidealet.
I tidigare undersökningar av myndighetsspråk har föremålen för studierna ofta varit texter som når ut till så många människor som möjligt, t.ex. myndighetsbeslut. Denna uppsats undersöker istället en textgenre som har en jämförelsevis smal målgrupp: domar. Det är intressant att studera just domar ur klarspråkssynpunkt eftersom de är präglade av ett traditionsbundet juridiskt språk. Dessutom är det demokratiska argumentet för klarspråk särskilt applicerbart: det är en demokratisk rättighet att kunna förstå vad man har blivit dömd för och varför, även om det bara är domstolen och parterna i målet som är de tänkta mottagarna.
Hösten 2012 uppmärksammades en dom från Högsta domstolen p.g.a. dess
bristfälliga språk. Domen i fråga gällde skogsavverkning och kalkbrytning på Gotland (Ojnare-HD, 2012) och var så pass svårbegriplig att varken journalister eller
utomstående jurister förstod vad domstolen menade. Det kryptiska beslutet löd: Partiellt prövningstillstånd i fråga om vilken betydelse Miljööverdomstolens lagakraftvunna dom om tillåtlighet har vid den aktuella prövningen av tillståndsfrågan. Frågan om
prövningstillstånd rörande målet i övrigt förklaras vilande.
Naturligtvis är inte alla domar lika krångligt skrivna; exempelvis vann Hovrätten för Västra Sverige Klarspråkskristallen 2010 för en exemplariskt bra skriven dom (Språklagen i praktiken, 2011:47). Men att en dom uppmärksammas för sin obegriplighet tydliggör vikten av att domstolarna använder ett begripligt språk.
1.1 Syfte, frågeställningar och avgränsningar
Syftet med denna uppsats är att försöka ta reda på om och i vilken utsträckning klarspråksprinciper har fått genomslag i domar från Uppsala tingsrätt. Det innebär en jämförelse av ”nya” domar från 2014 och ”gamla” domar från 2004. Uppsatsen
undersöker alltså vad som har hänt med språket i domarna under dessa tio år på olika språkliga nivåer, utifrån följande två frågeställningar:
• Hur har domarnas syntax och lexikon förändrats i förhållande till klarspråksidealet?
• Hur väl följs klarspråksråden i en dom från 2014 jämfört med en från 2004?
Med ”klarspråksråd” menas de råd som finns i Klarspråkstestet för domar (Ökat
förtroende för domstolarna – bilagedel B, 2008:18-65). Det används för att undersöka
språket i domar och presenteras utförligare i kapitel 4.
Det finns många andra saker inom detta område som också skulle vara intressanta
att undersöka, t.ex. ”vanliga människors” uppfattningar om hur begripliga domarna är eller skribenternas egna åsikter om detsamma. Men i denna uppsats undersöks endast rent språkliga aspekter av domarna. Det är inte uppsatsens syfte att bedöma vad som utgör en begriplig eller bra dom, utan endast att jämföra språket i domarna med de klarspråksprinciper som finns idag.
1.2 Uppsatsens disposition
Uppsatsen är upplagd på följande sätt: Först presenteras en bakgrund till undersökningen i kapitel 2. Sedan redovisas uppsatsens material i kapitel 3 och därefter, i kapitel 4, ges en beskrivning av de metoder som har använts. I kapitel 5 redovisas resultatet av undersökningen och i kapitel 6 diskuterar jag dessa resultat. Sist, i kapitel 7, ges en avslutande kommentar med förslag på framtida forskning.
2 Bakgrund
I detta kapitel ges en introduktion till klarspråksbegreppet och några aspekter som är relaterade till klarspråk nämns. Sedan beskrivs några utmärkande drag för juridiskt språk och myndighetsspråk och sist ges en kort forskningsbakgrund.
2.1 Klarspråk
Klarspråk står enligt Språkrådet för ”klara och tydliga myndighetstexter, skrivna på ett vårdat, enkelt och begripligt språk” (Klarspråk, 2013). Enligt Catharina Nyström Höög m.fl. (2012:17) inrymmer begreppet klarspråk även hela arbetets organisation och är enligt denna utgångspunkt hela den språkvårdande verksamhet som arbetar för en god kommunikation mellan myndigheter och medborgare.
När man talar om en klarspråksnorm och om klarspråksprinciper syftar man ofta på allmänna råd för hur man skriver ”klarspråk”, d.v.s. skriver på ett begripligt sätt så att mottagaren ska kunna förstå. Råden spänner över flera språkliga nivåer och gäller såväl de texter som skrivs internt inom en myndighet som de texter som skrivs för en extern mottagare. I handboken Klarspråk lönar sig finns några övergripande
klarspråksråd och dessa presenteras i punktform nedan.
• Tänk på läsaren • Vägled läsaren
• Skriv det viktigaste först • Skriv kort
• Undvik ålderdomliga och svårbegripliga ord • Förklara svåra men nödvändiga termer • Sammanfatta längre texter
• Använd ett aktivt språk
• Tänk på textens grafiska utseende (Klarspråk lönar sig, 2006:7)
Det finns många fördelar med klarspråk och de flesta är överens om att arbete för klarspråk är något eftersträvansvärt. Några vanliga motiveringar till att arbeta för klarspråk är att det på sikt sparar både tid och pengar, ökar medborgarnas förtroende och är bra för demokratin och rättssäkerheten (Klarspråk lönar sig, 2006:9). Men det finns också en del invändningar mot klarspråk, varav några är att klarspråk bidrar till en fattigare svenska, gör språket mindre exakt och nyanserat, samt inte bevisligen gör texter mer begripliga (Nord, 2011:21).
2.1.1 Begrepp knutna till klarspråk
Vissa av de begrepp som är knutna till klarspråk kan vara både svårdefinierade och svåra att åtskilja. Vad är exempelvis skillnaden mellan ett enkelt och ett begripligt språk?
meningsstruktur och svårbegripliga ord. Till detta kan även en texts läsbarhet föras, som också främst beror på ytliga språkliga faktorer som typografi och syntax (Appelgren, 2002:8).
Begriplighet handlar däremot om att se texten i ett vidare perspektiv, där den
tänkta mottagarens förkunskaper och behov är centrala för textens utformning (Språklagen i praktiken, 2011:28). Vad som gör en text begriplig skiljer sig alltså åt beroende på vilken lässituationen är och vilka som är textens mottagare, även om språket ofta spelar en central roll i detta.
2.1.2 Klarspråk hos domstolarna
År 2008 gjordes en statlig utredning av allmänhetens förtroende för domstolarna, som resulterade i betänkandet Ökat förtroende för domstolarna – stategier och förslag (nedan Förtroendeutredningen 2008). Man undersökte tre områden: bemötande av parter och bevispersoner, utformning av domar och beslut samt domstolarnas
kontakter med medierna. Det område som behandlar utformning av domar och beslut kommer att presenteras närmare i avsnitt 2.3. Målet med utredningen var å ena sidan att ”kartlägga hur kommunikationen mellan domstolarna och medborgarna fungerar” och å andra sidan att ”föreslå åtgärder som kan förväntas stärka medborgarnas förtroende för domstolarna” (Förtroendeutredningen, 2008:13).
Sedan dess finns en projektgrupp på Domstolsverket som ger domstolarna råd om hur de kan genomföra klarspråksprojekt för att förbättra språket i domar och beslut. Förutom detta stöd från det överordnade Domstolsverket sker klarspråksarbetet främst lokalt vid varje enskild domstol genom att man t.ex. tar fram rekommendationer för domskrivning, utbildar domare och undersöker språket i domarna. (Språklagen i
praktiken, 2011:45.)
2.2 Juridiskt språk och myndighetsspråk
Jensen m.fl. sammanfattar det juridiska språkbruket med orden ”[...] juristen skriver för att utreda sakförhållanden och analysera problem samt för att redovisa och
argumentera för rättsliga lösningar på dessa problem [originalkursivering]”
(2006:13). De påpekar dock att språket skiljer sig åt mellan olika typer av juridiska texter och att det därför inte är ett entydigt begrepp. Vidare nämner författarna att det
juridiska språket har en lång tradition och att förändringar sker långsammare än i allmänspråket. (Jensen m.fl., 2006:13-14.)
I likhet med andra fackspråk är det juridiska språket en del av en specialiserad verksamhet och därför krävs bl.a. vissa specifika termer och begrepp. I
Domstolsverkets skrift Språk och struktur i domar och beslut (1999:12) påpekas att språket som används i domar till stor del är förknippat med just saklighet och precision, som dels följer av att domstolen endast ska ta upp det som behövs för att läsaren ska förstå utgången i målet och dels av att domstolen måste vara så exakt som möjligt i sina formuleringar. Kravet på exakthet beror främst på att man i så hög grad som möjligt vill undvika risken för att det som står i domarna kan misstolkas
(Hellspong & Ledin, 1997:75). I Språk och struktur i domar och beslut diskuteras det juridiska språkets fördelar och nackdelar och hur juristerna bör tänka kring dessa när de skriver domar:
En rimlig utgångspunkt är att domstolarna använder samma språk som man gör i modern lagtext. Det innebär inte att man helt överger ”kanslispråket”. Vad det gäller är att utnyttja fördelarna med kanslispråket men arbeta bort nackdelarna. Kanslispråket har sin styrka framför allt i den medvetna strävan efter lugn saklighet, logisk skärpa och obetingad tydlighet. Självklart bör man försöka använda ett språk som har sådana egenskaper. Lika självklart är att man skall försöka undvika svagheterna i kanslispråket, främst stelheten och omständligheten. Kanslispråket förknippas ofta med långa invecklade meningar,
ålderdomliga ord och fraser, opersonliga konstruktioner, tunga sammansättningar och oviga omskrivningar som med flera ord uttrycker vad som kan sägas kortare. (Språk och struktur i domar och beslut, 1999:13)
Om myndighetsspråket i allmänhet skriver Sahlquist (1984:41) att det är vanligt med gamla förlagor, och att ord och fraser på så vis lever vidare från text till text. Även lagtexter påverkar språket i domar och andra myndighetstexter. I vissa fall är lagtexterna ålderdomliga och svårbegripliga för att de inte har ändrats på länge och det smittar sedan av sig på domarna (Språk och struktur i domar och beslut, 1999:26). Appelgren anger1 några förklaringar till att myndighetsspråket fortfarande kan upplevas som svårbegripligt. Till dessa hör att skribenten vill hävda sig, inte verka oprofessionell, skapa distans till mottagaren och inte gärna ändrar i texter av rädsla för att något kan bli fel. Dessutom använder myndigheter ofta mallar som hjälpmedel. Domstolarna är inget undantag; där används ett mallsystem som har färdiga rubriker för både domskäl och domslut (Careborg, 2010:6). Ett problem med mallarna är att språket kan upplevas som förlegat om de sällan uppdateras. (Jensen m.fl. 2006:12).
2.3 Tidigare forskning
När det gäller tidigare forskning om språket i domar är det framför allt
Förtroendeutredningen (som nämndes kort i 2.1.2) som har haft relevans för min uppsats. I fråga om klarspråksforskning är Catharina Nyström Höögs undersökning
Beslut och informerande texter 2001 och 2011 relevant att nämna, eftersom den är
inriktad på klarspråk ur ett diakront perspektiv (i likhet med min undersökning). Därför följer här en kort redogörelse för vardera av dessa två nämnda undersökningar.
2.3.1 Förtroendeutredningen
Som en del av Förtroendeutredningen 2008 gjordes tre språkvetenskapliga undersökningar, som var och en presenteras närmare nedan. Gemensamt för undersökningarna är att de framför allt är inriktade på vad läsarna reagerar positivt eller negativt på i domarna (Nyström Höög m.fl., 2012:29). De låg även till grund för Klarspråkstestet för domar, som en av textanalyserna i denna uppsats utgår från. Svåra ord i domar av Ulrika Ekman Öst handlar om hur väl ”vanliga människor” förstår juridiska ord och uttryck. I undersökningen delades 71 informanter utan juridisk utbildning in i en studentgrupp resp. yrkesgrupp och fick svara på en enkät med 35 svåra ord från autentiska domar. Enkäten bestod av tre delar: en del där informanterna fick svara på om de förstår orden, en del där de fick ange en synonym till ett ord och en del där de fick förklara ett begrepp med egna ord. Resultaten visar bl.a. att informanterna bara förstår drygt hälften av de svåra orden och att
yrkesgruppen förstår fler ord än studentgruppen. (Förtroendeutredningen – bilagedel B, 2008:111.)
Den andra undersökningen, Förståelsen av domar, gjordes av Marie Sörlin. Hon intervjuade advokater för att få reda på vad deras klienter tyckte gjorde domarna lätta eller svåra att läsa. Sådant som klienterna visade sig ha negativa synpunkter på var att det är för korta motiveringar i domstolens bedömning, svårt att hitta i domen och att vissa delar av referaten inte tagits med i domen. (Förtroendeutredningen – bilagedel B, 2008:122.)
Till sist genomförde Barbro Ehrenberg-Sundin undersökningen En
läsbarhetsanalys av domar som är en språklig analys av 50 domar. Syftet med
undersökningen var att se om domarna kunde anses uppfylla de läsbarhetskrav som ställs på brukstexter. Utöver analysen lät hon jurister kommentera språket i domarna.
Resultaten visar att det finns problem på både de högre och de lägre språkliga nivåerna. Resultaten utmynnar även i flera rekommendationer, t.ex. att domskälen behöver bli tydligare och fylligare (något som juristerna också påpekar) samt att det bör finnas innehållsförteckning och sammanfattning i längre domar.
(Förtroendeutredningen – bilagedel B, 2008:158.)
2.3.2 Beslut och informerande texter 2001 och 2011
År 2001 gjorde Statskontoret en systematisk utvärdering av begriplighet i
myndighetstexter, som redovisas i rapporten På väg mot ett bättre myndighetsspråk (2001). Tio år senare, 2011, genomförde Catharina Nyström Höög undersökningen
Beslut och informerande texter 2001 och 2011 (Nyström Höög m.fl., 2012:72-104)
som baseras på, samt jämförs med, Statskontorets utvärdering.
Nyström Höög undersökte motsvarande myndighetstexter och använde delvis samma metoder som förlagan: Materialet bestod av beslut och informerande texter av olika slag. Det som undersöktes var ett antal kvantitativa språkliga variabler, attityder, abstraktion samt texternas plats i en kommunikativ situation.
Av resultaten framgår bl.a. att texterna har blivit längre och att de informerande texterna har blivit mer multimodala. Resultaten visar också att texterna har blivit mer lättlästa och begripliga sett till lexikala och syntaktiska drag, men att en del av innehållet trots det kan framstå som abstrakt och svårtillgängligt.
Slutligen konstateras att kontexten som texterna har skapats i är det avgörande när det gäller hur väl de följer klarspråksprinciperna. Bl.a. diskuteras att beslutstexten från migrationsverket kan bli svårläst p.g.a. att mottagarna ofta har ett annat modersmål än svenska, samt att texten från försäkringskassan kan anses vara
problematisk för mottagaren för att den innehåller ett negativt besked. (Nyström Höög m.fl., 2012:72-104.)
3 Material
Uppsatsens material består av 18 domar från Uppsala tingsrätt. Hälften av domarna, d.v.s. nio stycken, är skrivna år 2004, medan den andra hälften är skrivna 2014 – detta för att möjliggöra en diakron undersökning.
Från varje årtal är fyra domar tvistemålsdomar och fem brottmålsdomar. Längden på domarna varierar från 1 till 18 A4-sidor. Vissa av brottmålsdomarna har fler än en åtalad och en av domarna har dessutom flera åtalspunkter, vilket bidrar till ett högre sidantal för dem.
Domarna är skrivna av de domare som har dömt i målen. I strävan efter ett så representativt material som möjligt har jag velat att alla domar ska ha olika skribenter, men det har inte varit fullt möjligt. Det är totalt 15 skribenter, vilket innebär att tre av skribenterna har skrivit två domar var (en av dessa tre skribenter har skrivit en dom 2004 och den andra 2014). Detta presenteras utförligare i tablå 1 och 2.
Som tidigare nämnt är domarna från två olika årtal: 2004 och 2014. Jag valde att fråga Uppsala tingsrätt efter de sex första brottmålsdomar och de fyra första
tvistemålsdomar som skrevs år 2004. Från 2014 frågade jag efter de åtta första brottmålsdomarna och de sju första tvistemålsdomarna som skrevs det året. Några domar valdes sedan bort, för att få lika många domar från varje årtal och för att vissa domar var skrivna av samma domare.
3.1 Urval
Urvalet av domar från 2004 respektive 2014 presenteras i tablå 1 och 2. Jag har namngett skribenterna Skribent A, Skribent B, Skribent C o.s.v. för att tydliggöra vilka domar som är skrivna av samma skribent.
Tablå 1. Material från 2004 Tablå 2. Material från 2014
Utöver kriterierna att det skulle vara olika domskribenter och olika årtal är domarna avsiktligt mer eller mindre slumpmässigt utvalda. Varken innehållet eller parterna i målen har tagits med i beräkningen vid urvalet, p.g.a. att kontexten är mindre relevant i undersökningen. För att ändå säga något om innehållet så skiljer det sig väsentligt åt mellan domarna, då de behandlar olika typer av mål. Bland brottmålen rör det sig om rån, misshandel, narkotikabrott och bidragsbrott. Nästan alla tvistemål är tvister om pengar, men det finns även en vårdnadstvist och en äktenskapsskillnad.
3.2 Problematisering av materialet
Materialet lämpar sig väl för att svara på uppsatsens frågeställningar då det, för det första, består av autentiska domar som ser ut exakt som de gjorde när de verkliga mottagarna (där parterna i målet kan räknas som de viktigaste) läste dem. För det andra har domar från två årtal valts, vilket möjliggör en diakron jämförelse. Dessutom kan det ses som en fördel att Förtroendeutredningens betänkande och språklagen kom till mitt emellan dessa årtal (2008 resp. 2009), eftersom dessa händelser troligtvis har påverkat klarspråksarbetet hos domstolarna.
Dom Typ av mål Skribent Antal sidor 1 Tvistemål Skribent I 1 sida 2 Tvistemål Skribent J 2 sidor 3 Tvistemål Skribent K 5 sidor 4 Tvistemål Skribent C 2 sidor 5 Brottmål Skribent L 3 sidor 6 Brottmål Skribent M 3 sidor 7 Brottmål Skribent N 3 sidor 8 Brottmål Skribent O 10,5 sidor 9 Brottmål Skribent O 6,5 sidor Totalt 4 tvistemål
5 brottmål
8 enskilda skribenter
36 sidor Dom Typ av mål Skribent Antal
sidor 1 Tvistemål Skribent A 1 sida 2 Tvistemål Skribent B 2 sidor 3 Tvistemål Skribent C 3,5 sidor 4 Tvistemål Skribent D 2 sidor 5 Brottmål Skribent E 2 sidor 6 Brottmål Skribent E 1,5 sidor 7 Brottmål Skribent F 9 sidor 8 Brottmål Skribent G 18 sidor 9 Brottmål Skribent H 6 sidor Totalt 4 tvistemål
5 brottmål
8 enskilda skribenter
Naturligtvis finns det dock nackdelar med materialet. En sådan är att materialet inte är särskilt brett, på så vis att det endast representerar domar från de allmänna domstolarna och inte från förvaltningsdomstolarna, samt endast från tingsrätten och inte de högre instanserna. Däremot har både brottmål och tvistemål valts, vilket ändå kan sägas bredda materialet något.
Vidare är några domar skrivna av samma skribent. Det kan tänkas att språket i domarna är starkt påverkat av de enskilda skribenternas språkbruk, vilket i så fall skulle kunna innebära att resultatet blir missvisande. Något som dock talar emot det är att domar vanligen skrivs utifrån mallar samt att det finns starka normer och regler för domskrivning (se avsnitt. 2.2). Dessa två faktorer har troligtvis större inverkan på språket än den enskildas språkbruk. Utifrån det kan det inte anses vara ett problem att samma skribent i några fall skrivit flera av domarna.
4 Metod
Som metod för uppsatsens undersökning har två olika modeller för textanalys använts, vilka presenteras närmare nedan. Den ena textanalysen är mer kvantitativ: några olika språkliga variabler har undersökts i samtliga domar genom att
variablernas värden har räknats ut. Den andra textanalysen är mer kvalitativ: jag har analyserat en dom från varje årtal, genom att för varje dom svara på de frågor som finns i Klarspråkstestet för domar.
4.1 Kvantitativ textanalys
Den första delen av uppsatsen är en undersökning av samtliga 18 domar. Den är inriktad på lexikala och syntaktiska aspekter som länge varit vanliga i undersökningar av läsbarhet och begriplighet: meningslängd, läsbarhetsindex (lix), fundamentlängd och andelen långa ord. Metoden är till störst del kvantitativ, då variablernas värden räknats ut och jämförs årtalen emellan, men resultaten kommenteras sedan även från en mer kvalitativ utgångspunkt. Dessutom jämförs värdena i några fall mot de värden som finns i Lagerholm 2008 (s. 248–250).
4.1.1 Tillvägagångssätt
Webbplatsen lix.se har använts för att räkna ut både lix, meningslängd och andelen långa ord. Varje dom har lagts in elektroniskt i en s.k. lix-räknare (Lix-räknare, www.lix.se) och därefter har lix-räknaren fått fram ett antal språkliga egenskaper hos texten, bl.a. de nyss nämnda. Det är en bra metod för att få reda på de rätta värdena, eftersom den är tidssparande och dessutom undviks den mänskliga faktorn i
räkningsarbetet. Samma beräkningsmetod har även använts i liknande
undersökningar2. Fundamentlängden har dock räknats ut för hand. De felräkningar som det kan ha inneburit bör i förekommande fall vara så pass små att de inte påverkar resultatet i stort.
4.1.2 De undersökta variablerna
Meningslängd
Meningslängden är antalet ord per grafisk mening. Enligt Sahlquist (1984) har det visats att 15 ord per mening är ett lagom genomsnitt för en text. För långa meningar kan göra att man som läsare glömmer början när man närmar sig slutet av meningen, medan enbart korta meningar kan göra texten stötig. Därför anses det bästa ur
läsbarhetssynpunkt vara att blanda korta och långa meningar (Sahlquist 1984:212).
Lix
Lix, som är en förkortning för läsbarhetsindex, är ett sammanvägt mått av
meningslängden och andelen långa ord. Det togs fram på 1960-talet av Carl-Hugo Björnsson för att mäta texters läsbarhet. Ett visst lix-värde motsvarar en viss svårighetsgrad, som tablå 3 visar. (Lix-räknare.)
Tablå 3. Tolkning av lix-värden från lix.se
Lix Svårighetsgrad < 30 30 - 40 40 - 50 50 - 60 > 60 Mycket lättläst, barnböcker Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar Medelsvår, normal tidningstext
Svår, normalt värde för officiella texter Mycket svår, byråkratsvenska
Att räkna ut lix är alltså en metod för att få reda på hur svår en text är att läsa, men kan beskrivas som ”en varningslampa” då det anger att en text är svår, men inte
varför. Vidare säger inte lix något om läsarens intresse för det som texten handlar om;
något som också kan påverka läsbarheten (Sahlquist, 1984:213).
Fundamentlängd
Fundamentlängden är det antal ord som kommer före det finita verbet i en menings huvudsats. En vänstertung mening, d.v.s. en mening med många ord i fundamentet, anses svårare att läsa än en högertung mening. Det beror på att om fundamentet är långt får man som läsare mycket information att hålla reda på innan man nås av det finita verbet, som utgör kärnan i meningen (Lagerholm 2008:221).
Långa ord
Uppsatsens definition av långa ord är ord som har fler än sex bokstäver. Det är den vanligaste definitionen (Lagerholm, 2008:219) och används dessutom av lix-räknaren. Kritik som kan väckas mot att räkna ut andelen långa ord är att vissa ord är enkla även om de är långa och tvärtom att vissa korta ord är svåra. Rent statistiskt har det dock visats att långa ord är ovanligare än korta och följaktligen mer okända för läsaren (Sahlquist, 1984:212).
4.1.3 Urval och modifieringar
Endast de delar av domarna som har löpande text, d.v.s. Yrkanden och Domskäl, har tagits med i analysen. Delarna Parter och Domslut består i regel endast av
ofullständiga meningar i form av namn, nummer eller punktuppställningar och därför har de valts bort från analysen. Den sista delen i varje dom, Hur man överklagar, har valts bort p.g.a. att den innehåller samma korta mening i varje dom. De delar som har utelämnats är mer eller mindre likadant utformade i varje dom och bör därför inte kunna förändra jämförelsen mellan årtalen.
Vidare har två mindre modifieringar gjorts i domarna innan de har undersökts i lix-räknaren: Punkter som inte markerar slutet på en mening (t.ex. efter siffror i
varje punkt. Dessutom har alla rubriker tagits bort, eftersom de inte är fullständiga meningar3.
4.1.4 Problematisering av metoden
Det finns inga entydiga kopplingar mellan klarspråk och de undersökta lexikala och syntaktiska variablerna, men de ansluter till följande klarspråksråd: att skriva kort, att undvika ålderdomliga och svårbegripliga ord (enkla och vanliga ord är i regel kortare än ovanliga ord och facktermer) samt att börja med det viktigaste (Nyström Höög m.fl., 2012:74). På så vis kan denna analys ge en indikation om hur väl dessa råd följs i domarna.
Dessutom har en del av (särskilt det tidigare) klarspråksarbetet syftat till att arbeta bort en kanslispråklig stil i myndighetstexter, som bl.a. innebär långa och
vänstertunga meningar. Därför är det både relevant och intressant att undersöka förekomsten av dessa språkliga drag.
Det kan ses som ett problem att vissa av de jämförelsevärden som används är från studier gjorda på 1970-talet.4 Anledningen till det är dock att det inte har gjorts några kvantitativa studier av lexikon och syntax i motsvarande omfattning sedan dess.
4.2 Kvalitativ textanalys
Den andra delen av uppsatsen är också en textanalys, men en mer kvalitativ sådan. Metoden utgår från frågorna i Klarspråkstestet för domar som Barbro Ehrenberg-Sundin tog fram till Förtroendeutredningen 2008. Testet är framför allt tänkt att användas som ett hjälpmedel för jurister, att använda när de skriver domar eller för att granska domarna i efterhand och därigenom upptäcka och åtgärda eventuella
begriplighetsproblem. Det består av 35 frågor som rör allt från innehållet i domen till orden och fraserna.
Denna metod har valts för att testet är utformat för just domar, samt för att det undersöker de delar av språket som är relaterade till klarspråk. Det finns
3 Att stryka rubriker i lix-uträkningar rekommenderas bl.a. av Sahlquist (1984:212). 4 Jämförelsevärdena finns i Lagerholm 2008 och kommer ursprungligen från
klarspråkstest för andra typer av myndighetstext: ett för beslut och ett för rapporter. Dessa test har några frågor som tar upp aspekter av klarspråk som inte är applicerbara på domar, t.ex. om direkt tilltal används. Med andra ord undersöker inte
Klarspråkstestet för domar samtliga klarspråksaspekter, utan bara de som gäller för domar, vilket ger det relevans för min undersökning.
Anledningen till att jag gör denna mer kvalitativa analys, utöver den kvantitativa, är att jag tror att den kan ge en mer nyanserad bild av de språkliga förhållandena i domarna. Min förhoppning är att de båda analyserna ska komplettera varandra och att det ska bli möjligt att finna kopplingar mellan dem.
Materialet för den kvalitativa textanalysen består av endast en dom från varje årtal (till skillnad från i den kvantitativa analysen, där samtliga domar analyserades), närmare bestämt den längsta domen från vardera årtal. Domen från 2004 är totalt 18 sidor lång och den från 2014 är 10,5 sidor lång. Jag har analyserat dessa två domar i sin helhet, d.v.s. även de inledande delarna av domen som har rubrikerna Parter och
Domslut. Dessa delar tog jag inte med i den kvantitativa analysen.
Det finns två anledningar till att jag har valt endast en dom från varje årtal att analysera kvalitativt: Den ena är att det hade tagit för lång tid att analysera alla domar kvalitativt. Den andra är att varken språket eller den grafiska utformningen av
domarna från samma årtal visade sig skilja sig åt nämnvärt, vilket bör göra analysen mer eller mindre representativ för varje årtal. Givetvis kan dock kritik riktas mot valet att bara analysera en av domarna från varje årtal. Det är möjligt att språket skiljer sig åt väsentligt ur klarspråkssynpunkt mellan domarna från samma årtal. Nyström Höög m.fl. (2012:82) hänvisar exempelvis till studier som ”visar […] att variationen mellan texter inom samma genre kan vara betydande”. Men förhoppningsvis kan det
begränsade materialet i min uppsats ändå ge en fingervisning om skillnader mellan årtalen.
4.2.1 Tillvägagångssätt
Mitt tillvägagångssätt har varit att svara på de 32 första av testets 35 frågor för varje dom. De tre sista frågorna har alltså utelämnats, varav två gäller domens yttre utformning och den tredje gäller språkriktighet och rättstavning. För att svara på frågorna om domens yttre utformning behövs information om vad tingsrätten har för särskilda anvisningar för det, vilket jag inte har haft tillgång till. När det gäller den
tredje frågan, om domen har blivit korrekturläst, anser jag att det är en fråga som främst riktas till domskribenten i det pågående skrivandet. Därutöver anser jag att dessa frågor säger minst om hur domarna står sig mot klarspråksidealet, jämfört med de övriga frågorna.
Svarsalternativen i testet är Ja, Tveksamt eller Nej. För att bedömningen inte skulle bli allt för subjektiv har jag utgått från de rekommendationer som finns tillsammans med testet när jag har svarat på frågorna.
4.2.2 Problematisering av metoden
I anslutning till Klarspråkstestet för domar finns ett poängsystem. Man kan alltså räkna ut poäng för varje fråga, där ett högt poängresultat är det önskvärda. I denna uppsats har dock poängresultaten endast använts för att göra en översiktlig jämförelse mellan domarna. Någon stor vikt har inte lagts vid poängresultaten, eftersom de anses kunna ge en ytlig eller missvisande bild av resultatet (Widenlöv, 2012:29).
Subjektiviteten kan sägas vara det största problemet med Klarspråkstestet för domar som metod, eftersom en del av frågorna är av ren bedömningskaraktär (exempelvis i frågan ”Är de egentliga domskälen pedagogiskt presenterade under egen rubrik?” där det blir en definitionsfråga vad pedagogiskt presenterade innebär) till skillnad från de som snarare är faktafrågor (exempelvis ”Är nya stycken
markerade med blankrad?”). Resultaten av testet beror följaktligen på vem som gör testet och vilka förkunskaper den personen har.
Ett annat problem är att det i en undersökning av denna typ är en tillgjord lässituation. Det är inte är de tänkta mottagarna som läser och bedömer texterna, vilket Nyström Höög (På väg mot ett bättre myndighetsspråk, 2001:91) menar gör det svårt att ta ställning till hur mottagaranpassade texterna är.
Trots dessa problem anser jag att Klarspråkstestet för domar lämpar sig väl att använda som metod. Det är utformat för att finna svar på hur väl klarspråksråden följs i en dom, vilket är en av mina frågeställningar.
5 Resultat
5.1 Kvantitativ textanalys
I den kvantitativa analysen har domarnas meningslängd, lix, fundamentlängd och andel långa ord undersökts. Resultatet presenteras först utifrån medelvärdena för varje årtal i tabell 1 och sedan presenteras värdena för varje enskild dom i avsnitten nedan. Analysvariablerna har olika måttenheter. Meningslängden är det genomsnittliga antalet ord per mening. Långa ord är andelen ord av det totala antalet ord som har fler än sex bokstäver, angett i procent. Lix motsvarar en viss svårighetsgrad ur
läsbarhetssynpunkt. Fundamentlängden är genomsnittligt antal ord i fundamentet.
Tabell 1. Medelvärden för de kvantitativa variablerna 2004 resp. 2014
Av tabell 1 framgår att samtliga medelvärden, förutom andelen långa ord, är högre 2014 än 2004. I figur 1 nedan jämförs medelvärdena för båda årtalen (i olika måttenheter).
Figur 1: Medelvärden 2004 och 2014.
Resultatet är intressant, eftersom det förväntade resultatet kan sägas vara det motsatta, d.v.s. att medelvärdena skulle ha sjunkit från 2004 till 2014. Nyström Höögs
0 10 20 30 40 50 60 Medelvärde 2004 Medelvärde 2014 Variabler Medelvärde 2004 Medelvärde 2014 Meningslängd Långa ord Lix Fundamentlängd 15,5 30,0 45 2,9 18,3 29,4 48 3,5
undersökning visar t.ex. att värdena för lix, meningslängd och fundamentlängd i det stora hela har sjunkit i de beslutstexter hon undersöker (2012:75, 89). Det är dock möjligt att resultaten skiljer sig mycket åt mellan domar från samma årtal, eller mellan brottmålsdomar och tvistemålsdomar, vilket kommer att undersökas närmare nedan.
5.1.1 Meningslängd
Den största skillnaden mellan årtalen är meningslängden. Medelvärdet 2004 är 15,5 ord och 2014 så högt som 18,3 ord, vilket innebär att meningslängden har ökat med 2,8 ord från 2004 till 2014. Något som tydliggör skillnaderna mellan årtalen är en jämförelse med Lagerholms (2008:248) medelvärden: domarna från 2004 ligger mellan värdena för en lärobok och en vetenskaplig artikel, medan 2014 års dom hamnar strax under värdet för en debattext.
Bland domarna från 2014 finns både det högsta minimumvärdet och det högsta maxvärdet av samtliga domar. De uppvisar även större spridning av värdena, då variationsvidden (d.v.s. skillnaden mellan det högsta och lägsta värdet) är 10,7;
jämfört med 7,9 för 2004 års domar. Det är dock stora skillnader domarna sinsemellan båda årtalen. Följaktligen bör det finnas faktorer i varje enskild dom som antingen drar upp eller drar ner meningslängden, vilket undersöks närmare nedan.
Tabell 2. Meningslängd 2004 resp. 2014
Om man tittar på resultaten för de fyra tvistemålsdomarna (dom 1–4) från 2004 i tabell 2 kan man se att dom 1 har betydligt kortare meningar än de övriga tre domarna i gruppen. Dom 1 från 2004 är en äktenskapsskillnad och den analyserade texten (d.v.s. yrkanden och domskäl) består endast av tre korta meningar. Texten är troligtvis skriven utifrån en mall. Dom 1 utgör alltså ett undantag från det ”normala”.
Tvistemålsdomarna från 2014 uppvisar samma mönster: en dom (dom 1) har betydligt kortare meningar än de övriga tre tvistemålsdomarna och även i detta fall är det den kortaste domen sett till antal sidor. Det mest intressanta är att trots att
Domar
Årtal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Medelvärde
2004 12,7 18,3 18,2 18,0 10,9 10,9 16,2 15,8 18,8 15,5 2014 14,0 22,1 19,8 21,3 16,3 15,1 12,0 21,4 22,7 18,3
meningar tio år senare. En bidragande orsak till det, utöver textlängden, kan möjligtvis vara att yrkandet skrivs i en enda lång mening (i tre av de fyra tvistemålsdomarna från 2014):
(Ex. 1)
LK har yrkat att tingsrätten med ändring av konkursförvaltarens beslut av den 3 oktober 2013 bestämmer att ersättning ska utgå till LK ur lönegaranti med sammanlagt 75 890 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 augusti 2013 till dess betalning sker.
(Dom 2 från 2014)
De fem brottmålsdomarna från 2004 (dom 5–9) uppvisar stor spridning av
resultaten. Det som mest påverkar medelvärdet för hela materialet är att dom 5 och 6 har mycket korta meningar. En förklaring till det kan vara att båda domarna är skrivna av samma skribent, alltså att de korta meningarna i dom 5 och 6 kanske bara beror på den enskilda skribentens skrivsätt.
Bland brottmålsdomarna från 2014 är det två domar (dom 8 och 9) som drar upp medelvärdet. Det är de längsta domarna sett till antal sidor. Även här kan förklaringen vara att de är skrivna av samma skribent och på så vis kanske utgör undantag från det ”normala”. Noterbart bland brottmålsdomarna från 2014 är även att dom 7 har så lite som tolv ord per mening i genomsnitt. Det verkar främst bero på att en stor del av domen är referat av vad de inblandade personerna har berättat, t.ex. om en viss händelse. Referatet är återgivet med ett enkelt och talspråksnära språk som ger korta meningar, vilket exemplifieras nedan.
(Ex. 2)
De bråkade om samma sak vid detta tillfälle. Han vägrade att gå till skolan och drog
omkring istället. Hon ringde honom och han kom tillbaka. Hon låg i sängen och han satte sig först vid sängen. Han blev arg och sparkade henne 2-3 gånger. Sparkarna träffade på benet ovanför knäet. Det gjorde ont.
I dom 8 och 9 finns samma typ av referat, men i dem utgör referatet en mindre del av innehållet; istället är de delar där domstolen kommer till tals längre i dessa domar.
5.1.2 Långa ord
Som framgår av tabell 1 ovan är skillnaden i andelen långa ord liten. År 2004 är 30 % av orden långa och 2014 har andelen sjunkit till 29,4 %. Det innebär en minskning
med 0,6 procentenheter. Enligt Hellspong & Ledin (1997:71) är 30 % långa ord det normala för brukstext, vilket bör innebära att domarna från båda årtalen ligger bra till, sett till läsbarheten.
Tabell 3. Andel långa ord 2004 resp. 2014
Hur andelen långa ord fördelar sig över domarna går att se i tabell 3. År 2004 är det två domar som sticker ut i detta avseende. Den första är dom 4 (en tvistemålsdom), vars andel långa ord är 40,6 %. Den stora andelen långa ord tycks bero på ett ålderdomligt och krångligt språk. Det finns många juristspråkliga ord och
sammansättningar, t.ex. dröjsmålsränta, borgensförbindelse, rättegångskostnader,
bryggeriprodukter och kapitalbelopp. Den andra domen är dom 8 (en brottmålsdom),
som endast har 19,9 % långa ord. Anledningen till det låga värdet verkar vara att referaten utgör den största delen av domen. Något som stärker detta är att endast 14,25 % av orden är långa i referatdelarna, medan andelen i de övriga delarna av domen är 29,73 %.
Resultatet är jämnare mellan domarna från 2014. Endast en dom utmärker sig bland dem: dom 1, som har 39,3 % långa ord. Domen är endast en halv sida lång, och därför bidrar återkommande långa ord som Kronofogdemyndigheten, förlikningen och
betalningsföreläggande till det höga värdet.
5.1.3 Lix
Som framgår av tabell 1 har domarna från 2004 ett sammanvägt värde på lix 45, medan domarna från 2014 har ett sammanvägt värde på lix 48. Svårighetsmässigt ligger både 2004 och 2014 års domar på en medelsvår nivå som motsvarar normal tidningstext, enligt tolkningsschemat i tablå 3 (avsnitt 4.1.2). Domarna från 2014 ligger dock på gränsen till nivån som motsvarar officiella texter (lix 50–60). Eftersom det har visats att meningslängden har stigit från 2004 till 2014, medan andelen långa ord nästan är oförändrad, är det naturligt att även lix har stigit som en följd av det.
Domar
Årtal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Medelvärde
2004 31,6 33,9 28,9 40,6 34,3 30,3 24,2 19,9 26,3 30,0 2014 39,3 27,1 30,8 26,3 34,6 25,7 23,9 27,8 29,5 29,4
Tabell 4. Lix-värden 2004 resp. 2014
Av tabell 4 framgår att det finns två domar från varje årtal vars lix-värden avviker mycket från medelvärdet. Från 2004 är det först dom 4, som har lix 59, vilket är strax under gränsen till värdet för byråkratsvenska. Det höga värdet beror på att denna dom både har långa meningar (18 ord per mening i genomsnitt) och en stor andel långa ord (40,6 %). Denna dom kan sägas vara den svåraste av samtliga domar, men samtidigt är den endast en sida lång. Svårigheten tycks följaktligen ligga i att domens innehåll är både avancerat och komprimerat. Det tidigare visar sig i svåra ord som
borgensförbindelse, skuldebrev, dröjsmålsränta och kapitalbelopp.
Den andra domen från 2004 som avviker från medelvärdet är dom 8. Den har lix 36, vilket motsvarar skönlitteratur och populärtidningar. Domen har en mycket låg andel långa ord (19 %), och det är det som drar ner lix. I avsnitt 5.1.2 konstaterades att anledningen är långa referatdelar.
Bland domarna från 2014 är lix-värdena relativt jämnhöga. Det är endast dom 7 som avviker, med lix 36. Det låga värdet beror främst på att domen har väldigt korta meningar (12 ord per mening i genomsnitt). Noterbart är att den del av domen där tingsrättens bedömning finns har ett lix på 46, medan referatdelarna har ett lix på 24. Därmed är det de korta meningarna i referaten som drar ner lix-värdet för hela domen.
5.1.4 Fundamentlängd
Domarna från 2004 har en genomsnittlig fundamentlängd på 2,9 ord och 2014 är densamma 3,5 ord, vilket innebär en ökning med 0,6 ord. Det låter inte mycket, men i en jämförelse med Lagerholms (2008:250) värden ligger 2004 års dom strax över värdet för tidningstext och 2014 års dom strax över värdet för vetenskapstext. Ökningen kan alltså sägas vara relativt stor, då vetenskapstext, i motsats till tidningstext, karaktäriseras av ett mycket specialiserat språk.
Domar
Årtal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Medelvärde
2004 44 52 47 59 45 41 40 36 45 45
Tabell 5. Fundamentlängd 2004 resp. 2014
När det gäller domarna från 2004 visar tabell 5 att värdena för fundamentlängden är jämna mellan domarna från detta årtal, samt att de flesta av domarna ligger på en ”bra” nivå. De längsta fundamenten i denna grupp har dom 1. Den består endast av tre meningar, vilket gör att meningen ”I gemensam ansökan, som inkom till tingsrätten den 4 december 2003, har parterna yrkat […]” drar upp värdet, trots att de två övriga meningarna bara har ett ord vardera i fundamentet. Dom 1 utgör alltså ett undantag från normalfallet. Den dom som har kortast fundament av domarna från 2004 är dom 3. Att så är fallet förklaras av att fundamenten i dom 3 oftast bara består av ett kort subjekt, t.ex. Parterna, Tingsrätten, De, Målet och Barnen.
Som framgår av tabell 5 har de flesta domarna från 2014 ganska långa fundament. Tre av dem har mycket långa fundament: dom 3, 4 och 8. De långa fundamenten i dom 3 förklaras av många väldigt långa subjekt eller adverbial på fundamentplats (se exempel 3 nedan). I dom 4 och 8 består de långa fundamenten i de flesta fall av långa adverbial.
(Ex. 3)
• Den som äger ett motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret är skyldig att [...].
• Den omständigheten att ett fordon varit förvarat på ett sådant sätt att det inte
kunnat användas under den aktuella tiden ska utgöra [...].
• Med hänsyn till det och till att bilen under hela den tiden, enligt intyget från
Allbärgaren vars innehåll TFF inte har ifrågasatt, har stått uppställd hos Allbärgaren med havererad motor och alltså inte brukats framstår avgiften som
oskäligt hård [...].
5.2 Kvalitativ textanalys
I detta avsnitt presenteras resultaten av den kvalitativa undersökningen, som har gjorts med hjälp av de 32 frågorna5 i Klarspråkstestet för domar. Till skillnad från i den kvantitativa textanalysen har jag i den kvalitativa bara analyserat en dom från varje årtal.
Domar
Årtal 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Medelvärde
2004 4,3 2,3 1,8 4,1 2,6 3,6 2,6 2,4 2,5 2,9
Först presenteras samtliga svar översiktligt i tabell 7 och figur 2. Sedan presenteras
och exemplifieras svaren utifrån de åtta avsnitten Tonen i domen, Viktigt innehåll i
domen, Dispositionen, Läsarhjälp, Rubrikerna, Styckena och sambanden,
Meningarna och Orden och fraserna. Som referenspunkt används de råd6 som finns i
testets kommentarsdel.
Tabell 6. Svar i Klarspråkstestet för domar
Svarsalternativ: +Ja −Nej =Tveksamt /Ej relevant
Det tydligaste resultatet utifrån tabell 6 är att de flesta frågor har besvarats med Tveksamt för båda årtalen. Figur 2 nedan visar poängen för varje avsnitt (Ja = 2 p, Tveksamt = 1 p, Nej = 0 p). Totalt har domen från 2004 fått 24 poäng och domen från 2014 29 poäng. Figuren visar endast en jämförelse årtalen sinsemellan för varje avsnitt, dock inte avsnitten sinsemellan, eftersom avsnitten har olika antal frågor.
Figur 2: Fördelning av svar i avsnitten.
Av figur 2 kan man se att domen från 2014 ligger bättre till i avsnitten Viktigt innehåll
i domen, Dispositionen, Rubrikerna, Styckena och sambanden och Orden och fraserna. I avsnittet Meningarna ligger 2004 års dom bättre till. I avsnitten Tonen i
6 En sammanfattning av råden finns i Bilaga 2.
0 2 4 6 8 Tonen i domen
VikAgt innehåll i domen DisposiAonen Läsarhjälp Rubrikerna Styckena och sambanden Meningarna Orden och fraserna
Dom 2004 Dom 2014
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 2004 = = = + = = − = / = + = − − − = − − − − + − = + = = = = − = = − 2014 = = = + = − = + / = + + − − − = − = = − + = = = + − = = = = = −
domen och Läsarhjälp är poängresultaten lika. Detta ger dock en väldigt ytlig bild av
resultaten. Nedan presenteras varje avsnitt mera utförligt. När resultaten för årtalen sammanfaller i hög grad presenteras båda årtalens resultat tillsammans.
5.2.1 Tonen i domen (fråga 1–3)
2004: Olika benämningar för de agerande används. Det juridiska uttrycket den
tilltalade används endast i domslutet. I referaten benämns de agerande antingen med
efternamn eller tilltalsnamn och efternamn. I de delar där tingsrätten kommer till tals benämns de agerande konsekvent med både för- och efternamn. Det är sex inblandade personer i denna dom och därför är det åtminstone positivt att de juridiska uttrycken inte används mer än i domslutet.
Det finns många nominaliseringar och passiveringar i de delar där domstolen kommer till tals. I fraserna nedan, som har hämtats därifrån, är det otydligt vem som agerar:
(Ex. 4)
• […] till dess betalning sker.
• […] om skadeståndsskyldighet skulle anses föreligga. • […] att några hotelser uttalats [...].
• […] har ingen närmare utredning om dess antal eller värde presenterats.
2014: Alla personer benämns konsekvent med både för- och efternamn. Dessutom används ett övervägande aktivt språk. Det finns inga “onödiga” nominaliseringar; tvärtom överväger antalet aktiva uttryck som tingsrätten anser/uppfattar/konstaterar. Det finns dock några passiveringar som döljer den agerande:
(Ex. 5)
• Det är klarlagt att nu aktuell kniv använts som […]
• Aktuell gärning begicks före ovan nämnda dom […] meddelades och även före det att brottsligheten […] begicks.
Dessutom är det passiva uttrycket bedöms vanligt i domskälen. I många av de fall då passiva verb används står subjektet som agent i satsen: ”[...] har TK:s uppgifter [...] inte motbevisats av åklagaren”, vilket åskådliggör den agerande.
5.2.2 Viktigt innehåll i domen (fråga 4–9)
I klarspråkstestet innehåller denna del flera frågor som är svåra att svara på om man, som jag, inte har varit med vid huvudförhandlingen. Men det finns ändå några resultat att redovisa.
2004 och 2014: Domslutet och domskälen (i båda domarna) ger svar på de viktiga frågorna Hur gick det och Varför gick det så. Däremot har stämningsansökan lämnats i en bilaga. Man får alltså ingen information om yrkandet under den rubrik som heter
Yrkanden.
Domskälsdelarna inleds med referat av vad parterna i målet har sagt. Detta kan skapa förvirring, eftersom läsaren där förväntar sig att få veta de egentliga domskälen. Domsluten är klara och entydigt formulerade. De har tydliga underrubriker (t.ex.
Begångna brott) som följs av korta och standardmässiga ord eller fraser. Det enda
negativa är att många juristspråkliga ord används, t.ex. ogillas, åberopas och
förverkande.
Något som är bättre i domen från 2014 är hur referaten är skrivna. Medan referaten i domen från 2004 är skrivna som långa protokoll, är de i domen från 2014 korta och koncisa och har ett följsamt språk.
5.2.3 Dispositionen (fråga 10–12)
2004 och 2014: Domslutet står i början av domarna, vilket är det rekommenderade. Vidare är det lätt att se var varje ämne eller sakfråga behandlas, då domarna har s.k. tematisk disposition, vilket innebär att varje ämne behandlas under en tydlig rubrik. Domen från 2004 innehåller tre olika åtalspunkter, d.v.s. gärningar som de
tilltalade är åtalade för. Dessa åtalspunkter går inte in i varandra i texten, utan tas upp under separata rubriker. Rubriken Tingsrättens bedömning återkommer under varje åtalspunkt och har då underrubrikerna Ansvar och Skadestånd, vilket gör det lätt att se var de olika frågorna behandlas.
I domen från 2014 behandlas varje sakfråga för sig, först Skadegörelse och sedan
Försök till grov misshandel. I varje sådan del finns både tingsrättens bedömning och
slutsats av den gällande sakfrågan. Dispositionen kan alltså beskrivas som tematisk både 2004 och 2014.
I båda domarnas domskäl används vävteknik, d.v.s. att man ”väver [...] ihop de fakta som lett fram till avgörandet med de bedömningar domstolen gjort”
(Förtroendeutredningen – bilagedel B, 2008:35). En skillnad är dock att det 2014 är klara och fylliga förklaringar till varför domstolen dömt som den gjort, medan dessa är mer knapphändiga 2004.
5.2.4 Läsarhjälp (fråga 13–17)
2004: Domen har varken sammanfattning, innehållsförteckning eller
bakgrundsbeskrivning. Det skulle behövas eftersom den är 18 sidor lång samt innehåller flera åtal och flera inblandade personer. Inte heller används några uppställningar för att förtydliga komplicerat innehåll.
Metatext används väldigt begränsat. Den metatext som finns och som återkommer flera gånger i domen är ”De hörda har uppgivit bland annat följande” och
”Tingsrätten återkommer i påföljdsdelen”.
2014: Det finns ingen sammanfattning, innehållsförteckning eller
bakgrundsbeskrivning. Domen är 10,5 sidor lång, så det hade kunnat underlätta läsningen.
Inga uppställningar används, men det är osäkert om det behövs. Möjligtvis skulle följande uppräkning 2014 kunnat göras om till en punktlista: ”Åklagaren har
presenterat ytterligare bevisning i form av beslagsprotokoll avseende knivar och fotografier dels av knivarna, dels av målsägandes arm, dels av dörren till i målet aktuell lägenhet.”
De enda förekomster av metatext som finns är när man använder formuleringar i stil med ”Tingsrätten anser sammanfattningsvis”.
5.2.5 Rubrikerna (fråga 18–20)
2004: Standardrubrikerna är skrivna med fetstilta versaler, d.v.s. DOMSLUT, YRKANDEN, DOMSKÄL och HUR MAN ÖVERKLAGAR. Det är dock bara
Domslut som också är understruken, d.v.s. DOMSLUT, vilket bidrar till ett oenhetligt
utseende.
sidan av referat, vars rubriker är namnet på den hörda personen skrivet i kursiv, å andra sidan av Tingsrättens bedömning. Med denna struktur är det svårt att förstå att
Tingsrättens bedömning i samtliga fall hör till en av åtalspunkterna. Rubriken
Tingsrättens bedömning har sedan underrubrikerna Ansvar, Skadestånd och Påföljd.
I princip hela ärendets gång återfinns under Domskäl, vilket inte rekommenderas. Först står det vad de åtalade personerna har medgett, t.ex. att de har erkänt gärningen, och sedan följer referat av vad de hörda i målet har sagt. Därefter följer under varje åtalspunkt rubriken Tingsrättens bedömning och det är där de egentliga domskälen finns. Bakgrunds- och utredningsmaterial skulle behöva egna rubriker. På så vis skulle rubriken Domskäl endast omfatta domstolens resonemang och argumentation. Underrubrikerna är varken utformade som frågor eller påståenden. Istället är det rubriker som inte säger särskilt mycket om innehållet och bara består av ett ord:
Ansvar, Skadestånd och Påföljd. Enligt rekommendationerna hade dessa
innehållstunna underrubriker kunnat bytas ut mot informativa sådana, som t.ex. säger något om de slutsatser domstolen kommit fram till.
2014: Standardrubrikerna har en enhetlig utformning: DOMSLUT, YRKANDEN M.M., UTREDNINGEN, DOMSKÄL och HUR MAN ÖVERKLAGAR. Även underrubrikerna i domskälen är enhetligt markerade. Den första nivån är markerad på följande sätt: Skuld, Beslag och yrkande om förverkande, Påföljd och Övrigt. Under Skuld finns även två rubriknivåer till. Först kommer Tingsrättens
bedömning, sedan följer de två yrkade gärningarna Skadegörelse och Försök till grov
misshandel.
Under Domskäl finns mer än de egentliga domskälen. Först kommer referat av vad
de hörda har sagt och därefter Tingsrättens bedömning, där de egentliga domskälen finns. Domen har en rubrik som heter Utredningen. Det är en rubrik som inte verkar vara standardiserad i domar; Den finns bara i en annan dom från 2014. Som tidigare nämnt återfinns dock referaten under Domskäl. Innehållet under Utredningen är endast en kortfattad redogörelse för vilka bevis som finns och vilka personer som har hörts.
Underrubrikerna är inte informativa och det är även tveksamt om de är helt begripliga för någon som inte är jurist. Exempelvis hade underrubriken Skuld möjligtvis kunnat bytas ut mot frågan Vilka gärningar har TK gjort sig skyldig till? eller enligt rekommendationerna ännu hellre mot ett informativt påstående, t.ex. TK
har gjort dig skyldig till åverkan. Även underrubrikerna på de lägre nivåerna skulle
kunna vara mer informativa. Skadegörelse och Försök till grov misshandel säger ingenting om vilka bedömningar domstolen gjort i dessa frågor.
5.2.6 Styckena och sambanden (fråga 21–25)
2004: Det genomgående mönstret är att styckena är uppdelade efter olika personer, t.ex. så här:
(Ex. 6)
Av utredningen framgår såvitt avser RP att… Slutligen har RP genom det aktuella brottet xxxxxxx xxx xx xxxxxxx xxxxxxxxx xx xxx xxxxxxxxxx xxx xxx xx xxxxxx xxxxxxxxxxx xxxxxxxxxxx xxxxxxxxxx xxx xxxxxxxxxx xxxxxxxx xxxxxxxxxxx xxx xxxxxx xx xxx xx. Xxxxxxxxxxxxx xx xxxxxxxx xxxxxxx xxx xxxxx xxxxxxxx.
CB:s yrkande har vitsordats i sin helhet förutom… Han skall även ersättas med
xxxxxxxxxx xxx xx xxxxxxxx xxxxxxxx xxx x xxx xx x xxxxxxxxx. Xxxxxxxxxxxxx xx xxxxxxxx xxxxxxx xxx xxxxx xxxxxxxx.
Denna indelning kan verka logisk, men trots att det gäller en och samma person är det oftast många helt skilda tankegångar i varje stycke. En del stycken börjar dessutom med denna typ av oklara hänvisning: ”På grund av utgången i ansvarsdelen […]”. Referaten av parternas berättelser är inte indelade i stycken, förutom på två ställen. Följande bindeord används i domen:
• Summerande bindeord: således, därmed, därigenom, därför
• Bindeord som markerar argumentation: även om, emellertid, inte heller, dock • Övriga bindeord: men, vidare, eftersom, med andra ord
Det finns nästan inga bindeord i referatdelarna och i skälavsnitten används de också mycket sparsamt. Merparten av bindeorden i domen markerar en slutsats, däremot finns det få bindeord som utmärker argumentation.
Samtliga pronomen syftar på rätt person. I referatdelarna syftar pronomenet han (det är endast män som kommer till tals i domen, därav finns inga hon) konsekvent på den person vars berättelse refereras till. Eftersom det konsekvent används på det viset i alla referatdelar leder det inte till några problem. I de delar då domstolen kommer till tals är det sparsamt med personliga pronomen, istället används efternamn eller för- och efternamn.
I många fall är hänvisningarna otydliga. För det första används ofta abstrakta uttryck i stil med av de inblandades uppgifter, vilket både gör det oklart vilka personer och vilka uppgifter domstolen menar. För det andra finns det många hänvisningar till det som har sagts tidigare i domen, i uttryck som mot bakgrund av,
på grund av utgången i ansvarsdelen och på skäl som angivits för DK (se ovan). Det
finns dock undantag, då hänvisningarna är mycket tydliga. Ett exempel är att domstolen refererar vad andra instanser har sagt, istället för att bara hänvisa till det, t.ex. så här: ”Av i målet utförd personutredning och ingivet yttrande från
kriminalvården, Frivården Uppsala, framgår att DK är skild och har två barn”. 2014: Referaten av de inblandades berättelser är inte indelade i stycken över huvud taget. I de övriga delarna av domen är styckeindelningen relativt logisk. De flesta stycken inleds med en nyckelmening och varje stycke utgår från en fråga. Dock är många stycken väldigt långa, vilket beror på att både bakgrund, bedömning och slutsats i frågan finns med i samma stycke. Det längsta stycket löper över hela 28 rader.
De bindeord som används är följande:
• Summerande bindeord: därför, sammanfattningsvis, sammantaget, därmed • Bindeord som markerar argumentation: även om, emellertid, inte heller, dock • Övriga bindeord: men, vidare, eftersom
Förhållandet mellan de olika typerna av bindeord är relativt jämnt. Det finns bindeord på de flesta ställen där det behövs, men domen skulle gynnas av att ha ännu fler. I följande utdrag har exempel på bindeord som skulle underlätta förståelsen lagts till: (Ex. 7)
• Även om TK [...]. Det saknas (dessutom) utredning i fråga om skadans storlek och utifrån beskaffenheten [...]
• Tingsrätten anser (alltså/följaktligen/således) inte att de övriga omständigheterna [...] är tillräckliga [...].
Pronomen syftar nästan alltid på rätt person, p.g.a. att det oftast bara är en man och en kvinna som det handlar om. Men på några ställen i texten är det lite rörigt:
(Ex. 8)
• Även om polismannen AH berättat att han inte uppfattade RE som påverkad av
missbruksproblem inverkade på hans agerande och hans förmåga att uppfatta situationen korrekt vid tidpunkten för händelsen.
• Tingsrätten anser sammantaget att den bevisning som åklagaren har presenterat inte är tillräcklig för att anse det ställt utom rimligt tvivel att TK uppsåtligen försökt hugga RE på överkroppen och att denne lyckats avvärja angreppet.
Hänvisningarna är genomgående mycket tydliga. Det som hänvisas till exemplifieras och förklaras, vilket underlättar förståelsen:
(Ex. 9)
• När det gäller rubriceringen, dvs. om gärningen är att betrakta som skadegörelse eller åverkan, konstaterar tingsrätten […].
• Tingsrätten anser inte att de övriga omständigheterna vid brottet, såsom att en kniv använts vid gärningen, är tillräckliga [...].
• Emellertid har hon lämnat en rimlig förklaring till detsamma, dvs. att det var i självförsvarssyfte, vilket inte motbevisats av åklagaren.
5.2.7 Meningarna (fråga 26–28)
2004: Den genomsnittliga meningslängden för domen är 16,07 ord. Värt att påpeka är att det är väldigt stor skillnad på meningslängden i referatdelarna och de delar då domstolen kommer till tals. Meningslängden för endast de sistnämnda delarna är hela 22,83 ord, d.v.s. betydligt högre än det genomsnittliga värdet för hela domen, medan meningslängden för endast referaten är 13,8 ord.
För att få ett grepp om hur variationen av meningslängd ser ut har längden på alla meningar i delen Påföljd räknats ut: 15 meningar består av 14 ord eller färre och sex meningar består av fler än 14 ord, varav tre meningar är över 25 ord långa. Detta visar att det (åtminstone i denna del) är relativt bra variation av meningslängden. Det är däremot mindre bra ur läsbarhetssynpunkt att det finns meningar som är över 25 ord långa.Sammanfattningsvis kan man säga att meningslängden varierar mer mellan de olika delarna av domen än inom dem.
Domens fundamentlängd är 2,4 ord, vilket innebär att meningarna i regel inte har långa bestämningar före sitt huvudord. I de delar där domstolen kommer till tals finns det dock några långa meningar som har flera inskott, som i exempel 9.
(Ex. 10)
Åklagaren har vidare, under huvudförhandlingen för JLB:s räkning framställt yrkande om ersättning med 3 300 kr jämte ränta från den 2 december 2003 till dess betalnings sker avseende förlorade kontanter, att ersättas solidariskt av DK och ZK.
där man skulle behöva lägga till ett det eller omformulera meningen för att få den att låta mer naturlig:
(Ex. 11)
• Av i målet utförd personutredning [...] framgår att DK är skild […].
• Av utredningen framgår såvitt avser RP att han åsamkades fysiska skador [...]. 2014: Meningslängden är 21,4 ord per mening, vilket är det näst högsta värdet för 2014. Denna dom skiljer sig från de andra genom att ha varierad meningslängd i referatdelarna. Vissa meningar är längre i dessa delar och alla har dessutom inte rak ordföljd, vilket bidrar till variation. Meningslängden för endast referatdelarna är 16,09, vilket är jämförelsevis högt. De delar av domen där domstolen kommer till tals har dock ännu högre meningslängd: 22,73 ord.
Variationen av meningslängden har undersökts i den del av domen som heter
Beslag och yrkande om förverkande. Endast två av meningarna i detta avsnitt består
av 14 ord eller färre. De 12 kvarstående meningarna består alltså av fler än 14 ord, varav fem är mer än 25 ord långa. Den längsta meningen består av hela 51 ord. Så här ser mönstret ut även i resten av domen, d.v.s. att det överlag är långa meningar. Fundamentlängden är också hög: 4,9 ord. De långa fundamenten kan alltså vara en förklaring till att meningarna är så pass långa. Ett annat tydligt mönster i
meningsstrukturen är ett stort antal långa bisatser, ofta andra- och tredjegradsbisatser, vilket kan försämra läsbarheten.
Meningarna har i regel subjektet på dess rätta plats, men undantaget är meningen nedan (exempel 11), där det skulle behövas ett det mellan orden är och av.
(Ex. 12)
I fråga om ett förverkande behövs för att förebygga brott är av betydelse att [...].
5.2.8 Orden och fraserna (fråga 29–32)
2004: Det finns många juristspråkliga7 ord och fraser. I exempel 12 räknas samtliga förekomster upp (vissa förekommer mer än en gång).
(Ex. 13)
Utge, åläggs, skall, solidariskt, jämte, tillerkänns, stanna på staten, yrkat, framställt, skadeståndsanspråk, medgett, därvid, gjort gällande, bestritt, föreligga, vitsordat, åberopat, uppgivit, avseenden, förehavanden, åtalet är styrkt såvitt, åsamkades, skäligt, utgå, bifallas,
