Svaret på hur-frågan

På frågan om hur förskollärare arbetar med att stärka barns integritet framkom det att

samtliga personer arbetade med barns integritet. Det som skiljer sig mellan respondenterna är hur arbetet organiserades och strukturerades. Förskollärares olika synsätt på hur arbetet skulle genomföras synliggjordes i den mångfald av tillvägagångssätt som framgick i empirin. Hur stor vikt och del av utbildningen integritetsarbetet var varierade mellan förskolorna. I

intervjuerna framkom fyra teman som ansågs särskilt relevanta för hur man bör arbeta för att stärka barns integritet:

37 ● 7.2.1 Arbeta främjande och förebyggande ● 7.2.2 Att vara en förebild

● 7.2.3 Barn får vara delaktiga i beslut ● 7.2.4 Samtala med barnen

7.2.1 Arbeta främjande och förebyggande

Att arbeta med barn och deras integritet handlar till stor del om att arbeta förebyggande uppger ett flertal förskollärare. Ett förebyggande arbetssätt innefattar att förskollärarna identifierar problemen innan det blir ett problem. På en av förskolorna fanns en utarbetad integritetsplan med riktlinjer för hur arbetet med att stärka och skydda barns integritet ska realiseras. Integritetsplanen beskriver hur förskollärare ska förhålla sig och arbeta,

exempelvis att vid en nyanställning genomförs alltid en fortbildning om integritet, att förskollärarna alltid ska fråga hur barnen vill ha hjälp på toaletten samt att inga kramar får ‘stjälas’ från barnen. Integritetsplanen ska fungera som ett stöd och vägledning för personalen så att de kan göra så att barnen känner sig trygga och förstår sina rättigheter. Förskollärare 3 nämner detta i intervjun; ”Vi har ju informationsträffar med vårdnadshavarna och berättar om integritet, och det här är föräldrar som vi inte behöver känna någon oroa inför men

vårdnadshavare kommer ju sen och säger att vi förstår ju varför mitt barn säger nej när vi ska byta blöja. Så man ser ju att dem får med sig det här tidigt”.

Att samarbeta med vårdnadshavare beskrivs som ett annat förebyggande arbetssätt. I praktiken innebär det exempelvis att vid inskolning genomförs en informationsträff om integritet med vårdnadshavare om förskolans riktlinjer och förhållningssätt. Anledningen till att detta sker är för att ett samarbete mellan parterna ska kunna inledas och att det kan bidra till ett gemensamt förhållningssätt.

Flera informanter redogjorde för att ett främjande arbete genomförs på både förskole- och arbetsplatsträffar där diskussioner kring läroplanens mål och hur de ska verkställas i

praktiken har förekommit. Utifrån diskussioner om integritet på träffarna har olika material tagits i bruk. Respondenterna exemplifierar material som används; Barnen i kramdalen,

38

Samtliga material belyser integritet på olika sätt. Några av materialen lär barnen om vad integritet är medan andra är handböcker med tips och råd till vuxna för hur de kan lära barnen om integritet.

7.2.2 Att vara en förebild

För att lära barn om vilka rättigheter de har och hur arbetet med att stärka barns integritet ska gå till uppger samtliga förskollärare att deras egen roll och handlingar är av stor betydelse. Om målet är att uppnå ett önskat beteende hos barn är det av stor vikt att vuxna är förebilder och visar sina egna gränser och respekterar andras. Att som förskollärare reflektera över sina val och sitt handlande är en del av det vardagliga integritetsarbetet. Att både kunna erkänna sina misstag och släppa sin prestige framkom också som viktigt. En av förskollärarna

konkretiserade det på följande sätt, förskollärare 4 beskriver; ”Man måste ju jobba på att vara en förebild själv, såklart jag inte hela tiden gör rätt. Då måste jag känna att jag ska säga förlåt för att barnen ska förstå. Men det viktigaste är att få prata om det och förklara att det blev fel. Det stora är att vara en förebild, att inte känna varje gång att man har tolkningsföreträde”. Om ett barns integritet kränks av ett annat barn så måste förskolläraren alltid i första hand skydda det barn som har blivit utsatt. Att ingripa om något händer och finnas där som stöd för barnet tydliggör att övertramp av integritet inte är acceptabelt vilket kan underlätta för barnet att upprätthålla sin egen integritet. Vid situationer där vuxna uppmärksammar att barn far illa eller kränkts av en annan vuxen betonar förskollärare 2 informant att; ”Man ska inte tänka att man anmäler en vuxen, man skyddar ett barn”.

För att vara en förebild när ett barns integritet inte respekteras av en vuxen är det viktigt att den personen som uppmärksammar händelsen tydligt tar barnets parti.

7.2.3 Barn får vara delaktiga i beslut

Vi har kunnat se ett mönster i empirin där barns delaktighet framträder i så gott som alla förskollärares utsagor. I beskrivningarna av hur arbetet med barns integritet genomfördes handlade en stor del om att barn själva ska få frihet att kunna välja och vara delaktiga i beslut som rör dem. Att vara delaktiga i beslut handlar om att få möjlighet att vara med och

bestämma. Hur begreppet delaktighet tolkades varierade, informanterna intog i huvudsak två ståndpunkter. Den ena sidan beskrev delaktighet som en rättighet som kommer med åldern,

39

att barn får större möjlighet till delaktighet ju äldre barnen blir. Att delaktighet till stor del handlar om frihet under ansvar och att det kräver att barnen förstår innebörden av det och kan ta ansvar för sina handlingar. Den andra ståndpunkten beskrevs istället som att delaktighet ska anpassas till behov och inte ålder. Att delaktighet inte alltid behöver vara något som personal ska godkänna, även små barn kan uttrycka en vilja att påverka trots att de inte verbalt har samma förutsättningar som större barn. En förskollärare vittnar om att barn ibland genom handlingar visar vad de vill och föredrar, att det inte alltid behöver ske verbalt.

Förskollärare 3 ger ett exempel på en sådan sekvens;

Delaktighet är väl den andra biten som handlar om att få höra varför saker är som de är, inte bara få ett nej och i det lilla få vara med och göra saker, att man tror på barnen som kompetenta och lyssna in. Vissa säger att de små inte kan få inflytande för de har inte språket, men dem kan säga så mycket på andra sätt. Det kan handla om att det sprids ut mycket saker som inte kommer tillbaka till sin plats, då kan vi fundera på, att det kanske inte är barnen som sprider ut saker utan det kan vara vi som har placerat sakerna på fel ställe, barnen kanske inte vill ha en bygghörna i det hörnet utan i det andra och det visar dem oss genom att flytta på saker. Man måste vara lyhörd, på det sättet ger man dem både inflytande och delaktighet, tycker jag.

Att låta barn få vara delaktiga i beslut som rör deras egen vardag och miljö är ett sätt att stärka barns integritet. Att vara lyhörd och uppmärksam som pedagog beskriver ett flertal förskollärare krävs för att barn ska få möjlighet att vara delaktiga i det som händer. Att få inflytande och vara delaktig kan till exempel handla om att delta i omröstningar men också få sin röst hörd och vara med och strukturera om verksamhetens miljö. Flera av förskollärarna berättar om att lyhördhet handlar om att uppmärksamma barnens signaler när de uttrycker en vilja att få sin integritet bejakad. Att vara delaktiga i beslut som rör barnet själv innefattar att kunna välja att få vara ifred, att få bestämma när och om man vill vara ifred på toaletten eller gå iväg och läsa en bok utan att någon stör. För att på så sätt stärka integriteten skapas till exempel olika typer av platser på förskolan där barnen vid behov kan hitta sina egen oas där de kan vara ifred. Därtill anordnades rum i rummen, kösystem och draperier till toaletter. Att stärka barns integritet beskrivs också innefatta att låta barnen komma till tals, men även att hjälpa barnen genom att fråga vad barnen vill så att de känner att de bestämmer över sin egen kropp. Blöjbyten och toalettbesök är exempel på när förskollärarna beskriver att de ställer frågor om vad barnet vill; vem ska byta blöjan på dig idag? När det gäller barn kan svårigheter med att förstå varandras gränser uppstå, till exempel att ett barn ville ha en kram

40

igår men inte idag. Informanterna beskriver att deras roll i dessa situationer är att stötta och ibland sätta ord på och hjälpa båda parterna kommunikationsmässigt. En av respondenterna uppgav att för att barn ska klara av att ta egna beslut och säga vad de tycker så måste vuxna ge barnen vägledning, självkänsla och självförtroende.

7.2.4 Samtala med barnen

Ett sätt som återkom frekvent i intervjuerna rörande integritetsarbetet var att samtala med barnen, om deras rättigheter och skyldigheter. Främst gäller det då rätten till sin egen kropp, att varje människa har rätt att bestämma över vad som känns okej och inte. Ett ledord i förskollärarnas metod var ordet ‘STOPP’. Via konversationer med barn som får sin integritet kränkt är ordet stopp ett sätt att stärka barns integritet. Förskollärare 5 gav ett exempel på när en förskollärare berättar om stopp min kropp; ”Jag pratar mycket med barnen om att dem får säga stopp, att man bara tar på sin egen kropp och att man har rätt att säga till om man inte vill att någon gör något. Att respektera varandra, lyssna, alltså prata”.

Genom lyhördhet kan barns signaler uppmärksammas och via samtal kan förskollärare hjälpa barn att beskriva sina känslor och berätta om sina gränser. Att vara en mellanhand mellan barnen och sätta ord på barns känslor kan man skapa förståelse för varandras integritet. Att barnen ska lära sig om varandras integritet genom att prata med varandra, fråga varandra och lösa saker tillsammans men med hjälp av en vuxens stöd. Samtalen sker också mellan

förskollärare och barn vid olika rutinsituationer. Att förskollärare exempelvis beskriver alla steg som sker under ett blöjbyte, för att involvera barnet och för att skapa förståelse för vad personen gör med barnets kropp.