Vad som upplevs vara mest positivt med att undervisa i ämnet idrott och hälsa är
genomgående i utsagorna elevernas glädjande inställning till ämnet. Som L2 uttrycker det, vilket även delas i liknande utsago av L4:
”[…]det är ju att de flesta ungar om man har en varierad idrott och om man bygger den här relationen till eleverna som jag pratade med dig om tidigare så finns det ingenting som är goare att komma och öppna dörren och se alla glada ansikten, och den positivism som man känner när dom ska in och ha gymnastik. Och när det gäller dom små barnen, jag jobbar ju även med tvåor och treor, fyror och femmor. Och när man har 20 stycken ungar runt benen som allihop ska kramas med dig då känner man den stora glädjen.”
L3 uttrycker utöver detta även glädjen över att lektionerna blir som de var planerade och deltagandet är högt. L1 menar även att uppskattningen känns stor när eleverna blir ledsna för
42
att de tvingas avsluta lektionen och att lektionen fortfarande diskuteras efter avslut. L5 syftar utöver den positivism som nämnts på att deltagandet inom ämnet har höjts enormt sedan tjänsten påbörjades och det känns roligt.
På frågan om hur den egna idrottsbakgrunden påverkade undervisningen svarade alla att den absolut hade påverkan. L1 menade på att där fanns ett fokus på att försöka få eleverna att uppleva glädje genom sporten som denna själv gjort men att vissa moment som estetik minskades något då det inte var något som informanten upplevde sig ha fallenhet inför. Det erkändes att det stundtals kunde finnas en övervikt av grovmotoriska moment som ex. styrka då denna hade en förkärlek till detta. L2 och L5 kunde absolut uppleva att deras sportutövande följt med in i skolans värld, detta främst i form av disciplin, struktur och på vilket sätt man ska visa respekt inför varandra, något som båda menar hjälper dem i undervisningen och som de försöker föra in.
L4 menar på att den mångfacetterade idrottsbakgrunden ger verktyg för att skapa ett brett lektionsinnehåll.
L3 menade istället på att det snarare var avsaknad av en idrottslig bakgrund som nu präglade dennes lektioner.
”[…] ser mycket till just dom elever som inte har naturlig fallenhet och kanske inte är topp atleter osv. att jag då har förståelse för dom. Att jag formar undervisningen extra noga så att den ska passa alla, oavsett förutsättningar och så. Ja så jag tror det, faktiskt, att det gör rätt mycket.”.
En gemensam punkt i vad som upplevs känneteckna en lyckad lektion av informanterna var då eleverna visar på att de fått en trevlig, rolig, givande och lustfylld upplevelse av den fysiska aktiviteten. Två av informanterna, L4 och L5 syftade utöver detta på om eleverna även blivit svettiga. L1 uttryckte att ämnet och det som undervisats om diskuteras efteråt och visar på en upplevelse av förståelse. Extra lyckat var det när elever kom fram och tackade för eller uttryckte att lektionens innehåll varit roligt och bra (L2, L5, L4).
43
L3 utvecklar sen att det hårda skolklimatet gjort att nivåerna för vad som nu utgör en lyckad lektion har sänkts jämfört med den inställning som fanns inledningsvis i yrket.
”..men tillslut (harklande, paus…) tragiskt nog är det så att nu kännetecknar en bra lektion om det har varit konfliktlöst och ingen har bråkat och man inte behöver agerat i någon (paus….) våldssituation eller kränkande situation och så. Tillslut så formas man efter det; ””ja den här lektionen gick bra för att det var ingen som flippade ut.”” Men men, men tittar jag inom mig själv så är det egentligen inte det som jag tycker kännetecknar en bra lektion.”
I intervjuerna med informanterna ställdes frågan om vad de upplevde som det främsta för att
kunna skapa en god undervisning. Majoriteten i svaren uttryckte vikten av att skapa goda
relationer med eleverna. Detta sågs som en av de viktigaste punkterna. Som L2 uttrycker det: ”Jag tror, alltså, de lärare som lyckas bra i det här jobbet, de är dom lärare som skapar bra
relationer med sina elever. Jag ser inte att man kan göra ett bra lärarjobb utan att skapa bra relationer till sina elever, det tror jag är det viktigaste.”
L2 menade även att det var viktigt att hålla sig ajour inom ämnet för att på så sätt ”hänga med i svängarna” som det sades, och informanten påpekade att denna prenumererade på flertalet forskningsrapporter från Karolinska institutet och gymnastikhögskolans forskning för att uppdatera sig. Vidare uttrycktes även betydelsen av att skapa underhållande undervisning och att lektionerna präglas av en struktur utan stök (L1) medan L3 syftade på den tid, möjlighet och utrymme att göra ett gott för- och efterarbete.
L4 menar att de sociala problemen inom dennes skola är utbredda och att skapa den sociala rollen till eleverna i form av farfar eller farmor har varit dennes ingång. Senare utvecklas resonemanget:
”[…]jag vet inte om jag gör rätt eller om jag fel, men att man knyter dom till sig på något sätt, alltså att dom ska veta att du ställer upp för dom i vått och torrt, det måste man skapa.”
L5 för ett annat resonemang och menar att dennes ingång har varit att skapa bra gruppdynamik mellan eleverna för att få bort konflikter, tjafs och bråk. Vidare är resonemanget att det inte går att utföra en kvalitativ undervisning om detta förekommer.
44
På frågan om det är något som ändrar informanternas undervisning utifrån kort eller långt
tidsperspektiv menar L1 att planering försöker sammanfalla med vad eleverna uppskattar, att
dessa ”[…]möts på halva vägen” för att få det och gå ihop. L5 menar att undervisningen genomförs men att för vissa moment som eleverna upplever som tråkiga, t.ex. dans av killarna, ställs kravet på att vara med annars kan de inte vara med på fotbollen senare. I dessa fall motiverar även denna med begrepp som koordination och på vilket sätt dansen skulle kunna hjälpa killarna i deras fotbollsspelande. L2 menar att i klasser med duktiga, väl fungerande elever kan denna ”[…] göra helt andra saker med den klassen än med klasser
som inte fungerar.”. L3 berättar om hur ”skör” en idrottslektion är och att den inte är starkare än sin svagaste länk. Att stökiga elever lätt kan störa undervisningen så att det påverkar hela gruppen och elever som kommer från socialt tunga områden ”[…] där det ofta sker oväntade
situationer, där elever, beter sig på ett oväntat, normavvikande, tråkigt sätt, så påverkar det lätt hela undervisningssituationen.” Till skillnad från, menar L3, andra ämnen som matte, där
undervisningen inte påverkas på samma sätt om elever spontant väljer att inte medverka.
Kontakten med eleverna upplevs av majoriteten som bra. L5 verkar ha den mest positiva
bilden av kontakten med eleverna och menar på att denna är god eller mycket god. Denna formuleras genom att eleverna ofta kommer och prata pojkvänsproblem eller problem som uppstått på rasten hos de yngre eleverna. Att läraren även går in och samtalar om sex och samlevnad menar denna öppnar upp för samtal om dylika saker efter lektioner. L2 menar på att dennes kontakt med eleverna är mycket god och har förtroende hos de flesta elever, även dennes förflutna som värsting gör det möjligt att få bra kontakt även med de ”tuffa killarna” på skolan. L4 anser att utöver att kontakten är bra har även denna ett rykte om sig som ter sig hjälpa till att inte utmanas till skillnad från nya lärare som kommer in och undervisar. L3 tar en helt annan utgångspunkt och talar istället om att tiden per elev är alldeles för kort och vill inte ens räkna hur många minuter varje elev uppmärksammas då vissa tar mer än andra.
På frågan om hur en vanlig arbetsdag ser ut svarar L5 att denna upplever arbetet som stressigt i perioder. Övriga informanter uttrycker att det är oerhört mycket stress i arbetet. ”Ja….Det
första jag kommer att tänka på är stress…det är väldigt hektiskt tidschema[…]” (L3). L4 ger
45
”Jaaaa… då ska jag tala om för dig… Vissa dagar kommer jag på kl 15 att jag inte ens har varit på toaletten. Det har gått i ett! Och de flesta dagarna för att man är mentor. Man har undervisnings timmar och det ibland i ett, och sen ska man göra massa pappersarbete, svara på mail så vissa dagar är fullständigt…vissa dagar när jag går här ifrån så tänker jag…men vad har jag egentligen gjort idag mer än egentligen stressat runt…mycket mycket stress… Speciellt om man då även har en klass som är, kräver väldigt mycket jobb. Dom kommer och knackar på, dom behöver hjälp, och kommer och berättar.. ja allt mellan himmel och jord.. så är det.”
L2 (i likhet med L3) utvecklar och menar på att arbetet som lärare alltmer gått mot att bli ett administrativt yrke och åsikter kring att systemet av byråkrati är förödande och trasar sönder yrket vilket poängteras och är dennes ”[…]sanna övertygelse.”
Detta leder naturligt in på resonemangen kring vilka de främsta förutsättningarna är för att
skapa en god undervisning. L3 menar att när denna slipper träda i roller som bonusförälder,
socialarbetare, psykolog och konfliktlösare, vilket på så sätt gör att det som ska göras i första hand, att undervisa, får utföras och menar vidare att ”det är mycket jävla byråkratiskt
skitarbete som man kunde slänga bort och istället låta oss ägna tiden åt eleverna istället.”.
L1 ger ett liknande svar och syftar återigen på mängden arbete som förekommer, att detta ofta är mycket. L2 menar att förmågan att ställa om utefter eleverna är det viktigaste, medan L5 istället talar om att ha ledningens stöd när denna vill göra något nytt med eleverna, något nyskapande. ”[…] Jag vill åka och klättra med eleverna nästa vecka... jag vill gå och spela paintball med eleverna ”Kör!” och där har jag väldigt bra frihet med ledningen.”.
Hur upplevelsen att undervisa har förändrats över tiden är det tyvärr bara L2 och L4 som hade en bra inblick i då de andra informanterna varit verksamma relativt kort tid. L4 menar på förutom att mängden pappersarbete ökat har även den sociala biten hos eleverna blivit mycket sämre och så språkbruket mellan elev mot lärare. L4 menar på att bara förändringen som skett de senaste fem-sex åren blivit mycket negativt förändrad. L2 talar om liknande erfarenhet.
”[…]demokrati för barnen idag(paus…) det är att få bestämma, att jag får lov att bära mig illa åt, jag får vara uppkäftig alltså[…] När jag började som lärare pratade vi om dom där två-tre stycken på skolan som betedde sig illa och inte kunde uppträda ordentligt. Idag pratar vi om två till fem sådana i varje klass. Där har du skillnaden.”
46
På frågan om vad som ansågs betungande med yrket som idrottslärare framkom det genomgående ur informanternas utsagor [med undantag för L1 och L5] att skolan verkar sakna krafttag mot de elever som förstör för andra. L3 ger en sammanfattande bild:
”[…]nu har jag väl kommit till den punkten där man är så oerhört trött på det. Man kan inte genomföra ett sådant arbete som man ville genomföra och det gör att man känner sig otillräcklig och ja jag kan ärligt säga att jag lite tappat passionen i och med att man har upptäckt att det inte går att genomföra ett sådant kvalitativt arbete som jag vill.
L3 fortsätter sin utsago och denna går nu på ungefär samma linje som L2 och L4 utmålar:
”Det är väl främst det, och sedan tycker jag även att man har någon form av, den är nog ganska generell, inom den svenska skolan idag, ja inom hela samhället att man, att man (ehhh..) har nån slags… man har inget offerperspektiv på utan man ser alltid till den elev som förstör för andra, som gör illa för andra, man tar inte krafttag mot sådana elever. Utan det man gör är liksom att man låter dom hållas på nåt sätt i nån form av god tro om att det på så sätt skulle lösa sig. Att man låter dom fortsätta (djup suck) genom nåt kärleksfullt jävla flummeri trams där med dom så att det ska lösa sig och situationen, men det gör det ju inte. Och om, det tillslut löser någonting med den eleven efter så där ett antal år då har den eleven sabbat så oerhört mycket för alla andra på vägen så att, då har du nya problem i kölvattnet av det i sin tur. Då har den lösningen egentligen inte genererat något utan att få ihop nya problem.
Man har ett konstigt synsätt, man pratar alltid om lösningar. Hur ska vi lösa den här situationen med Kalle, som är så oerhört destruktiv på lektionerna, lösningen är kanske just det här att på lång sikt kanske visa uppskattning mot honom, ge honom mycket vuxenkontakt och vägleda honom rätt, jag tror att det på lång sikt är bra, men samtidigt måste man akut hantera den situationen som existerar.”
L2 menar (i likhet med L3 ochL4) vidare på att lärarens arbetsmiljö ofta kantas av att vara väldigt provocerade. ”Dom provocerar ju gärna lärarna. För dom vet att lärarna inte kan
göra någonting alltså. Det ska mycket till innan dom omplaceras, men inte mycket för att stänga av eller sparka en lärare!”
Den stora mängden administrativt arbete fördes fram i alla informanters utsagor. L4 ger en målande bild: ”Så fort jag har något hål så är det alltid något jag måste fixa. […] alltså det
är en uppsjö av grejor[…]varje morgon när man öppnar den burken (pekar på datorn, gör ett explosionsljud och skrattar) då är det röda flaggor på 20-25 mail varje morgon som man ska
47
tugga igenom[…]” och menar vidare på att det finns en känsla av att undervisa är det minsta
denna gör. L3 och L4 utmålade även att pappersarbetet upptog sådan tid att det var svårt att göra kvalitativt för- och efterarbetet kring lektionerna.
Gällande satsningarna på ämnet idrott och hälsa i skolan var den genomgående tonen att lärarna hade önskat mer tid och pengar till ämnet. Argumenten för mer tid var; för att på så sätt kunna jobba bättre med det sociala, att eleverna fick uppleva mer fysisk aktivitet, samt för att kunna fokusera mer på enskilda elever, vilket upplevdes mindre genomförbart nu. Flera utsagor vittnade även om egenhändigt reparationsarbete och ofta bara möjliga inköp av förbrukningsmaterial som t.ex. rack och bollar då budgeten inte räckte till dyrare nya redskap. L3 och L4 menade återigen att pappersarbetet och däribland IUP`n medförde mycket pappersarbete, då det finns en hög genomströmning av antalet elever i ämnet och genom en minskning av elevgrupperna hade en högre kvalitet kunnat uppnås. L3 menade även på att idrottshallen skulle varit mer pedagogiskt inriktad, med naturliga samlingsplatser, whiteboard tavlor och dylikt istället för att främst vara utformade mot föreningsidrott. L3 menar även att möjligheter till experimenterande och teknisk utveckling inte fanns. Det som syftades var att det kunde varit kul att försöka få med tv-spel i undervisningen som Nintendo Wii men att den möjligheten aldrig skulle finnas p g a pengabrist och en äldre syn på ämnet idrott och hälsa.
Informanterna tillfrågades även om hur de tror att synen är på ämnet idrott och hälsa från
utomstående (exempelvis föräldrar och samhället) Alla tillfrågade uppgav att grundsynen på
ämnet nog fortfarande sågs som ett ”roligt” och mindre kunskapsgivande ämne än övriga ämnen. Det som L2 uttalar är likartat i övriga informanters utsago”[…]dom skriver att dom
tycker det är roligt på idrotten och vi gör många olika saker. Dom verkar ha en positiv syn på idrottsämnet tycker jag.” Vidare menar L2 att elever som redan har en hög fysisk kapacitet
försöker ofta användas som individuella instruktörer. L3 menar i likhet med och L2:
”[…]kunskapsmässigt kanske dom inte är helt medvetna om hur mycket kunskap dom kanske får egentligen[…]Men jag tror ändå att de flesta tycker att dom lär sig en hel del.” relaterat
48
utmärkte informanternas utsago att föräldrarna ofta hade en liknande syn. Som L3 menar symboliserar synen på ämnet: ”Antingen, tycker dom att det inte är viktigt, eller så tycker dom
samma sak där, att det är bra att det finns för barnen att springa av sig, få utlopp för energin.” Men att det givetvis finns sällsynta undantagsfall inom föräldrakategorin.
Kollegornas syn på ämnet upplevdes av informanterna vara blandad, de flesta vet betydelsen
av att röra sig men verkar inte uppleva det som ett kunskapsämne. L1 och L5 menar på att de aktivt jobbar för att övriga på skolan (och föräldrar) kan få insikt i det och att några har snappat upp det. L2 och L4 upplevde att det blivit bättre men att det fortfarande fanns mycket att göra gällande kollegornas uppfattning om idrott och hälsa. L3 uttrycker återigen en mer ledsam bild och att synen upplevs likt ett rastningsämne:
”[…]ja det brukar vara så att antingen ser dom det som; ett ..som att det är ett ämne som syftar till att underlätta dom andra ämnena t.ex. ””det är bra att dom springer iväg och rastar sig lite så att dom är lugna på engelskan. […] Det har jag upplevt flera gånger.”
Gällande synen på ämnet från ledningen gav L3 en utsago som var snarlik L2 och L4. ”Dom säger inte så jävla mycket om ämnet och det vittnar väl ganska mycket om deras inställning och syn på det. Det är inte ämnet man viger en studiedag till att fördjupa sig i, snarare svenskämnet. Nej jag tror inte det står högt i kurs hos dem faktiskt”.
L2 och L3 menade även på att rektorn varit helt frånvarande från idrottshallen under många år.
L5 uttrycker istället att den nuvarande rektorn fått upp ögonen för ämnet sedan denne bjudit in henne samt visat den övergripande planeringen. Detta ska då framkallat att rektorn erkände att denna missuppfattat ämnet. Liknade metod använde L1 som påtalar för kollegor, ledning och föräldrar vad som görs för att på detta sätt skapa en typ av insyn och försöka höja ämnets status.
Samtliga lärare påtalade ämnets vikt och betydelse gällande barnens hälsa och påtalade att det alltför ofta upplevdes undervärderat. L2 ger en målande beskrivning.
”Genom […] Bunkefloprojektet[…]där man haft rörelse, aktivitet, fem dagar i veckan. Man har ju sett att barnen blivit mer aktiva på fritiden, man har bättre studieresultat, man mår bättre, man har mindre sjukdagar. Då förundras man över att man drar ner på idrottsämnet”
49
På frågan om informanterna anser att de socioekonomiska nivåerna påverkat arbetet upplever L1 att detta främst märks i att barnen ofta har betygshets, att många föräldrar arbetar mycket och att barnen på det sättet kan känna sig ensamma ibland. L5 upplever det som att det inte är en utpräglad socioekonomisk klass som går på skolan men uttrycker vidare: ”Sen att vi
kanske inte har….. hur ska man säga det… Lika stor kulturell blandning på vår skola. Det är väldig kontrast om man jämför t.ex. med XXXXX-skolan [i närområdet]. Det är som natt och dag….”. Längre in i intervjun menas det på att samarbetet och intresset från föräldrarna
gällande skolan är enormt och skolan har en mycket aktiv dialog med föräldrarna till skillnad från andra skolor informanten arbetat vid.
L2 menar på att de socioekonomiska nivåerna märks ibland och ser att barnen påverkas av det. Alltifrån barn som inte har råd med ordentliga idrottskläder, till barn med trasig bakgrund och att man får ha förståelse om de ibland kommer trötta. Detta har blivit extra tydligt sedan skolan nyligen breddade sitt upptagningsområde menar L2.
L3 menar på att det finns tydliga skillnader mellan de olika upptagningsområdena skolan hämtar eleverna ifrån:
”Skolan ligger mitt i mellan två bostadsområden varav ett är mer medelklass och det andra är lite mer låginkomst, bidragstagare och annat. Det är ingen hemlighet att man kan se ganska stora skillnader i dessa grupper av elever då det gäller inställning, attityd och så vidare... Men det finns givetvis många individuella undantag på båda sidorna, men det finns definitivt strömningar från de olika sidorna som uppvisade vilka områden de kom ifrån.