5. Analys och diskussion
5.2. Synen på islam i en svensk kontext och den egna svensk/islamska Identiteten
Den strategi som projektet förespråkar för att föra fram sitt budskap manifesteras väl i den föreläsning som Ajmal Masroor höll i. Han talade i klarspråk om behovet av att göra islam svenskt och sätta in det i en svensk kontext för att normalisera och avexotisera islam. Hans uppmaning till deltagarna var att anamma den svenska kontexten genom att till exempel enbart använda sig av svenska och inte arabiska exempel då man skall förklara något om islam. Masoor menade att det inte är förrän islam blir helt avhängt från det som anses främmande och utländskt utifrån en svensk kontext som islam verkligen kan bli en del av Sverige. Att anamma den svenska kontexten och använda denna som utgångspunkt för att särställa islam från alla de kulturella tolkningar av islam som anses som hindrande är dock inte lika lätt för alla deltagare. Detta går även att tyda i de utsagor som informanterna gjort. Exempel på detta är då Nelan påtalar att man själv måste sätta upp gränsen för hur man vill leva som muslim och att frågan man måste ställa sig är om det går att leva på detta sätt i en svensk kontext. Mida säger i sin tur att islam säger att man skall anpassa sig till den kultur som finns men att man inte skall gå över de gränser som strider mot islam. Tanken om att inte överskrida islams gränser återkommer även i ett av det samtal som jag nedtecknade under min observation där en deltagare resonerar kring detta problem. Då den ena av deltagaren i samtalet hävdar att motståndet mot den
samsitting som finns inom projektet är konservativ undrar fortfarande den andra deltagaren över vilka gränser man är bereda att kompromissa med för att kunna ”göra gott för islam”.
5.2.1. Ett individuellt förhållningssätt
En av de tendenser som jag tyckt mig uttyda utifrån delar av de utsagor som presenterats från intervjuerna är att samtliga informanter har ett individualiserat förhållningssätt gentemot islam. De utgår alla utifrån ett individuellt perspektiv som inte stödjer sig på en kollektivitet. Istället framhålls det individuella valet, engagemanget och ansvaret. Det är utifrån den egna individen som man utformar det liv man vill leva och hur man vill förhålla sig till sin religion. Detta framgår med stor tydlighet då Yemmi talar om att ”skapa sin egen identitet” eller ”att det måste finnas en mening… personligen” för att man skall praktisera och att detta är en föränderlig process som Salem betonar. Detta överensstämmer även väl med de observationer som gjorts under kursen där föreläsare, kursledare samt deltagare ständigt påmint varandra om att utgångspunkten är du själv och att du bara kan tala utifrån dig själv och inte i en kollektiv mening. Att detta språkbruk används och att utgångspunkten ofta är hur individen själv förhåller sig till sin religion och projektet tyder på att Fredsagenterna går i linje med en av de framtida yttringar av Islam i Sverige som Otterbeck tror kommer att uppstå.56 Frågorna “Är du engagerad eller medlem i någon annan förening eller organisation?” och “Är du född i Sverige?” som ställdes i enkäten blir då ytterst intressanta då de kan påvisa om gruppen består av de unga muslimer som Otterbeck säger. Av resultatet framgår att många av deltagarna i projektet är engagerad i andra föreningar och organisationer som främst har muslimsk anknytning. Utifrån resultatet om deltagarna är födda i Sverige svarade mindre än hälften att de är uppväxta här. Vid än närmare titt på det resultat som påvisar i vilken ålder dessa deltagare har anlänt har en stor majoritet av deltagarna gått hela sin grundskoleutbildning i Sverige. Utifrån dessa svar finns således förutsättningar för att närmare studera projektet och utforska om det är ett uttryck för denna tredje form av yttring av i islam i Sverige. Utifrån mitt insamlade material går det dock bara att peka på att denna riktning kan vara en möjlighet men inte mer än så.
Jonas Otterbeck menar att muslimer som minoritetsgrupp i Sverige alltid aktivt måste konstruera sin religion och finna nya strategier för att upprätthålla religionen då dess normalitet ständigt utmanas av majoritetssamhället.57 Genom att se på projektet Fredsagenterna som en av dessa strategier väcks frågan vilken form av strategi projektet valt att anamma för att förhålla sig till denna problematik. Då en stor del av projektet handlar om att deltagarna skall våga se sig som svenska och finna ett förhållningssätt till islam utifrån en svenska kontext väcks frågan om detta går att se som en strategi från projektets sida. Då Otterbeck menar att normaliteten ständigt utmanas av majoritetssamhället vilket även vissa deltagares utsagor vittnat om återstår frågan om viljan att sätta in islam i en svensk kontext kan ses som en lösning på denna problematik från projektledningens sida. En stor del av initiativet till projektet bygger enligt dem som håller i projektet på att muslimska ungdomar upplevs ha svårigheter i skapandet och utvecklingen av den egna identiteten. Något som även styrks utifrån Otterbecks resonemang att det idag finns många olika symboliska universum som konkurrerar med varandra i unga svenska muslimers liv.58 Projektet kan sägas ge dessa unga muslimer ett sätt att som muslimer
förhålla sig till den tillvaro de lever i Sverige där många olika former av auktoriteter och referensramar bidrar till att bygga upp deras erfarenheter och kunskaper om världen. Detta kan även tänkas utmana deltagarnas konstruerande av den egna identiteten och den identitetsproblematik som uppkommer av att tillhöra två kulturer som Mattias Gardell omnämner i sin artikel.59 Att projektet, som jag uppfattar det, delvis finner en lösning på den eventuella problematik som den dubbla kulturella tillhörigheten medför genom att särskilja islam från den specifika kulturell kontext som deltagarna bär med sig och istället fokusera på att behandla islam utifrån en svensk kontext. I de delar av intervjuerna som berörde synen på den egna identiteten uppvisas tendenserna att alla informanter gör en åtskillnad mellan sin religiösa identitet och sin kulturella identitet. Denna distinktion går delvis att urskilja då ingen av informanterna ansåg att det var den muslimska identiteten som stod i kontrast med den kulturella identiteten utan snarare att konflikten, om det upplevde att det fanns en sådan, handlade om en fråga gällande en dubbel identitet och kulturell tillhörighet. Hur representativa dessa informanter i relation till de övriga i gruppen är i detta avseende är dock svårt för mig att
57 Otterbeck (2000) Islam muslimer och den svenska skolan, s. 125 58 Otterbeck (2000) Islam muslimer och den svenska skolan, s 126
uttala mig om då det krävs kvalitativa intervjuer med alla deltagare för att ens våga sig på ett antagande.
De resonemang som informanterna för i intervjuerna är intressant i relation till det livsstilsbegrepp som Anthony Giddens talar om.60 Enligt Giddens har begreppet livsstil blivit allt mer viktigt i konstruerandet av självidentiteten på grund av att samhället blivit mera öppet och erbjuder en stor mängd av olika handlingskontexter. Giddens menar att personer idag främst själva skapar sin självidentitet och att detta skapande måste ske reflexivt då individer idag ständigt kommer i kontakt med nya handlingsalternativ och auktoriteter. Det livsstilsval som individen konstruerar menar Giddens även utsättas för moraliska frågor när det lokala och globala möts. Ställs detta i relation till projektet handlar detta för deltagarnas del mycket om ett förhållningssätt gentemot den egna religionen. Detta då de i samhället möter flera olika former av handlingskontexter och auktoriteter som erbjuder olika lösningar och synsätt på de problem som uppstår. De moraliska frågor som uppstår på grund av de livsstilsval som görs kräver enligt Giddens ett politiskt engagemang. Det är således mycket intressant att se om Fredsagenterna är ett utryck för det som Giddens kallar för ”livspolitik” som förenar människors självförverkligande både på en kollektiv och individuell nivå. Detta är dock svårt för mig att uttala mig om även om jag anser att projektet pekar åt detta håll utifrån min insamlade data. Det som även är av intresse i detta sammanhang är att vissa deltagare som utifrån moraliska frågor valt att vara en del av denna förda ”livspolitik” ställs inför nya moraliska frågor. Vilket ett av samtalen från observationen visar på då deltagaren ställer sig frågan ”vad som är en kompromiss för att kunna göra gott inom islam”.