Det är viktigt att inledningsvis tolka Sveriges toppositioner i olika korruptionsindex i ett internationellt perspektiv. De flesta länder – i synnerhet utvecklingsländer och stater som nyligen genomgått regim- förändringar – har stora problem med korruption och maktmissbruk av olika slag. Att Sverige jämfört med många andra länder är relativt förskonade från korruption betyder dock inte att landet på något sätt är
fritt från maktmissbruk. Svenska myndigheter må ligga i världstoppen när
det gäller rättvis och opartisk myndighetsutövning, men olika former av maktmissbruk tycks förekomma på alla nivåer inom det politiska systemet. Tillgången på data om svenska medborgares uppfattningar om korruption är tämligen mager, vilket måste betraktas som aningen paradoxalt då Sverige är ett föregångsland vad gäller opinionsundersökningar och kartläggningar av politiska attityder. Vi vet väldigt mycket om det svenska folkets uppfattningar i en rad olika politiska frågor. Däremot vet vi försvinnande lite om svenskarnas syn på korruption bland politiker och myndighetsutövare. I en kortfattad analys av data från SOM- undersökningen 2009 konstaterar dock Henrik Oscarsson att bara drygt en procent av de tillfrågade någon gång blivit erbjudna att betala mutor i sina kontakter med offentliga myndigheter eller företag, finns en utbredd oro för att korruptionen kommer att öka i framtiden. Ja, faktum är att två tredjedelar av svenska folket uppger att de känner en oro för utbredd korruption i framtiden (Oscarsson 2010). Oscarssons data bekräftar det vi sedan tidigare kunnat se i TI:s Global Corruption Barometer (2006; 2007).
141
Hur ska man se på det faktum att bara en procent av de tillfrågade svenskarna i SOM-undersökningen angivit att de någon gång faktiskt betalat en muta? Det bör noteras att man här frågat medborgarna om
mutor. Bestickning är bara en form av många typer av korruption.
Möjligheterna till korruption är många i kontakterna mellan myndigheter och medborgare eller företag. Den senaste tidens korruptionsskandaler i exempelvis Göteborg och Norrköping visar att det finns en stor uppfinningsrikedom när det gäller olika sätt att berika sig själv genom sin egen position, på andras bekostnad.
En sätt att närma sig den metodologiskt knepiga frågan om hur utbredd korruptionsproblematiken i Sverige är, är att fråga den svenska befolkningen hur de ser på tjänstemän och politikers förmåga att handla på ett korrekt sätt i sin myndighets- och maktutövning. Litar vi på våra folkvalda representanter och de tjänstemän som skall verkställa deras beslut?
Data från International Social Survey Program (ISSP, 2006) visar att det i Sverige finns en utbredd misstro mot politiker och tjänstemän. En stor del av medborgarna tror faktiskt att politiker och tjänstemän missbrukar sin position för egen vinning. Figur 1 visar respondenternas uppfattning om i vilken utsträckning politiker och tjänstemän är involverade i korrupt verksamhet. I ljuset av hur Sverige brukar framställas i internationella sammanhang måste resultatet bedömas som uppseendeväckande. Nästan 22 procent tror att ”ganska många” eller ”nästan alla” politiker är involverade i korruption. Motsvarande siffra för tjänstemän är knappt 25 procent. En minoritet tror att ”nästan inga” eller bara ”ett fåtal” politiker (44 procent) och tjänstemän (39 procent) ägnar sig åt korruption eller maktmissbruk.
142 Källa: Survey 2009. Antal respondenter = 1604.
Figur 1. Enligt din åsikt, ungefär hur många politiker/tjänstemän i Sverige
är involverade i korruption? (Procent)
Källa: ISSP 2006. Antal respondenter = 929 (frågan om politiker); 936 (frågan om tjänstemän).
Bilden av en utbredd syn på politiker och tjänstemän som maktmissbrukare förstärks ytterligare när vi tittar på data som under 2009 samlades in av
Survey- institutet vid Linnéuniversitetet. Dessa presenteras i figur 2.
Figur 2. Det är vanligt att kommunpolitiker och kommuntjänstemän
missbrukar sin makt- och förtroendeställning, och tillskansar sig eller sina närmaste fördelar på kommunens bekostnad (procent)
143
Inte mindre än 48 procent av respondenterna instämmer alltså ”helt” eller ”till stor del” i påståendet ”Det är vanligt att kommunpolitiker och kommuntjänstemän missbrukar sin makt- och förtroendeställning, och tillskansar sig eller sina närmaste fördelar på kommunens bekostnad”. Ytterligare 41 procent instämmer delvis, medan bara 11 procent inte alls instämmer. Hela 89 procent instämmer alltså i varierande grad att korruption och maktmissbruk är vanligt bland politiker och tjänstemän på kommunnivå. Det är minst sagt en dyster syn som medborgarna har på förtroendevalda och tjänstemän.
Den bild som framträder förstärks ytterligare när vi tar in data om svenska medborgares uppfattning om i vilken utsträckning myndigheternas behandling av människor beror på personliga kontakter. Just opartisk myndighetsutövning är en av grundbultarna i ett demokratiskt samhälle och har framhållits som själva fundamentet i ett styre av god kvalitet (Rothstein & Teorell 2008). Med detta i åtanke kan de data som presenteras i Figur 3 betraktas som direkt alarmerande: Inte mindre än drygt 89 procent av svenskarna anser att personliga kontakter är avgörande för hur medborgarna behandlas av offentliga tjänstemän. Bara drygt tio procent anser således att myndigheterna utövar sin makt på ett opartiskt sätt.
Figur 3. Tror du att den behandling folk får från offentliga tjänstemän är
beroende av vem/vilka de känner? (procent)
144
Så långt kan konstateras att det bland svenska folket finns en utbredd uppfattning om att myndigheter och kommuner befolkas av tjänstemän som inte drar sig för att utnyttja sin egen position på ett otillbörligt sätt och på skattebetalarnas bekostnad. Det finns således fog för att tala om en generell uppfattning om att korruption och maktmissbruk inte är helt ovanligt förekommande inom den svenska offentliga verksamheten.
Den bild av Sverige som ett land förskonat från korruption som ofta förmedlas och som bygger på uppskattningar av data från Transparency
International och andra organisationer förändras betänkligt när vi
konsulterar tillgängliga opinionsdata och ett mer Sverigespecifikt material. Fram träder en bild av ett samhälle där medborgarna tycks övertygade om att personliga relationer är avgörande i kontakter med myndigheter, och där medborgarna uppfattar att politiker och tjänstemän berikar sig själva genom att utnyttja sin position på skattebetalarnas bekostnad. Man bör också ha i åtanke om att de data som här analyseras är insamlade innan de stora korruptionsskandaler som avslöjats under hösten 2010 blivit kända för allmänheten. Mycket talar för att den generella misstron mot korrupta politiker och tjänstemän inte är något minskande fenomen. Som vi återkommer till i nästa avsnitt, finns goda skäl att misstänka att maktmissbruksproblematiken har förvärrats med åren, och kan sannolikt bli än värre i framtiden.