Svårt att ställa krav på hänsyn och varsamhet utan detaljplan

Att hävda hänsyns- och varsamhetskraven utanför detaljplanelagt område

uppfattas av vissa kommuner som en svårighet utifrån intervjuerna. En

svårighet ligger till exempel i att kunskap saknas om vilka kulturvärden som

finns utanför planlagt område. Kommunerna ser att ett kulturmiljöprogram i

dessa fall skulle kunna ge indikationer på var kulturvärden finns, vilket

beskrivs vara en fördel när kommunen behöver hävda hänsyns- och

varsamhetskraven utanför detaljplanelagt område. Ett kulturmiljöprogram

ger även information till allmänheten och byggherrar hur kommunen ser på

olika områdens kulturvärden och därmed även information om vad som

förväntas inför uppförande eller ändring av en byggnad.

En annan svårighet med att hävda hänsyns- och varsamhetskraven utanför

detaljplanelagt område uppges vara att i sådana områden saknas möjligheten

att ange att rivningslovplikt gäller. En särskilt utsatt typ av objekt uppges

vara enstaka byggnader

⁹³

eller ekonomibyggnader på jordbruks- och

skogsfastigheter på landsbygden

⁹⁴

, där kommunerna har svårt att få vetskap

om vilka förändringar som sker. En kommun lyfter även de svårigheter som

finns att påverka placering av ny bebyggelse på landsbygden, då många vill

bygga på jordbruksmark. Kommunen försöker i detta fall styra placeringen

till lämpliga lägen anpassad till topografi och tidigare bebyggelselägen, men

upplever att de har svårt att få gensvar från byggherrar för deras önskemål

om en lämplig placering i landskapet. En annan svårighet som framträder i

intervjuerna, och som stärker behoven av uppdaterade kulturmiljöprogram är

att bebyggelse uppförd från 1950 och framåt uppfattas som svårare att

argumentera för. För dessa miljöer uppfattas det som extra viktigt att

kulturvärden finns beskrivna.

Enligt 2 kap. 6 § PBL gäller hänsynskravet förändringar i bebyggelsen.

”Begränsningen till bebyggelse gör dock att kravet inte kan hävdas när det gäller en ensam-liggande byggnad som inte ingår i en bebyggelse.” Boverket (2014), PBL

kunskaps-banken, Hänsyn till omgivningen. http://www.boverket.se/sv/PBL

kunskapsbanken/teman/kulturvarden/kulturvarden-i-plan---och-bygglagen/krav-pa byggnadsverk-och-tomter/hansyn-till-omgivningen/. Hämtad 2017-01-25.

Enligt 6 kap. 6 § plan- och byggförordningen (2011:338) kräver komplement byggnader eller ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller annan liknande näring varken rivningslov eller anmälan vid rivning eller annan åtgärd av byggnad. Inte heller byggnad utanför sammanhållen bebyggelse och detaljplan kräver varken lov eller anmälan för vissa åtgärder som uppförande eller tillbyggnad. Kommunen kan dock ställa krav på anmälan eller lov i detaljplan eller områdesbestämmelser.

4.1.1 Olika syn på om hänsyn och varsamhet påverkats av

bygglovbefriade åtgärder

Några av de intervjuade kommunerna anser att införandet av

bygglovsbefriade åtgärder har haft en negativ påverkan för möjligheten att

hävda hänsyns- och varsamhetskraven. En kommun anser bland annat att

sättet de bygglovsbefriade åtgärderna har kommunicerats till allmänheten,

det vill säga som rättigheter, har påverkat denna möjlighet. Det upplevs som

svårt att ställa motkrav på något som ses som en rättighet och när

komplementhus säljs som färdiga paket upplevs det som svårare att säga att

de utifrån en plats kulturvärden inte passar in i en miljö. En kommun menar

att hänsyns- och varsamhetskraven ofta får stå tillbaka gentemot mer

tekniska frågor och att kraven ofta är svåra att argumentera för. En annan

kommun anger att PBL uttrycker att all byggnation och förändring ska ske

med hänsyn till natur- och kulturvärden, men att kulturvärden i verkligheten

ofta hanteras mer ”svart eller vitt”, då skyddsbestämmelser endast används

för miljöer där det finns höga kulturvärden.

När det gäller kommunernas möjligheter att tillgodose hänsyns- och

varsamhetskraven i relation de bygglovsbefriade åtgärderna, menar flera

⁹⁶

av

de intervjuade kommunerna dock att införandet av dessa inte har påverkat

den möjligheten. En kommun som menar att bygglovsbefrielserna inte har

påverkat, anger däremot att de ser en attitydförändring i och med att

regelverket har försvagats när allt fler åtgärder kan genomföras utan bygglov

samt att den enskildens intresse allt oftare står mot det allmännas intresse.

Två kommuner anser däremot att förändringarna inte har påverkat hur de kan

driva frågor och kräva bygglov även när bebyggelsen inte har pekats ut som

kulturhistoriskt värdefull.

De kommuner som i intervjuerna berättar att de har haft behov av att särskilt

hävda hänsyns- och varsamhetskraven, har gjort det genom att använda sig

av varsamhets- och skyddsbestämmelser i detaljplan, men också genom att

hänvisa till hänsyns- och varsamhetskraven när bebyggelsen inte på förhand

har varit utpekad som kulturhistoriskt värdefull.

Tre av nio kommuner.

Sammanfattande iakttagelser:

I vissa fall upplever kommuner en svårighet att veta om rätt

varsamhets-eller skyddsbestämmelse har använts för det kulturvärde som ska skyddas.

Eller om bestämmelserna har formulerats på ett sådant sätt att det skydd

kommunen ser nödvändigt uppnås. En kommun upplever att de behöver ha

goda argument för att till exempel kunna hävda att en bygglovsbefriad åtgärd

inte är lämplig på ett visst sätt eller på en viss plats. Hänsyns- och

varsamhetskraven upplevs av en kommun vara svaga, då de vid

överklaganden ofta upphävs i nästa instans. Kommunen finner i detta fall

inte tillräckligt stort stöd i lagen, vilket gör att kommunen ofta väljer att inte

Svårt att ställa krav på hänsyn och varsamhet utan detaljplan

Att hävda hänsyns- och varsamhetskraven utanför detaljplanelagt område

uppfattas av vissa kommuner som en svårighet utifrån intervjuerna. En

svårighet ligger till exempel i att kunskap saknas om vilka kulturvärden som

finns utanför planlagt område. Kommunerna ser att ett kulturmiljöprogram i

dessa fall skulle kunna ge indikationer på var kulturvärden finns, vilket

beskrivs vara en fördel när kommunen behöver hävda hänsyns- och

varsamhetskraven utanför detaljplanelagt område. Ett kulturmiljöprogram

ger även information till allmänheten och byggherrar hur kommunen ser på

olika områdens kulturvärden och därmed även information om vad som

förväntas inför uppförande eller ändring av en byggnad.

En annan svårighet med att hävda hänsyns- och varsamhetskraven utanför

detaljplanelagt område uppges vara att i sådana områden saknas möjligheten

att ange att rivningslovplikt gäller. En särskilt utsatt typ av objekt uppges

vara enstaka byggnader

eller ekonomibyggnader på jordbruks- och

skogsfastigheter på landsbygden

, där kommunerna har svårt att få vetskap

om vilka förändringar som sker. En kommun lyfter även de svårigheter som

finns att påverka placering av ny bebyggelse på landsbygden, då många vill

bygga på jordbruksmark. Kommunen försöker i detta fall styra placeringen

till lämpliga lägen anpassad till topografi och tidigare bebyggelselägen, men

upplever att de har svårt att få gensvar från byggherrar för deras önskemål

om en lämplig placering i landskapet. En annan svårighet som framträder i

intervjuerna, och som stärker behoven av uppdaterade kulturmiljöprogram är

att bebyggelse uppförd från 1950 och framåt uppfattas som svårare att

argumentera för. För dessa miljöer uppfattas det som extra viktigt att

kulturvärden finns beskrivna.

4.1.1 Olika syn på om hänsyn och varsamhet påverkats av

bygglovbefriade åtgärder

Några av de intervjuade kommunerna anser att införandet av

bygglovsbefriade åtgärder har haft en negativ påverkan för möjligheten att

hävda hänsyns- och varsamhetskraven. En kommun anser bland annat att

sättet de bygglovsbefriade åtgärderna har kommunicerats till allmänheten,

det vill säga som rättigheter, har påverkat denna möjlighet. Det upplevs som

svårt att ställa motkrav på något som ses som en rättighet och när

komplementhus säljs som färdiga paket upplevs det som svårare att säga att

de utifrån en plats kulturvärden inte passar in i en miljö. En kommun menar

att hänsyns- och varsamhetskraven ofta får stå tillbaka gentemot mer

tekniska frågor och att kraven ofta är svåra att argumentera för. En annan

kommun anger att PBL uttrycker att all byggnation och förändring ska ske

med hänsyn till natur- och kulturvärden, men att kulturvärden i verkligheten

ofta hanteras mer ”svart eller vitt”, då skyddsbestämmelser endast används

för miljöer där det finns höga kulturvärden.

När det gäller kommunernas möjligheter att tillgodose hänsyns- och

varsamhetskraven i relation de bygglovsbefriade åtgärderna, menar flera

av

de intervjuade kommunerna dock att införandet av dessa inte har påverkat

den möjligheten. En kommun som menar att bygglovsbefrielserna inte har

påverkat, anger däremot att de ser en attitydförändring i och med att

regelverket har försvagats när allt fler åtgärder kan genomföras utan bygglov

samt att den enskildens intresse allt oftare står mot det allmännas intresse.

Två kommuner anser däremot att förändringarna inte har påverkat hur de kan

driva frågor och kräva bygglov även när bebyggelsen inte har pekats ut som

kulturhistoriskt värdefull.

De kommuner som i intervjuerna berättar att de har haft behov av att särskilt

hävda hänsyns- och varsamhetskraven, har gjort det genom att använda sig

av varsamhets- och skyddsbestämmelser i detaljplan, men också genom att

hänvisa till hänsyns- och varsamhetskraven när bebyggelsen inte på förhand

har varit utpekad som kulturhistoriskt värdefull.

Sammanfattande iakttagelser:

I vissa fall upplever kommuner en svårighet att veta om rätt

varsamhets-eller skyddsbestämmelse har använts för det kulturvärde som ska skyddas.

Eller om bestämmelserna har formulerats på ett sådant sätt att det skydd

kommunen ser nödvändigt uppnås. En kommun upplever att de behöver ha

goda argument för att till exempel kunna hävda att en bygglovsbefriad åtgärd

inte är lämplig på ett visst sätt eller på en viss plats. Hänsyns- och

varsamhetskraven upplevs av en kommun vara svaga, då de vid

överklaganden ofta upphävs i nästa instans. Kommunen finner i detta fall

inte tillräckligt stort stöd i lagen, vilket gör att kommunen ofta väljer att inte

gå vidare med frågan. En kommun menar att det finns ett handlingsutrymme

när bygglovsbefriade åtgärder ska hanteras om det finns

varsamhetsbestämmelser för en byggnad. Problematiken blir dock som mest

tydlig i de områden som sedan tidigare inte klassats som de mest värdefulla

och där varsamhets- eller skyddsbestämmelser saknas.

Att hävda hänsyns- och varsamhetskraven utanför detaljplanelagt område

uppfattas av vissa kommuner som en svårighet, bland annat för att det kan

saknas kunskap om vilka kulturvärden som finns utanför planlagt område.

Kommunerna har olika uppfattningar om de bygglovsbefriade åtgärderna har

påverkat möjligheten att hävda hänsyns- och varsamhetskraven.