Subjektiv retrospektiv mening

Ovan nämnda begreppsliga överlevnadsprocess som illustrerades med hjälp av begreppet ’vatten’

utgör en retrospektiv motsvarighet till det Millikan (2005, kap. 3, s. 20) ser som uppkomsten av publik mening, det vill säga den mening som det lingvistiska kollektivet som helhet tillskriver ett visst begrepp som lösning på ett lingvistiskt koordinationsproblem. Utöver denna kollektiva aspekt bör också närmare förklaras vad jag anser vara det subjektiva perspektivets betydelse och

konsekvenser vid begreppslig mening inom retrospektivism. Det jag avser med ’det subjektiva perspektivets betydelse’ ska här står analogt till Dennetts (1996a, s. 410-412) variation av

tankeexperimentet TE där han bad oss att föreställa oss horses och schmorses. Minns att slutsatsen då var att individens kunskap och erfarenhet interagerar med våra begrepp och bildandet av deras struktur. Begreppen måste enligt biosemantiken i den meningen prövas av individen in re för att sedan strukturellt uppstå genom ett dåtidsberoende vart efter individens, och sedermera även kollektivets, erfarenhet blottar begreppens brister och förtjänster. Innan en sådan prövning har skett är det åtminstone oklart hur vi ska värdera våra egna och andras propositioner. Vad jag nedan vill argumentera för är den subjektiva erfarenhetens betydelse inom retrospektivismen genom att ge en retrospektivistisk motsvarigheten till Dennetts tankeexperimentella variation av TE.

För att åstadkomma detta vill jag åberopa Hobbes tankeexperiment Theseus skepp

(1655/1839, kap. 11.7). Detta ålderstigna tankeexperiment förtäljer att Theseus skepp reparerades så många gånger över så många år att skeppet till slut inte hade något originalmaterial kvar i behåll.

Under tiden denna kontinuerliga reparationsprocess pågick fanns det också en enveten person som samlade på sig alla delar som skrotades från det ursprungliga skeppet och använde dem för att parallellt bygga en kopia av original skeppet. När till slut samtliga delar från original skeppet byts ut hade också en kopia av Theseus skepp uppstått – en kopia som bestod av skeppets ursprungliga delar. Vi har då fått två skepp för handen: T1 (skeppet Theseus äger) och T2, (skeppet som byggdes av skrotade delar från Theseus1). Tänk sedan en situation där vi står vid en hamn och ser T1 segla förbi och pekar mot skeppet och yttrar frasen ’-Theseus skepp!’. Har vi rätt eller fel?

Om vi utgår i från biosemantiken kan vi initialt förenklat hävda att frågans svar beror på hur mycket vi vet om skeppet i fråga och individens begreppsförmågor. Givet att jag inte är särskilt intresserad av sjöfart och inte känner Theseus särskilt väl, skulle ett yttrande såsom

’- Theseus skepp!’ kunna vara ytterst avslappnat och endast avse någonting i stilen ’-ett skepp som ser ut som T1’. Däremot, i fallet jag är en ytterst insatt sjöfartsexpert som känner Theseus väl, skulle ett yttrande såsom ’- Theseus skepp!’ kunna avse någonting i stilen ’-det där är

skeppet Theseus äger’. Begreppet för Theseus skepp har för mig i det första fallet aldrig behövt vara särskilt specifik, i motsats till det sista fallet där vi kan anta att det har funnits ett mer uttalat behov av att vara väldigt säker i min identifikation. I det första fallet kan jag därför tillåtas ha rätt när jag ser T2 men tror att det är T1. I det andra fallet har jag däremot fel när jag ser T2 som jag tror är T1. Det finns således enligt biosemantiken ingenting intrinsikalt i begreppet för T1 eller T2 som gör dem med nödvändighet till begrepp för de skepp de är tänkta att syfta till. Det är snarare efter den mån begreppen prövats i min memetiska subjektiva ekologi som avgör vare sig jag har rätt eller ej.

För att sedan närma sig retrospektivismen kan vi inledningsvis nämna att den subjektiva meningsstrukturen de båda etiketterna för respektive skepp bär på erhåller denna genom en motsvarande subjektiv metafysisk retrospektiv kröning. Utöver den kollektiva begreppsstrukturen, som beror på ett kollektivt retrospektivt förverkligande, så återfinns således även en subjektiv begreppsstruktur som beror på ett subjektivt retrospektivt förverkligande. Sistnämnda tillför vad vi kan se som individens exklusiva

begreppsstrukturella prägling att addera till den retrospektiva publika begreppsstrukturen.

Publika begreppsstruktur är därför inte heller inom retrospektivismen ensamt avgörande för vår bedömning av gällande frågeställning hos tankeexperimentet Theseus skepp. Även här finner vi att den subjektiva komponenten har att bidra till hur vi ska värdera propositionen i fråga.

Mer specifikt kan ovanstående utvecklas som följer. Precis som en retrospektiv kollektiv process ger upphov till publik meningsstruktur så finns en underliggande subjektiv retrospektiv process som, utöver den kollektiva aspekten, bidrar till skapandet av en

subjektivt präglad meningsstruktur. Det är då en subjektivt tillgänglig memetisk evolutionärt betingad förutsättning för respektive begrepp för respektive skepp som underbygger den subjektiva meningsstrukturen och som sedan, i egenskap av ett retrospektivt förverkligande, styr utfallet i frågan om vare sig jag kan sägas ha rätt eller fel i tankeexperimentet ovan.

Selektionskriteriet för T1 respektive T2 inom den personliga begreppssfären är därför ett resultat av dels en kollektiv retrospektiv process men även en subjektiv retrospektiv process där den sistnämnda färgar hur vi ska se på vårt personliga bruk av begreppet i fråga. De lexikala begrepp vi till slut använder för att referera till T1 och T2 uppstår i den meningen som ett kollektivt och subjektivt retrospektivt framtidsbetingat utfall i enlighet med de

förutsättningar evolutionen totalt sett gett. Detta ger att begreppens respektive

överlevnadsförmåga i min memetiska subjektiva ekologi, till skillnad från vad biosemantiken hävdar, endast utgör deras respektive förutsättning för den sedermera retrospektivt

instansierade subjektiva betingade meningsstrukturen. Det är sedan det totala utfallet av denna process som visar hur vi ska vikta meningsinnehållet vid vårt bruk av begreppen i fråga.

Således måste vi, givet att vi vill närma oss retrospektivismen, justera den sista meningen i den ovannämnda korta biosemantiska redogörelsen gällande hur vi ska värdera propositionen hos tankeexperimentet i fråga. Det är inte endast efter den mån begreppen prövats i min memetiska subjektiva ekologi som kan avgöra vare sig jag har rätt eller ej.

Frågan om jag har rätt eller fel i tankeexperimentet Theseus skepp bär även den på en framtidsbetingande komponent. Vad strukturen hos T1 och T2 består i beror således, utöver den kollektiva retrospektiva kröningen, även på en subjektiv retrospektiv kröning där vad begreppen i fråga kommer att bli för mig är vad som är med och skapar deras struktur.

Strukturen hos begreppet jag brukar står därför i ett framtidsberoende till min egen unika framtid där min egen unika erfarenhet är med och bidrar till den retrospektiva förutsättningen ur vilken begreppet i fråga sedan retrospektivt förverkligas för mig.

Ovanstående kan illustreras genom att återvända till tankeexperimentet Theseus skepp och låna från biosemantikens svar till detsamma. I det fall jag inte är, eller någonsin kommer bli, särskilt intresserad av sjöfart och inte känner, eller någonsin kommer lära känna, Theseus särskilt väl, skulle ett yttrande såsom ’- Theseus skepp!’ kunna vara ytterst avslappnat och endast avse någonting i stilen ’-ett skepp som ser ut som T1’. I det fall jag är, och kommer fortsätta vara, en ytterst insatt sjöfartsexpert som känner Theseus väl, och som inte kommer drabbas av någon avgörande kognitiv förlust, skulle ett yttrande såsom ’- Theseus skepp!’

kunna avse någonting i stilen ’-det där är skeppet Theseus äger’. Lika, i det fall att jag inte är, men kommer bli, en ytterst insatt sjöfartsexpert som inte känner, men kommer lära känna, Theseus väl, och därtill inte kommer drabbas av någon avgörande kognitiv förlust, skulle ett yttrande såsom ’- Theseus skepp!’ kunna avse någonting i stilen ’-det där är skeppet Theseus äger’. Och till sist, i det fall jag är en insatt sjöfartsexpert som känner Theseus väl, och som kommer drabbas av en avgörande kognitiv förlust där allt mentalt innehåll går mig förlorat, skulle ett yttrande såsom ’- Theseus skepp!’ kunna vara ytterst avslappnat och endast avse någonting i stilen ’-ett skepp som ser ut som T1’. Och så vidare. Allt detta beror dock på en

framtida retrospektiv kröning vilandes på den nödvändiga förutsättning den kollektiva, så väl som den subjektiva, memetiska evolutionära processen totalt sett gett upphov till.

Ovanstående föranleder dock en central poäng inom retrospektivismen som särskilt bör belysas. Av retrospektivt betingad mening följer att strukturen hos det begrepp, säg begrepp B, vi båda brukar vid tiden t, skiljer sig åt givet att vår respektive framtid, efter tiden t, gör detsamma. Mer specifikt, givet att vi båda tillhör samma lingvistiska kollektiv så har varje bruk av begreppet B inom kollektivet vid tiden t, allt annat lika, gemensamt samma publika meningsstruktur som uppstått utifrån den förutsättning kollektivet gett upphov till och som kollektivet sedan instansierat genom en kollektiv retrospektiv kröning. Men vad avser den subjektivt präglade strukturen hos ditt och mitt begrepp B vid tiden t så är denna inte med nödvändighet identisk. Detta då vår respektive memetiska subjektiva ekologi, med all sannolikhet, kommer ge upphov till skilda subjektiva strukturförutsättningar givet att vår respektive framtid, med all sannolikhet, kommer skilja sig åt. Begreppet B kommer således, på en subjektiv nivå, prövas och begränsas olika hos dig och mig givet att din och min

framtid inte är identisk. Den sedermera subjektivt präglade retrospektiva kröningen kommer i och med detta ge upphov till en skillnad i begreppslig struktur oss emellan vilandes på den subjektivt unika förutsättning vår respektive subjektiva memetiska prövning har gett upphov till.

För att kort illustrera ovanstående kan vi kort återvända till Theseus en sista gång. I det fall att du och jag, vid tiden t, båda yttrar ’- Theseus skepp!’ så beror strukturen hos detta begrepp för dig och mig, vid tiden t, på vad begreppet i fråga kommer att bli för dig och mig efter t. Givet att jag, vid tiden t, inte är, eller någonsin kommer bli, särskilt intresserad av sjöfart och inte känner, eller någonsin kommer lära känna, Theseus särskilt väl, skulle ett yttrande såsom ’- Theseus skepp!’ kunna vara ytterst avslappnat och endast avse någonting i stilen ’-ett skepp som ser ut som T1’. Däremot, givet att du, vid tiden t, inte är, men kommer bli en ytterst insatt sjöfartsexpert, och inte känner, men kommer lära känna, Theseus väl, skulle ett yttrande såsom ’- Theseus skepp!’ kunna avse någonting i stilen ’-det där är skeppet Theseus äger’. Lika, givet att jag, vid tiden t, är en insatt sjöfartsexpert som känner Theseus väl, men som kommer drabbas av en avgörande kognitiv förlust där allt mentalt innehåll går mig förlorat, skulle ett yttrande såsom ’- Theseus skepp!’ kunna vara ytterst avslappnat och endast avse någonting i stilen ’-ett skepp som ser ut som T1’. Däremot, givet att du, vid tiden t, är en ytterst insatt sjöfartsexpert, som känner Theseus väl, och därtill inte kommer drabbas

av någon avgörande kognitiv förlust, skulle ett yttrande såsom ’- Theseus skepp!’ kunna avse någonting i stilen ’-det där är skeppet Theseus äger’. Och så vidare. Allt beroende på en framtida retrospektiv kröning där skillnaden oss emellan vad avser begreppsstrukturen för begreppet i fråga drivs av den skilda nödvändiga förutsättning den subjektiva memetiska evolutionära processen gett upphov till.