Här kommer vi att skriva en sammanfattning och analys av vad pedagogerna svarade på våra frågor om hur surfplattan eller datorn kan hjälpa eleverna i deras utveckling.
4.5.1 Sammanfattning av pedagogernas svar
En av pedagogerna pratade mycket om att lägger mer fokus på innehållet och att det blir lättare att hjälpa eleven att redigera i texten efteråt. Det går att lägga till saker i texten utan att det behövs suddas ut hela meningar och stycken. Pedagogen kan även hjälpa eleverna med att få en mer beskrivande text med känslor och intryck. Denna pedagog sa även att det är bra träning för eleverna inför framtida studier, eftersom eleverna förväntas skriva längre och mer beskrivande texter ju äldre de blir.
Kraften läggs mer på innehållet än på att forma bokstäver: - Nu blev det ingen fin bokstav här, nu suddar vi… Eleverna får mer tid att tänka på innehållet. Går man i första klass eller början av andra så skriver man fyra meningar till en bild, kanske upp till sju meningar för de som har lätt för att skriva, men de blir inte mycket mer… När eleverna blir äldre och ska skriva en lång berättelse med kapitel, då blir det mycket djupare innehåll och mer grammatik. Då är det lättare att få lov att ändra det på datorn än om man skulle sudda ett helt stycke bara för att det blivit fel på kanske tre rader. Sagt av Annika
Flera av pedagogerna berättade om hur bra de tyckte att det var för eleverna med talsyntes och att de får höra bokstavsljuden, orden och meningarna som de skriver. En av pedagogerna berättade att hon tyckte att det även kunde hjälpa eleverna att se ordbilderna av de olika orden när hon skrev en vuxentext efter elevens egen text. På så sätt kommer de hjälpa eleven att se hur det ska se ut t.ex. med stor bokstav, mellanrum och punkt.
Detta betyder att man inte behöver eller ska påpeka när de blir lite fel i texten eftersom detta kommer av sig själv med tiden. Sagt av Diana
Två av pedagogerna tyckte att det var bra med direkt feedback och att eleverna kunde ta kritik lättare från en dator eller surfplatta än från en lärare eller klasskamrat. En av dem sa även att det är bra för eleverna då de kan arbeta individuellt och i sin egen takt.
Nästan alla pedagogerna kunde se att de svaga eleverna och elever med svårigheter hade utvecklats under tiden då de arbetat med datorerna och/eller surfplattorna. Klassen i helhet däremot, var det svårare att se hur de utvecklades. Det sades av en pedagog att eftersom det finns olika program hjälper det elever med olika svårigheter, att utvecklas. En annan pedagog
27
tog upp det faktum att eleverna i pedagogens klass tyckte det var så roligt att skriva på en dator att deras texter utvecklades och blev längre. Eleverna skrev till och med olika kapitel till sina berättelser. En av pedagogerna sa dock att han tycke det var för tidigt att jämföra
elevernas utveckling redan nu, eftersom han inte arbetet med just ASL och surfplattor tidigare, utan endast med datorer. Men han tycket inte att det var surfplattan eller datorn som gjorde så att eleverna utvecklades utan hur pedagogen använde redskapen i sin klass.
När vi hade datorer så använde vi dem mycket till fri skrivning och även mycket i no och so, men jag vill nog inte säga att det är bättre eller sämre, utan det är ett redskap. Det är många som kör det här: - fram med datorer så löser det sig! men så enkelt är det inte. Utan den beror på oss, vad vi gör med det. Man kan lyckas lika bra utan det faktiskt. Sagt av Erik En pedagog berättade även att när de arbetar med ASL så sitter eleverna två och två. Då försöker hon blanda eleverna så att de får sitta med olika personer. Tanken är att de ska sitta med samma person en lite längre tid för att de ska lära känna varandra och på så sätt lära sig sammarbeta bättre. Men eftersom eleverna är olika långt i sin utveckling så behöver hon ändra skrivarkompisar ganska ofta. Hon nämner att det kan bli problem i fall en elev som är längre fram i sin utveckling ska arbeta med en som är lite längre bak, då det kan detta resultera i att den ena eleven blir sur och irriterad eller tar över hela skrivandet, medan den andra eleven blir passiv och bara sitter med.
Meningen är att de ska jobba en längre period med den de skriver med. De känner sig säkrare och lär känna varnadra. De vågar tycka och tänka saker… Jag har sagt till en elev: - Du får spökskriva, som det kallas så länge du skriver. Då har den andra tjejen blivit arg, -Vad är det där du skriver? Det är bra en massa blablabla och det betyder ju ingenting. Då har tjejen raderat det. Då sådana situationer uppstår får man kanske tänka om och sätta henne med någon annan. sagt av Diana
Även Erik berättar att en dag så var det en elev som sa -Nej inte ASL igen. I dessa situationer är det viktigt att man säljer in konceptet och anpassar undervisningen så att den passar alla elever. Vi försöker para ihop
eleverna så att det ska bli så bra som möjligt T.ex. kan man inte sätta 2 elever som är jättesvaga tillsammans eftersom man då som pedagog måste sitta hos dem hela tiden och det går inte. Sagt av Erik
28
4.5.2 Analys
Att pedagogerna säger att elevernas texter blir mer utvecklade och lättare att bearbeta kan vi även läsa i den studie som Hylén (2010) tar upp i sin bok, där han beskriver ett projekt som gjorts på en högstadieskola i USA. Han berättar, som vi nämnt tidigare att eleverna visade på stor utveckling när de på lång sikt fick använda datorer för sitt skrivarbete. Precis som
Folkesson (2004) skriver så blir eleverna medvetna om språket när de själva får experimentera på datorn och provar och visar varandra. De upptäcker själva med hjälp av komentarer från både lärare och andra elever hur de ska bygga upp en bra berättelse. Att nästan alla pedagoger kunde se att de svaga eleverna och hur elever med svårigheter hade utvecklats under tiden då de fått arbeta med datorerna och/eller surfplattorna var ett bevis på att digitala läromedel stärker elevernas utveckling. Detta förklarar även Grönlund då han skriver att alla kan vara med på sina villkor och menar med det att när texterna är färdigredigerade, ser de prydliga ut och de går inte att se att eleven suddat eller klämt in någon bokstav som de missat. Pappren ser också fina ut och har inte blivit skrynkliga och så vidare. Det är sådana saker som får eleverna att känna sig stolta och vilja visa upp vad de presterat.
En av pedagogerna sa dock att han tyckte det var för tidigt att jämföra elevernas utveckling redan nu eftersom han inte arbetet med just ASL och surfplattor tidigare, utan endast med datorer. Men han tycker inte att det var surfplattan eller datorn som gjorde så att eleverna utvecklades utan hur pedagogen använde redskapen i sin klass. Erik sa att det finns många pedagoger som tänker att bara de tar fram datorn till eleverna så löser sig allt för dem, men han menar att det inte är så enkelt. Som pedagog måste du konstruera uppgifterna på datorn till eleverna så att de blir givande, och ha tydliga mål med varför du valt dessa uppgifter. Erik lyfter att han tycker även att eleverna kan lyckas lika bra utan digitala läromedel. Detta stämmer enligt Trageton (2005;13) också, han menar att IKT bör ses enbart som ett hjälpmedel eller ett läromedel som ska hjälpa eleverna att arbeta mot de mål som står i läroplanen.
Diana berättade att de använder sig av systemet skrivarkompis när de ska arbeta med ASL. Detta innebär att eleverna sitter två och två, hon menar att de ska sitta med samma person en länger tid eftersom de lär känna varandra och då känner de sig även trygga. Detta finner vi stöd i hos både Trageton och Lövgren som menar att när eleverna får arbeta två och två så kan de ha en dialog med varandra, det blir ett socialt samspel och de kan hjälpa varandra både med det språkliga, men även med de tekniska bitarna. Lövgren menar precis som Diana berättade ovan, att det kan vara en fördel att behålla samma skrivarkompis en längre tid eftersom eleverna då hinner etablera en trygg relation samt en rollfördelning som fungerar.
29
Hon menar även att det syns tydligt att någonting händer med språket när eleverna får arbeta tillsammans än när de sitter själva och skriver.
Lövgren skrev även att det är svår för mindre elever att samarbeta och hålla sig
koncentrerade. Detta är något vi såg under två av våra observationer i första klassen och i den ena andraklassen. Hon skriver att det därför spelar roll vilken typ av uppgift som delas ut. Är det en uppgift där den ena eleven ska berätta och skriva något och den andra står bredvid, så kommer den andra eleven ganska snart vara ointresserad och sysselsätta sig med något annat. Lövgren (2009) menar att pedagogen måste ge uppgifter som stimulerar båda två. De ska alltså utformas så att den ena elevens fingrar skriver det den andra vill berätta och vise versa. Detta fick oss även att tänka på när Erik berättade om eleven som hade sagt – nej inte ASL igen, och att han då berättade om hur viktigt det är att anpassa arbetsuppgifterna efter vilka elever och vilken elevgrupp som du har framför dig. Att arbetet aldrig kan vara samma i alla klasser.
Under en av de observationer vi gjorde i skola 2 i en andraklass, fick vi ta del av när eleverna arbetade med ASL. Pedagogen berättade att hon introducerat ett arbetsätt som utgår ifrån läsfixarna, det är fyra karaktärer som hjälper eleverna att bearbeta de texter de läser. Det är en Detektiv som reder ut svårigheter i texten, en Spågumma som försöker förutse vad texten handlar om, en Apa som är nyfiken och hela tiden ställer frågor, samt en Cowboy som sammanfattar texten. Med hjälp av dessa lär eleverna sig att analysera och tolka texten på många olika sätt. Pedagogen berättade att eleverna fick skriva egna sagor under arbetet med ASL. De fick tydliga instruktioner på hur en saga var uppbyggd och fick därefter rita sagans handling utan ord. När de var färdiga med detta fick eleverna arbeta på surfplattorna och skriva sina sagor två och två. Då en av eleverna berättade sin saga, skrev den anda eleven ner den i textform. Denna observation gjorde det lättare för oss att förstå vad pedagogerna
menade under intervjuerna när de sade att de arbetade med ASL. I och med att vi fick se ASL- arbetet i både en förstaklass och en andraklass kunde vi se hur detta arbete hjälper eleverna att utvecklas då de redan i andraklass kunde skriva egna sagor utifrån de instruktioner de fått.