Följaktligen går mönstret i läroplanens andrafierande diskurser igen även i svenskämnena, där begrepp som kultur, identitet och tolerans används för att skapa skillnader och upprätthålla gränser mellan elever. Samtidigt är det relevant att belysa hur själva ämnesindelningen i sig fungerar som en gränsdragning mellan elever som studerar enligt kursplanen i svenska som andraspråk, respektive svenska. Hur detta urval i praktiken går till på enskilda skolor är en sak, en annan sak är vad som faktiskt förmedlas av läroplanstexten. Det är ett faktum att det genom uppdelningen av svenskämnet skapas två elevgrupper, som i läroplanskontexten har olika förväntningar på sig. Det skapas en grupp elever som studerar och bedöms enligt kursplanen i svenska, och som förväntas behöva möta texter från hela världen och historien för att bli toleranta och kulturkompetenta medborgare, och en annan grupp elever, som med avseende på sin språkliga och kulturella bakgrund kategoriseras och andrafieras till ett ”dom”. ”Dom” som gruppen ”vi” ska lära sig att tolerera.
Diskussion
Syftet med denna WPR-analys har varit att undersöka hur delar av läroplanen i sig, genom sin användning av kulturbegreppet kan reproducera en postkolonial diskurs. Utifrån tidigare forskning har en förståelse för kulturbegreppets centrala roll i den tidigare läroplanen hämtats, såväl som tankar om läroplanen som ett uttryck för politiska förväntningar och intressen. Detta har förankrats i poststrukturell och postkolonial teori och dess grundantagande om språkets betydelse för den sociala verkligheten. Arbetet med analysen har utgått från de WPR-analytiska forskningsfrågorna: Hur används kulturbegreppet i de undersökta texterna? Vad
framställs som ”problemet” i denna användning av kulturbegreppet? Vilka förgivettaganden bygger denna problemframställning på? På vilka sätt speglas dessa förgivettaganden i kursplanerna i svenska som andraspråk och svenska för år 1-6?
I detta arbete har jag kommit fram till att det statliga dokument som läroplanen utgör konstituerar olika kulturer och ställer dem mot varandra i en andrafierande postkolonial diskurs, vilket resulterar i att läroplanen framställer det mångkulturella samhället som ett ”problem”. Denna problemframställning ger upphov till att elevens förmåga att själv använda kulturbegreppet som en gränsdragning mellan sig själv och ”det andra” framhävs som någonting eftersträvansvärt. I denna process tycks även de två svenskämnena vara delaktiga då de på ett tydligt sätt delar upp skolans elever i ett ”vi” och ett ”dom”.
Med tanke på analyser av den tidigare läroplanen Lpo 94 är uppsatsens resultat föga förvånande. Att kulturell mångfald används som problemframställning i läroplanstexten, och därmed ger uttryck för de olika förväntningar som ställs på skolan från politiskt håll, har även tidigare forskning visat på. Att kulturbegreppet dessutom används som en sådan tydlig gränsdragning i materialets framställning av såväl eleverna i skolan som människorna i samhället överraskar knappast heller med tanke på tidigare forskning inom ämnet.
I detta läge är det dock viktigt att poängtera skillnaden mellan det som formuleras i läroplanstexten - det skolan förväntas göra - och vad som faktiskt händer ute i skolorna. Det faktum att denna uppsats fokuserar det som händer i textens värld, står dock inte i vägen för en jämförelse med den vetenskapligt dokumenterade och analyserade skolvardagen. Snarare skulle en sådan jämförelse kunna fungera förstärkande av såväl uppsatsens resultat, som de resultat andra kommit fram till.
Utifrån ett sådant perspektiv skulle Ann Runfors (2003) undersökningar av liknande resonemang bland lärare i ett antal svenska skolor kunna tolkas, inte som förfärande tecken på lärarnas inkompetens, utan snarare tvärtom som lärare som agerar enligt de politiska förväntningar på skolan som läroplanen faktiskt ger uttryck för. I ljuset av detta skulle denna uppsats dessutom kunna ses som ett bidrag till diskursen om det postkoloniala svenska samhället, genomsyrat av en förgivettagen strukturell rasism och statligt sanktionerad andrafiering som många gånger passerar obemärkt förbi. Att läraren som myndighetsutövare skulle fungera likt en marionettdocka som gör som den blir tillsagd är dock knappast en vidare sanningsenlig beskrivning, vad detta däremot visar på är vikten av lärarens kritiska och reflekterande förhållningssätt i förhållande till styrdokumenten för att på så sätt undvika att reproducera en sådan andrafierande diskurs som står i strid mot läroplanens antidiskriminerande syfte.
Vad gäller framställningen av kulturbegreppet i de två svenskämnenas kursplaner är detta förmodligen både ett exempel på hur verklighet och läroplanstext inte alltid sammanfaller. Det är däremot tydligt att kulturbegreppet tillskrivs en viktig roll i de förväntningar som ställs på svenskämnenas faktiska utformning i skolorna, någonting som tycks vara en tendens som noterats även i tidigare forskning. Dessutom gör denna uppsats det gällande att själva uppdelningen av svenskämnet i sig skulle kunna fungera andrafierande och skapa ett ”vi” och ett ”dom”.
Med tanke på svenskämnets historia som ett kulturbärande ämne vars framväxt var starkt knuten till 1800-talets nationalistiska strömningar, är det möjligt att resonera kring huruvida dagens två svenskämnen framställs ha en liknande funktion i dagens läroplan. Där 1800-talets svenskämne bland annat syftade till att stärka känslan av ”svenskhet” hos folket, kollektivet, i den spirande nationalstaten Sverige, kan man jämförelsevis dra paralleller till framställningen av svenskämnenas kulturbärande tradition i dagens kursplaner där de istället framställs syfta till att göra individen kapabel till kulturella gränsdragningar både i förhållande till människor i sin omgivning och i sin egen identitet. På så sätt skulle man kunna peka mot att de formulerade förväntningarna i kursplanerna för svenska och svenska som andraspråk till viss del kan tänkas sträva efter att implementera en känsla för vad som är svenskt och inte hos eleverna, eller åtminstone reproducera sådana förgivettaganden. På samma sätt kan även tudelningen av svenskämnena reproducera en gränsdragning mellan människor i grupper om svenskar och invandrare - ”vi” och ”dom”.
genomgång av de båda ämnenas framväxt, kanske framförallt med fokus på diskursen kring svenska som andraspråk, skulle kunna göra dessa förhållanden och förgivettaganden än mer tydliga. Hur har tudelningen av svenskämnet motiverats i den policyprocess som lett fram till dagens kursplaner? Går det att tänka annorlunda kring detta? På vilka olika sätt kopplas språk, identitet och kultur samman i de kursplaner som styr skolans undervisning i språk överlag? Genom att nysta vidare i dessa frågor kan vi på ett konstruktivt och framåtblickande sätt fortsätta att kritisera för utveckling och förändring.
Litteratur
Ajagán-Lester, Luis (2001). Bilden av ”de andra”: Afrikaner i svenska skoltexter 1768
– 1920. I: Verklighetens texter: sjutton fallstudier: (svensk sakprosa – empiri).
Red: Melander, Björn & Olsson, Björn. Lund: Studentlitteratur
Bacchi, Carol (2009) Analysing policy: What's the problem represented to be? French Forest: Pearsson Australia
Bringlöv, Åsa (1996) Kulturell mångfald inom en ram av eviga värden, I: En ”bra” svenska? Om språk, kultur och makt. Red: Sjögren, Runfors & Ramberg. Tumba: Mångkulturellt centrum
Eriksson, Catharina, Eriksson Baaz, Maria & Thörn, Håkan (red.) (2011)
Globaliseringens kulturer. Den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa
Fernández & Sundström (2013). Citizenship education and diversity in liberal
societies: Theory and policy in a comparative perspective. Education, Citizenship och
Social Justice, 8:103. http://esj.sagepub.com/content/8/2/103
Hellspong, Lennart & Ledin, Per (1997). Vägar genom texten: handbok i
brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur
Lahdenperä, Pirjo (2001) Värdegrunden som exkluderande eller inkluderande diskurs I: Värdegrund och svensk etnicitet. Red: Linde, Göran. Lund: Studentlitteratur León Rosales, René (2010). Vid framtidens hitersta gräns: om maskulina
elevpositioner i en multietnisk skola. Tumba: Mångkulturellt centrum
Lgr 11. Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2011). Stockholm: Skolverket
Munck, Kerstin (2006) Mångfald, text och värdegrund, ett ämnesdidaktiskt perspektiv:
svenskämnet. Tidskrift för lärarutbildning och forskning, nr 4, 69-85
Runfors, Ann (2003). Mångfald, motsägelser och marginaliseringar: en studie av hur
invandrarskap formas i skolan. Stockholm: Norstedts
Said, Edward (1993). Orientalism. Stockholm: Ordfront
Selander, Staffan (2001). Läroplan och sociala intressen. I: Verklighetens texter: sjutton fallstudier:(svensk sakprosa – empiri). Red: Melander, Björn & Olsson, Björn. Lund: Studentlitteratur
Thavenius, Jan (1981). Modersmål och fadersarv: Svenskämnets traditioner i historien
Thavenius, Jan (1999). Nationalspråket. I: Svenskämnets historia. Red: Thavenius, Jan. Lund: Studentlitteratur
Tingbjörn, Gunnar (2004). Svenska som andraspråk i ett utbildningspolitiskt perspektiv
– en tillbakablick. I: Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och
samhälle. Red: Hyltenstam, Kenneth & Lindberg, Inger. Lund: Studentlitteratur Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och