En tillbörlig invändning

Dennett (1996a, s. 411-412) skulle dock inte följa mig hela vägen i detta resonemang. Han hävdar istället att mening inte enbart kan uppstå retrospektivt, det vill säga att mening inte fullt ut är retrospektivt betingad. Han skriver:

If meaning gets determined by the selective forces that endorse certain functional roles, then all meaning may seem, in a sense, to be only retrospectively attributed:

what something means is not an intrinsic property it has, capable of making a difference in the world at the moment of its birth, but at best a retrospective

coronation secured only by an analysis of the subsequent effects engendered. That is not quite right: an engineering analysis of [TB], newly arrived in Panama, would permit us to say what roles the device, so configured, would be good for, even if it had not yet been chosen for any role. (1996a, s. 412)

Dennett (1996a, s. 411-412) tänker sig att ett ting såsom TB har någonting det är selekterat för, någonting som är maskinens tillbörliga funktion, eller, enligt Dennetts egna ord val, någonting som utgör maskinens raison d'etre. Om vi minns TB och ingenjörerna som beskådar denna maskin i dess nya oprövade miljö, ovetandes om maskinens bakgrund, så tänker sig Dennett att de med stor förmodan kan nå insikt om maskinens tillbörliga funktion trots att de aldrig sett maskinen utföra de uppgifter den egentligen skapades för. Det finns därmed i viss mening en begränsning och självständighet kring hur TB ska attribueras när väl vi har maskinen för handen. Maskinens egenskaper i sig ger oss en viss begränsning som gör att syftet med TB inte kan förstås precis hur som helst. Vi har fått vad vi kan se som en tillbörlig illusion av en kärna, om vi så vill, som utgör en central komponent i vad det innebär att vara TB.

Enligt min mening är dock Dennetts (1996a, s. 404-412) tankeexperiment och hans tolkning av detsamma en falsk metafor för mening hos lexikala begrepp kontra materiella ting. Trots att jag kan gå med på att TB har en tillbörlig funktion och att denna är vad den är när väl vi har maskinen färdig framför oss så gäller inte detsamma med nödvändighet för begreppet som syftar till TB. En central skillnad mellan dessa ting är att maskinen TB är ett materiellt ting emedan det lexikala begreppet som syftar till TB är ett abstrakt ting. Detta medför enligt min mening att de både inte med nödvändighet delar samma evolutionära egenskaper och begränsningar.

Betänk följande variation av Dennetts (1996a, 404-406) tankeexperiment. Om en individ X stoppar in ett mynt, må det vara ett 25 cents mynt eller en 25 cent-balboa, i

myntinkastet på TB så händer med allra största sannolikhet samma sak som när individ Y gör detsamma. Oavsett vem som stoppade i myntet så hamnar TB i ett acceptans stadie QA, där A satisfieras utifrån den funktion hos stadie Q som etablerats relativt aktuell miljö i vilken TB tillåts verka. Men om en individ, oavsett vem, går fram till TB, ovetandes om maskinens bakgrund eller egenskaper, och ser att det står ’Two Bitser’ skrivet på baksidan på denna maskin så kan denna individ tolka detta begrepp på ett mer fritt och kanske unikt sätt.

Förutom en viss begränsning utifrån de erfarenheter, kunskap och begreppsliga förmågor

individen i fråga bär på kan de två orden egentligen ges vilken betydelse som helst. En del kanske aldrig har hört uttrycket innan, varvid de inte förstår att de två orden har med maskinen att göra. Andra kanske har hört talas om namnet men ändå inte tror att det är namnet på maskinen. Vi även föreställa oss andra, som oavsett om det hört uttrycket innan eller inte, ändå kopplar att orden syftar till namnet på maskinen. Ytterligare andra kanske både känner igen namnet och förstår att orden syftar till namnet på maskinen men ändå väljer att använda namnet till något annat. Och så vidare.

Om vi sedan tänker oss att någon av de individer som ännu inte förstått vad TB är för typ av maskin ser att TB har ett myntinkast så kanske denna individ bestämmer sig för att stoppa in ett passande mynt i maskinen. Vi kan nog då förvänta oss en reaktion i stil med ’-jaha, nu förstår jag!’ när maskinen reagerar på händelsen och försätts i ett acceptans stadie.

Denna individ kanske då börjar förstå vad syftet med TB som maskin är. Men detta medför inte att samma individ i samma stund med nödvändighet förstår syftet med de två orden på maskinens baksida.

Givet detta kan vi till och med tänka oss att individen ser ’Two Bitser’ skrivet på maskinen, glömmer var denna såg orden, för att sedan komma att använda orden för

någonting helt annat. Exempelvis som ett nytt begrepp för vatten – bara därför att individen tyckte det kändes roligt och utan att nämnvärt bry sig om var orden egentligen kommer ifrån.

Vi kan då föreställa oss att detta nya begrepp för vatten som av en händelse sprider sig och snart etableras i individens övriga lingvistiska kollektiv. Detta memetiska evolutionära förlopp utgör sedan, i enlighet med retrospektivismen, vad som underbygger en retrospektiv metafysisk instansiering av strukturen hos begreppet i fråga. Vidare har denna

begreppsetablering, och tillika uppkomsten av den retrospektiva förutsättningen, skett oavhängigt vad ordens ursprungliga syfte var. Namnet på TB har i och med detta fått en ny tillbörlig funktion som ett begrepp för vatten betingad efter begreppets framtida retrospektiva kröning vilandes på begreppets nödvändiga evolutionära förutsättning. Begreppet i fråga brukar således inte med nödvändighet vad vi, som åskådare, kan se som dess fullständiga evolutionära historia som förutsättning för sin existens. För att få en tillräcklig struktur hos begreppet är det endast detta nya retrospektivt betingade meningsinnehåll som är av vikt för oss då det är denna som just nu förankrar begreppet i fråga in re. Strukturen hos det lexikala begreppet är således, i sin abstrakta flyktiga natur, retrospektivt framtidsbetingad givet en tillräcklig funktionell duglighet relativt miljö på ett sätt som det materiella tinget, i sin

materiella tröghet, inte är. De två, maskinen och dess namn, delar således inte med

nödvändighet samma egenskaper: strukturen hos den förstnämnda begränsas av sin fysiskt instansierade form emedan strukturen hos den sistnämnda beror på hur språkbrukaren och dennes lingvistiska kollektiv reagerar på det lexikala begreppet i fråga och det retrospektiva förverkligande som sedan följer. Detta medför, som framgått ovan, att de båda fenomenen med nödvändighet inte alltid hänger samman. De båda kan med andra ord falla i sär och begreppet som en gång enligt ett visst lingvistisk kollektiv syftade till maskinen TB har nu, i sitt framtidsberoende, uppstått med en helt annan, visserligen yngre men fullt livsduglig, meningsstruktur.

Som avslutning vill jag utifrån tankeexperimentet TB och nyss redogjorda resonemang särskilt utveckla och understryka en poäng som redan till viss del

uppmärksammats i sektion 4.3 och 4.4 ovan. Skillnaden mellan den materiella maskinen och det abstrakta begreppet tydliggör följande. Givet att begrepp enligt retrospektivismen (i) betingas genom en retrospektiv kröning, som (ii) sker kontinuerligt och som (iii) brukar den evolutionära algoritmens utfall som förutsättning för sin existens så ger det följande

konsekvens: lexikala begrepp har enligt retrospektivismen på en ultimat nivå en viss publik tillbörlig funktion om och endast om vi som språkbrukare behandlar våra begrepp som om de har det. Det vill säga, våra begrepp, i sin avsaknad av en intrinsikal kärna, har en tillbörlig kollektiv meningsstruktur om och endast om vi kollektivt skapar tillräckliga förutsättningar för våra begrepp ur vilka de sedan, genom ett framtidsberoende, retrospektivt instansieras.

Detta medför att meningsstrukturen hos lexikala begrepp har tillsynes dubbla egenskaper i det att de kan bestå över lång tid, över generationer, i en evighet, men även plötsligt förändras som i fallet med TB ovan. Med andra ord, strukturen hos begreppet ’Two Bitser’ kan, givet en oförändrad evolutionär förutsättning, bestå ad finitum. Begreppet ’Two Bitser’ kan därtill, givet en förändrad evolutionär förutsättning, erhålla ytterligare en annan meningsstruktur, och ytterligare en och ytterligare en…ad finitum. Allt beroende på oss, som retrospektiva herdar för språket och dess konventioner.

Vi kan enligt min mening därför sammanfatta ovanstående insikt med att

retrospektivism medför att våra begrepp har den betydelse vi, som språkbrukare, underbygger dem med. En maskin, däremot, i sin materiella mekaniska struktur, är inte lika fri i hur vi eller någon annan varelse ska närma oss dess existentiella struktur. Därtill, för att ytterligare argumentera för det sistnämnda och skillnaden mellan maskinen och dess abstrakta begrepp

betänk följande. Även ett djur skulle potentiellt kunna finna det tillbörliga syftet med TB som ett materiellt ting, kanske genom en slump, genom att stoppa in ett lämpligt mynt på rätt ställe. Låt säga att en fågel hittar en 25 cent-Balboa och av en händelse stoppar det i myntfacket på TB. Fågeln har då, måhända slumpmässigt, funnit maskinens tillbörliga materiella funktion i egenskap av att vara en varuautomat. Men samma fågel skulle inte kunna närma sig meningsstrukturen i namnet på maskinen i fråga. För detta krävs ett lingvistiskt dugligt kollektiv som kan ge upphov till ett memetiskt evolutionärt förlopp som kan skapa den nödvändiga förutsättningen för den framtidsberoende begreppsliga strukturen.

Den tillbörliga funktionen som sedan följer hos våra begrepp formas därav endast och endast givet denna process i det aktuella lingvistiska kollektivet oavhängigt hur begreppet används i andra, tidigare, lingvistiska kollektiv.

Vi finner därför en avgörande skillnad mellan memes och gener som också Dawkins (1976/2006, s. 192) gav uttryck för. Memes är abstrakta ting vilket medför att de i sin icke-materiella natur kan uppstå, spridas och dö ut oerhört snabbt, som redan Dawkins påpekade (1976/2006, s. 191-192). Deras existens står till viss del analogt till artbildning inom den biologiska sfären men de dras således inte med samma materiella tröghet som en gen som förverkligas genom DNA gör. Likt biologiska arter uppstår memes, dör ut och överlever, förutsatt samma evolutionära mönster. Men tillskillnad från arter står memes helt beroende oss för sin existens och uppstår först i och med att vi skapar dem, använder dem eller slutar använda dem – eller sluta konsumera dem om vi följer Millikan (1993, s. 86). Memeplex i form av lexikala begrepp är därför endast är potentiellt odödliga, precis Dennett (1996a, s.

348) själv påpekade för oss ovan. Memes och memeplex är således beroende av sina mänskliga värdar för sin existens och finns ingen där att konsumera dem försvinner de, och följaktligen även den memetiska förutsättningen för våra begrepp, i samma stund som konsumenten försvinner.

Lexikala begrepp är därav i sig tomma och meningslösa så länge ingen använder dem.

Istället kräver de ett levande evolutionärt förlopp som skapar förutsättningar ur vilka de sedan kan förverkligas. Att materialisera begrepp genom att befästa dem i böcker eller monument hjälper således föga. De lexikala begreppens existensberättigande enligt retrospektivismen återfinns endast i och med den retrospektiva kröningen förutsatt begreppets tillräckliga funktionalitet relativt miljö i enlighet med evolutionens begränsningsförmåga. Det var också det vi fann när vi ovan granskade våra begrepp för vad som Millikan (1984, s. 295-296)

kallade enhetligheter av helheter, såsom Theseus skepp och dess kopia. Detsamma gällde även när vi prövade våra begrepp för vad Millikan kallar identiteter, såsom i fallet med våra begrepp för vatten och guld i de scenarion som förekommit ovan. Retrospektivismen gör således gällande att begreppens struktur vilar på deras respektive överlevnadsförmåga i vår memetiska ekologi, eller efter vad Millikan (2000, kap 6, s. 4-6) nog beskrivit som deras funktionella duglighet för oss som sätt att ta in världen. De står sedan i beroende till en metafysisk framtida retrospektiv kröning som utifrån deras evolutionärt betingade förutsättning förverkligar våra begrepp och ger dem dess meningsstruktur. Denna aspekt utgör, analogt med vad Dennett (1996a, s. 96) påpekade ovan gällande retrospektiv artbildning, en objektiv egenskap i vad det är att vara ett lexikalt begrepp.