STYRDA ÖVNINGAR SAMT FOKUS PÅ FRAMTIDA SPRÅKANVÄNDNING

Uppgifterna i Allez hop ! 9 är så gott som alla styrda i någon grad i form av fråga/svara- övningar, berättande eller rollspel. Även uppgifterna i Regenbogen År 9 är i stort sett mycket styrda och handlar oftast om olika varianter av dialog- och rollspelsuppgifter och därmed om reproduktion i hög grad. Båda läromedlen fokuserar främst på den språkfärdighet som eleverna förväntas kunna använda sig av i framtiden, vilket även visar sig i att ämnena inte alltid har en tydlig anknytning till elevernas verklighet. ”Having to say something […] förblir därmed språkundervisningens strukturerandeprincip och kommunikation som

undervisningsmål den övergripande kategorin” (Tornberg 2004: 205).

I båda läromedlen finns dock några få friare uppgifter genom vilka eleverna får lite mer utrymme för improvisation samt fri språkanvändning efter förmåga. Oftast handlar det då om uppgifter som kan ingå i den kategori som Tornberg (2000: 144 ff.) kallar för berättande, samt även om några rollspelsövningar (a.a.: 143 f.) som är helt eller delvis obundna. Dessa

obundna övningar är dock mycket få i förhållande till övriga, styrda övningar och frågan är därmed om eleverna kan nå samtliga av kursplanens kommunikativa mål, som exempelvis att ”kunna delta i enkla samtal om vardagliga ämnen” eller ”kunna i enkel form muntligt berätta något om sig själv och andra”(Kursplaner betygskriterier 2008: 35) genom att enbart

undervisas utifrån dessa läromedel. Det är alltså läraren som ansvarar för att modifiera uppgifterna på ett adekvat sätt så eleverna har möjlighet att nå upp till samtliga mål.

Positivt är dock att en så stor del övningar i de båda läromedlen är just par- eller

gruppövningar, då möjligheten att uppmuntra, bekräfta och hjälpa varandra är utvecklande när eleverna arbetar med språkliga övningar – under förutsättning att de har förmåga att

Därtill erbjuder både Allez hop ! 9 och Regenbogen År 9 några skrivuppgifter som skulle kunna användas för processkrivning (Tornberg 2000: 126 f.). Inte i några instruktioner nämns dock explicit att uppgifterna syftar till denna form av kreativa och språkutvecklande övningar; eleverna anvisas alltså inte att formulera ett första utkast för respons av kamrat eller lärare kring språk och utformande.

I Allez hop ! 9 är enbart någon enstaka av dessa skrivuppgifter avsedda för en tänkt mottagare, d.v.s. en kamrat som ska skriva ett svar, vilket alltså underförstått ger utrymme för viss

respons. I Regenbogen År 9 ska dessa uppgifter dock bearbetas i par eller även i grupp och oftast ska resultaten redovisas inför klassen. Troligen utgår alltså författaren ifrån att eleverna hjälps åt och att processkrivning fullt ut uppstår på ett naturligt sätt. Genom grupp- och pararbetet i Regenbogens fria skrivuppgifter främjas på ett underförstått sätt en

flerstämmighet där kunskap skapas genom språket (Dysthe 1996: 46). Uppgifternas upplägg i

Regenbogen År 9 motsvarar därmed en konstruktivistisk och även interaktionistisk

kunskapssyn som Dysthe (a.a.) förespråkar.Eleverna kan gemensamt diskutera innehåll, textens disposition samt språk. Inom den nära utvecklingszonen kan eleverna således

utvecklas genom ett dialogiskt samarbete, vilket poängteras av Dysthe (a.a.), som även menar att detta enbart fungerar om eleverna anser stoffet vara meningsfullt (a.a.: 47). Då de

kommunikativa uppgifterna är styrda i hög grad i både Regenbogen År 9 och Allez Hop ! 9, är det dock inte självklart att eleverna alltid betraktar övningarna och deras innehåll som

meningsfulla. Den eventuella positiva effekten av flerstämmigheten begränsas därtill i viss mån genom att eleverna inte är vana vid att använda målspråket som arbetsspråk. Läromedlen är därmed inga föredömen.

De två läromedlens upplägg, med många styrda övningar, skulle kunna tyda på att författarna inte tror att eleverna har något att säga på målspråket. Uppgifterna används därför som verktyg för att uppmana eleverna till att behöva säga någonting; det är språkfärdigheten som man avser att utveckla. Nästan inga uppgifter är utformade för att träna språkliga handlingar ”i undervisningens här och nu”, så att målspråken kan användas som undervisningsprincip, såsom Tornberg förespråkar, d.v.s. att väva samman detta med kommunikation som

undervisningsmål (Tornberg 2004: 198).

och inte som undervisningsprincip. Målspråket verkar uppfattas som något eleverna ska använda senare i livet, utanför klassrummet, vilket begränsar deras möjligheter att uttrycka sig fritt i tal och skrift och kanske ger dem en känsla av att de ännu inte kan använda språket. Enligt vår uppfattning lever Regenbogen År 9 inte fullt ut upp till kursplanens kommunikativa språksyn. Skolverket poängterar: ”Ett centralt inslag vid all språklig kommunikation är att växelvis kunna fungera som lyssnare och talare […]” (Kursplaner och betygskriterier2008: 36). Genom att frånta eleverna chansen att använda målspråket som arbetsspråk främjas inte elevernas utveckling optimalt, och deras möjlighet ”att utveckla en allsidig kommunikativ förmåga” (a.a.: 33) begränsas.

I Allez hop ! 9 däremot, finns en antydan till att författarna vill att båda kategorierna – d.v.s. kommunikation som undervisningsmål och undervisningsprincip – ska finnas representerade i läromedlet. De verkar införstådda med att de två kategorierna bör kombineras för att ge plats åt både språkutveckling och språkanvändning i språkundervisningen, vilket Tornberg (2004: 216 f.). förespråkar Dock kombineras de på ett relativt förvirrande sätt. Exempelvis

presenterar innehållsförteckningen de olika kapitlens ord- och frasområden på växelvis svenska, franska samt franska med förklaring på svenska, och kanske borde den sista varianten vara relevant att använda i alla fall. Likaså borde eventuellt grammatik och böckernas olika uppslagsdelar, såsom Pages de grammaire och styckeordlistan, presenteras på ett och samma språk – förslagsvis även här på franska med förklaring på svenska, såsom ovan. Detta skulle antagligen uppmuntra läraren att konsekvent använda franska som arbetsspråk för de instruktioner och anvisningar som gäller för boken – svenskan skulle inledningsvis bara finnas där som en hjälp.

En välvilja till att skapa flera dimensioner i språkundervisningen framträder alltså i detta läromedel. Dock genomför man inte tanken fullt ut, eller – i den mån man försöker – på ett genomtänkt sätt. Detta blir även tydligt i att man enbart i ett enstaka fall utnyttjar möjligheten till att göra målspråket – d.v.s. franskan – till undervisningsprincip genom att uppgiftens instruktioner ges på just franska (se 4.2.1). Den mest framträdande kategorin för

kommunikation är alltså, även iAllez hop! 9, kommunikation som undervisningsmål, och

därmed lever inte heller detta läromedel fullt ut upp till kursplanens kommunikativa språksyn. Språklärarna har därmed ett stort ansvar för att kompensera eventuella brister i läromedlens upplägg, d.v.s. genom att exempelvis använda målspråket som arbetsspråk.

Sammanfattningsvis kan vi således konstatera att kommunikativa övningar i de två läromedlen är styrda i hög grad. Mindre styrda övningar kring rollspel, berättande och fri skrivning finns, men de är förhållandevis få i båda. Skrivuppgifter kan i både Regenbogen År

9 och Allez hop ! 9 användas för processkrivning, och man skulle kunna tolka

skrivuppgifterna i Regenbogen År 9 som just avsedda för detta syfte, även om det inte sägs explicit.

Målspråket som arbetsspråk och undervisningsprincip används så gott som inte alls i något av läromedlen, åtminstone inte på ett tydligt och konsekvent sätt. Detta anser vi vara svårt att förstå, då det trots allt borde vara möjligt att använda sig av detta för kommunikation i skolår 9. Därtill är det ett av kursplanens mål att eleven ska ”kunna förstå det mest väsentliga i tydligt tal i enkla instruktioner, berättelser och beskrivningar, som rör för eleven välbekanta områden” (Kursplaner och betygskriterier 2008: 36). Exempelvis skulle man kunna ha en konsekvent stegring av användningen av målspråket som arbetsspråk genom de böcker som läromedlen använder i skolår 6–8, för att slutligen använda sig av målspråket fullt ut i skolår 9.

Övningarna i Allez hop ! 9 och Regenbogen År 9 främjar sammanfattningsvis i relativt liten grad elevernas förmåga att uttrycka sig fritt i tal och skrift. Båda läromedlen uppvisar tydliga tendenser till en konstruktivistisk och även interaktionistisk kunskapssyn där kunskap är beroende på inläraren och byggs upp i ett socialt samspel (Dysthe 1996: 46). Denna tendens blir dock tydligare i Allez hop ! 9 eftersom eleverna där även arbetar induktivt och då diskuterar grammatiska fenomen med varandra. De styrda uppgifterna i båda läromedlen innebär även i detta sammanhang en viss begränsning. Eftersom de båda först erbjuder övningar för att träna på den formella delen av språket och sedan går vidare till uppgifter där eleverna ska använda sig av regeln i kommunikativa övningar, kan man dock ana en viss traditionell behavioristisk syn på inlärning enligt vilken eleverna först lär sig fakta innan de går vidare till reflektion (a.a.).