Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
10 poäng
Fredsagenterna
- Att bygga en identitet som svensk och muslim
The Peace Agents
- To construct an identity that is both Swedish and Muslim
Lisa Magnusson
Lärarexamen 200 poäng
Religionsvetenskap och lärande Vårterminen 2007
Examinator: Bodil Liljefors Persson
Sammanfattning
Tanken om att skriva en uppsats som behandlar hur man som ung muslim i en samtida svensk kontext definierar och konstruerar sin religiösa identitet har sitt ursprung i min vilja att tillägna mig en bättre beredskap i bemötandet av muslimska elever i min undervisning om islam. Syftet med denna uppsats är att undersöka projektet Fredsagenterna. Undersökningen tar sin utgångspunkt i hur projektet väljer att förhålla sig till majoritetssamhället samt i hur de unga muslimer som ingår i projektet ser på sin religiösa identitet i relation till majoritetssamhället. Undersökningen har utförts som en fallstudie bestående av en enkät, observationer samt kvalitativa intervjuer med fyra deltagare i projektet. Alla tre moment är genomförda i samband med en av projektets kurshelger.
Den vetenskapsteoretiska ansatsen är hermeneutisk och syftar till att få en ökad förståelse till det förhållningssätt som de framtida fredsagenterna har till sin omvärld. Analysen av det insamlade materialet ger inga heltäckande svar men visar på tendenser som går att resonera och dra slutsatser utifrån. Dessa kopplas främst till resonemang från islamologen Jonas Otterbeck samt sociologen Anthony Giddens teorier om självidentitet och senmodernitet. De slutsatser som dras rör hur deltagarna ser på sitt praktiserande, förhåller sig till ett trosutövande i en svensk kontext samt det individuella förhållningssätt som deltagarna har till islam och som yttras genom synen på det individuella valet, engagemanget och ansvaret.
I den avslutande diskussioner resonerar jag kring hur undersökningen kan anslutas till en vidare kontext som berör skolan.
Innehållsförteckning
1.
Inledning
s. 71.1. Kopplingar till skoluppdraget s. 8
1.2. Första kontakten med Fredsagenterna s. 9
1.3. Projektet Fredsagenterna s. 9
1.4. Syfte och frågeställning s. 10
1.5. Avgränsning s. 11
2.
Ämnets relevans och anknytande forskning
s. 122.1. Ung muslim i Sverige s. 12
2.2. Teorier om identitet, globalisering och senmodernitet s. 15
2.3. Ämnets relevans i den samtida forskningen s. 17
3.
Metod
s. 183.1. Vetenskapsteoretisk ansats s. 18
3.2. Undersökningens utformning s. 19
3.2.1. Urval och undersökningens upplägg s. 20
3.2.2. Utförande och bearbetning av enkäten s. 20
3.2.3. Utförande och bearbetning av observationen s. 22 3.2.4. Utförande, urval och bearbetning av intervjuerna s. 23
3.3. Metodreflektion s. 24
4.
Resultat
s. 254.1. Observationen s. 25
4.1.1. Mitt första möte med gruppen s. 25
4.1.2. Kurshelgens första dag s. 27
4.1.3. Efter kvällsfikat s. 30
4.1.4. Kurshelgens andra dag s. 31
4.1.5. När jag lämnade gruppen s. 32
4.2. Enkäten s. 33
4.2.2. Antal deltagare födda i och utanför Sverige s. 34 4.2.3. Engagemang i andra föreningar eller organisationer s. 35
4.2.4. Antal praktiserande muslimer s. 35
4.3. Intervjuerna s. 37
4.3.1. Utsagor om det egna praktiserandet s. 38
4.3.2. Utsagor om att vara muslim s. 39
4.3.3. Utsagor om den egna identiteten s. 40
4.3.4. Utsagor om projektets betydelse för deltagarna s. 42
5.
Analys och diskussion
s. 445.1. Synen på den egna religiositeten och det egna trosutövandet s. 44 5.2. Synen på islam i en svensk kontext och den svensk/islamiska identiteten s. 47
5.2.1. Ett individuellt förhållningssätt s. 48
5.3. Återkoppling till syfte och frågeställning s. 50
6.
Avslutande kommentarer
s. 52Referenslista
s. 54Bilagor
Bilaga 1 Enkät till framtida fredsagenter s. 56
Bilaga 2 Intervjuguide s. 59
Bilaga 3 Kurshelgens program s. 60
Diagram och figurförteckning
Figur 1 Hörsalen s. 27
Diagram 1
Åldersfördelningen inom gruppen
s. 34
Diagram 2
Hur gammal var du när du kom till Sverige s. 34
Diagram 3 Är du engagerad eller medlem i någon
annan förening eller organisation
s. 35
1. Inledning
I valet av problemområde för examensarbete funderade jag mycket kring vilken form av ämnesfördjupning jag i mitt framtida yrke skulle ha störst nytta av. Efter många funderingar utkristalliserades bilden av att jag inför mitt stundande uppdrag som religionskunskapslärare önskade en bättre beredskap i bemötandet av muslimska elever i min undervisning om islam. I skolans strävan efter allsidighet och saklighet upplever jag det som viktigt att i religionskunskapsundervisningen inte enbart förmedla religioners teologiska grund, utan även de uttryck den levande religiositeten tar sig. Då islam idag är en självklar och levande del av Sveriges religiösa landskap är sannolikheten mycket stor att jag i min religionskunskapsundervisning kommer att undervisa unga muslimer om Islam. År 2000 uppgavs att det i Sverige uppskattningsvis fanns ca 350 000 personer med muslimsk bakgrund, av dessa personer var uppemot en tredjedel i skolåldern eller yngre.1 Tanken att möta elever som själva bekänner sig eller identifierar sig med en tro väcker många frågor kring representation och möjligheterna för mig att förmedla en bild som de i viss mån även själva kan identifiera sig med. Detta blir kanske särskilt viktigt vad det gäller muslimska elever, inte minst då islam efter den 11 september 2001, terrordåden i London och Muhammadkarikatyrkrisen, har fått utstå mycket kritik och ifrågasättande både i media och i det övriga samhället. Jag har själv under min praktik upplevt situationer både i och utanför klassrummet då elever både fått försvara sin tro inför andra elevers anklaganden och förhålla sig till framförallt politiska händelser som sker långt bort i en annan del av världen. Erfarenheterna från min praktik har även visat att det i synnerhet är i andra ämnen än i religionskunskap som en onyanserad och ensidig bild av islam framträder. Min upplevelse har varit att detta i första hand skett under samhällskunskapslektioner där man inom ramen för internationell politik oreflekterat diskuterat den politiskt fundamentalistiska delen av islam som något generellt och representativt för islam som helhet.
1 Jonas Otterbeck & Pieter Bevelander (2006) Islamofobi – En studie av begreppet, ungdomars attityder och
1.1. Kopplingar till skoluppdraget
I grundskolans kursplan för religionskunskap står följande att läsa under ämnets syfte och roll i utbildningen:
”I ett internationaliserat samhälle baserat på etnisk och kulturell mångfald ökar betydelsen av att förstå hur människor tänker, handlar och formar sina liv. Ämnet bidrar till förståelse av traditioner och kulturer och ger därmed en grund för att bemöta främlingsfientlighet samt utvecklar elevernas känsla för tolerans.”2
I ett samhälle med en växande muslimsk befolkning anser jag att man utifrån ovanstående citat således kan dra slutsatsen att en ökad förståelse för denna växande grupp är en viktig del av religionskunskapsundervisningen inte enbart utifrån en teologisk grund utan snarare främst utifrån hur den levda religiositeten tar sig i uttryck. Under rubriken Ämnets karaktär och
uppbyggnad står det skrivet att religionskunskapsundervisningen utifrån det samhälleliga perspektivet skall bidra till en förståelse för religion som ett mångfasetterat fenomen bland andra i samhället.3 Detta innebär således att läraren i sitt uppdrag ska förmedla en nyanserad bild av olika religioner och de uttrycksformer dessa tar sig. Mot bakgrund av de erfarenheter från min praktik som jag tidigare nämnt anser jag att religionskunskapsläraren även i detta avseende har ett stort uppdrag att nyansera den bild av islam som får mycket utrymme i media och då även inom ramen för ämnet samhällskunskap. Detta inte enbart i klassrum med elever med muslimsk bakgrund utan i synnerhet i mötet med elever som kanske aldrig träffat eller känner få muslimer. I grundskolans läroplan från 1994 står det under rubriken saklighet och allsidighet att skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att dessa förs fram. Vidare står det att skolan även skall framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjlighet till sådana.4 Detta innebär således att en del i uppdraget som lärare innefattar att se till så att alla elever, även de med muslimsk bakgrund, upplever att de befinner sig i ett tillåtande öppet klassrumsklimat där deras åsikter och erfarenheter ryms.
2 Kursinfo 2006/07 (2007) Skolverket, http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx , 2007-04-17 3 Kursinfo 2006/07 (2007) Skolverket, 2007-04-17
1.2. Första kontakten med Fredsagenterna
Då jag vid ett seminarium som gick under namnet Islam- en självklar del av Sverige5 kom i
kontakt med projektet Fredsagenterna öppnades plötsligt en ingång till hur jag skulle kunna närma mig mitt ämnesområde. Det visade sig att Fredsagenterna med sitt initiativ har som syfte att bygga ett nationellt nätverk för fredsarbete och utbilda ungdomar i frågor som rör islam, fred och mänskliga rättigheter. Den presentation som gjordes av Fredsagenterna under seminariet framhöll även att de ansåg att många unga svenska muslimer efter den 11 september känner sig vilsna och ifrågasatta på grund av sin religion. Många har, enligt Fredsagenterna, upplevt att de saknat tillräcklig kunskap för att kunna bemöta denna typ av ifrågasättande. Även om Fredagenterna inte kan föra talan för alla svenska unga muslimer väcktes ett intresse från min sida. Jag ville titta närmre på den aktuella forskning som fanns rörande frågor som dessa samt på hur de som valt att vända sig till projektet, Fredsagenterna, själva såg på uttalandet.
Genom Zana Josef Muhammad fick jag kontakt med Othman Tawalbeh som är projektsamordnare för Fredsagenterna i södra Sverige och medlem i (den centrala) projektgruppen. Han är också en av de två kursledare som ansvarar för utbildningens struktur och innehåll. För att bekanta mig med projektet innan avgränsningen för uppsatsen var klar, genomfördes en intervju med Othman Tawalbeh. 6 De uppgifter som kom fram under intervjun fick avgörande betydelse för mina avgränsningar, och jag väljer därför att ge en kort sammanfattning av detta innan vi går in på syfte och frågeställningar.
1.3. Projektet Fredsagenterna
5 Seminariet hölls i Folkets Hus i Malmö 2007-03-19 och anordnades av Ibn Rushd studieförbund och Islamiska
förbundet med stöd av Sveriges muslimska råd, svenskt islamiskt stöd och förenade islamiska föreningar i Sverige
6 Intervjun genom fördes som en semistrukturerad kvalitativ intervju och följer samma principiella upplägg och
syfte som övriga intervjuer som behandlas i metodkapitlet. Vid intervjun användes diktafon och materialet har sedan transkriberats dock utan anonymitet att ta hänsyn till.
Fredsagenterna är ett projekt som startats genom studieförbundet Sensus7 och Ibn Rushd8 som gemensamt arbetar för att stödja och utveckla folkbildningsarbete i muslimska organisationer och föreningar samt stödja dem i samarbete med andra grupper i samhället. Projektet vänder sig till muslimska ungdomar som vill lära sig mer om islams fredskultur och har som främsta önskan att lägga grunden för en svensk muslimsk fredsrörelse. Följande beskrivning bygger enbart på Othman Tawalbehs egna tankar och utsagor om projektet.
Othman Tawalbeh beskriver projektet som ett initiativ och menar att detta initiativ främst tagits av två anledningar. Dels på grund av den svårighet som unga svenska muslimer upplevs ha då religionen allt mer ifrågasatts i samhället, dels en intern diskussion som funnits inom den muslimska himmet9 att muslimska ungdomar upplevts ha svårigheter i skapandet och
utvecklingen av den egna identiteten. Othman förklarade detta mer ingående genom att beskriva de frågor som tagits upp som framförallt handlat om identitet och hur man bygger en balanserad identitet som muslim då man lever i Sverige. Här inverkar även hur man förhåller sig till det förflutna och det nya som det svenska samhället har att erbjuda. Det främsta syftet med projektet menar Othman är att arbeta med ungdomars identitet och att ge dessa ungdomar verktyg för att fördjupa sig i frågeställningar kring kopplingen mellan islam, fred och mänskliga rättigheter. Meningen är även att de utbildade Fredsagenterna sedan skall gå ut till olika grupper i samhället och föreläsa om vad de har lärt sig. Det sekundära målet är sedan att sprida kunskaper om islam med syfte att bygga broar till samhället och inte, poängterar han, missionera. Det är inte ett missionsarbete utan det handlar om integration och om byggandet av identitet, det handlar om de muslimska generationernas framtid i Sverige, inte bara som muslim utan även som svensk. Othman framhåller även att projektet är inspirerat av islam men kommer inte att fungera som en religiös rörelse utan en rörelse som arbetar för fred inspirerad av islam och som även är öppen för andra åsikter och metoder.
1.4. Syfte och frågeställning
7 Sensus är ett studieförbund som själva säger sig arbetar med folkbildning i form av studiecirklar, utbildningar,
kurser och kulturupplevelser med livsfrågor och mångfald i centrum. http://www.sensus.se 2007-05-07
8 Ibn Rushd är ett studieförbund som lyder under Senus. http://www.ibnrushd.se/ 2007-05-07 9 Othmans benämning på Sveriges muslimer.
Möjligheten att få studera ett nybildat muslimskt ungdomsprojekt anser jag vara en fantastisk chans att närmare få bekanta mig med problematiken kring hur man som ung muslim i en samtida svensk kontext väljer att definiera och konstruera sin religiösa identitet. Fredsagenterna framhåller att många unga muslimer idag upplever sin religiösa tillhörighet som ifrågasatt av majoritetssamhället. Som snart färdig lärare anser jag detta vara mycket angeläget att undersöka då jag kommer att möta dessa elever i skolan och i min undervisning. Gruppen är på intet sätt representativ för alla unga svenska muslimer men kan ändå ge en inblick i hur en grupp av unga svenska muslimer valt att låta sin religiositet ta sig i uttryck i dagens Sverige. Chansen att få möta unga människor som på eget initiativ tagit steget och valt att engagera sig i ett muslimskt projekt som Fredsagenterna kan således inte ses som representativt men förhoppningsvis ge en mer djupgående bild av hur en mindre grupp ungdomar väljer att förhålla sig till sin religiösa identitet.
Mitt syfte med detta arbete är att studera projektet Fredsagenterna med utgångspunkt i hur projektet som helhet väljer att förhålla sig till majoritetssamhället samt hur de unga muslimer som ingår i projektet ser på sin religiösa identitet i relation till majoritetssamhället.
De frågor som jag närmare vill studera är:
• Vilken sorts företeelse är Fredsagenterna och hur ser de blivande Fredsagenterna på sin religiösa identitet i relation till majoritetssamhället?
• Vilka uttryck tar sig synen på den egna identiteten bland de blivande Fredsagenterna?
1.5. Avgränsning
Som avgränsning för mitt arbete vill jag redan nu tydliggöra att min undersökning av Fredsagenterna enbart kommer att behandla nuet, det vill säga det som sker under den tiden min undersökning pågår och de erfarenheter och den mening deltagarna knyter till just denna tid i projektet. Arbetet kommer således inte spegla hela den grupprocess som deltagarna är en del av. Detta dels därför att deras utbildning sträcker sig längre än den tidsbegränsning som är utsatt för detta arbete men även då jag inte haft möjlighet att närvara vid tidigare tillfällen av utbildningen.
Vidare är det bara Fredsagentsprojektets tillkomstprocess som jag betraktar. Detta eftersom Fredsagenterna i detta nu börjat växa fram och hitta formen för sin verksamhet. Forskning kring området hur muslimer uppfattar och konstruerar sin levda religiositet är något som både Torsten Janson (2003) och Jonas Otterbeck (2000) efterfrågar i sina avhandlingar.10 Detta innebär som ovan nämnts viss begränsning och metodproblematik vilket dock uppvägs av nyttan att studera uppkomsten av företeelser som denna då den efterfrågas inom den islamologiska forskningen.
2. Ämnets relevans och anknytande forskning
2.1. Ung muslim i Sverige
Jonas Otterbeck belyser i boken Islam, muslimer och den svenska skolan ur en skolkontext hur unga svenska muslimers konstruerar och definierar sin religiösa identitet. Han skriver i sin bok att muslimer i Sverige som minoritet alltid aktivt måste konstruera sin religion då dess normalitet ständigt utmanas av majoritetssamhället. Detta menar Otterbeck resulterar i val av olika strategier för att upprätthålla religionen.11 Minoriteten utmanas inte enbart av
majoritetssamhället, utan även i mötet med andra muslimer, då dessa olika grupper kommer från olika traditioner och bär med sig olika definitioner om vad det innebär att vara muslim.12 Det finns således svårigheter i att tala om muslimer som en enhetlig grupp. Otterbeck väljer att se på termen muslim utifrån två olika synvinklar för att tydliggöra de skillnader som finns. Han skriver att termen antingen kan preciseras utifrån en normativ definition där islams teologi definierar vad en muslim är. Otterbeck påpekar dock att den islamska teologin inte utgörs av någon enhetlighet då den bygger på olika islamska traditioner utan främst skall ses som en teoretisk definition av hur en muslim bör vara, vilket följaktligen ger den en normativ prägel.
10 Se Torsten Janson (2003) Your Cradle is Green: The Islamic Foundation and the call to Islamic Children’s
Literature, Lund: Studies in history and religion, Diss: Lunds University, s. 369ff samt Jonas Otterbeck (2000)
Islam på svenska. Tidskriften Salaam och islams globalisering, Lund: Religionshistoriska avdelningen, Diss: Lunds universitet, s. 21ff
11 Jonas Otterbeck (2000) Islam, muslimer och den svenska skolan, Lund: Studentlitteratur, s. 125 12 Otterbeck (2000) Islam, muslimer och den svenska skolan, s. 102
Den andra ståndpunkten beskriver istället termen muslim utifrån en social identitet. Det vill säga alla de individer som tillhör en muslimsk grupp och som inte medvetet tar avstånd ifrån denna grupp. Denna definition har således ingen normativ karaktär utan utgörs istället av en social karaktär som inbjuder till större mångfald.13
I den svenska skolan möts unga muslimer som har olika definitioner av både normativ och social karaktär om vad det innebär att vara muslim. Utöver detta lever idag unga muslimer i Sverige i en tillvaro där många symboliska universum konkurrerar. De lever i en komplex värld där många olika referensramar bidrar till att bygga upp deras erfarenheter och kunskaper om världen.14 Det är således viktigt för lärare i den svenska skolan att inte enbart vara förtrogna med och reproducera den statiska och ofta enhetliga bild av islam som till exempel läroböcker ofta förmedlar, utan att i ökad grad diskutera och ha förståelse för de yttringar islam tar sig i en svensk kontext.
För att se hur etnisk tillhörighet, funktionshinder, kön, religion och sexuell läggning framställs i relation till skolans värdegrund i ett urval av läroböcker har Skolverket tagit fram rapporten I
enighet med skolans värdegrund? (2006). För den del av rapporten som behandlar framställningen av religion står Kjell Härenstam. Samtliga läroböcker i religionskunskap, menar Härenstam, tar upp islam på ett sätt som överensstämmer med värdegrunden.15 Härenstam riktar dock i sin granskning kritik mot framförallt samhällskunskapsböckerna men även historieböckerna. Härenstam menar att dessa läromedel nästan uteslutande behandlar militant islam, och att internationella kriser och konflikter exemplifieras med material med muslimsk anknytning. Vidare skriver även Härenstam att i det delar av läroböckerna i samhällskunskap där islam tas upp beskrivs religionen utifrån perspektiv som strider mot värdegrunden i läroplanen. Härenstam går så långt att han även skriver att ”man kan faktiskt påstå att den militanta form av islam, som är den enda som belyses av de analyserade läroböckerna i samhällskunskap utgör ett direkt hot mot värdegrunden i läroplanerna”.16 Utifrån detta resonemang poängterar Härenstam att informationen inte är osaklig men att den
13 Otterbeck (2000) Islam, muslimer och den svenska skolan, s. 101-f. 14 Otterbeck (2000) Islam, muslimer och den svenska skolan, s. 126
15 I enighet med skolans värdegrund? (Rapport 285, 2006) Skolverkets hemsida www.skolverket.se, 2007-05-10,
s. 36
ensidiga exponering av islam som kan uppfattas som representativ för muslimer i allmänhet försvårar möjligheten att bemöta främlingsfientlighet och intolerans. I sammanfattningen av sin granskning menar Härenstam att läroböckerna i historia och samhällskunskap ger en ensidig bild av islam och muslimer och att denna nästan uteslutande handlat om militant islam. Detta menar Härenstam kan ge upphov till att muslimska elever känner sig negativt utpekade och ha svårt att identifiera sig med den bild som framställs av islam.17
Mitt val av ämnesområde knyter även an till Emma Halls examensarbete vid Malmö lärarutbildning, Muslimska elevers diskurser om islam och representationen av islam i
undervisningen (2006). Hall undersökte i sitt arbete muslimska elevers diskurser om islam, där hon bland annat pekar på att nutida politiska händelser relaterade till islam inneburit att de elever med muslimsk bakgrund, som hon studerat, känt ett behov av att omformulera religionen i förhållande till dessa händelser.18
Jonas Otterbeck skriver i sin artikel i boken Den mångkulturella skolan (1996) att muslimska barn skiljer sig från andra barn i Sverige då de har ett religiöst och kulturellt bagage som många i Sverige är negativt inställda till eller rädda för. Detta menar Otterbeck medför en mer komplicerad religiös socialisation då de får kämpa med sin egen självbild då formandet av den religiösa identitet ständigt problematiserats på grund av deras minoritetsställning.19
På uppdrag av Forum för levande historia har Jonas Otterbeck tillsammans med Pieter Bevelander författat studien Islamofobi – en studie av begreppet, ungdomars attityder och
unga muslimers utsatthet (2006).20 Denna studie är den enda forskning i Sverige om islamofobi som bygger på ungdomars föreställningar. Studien har som främsta syfte att dels diskutera begreppet islamofobi21 och dels utveckla den diskussion som rör ungdomars inställning till
17 I enighet med skolans värdegrund? (Rapport 285, 2006), s. 43
18 Emma Halls examensarbete vid Malmö högskola (2006), Muslimska elevers diskurser om islam och
representationen av islam i religionsundervisningen, Malmö: Lärarutbildningen, s. 38
19 Jonas Otterbeck (1996) Muslimska elever och religiös identitet, i Den mångkulturella skolan red. Hultinger &
Wallentin, Lund: Studentlitteratur, s.225-f.
20 Pieter Bevelander & Jonas Otterbeck (2006) Islamofobi – En studie av begreppet, ungdomars attityder och
unga muslimers utsatthet, Stockholm: Forum för levande historia
21 Rapportens definition av begreppet: Islamofobi definieras som en generell attityd av fördömande av muslimer
muslimer och muslimers utsatthet för antisocialt beteende som togs upp i Intoleransrapporten (2004)22. I studien framgår att var fjärde muslimsk pojke eller flicka som deltagit upplevt att de blivit utsatta för olika slags trakasserier eller våld på grund av religion under det senaste året. Vidare framgår även att muslimska ungdomar är klart mer utsatta än andra ungdomar generellt och att de muslimer som uppfattar sig själva som religiösa i högre grad utsatts för kränkande behandling än de som inte ser sig själva som religiösa.23 Studien tar även upp att användandet av begreppet muslim som signifikant för en enhetlig grupp är inte lämpligt. Författarna skriver att det i Sverige idag finns en muslimsk befolkning men inte en enhetlig grupp. Användandet av begreppet muslim i denna bemärkelse kan följaktligen ses som en aspekt av islamofobi då användandet av begreppet kan uppfattas som en homogen kulturskapande identitet och ses som en funktionell motsvarighet till ras enligt Bevelander och Otterbeck.24
2.2. Teorier om identitet, globalisering och senmodernitet
Globala företeelser påverkar de religiösa yttringar som finns i dagens samhälle. Mattias Gardell skriver i sin artikel Den gröna världsordningen (1996) att forskning kring religiösa samtidsfenomen som inte tar hänsyn till globaliseringen är ofullständiga.25 Islam har enligt honom globaliserats genom det globala flödet av människor, bilder och idéer som bland annat kommit genom islamisk invandring till Europa och som delvis inneburit en rekontextualisering i sitt nya social sammanhang. Gardell omnämner i artikeln den identitetsproblematik som uppkommer i dilemmat av att tillhöra två kulturer och att detta kan frammana nya sociala system, alternativa värderingar och världsförståelser som leder till nya meningsfulla sammanhang. Dessa sammanhang, menar Gardell, tar sig ofta globala utryck och kan beskrivas
generellt avståndstagande, som innehåller ett inslag av fruktan gentemot muslimer. (2) nervärdering av kultur och värderingar förknippade med religionen. (3) Intentioner som innebär att man vill distansera sig från muslimer.
22 Intolerans- Antisemitiska, homofobiska, islamofobiska och invandrarfientliga tendenser bland unga (2004)
Stockholm: Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet
23 Bevelander & Otterbeck (2006) s. 13 24 Bevelander & Otterbeck (2006)
25 Mattias Gardell (1996) ”Den gröna världsordningen - om islam, mediamuslimer och globaliseringsprocessen” i
Svensk Religionshistorisk årsskrift 1996, red. David Westerlund, volym 5, Stockholm: Svenska samfundet för religionshistorisk forskning, s. 43
utifrån R. Robertsons begrepp glokal26
, ett begrepp som Robertson använder för att beskriva de lokala strategier som används för att lansera globala perspektiv.
Anthony Giddens behandlar i sin bok Modernitet och självidentitet (1997) begreppet självidentitet. Giddens skriver att man idag kan se på människors självidentitet som ett reflexivt projekt då denna självbild ständigt utmanas av samtidens handlingskontexter och valmöjligheter. Konstruerandet av en livshistoria och identitet, anser Giddens, vara en allt större nödvändighet då traditioner försvagas och allt mer upplöses. Detta innebär, enligt Giddens, en framväxt av nya självidentitetsmekanismer som både formar och formas av modernitetens institutioner. Då individer idag skapar sin självidentitet menar Giddens att detta både bidrar till och skapar sociala påverkningar som är globala i sina konsekvenser oberoende av hur lokal dess kontext är. Giddens använder sig av begreppet senmodernitet för att beskriva den nutida värld vi lever i där både självet och de bredare institutionella kontexter där självet existerar skapas reflexivt.27
Begreppet livsstil menar Giddens bli allt viktigare i konstruerandet av självidentitet i det vardagliga livet då samhället blivit allt mer öppet och erbjuder många olika former av handlingskontexter och valmöjligheter.
”Det sociala livets ”öppenhet” idag, pluraliseringen av handlingskontexter och mångfalden av ”auktoriteter” innebär emellertid att livsstilsval blir allt viktigare vid konstitueringen av självidentiteten och i den vardagliga aktiviteten.”28
Giddens utvecklar vidare sitt resonemang och menar på att det blivit allt mer uppenbart att livsstilsval inom ramen för det ömsesidiga förhållandet mellan det lokala och det globala ger upphov till moraliska frågor som kräver ett politiskt engagemang. Detta engagemang tar sig i uttryck i en livspolitik som behandlar människans självförverkligande på en individuell och kollektiv nivå.29
26 Mattias Gardell hänvisar detta begrepp till R. Robertson (1995) Glocalization: Time – space and homogenity, i
M. Featherstone, S. Lash and R. Roberts (red.) Global modernities. London.
27 Anthony Giddens (1991) Modernitet och självidentitet – självet och samhället i den senmoderna epoken.
Göteborg: Daidalos (1997), s.13ff.
28 Giddens (1997) s. 14 29 Giddens (1997) s. 18
2.3. Ämnets relevans i den samtida forskningen
Att ämnet har stor relevans speglas av det faktum att det just nu pågår forskning inom området. Pia Karlsson, som skriver sin avhandling vid Etnologiska institutionen på Stockholms universitet, skriver i en artikel gällande sitt avhandlingsarbete att islam idag är en levande religion i Sverige och att det således även utgör ett nytt empiriskt fält att belysa. Hennes forskning på området har som övergripande syfte att närmare studera hur unga praktiserande muslimska kvinnor i tal och praktik konstituerar sig som muslimer och muslimska kvinnor i en samtida svensk kontext30. Att den islamiska levda religiositeten utgör ett nytt empiriskt fält och något som inom islamologisk forskning efterfrågas tydliggörs i både Torsten Jansons (2003) och Jonas Otterbecks (2000) avhandlingar inom området.31
Katarina Mattson och Mekonnen Tesahuney som arbetar vid kulturgeografiska institutionen vid Karlstads universitet behandlar i en gemensam artikel begreppet kulturrasism.32 De skriver i sin artikel att en form av kulturell rasism tar sig uttryck i den demonisering av Mellanöstern som idag existerar, där Mellanöstern likställs med terrorism och islam sägs vara oförenligt med ”västerländska värderingar”. Efter den 11 september 2001 har islamofobin och rasismen fått större utrymme i säkerhetspolitiken i väst vilket enligt författarna även inneburit fler påtagliga negativa konsekvenser även för muslimer i allmänhet. I artikeln diskuteras möjligheten av att använda sociologen Phillomena Esseds syn på begreppet vardagsrasism i en svensk kontext. Esseds betonar samspelet mellan ideologier och samhällsstrukturer med de återkommande och systematiska handlingarna och situationerna som sker i vardagen. Enligt författarna är således även enskilda personers yttranden om rasism en viktig källa för att bättre förstå rasismen och dess yttringar. Matson och Tesahuney skriver i sin avslutande diskussion att för att förstå rasismen är det viktigt att söka kunskap om motståndet mot rasismen. Detta anser författarna bäst göras på motståndets arena där mycket av denna kunskap återfinns.
30 Pia Karlsson (2000:79) ”Religion, plats och identitet bland unga praktiserande muslimska
kvinnor i Sverige”, i Nord-nytt- nordisk tidsskrift for folkelivsforskning, s 47-53
31 Se Janson (2003) Your Cradle is Green samt Otterbeck (2000) Islam på svenska
32 Katarina Mattson & Mekonnen Tesahuney (2002) ”Rasism i vardagen” Red. Ingemar Lindberg & Magnus
Otterbeck påtalar tre olika framtida yttringar av islam i Sverige. Den första menar han vara den grupp som helt integreras i samhället och som även i viss utsträckning övergår till majoritetskulturen och dess mer privata syn på religiositet. Den andra yttringen är den förstas motsats där man istället antar strategin att försöka att förlöjliga, demonisera, ignorera eller undvika majoritetskulturen. Den tredje formen av framtida yttringar menar Otterbeck bestå av främst unga muslimer som är uppvuxna i Sverige eller svenska konvertiter som ofta även är aktiva inom islamiska föreningar:
”De integrerar attityder, frågeställningar och honnörsord från majoriteten, men behåller ett strukturerande islamskt språkbruk. De ser islam som feministiskt, miljövänligt, ansvarstagande, antirasistiskt osv. – allt utifrån individualismens premisser.” 33
Otterbeck menar vidare att förståelsen för dessa yttringar är väsentlig om man vill förstå hur islam förändras idag. Inte minst om man vill förstå de unga muslimer som konstruerar sin förståelse av islam och sin muslimska identitet med det svenska samhället som en viktig resonansbotten.34
3. Metod
3.1. Vetenskapsteoretisk ansats
Den vetenskapsteoretiska ansats som jag använt mig av i detta arbete är hermeneutisk då syftet med arbetet är att komma till en närmre förståelse över hur de framtida Fredsagenternas ser på sin livsvärld. En livsvärld, det vill säga världen så som individen uppfattar den, går inte att direkt observera utan måste observeras utifrån individers beteenden och utsagor.35
Hermeneutikens grundtanke bygger på en strävan att få en förståelse för hur människan uppfattar världen, vilket inte kan mätas i positivistisk bemärkelse utan det mänskliga beteendet måste tolkas för att nå viss förståelse för hur de människor som studeras uppfattar världen. Då jag innan min undersökning bekantat mig med Fredsagenterna via det seminarium jag deltog i
33 Otterbeck (2000) Islam, muslimer och den svenska skolan, s. 128 34 Otterbeck (2000) Islam, muslimer och den svenska skolan, s. 128
35 Jan Hartman (2004) Vetenskapligt tänkande från kunskapsteori till metod teori, Lund: Studentlitteratur s.
samt den intervju jag genomförde med Othman Tawalbeh har jag skapat en förförståelse för projektet, vilket möjliggör en fördjupad förståelse av gruppen under min undersökning.36
3.2. Undersökningens utformning
För att detta arbete skall bli genomförbart har jag valt att främst använda mig av en kvalitativ undersökningsmetod som utgår från en analytisk induktion. Detta ger mig möjlighet att strukturera mitt arbete utifrån tre faser. Den första fasen består av planering där frågeställningar om vad som skall studeras och vem som skall studeras bestäms samt hur undersökningen skall utformas. Den andra fasen består sedan av datainsamlingen där jag utgår ifrån mina frågeställningar men även förhåller mig öppen inför eventuella nya infallsvinklar. Den sista fasen innebär sedan en analys av det insamlade materialet och försök till att finna samband som kan generera en teori om det undersökta området.37
Jag har valt att i utformningen av min undersökning använda mig av en fallstudie då Fredsagenterna utgör en redan tydligt avgränsad grupp. Syftet med fallstudien är att i insamlandet av information utgå från ett helhetsperspektiv och tillhandahålla ett så täckande material som möjligt.38 I datainsamling för min fallstudie har jag valt att använda mig av tre olika tekniker, enkät, intervju samt observation. Enkäten är till viss del kvantitativ i sin karaktär men består även av kvalitativa inslag i form av öppna svarsalternativ. Förhoppningen med användandet av dessa tre olika former av datainsamling, som är av både kvalitativ och kvantitativ art, i min fallstudie är ett försök att uppnå en mer allsidig bild av och djupare förståelse för de personer jag valt att studera än vad användandet av en eller två tekniker skulle innebära. Strategin att använda sig av mer än ett forskningsinstrument benämns ofta som triangulering och används som en metod för att finna eventuella olikheter eller motsägelser och på så vis tvingas mer genomgående bearbeta det insamlade materialet.39
36 Hartman (2004) s. 191 37 Hartman (2004) s. 277f.
38 Runa Patel & Bo Davidsson (2003) Forskningsmetodikens grunder, Lund: Studentlitteratur, s. 54
3.2.1. Urval och undersökningens upplägg
Fredsagenterna är ett nystartat projekt och håller under år 2007 på att utbilda de första 50 Fredsagenterna i Sverige. Den grupp som min undersökning kommer att omfatta utgörs av de 25 första deltagarna vars fredsutbildningsgenomgång sker under våren 2007. I urvalet av grupp har jag således utgått från en redan tillgänglig grupp vars urval gjorts av Fredsagenternas projektledning. Enligt Fredsagenternas projektbeskrivning består gruppen av både kvinnor och män som kommer från olika delar av Sverige. Den geografiska representationen som uppvisas i projektbeskrivningen har en spridning mellan fem olika upptagningsområdena var av fyra deltagare kommer från Norrlands distrikt, nio kommer från Stockholms distrikt, två från Mellansveriges distrikt, fem från Västsverigesdistrikt och fem deltagare kommer från Skåne – Blekinges distrikt. Dock redogörs inte fördelningen av platser mellan kvinnor och män i projektbeskrivningen.40
Othman Tawalbeh som tidigare nämnts som informant inför förberedelserna av uppsatsen utgjorde även en roll som först grindvakt och sedan en nyckelinformant för min fallstudie.41 Detta då det var han som satte mig i kontakt med min första informant för intervjuerna samt gav mig inbjudan och möjlighet att följa med på den tredje kurshelgen i Göteborg den 27-29 april 2007. Det var i samband med denna kurshelg som jag genomförde övriga intervjuer, hade möjlighet att observera kurstillfället samt dela ut min enkät.
3.2.2. Utförande och bearbetning av enkäten
Enkäten(se Bilaga 1) som användes vid min fallstudie delades ut till alla tjugofem framtida fredsagenter under den andra dagen av utbildningshelgen och är en gruppenkät42. Detta gav mig möjlighet till att närvara vid utdelandet och finnas tillgänglig för förtydliganden eller frågor. Möjligheten att personligen introducera syftet med enkäten och att dessutom vara närvarande vid besvarandet gav bättre utsikter till att respondenterna skulle ta sig tid att ge mer reflekterade svar. Vid insamlandet av enkäten uppvisades ett bortfall på två personer, detta
40 Projektbeskrivningen finns i författarens ägo
41 Alan Bryman (2002) Samhällsvetenskapliga metoder, Malmö: Liber s. 285
bortfall innebär således att resultatet inte kan ses som representativ för hela gruppen men att vissa generella tendenser fortfarande kan utläsas av resultatet. Av de tjugotre som deltagit har alla frågor besvarats fullständigt förutom i det utrymme som gavs sist i formuläret där ingen av de tjugotre respondenterna haft något att tillägga. Enkätens roll i denna fallstudie är att få vissa bakgrundfrågor besvarade gällande hur ålder och könsfördelningen ser ut i gruppen, om deltagarna ser sig som praktiserande muslimer samt hur många av deltagarna som var födda i Sverige och i vilken ålder de som inte var födda i Sverige var när de anlände. Övriga frågor som ställts i enkäten har som främsta syfte att användas för att kontrollera hur representativa delar av de svar som informanterna gett vid intervjuerna är i relation till gruppen som helhet. Att inleda formuläret med rena bakgrundsfrågor var ett sätt för mig att tydliggöra för respondenterna att det var de som individer som stod i fokus för enkäten. Det var även ett sätt att övergå till de två efterföljande öppna frågor som jag valde att ta med. Valet att använda mig av två öppna frågor baserades främst på det faktum att jag inte på något sätt ville styra respondenterna genom fasta svarsalternativ utan verkligen ta reda på varför de sökt till Fredsagenterna och vad det betydde för dem personligen. Syftet med dessa två frågor var att få en inblick i hur de själva associerar och om deras svar överensstämde med de svar som jag fick i intervjuerna. Min förhoppning med att placera nästkommande fråga efter de två öppna frågorna istället för att ha det bland bakgrundsfrågorna, var ett sätt för mig att “värma upp” respondenterna och på så vis få ett mer reflekterat svar. Att använda mig av en följdfråga på alternativet annat innebar en risk då det kan tyckas lättare för respondenten att enbart svara ja eller nej för att inte behöva motivera sitt val. Jag ansåg dock att detta inte var en fråga som enbart gick att svara ja eller nej på och dessutom fick intresset för hur de i så fall motiverade sin tvekan överväga den risk det innebar. Som avslutning valde jag att utifrån Jan Trost rekommendation i Enkätboken att avsluta mitt formulär med en öppen och kravlös fråga som gav de svarande möjlighet att göra ett tillägg om de ville förklara eller utveckla något som de tyckt borde ha varit med i enkäten. 43
Att enkäterna var anonyma var av största vikt vid bearbetning av dem då dess innehåll i form av religiös övertygelse klassificeras som ”känsliga personuppgifter”44. Respondenternas svar går således inte att identifieras utifrån de insamlade enkäter eller den bearbetning av svaren som jag använt mig av.
3.2.3. Utförande och bearbetning av observationen
Som tidigare nämnts i mina avgränsningar sker observationen i samband med Fredsagenternas tredje kurstillfälle och kan därför inte spegla hela den process som utbildare och kursdeltagare genomgått under tidigare tillfällen. Som metod betraktad innebär detta att just denna observation endast kan beskriva denna kurshelg och enbart ger möjligheten till en fördjupad förståelse för undersökningsgruppen utifrån detta specifika tillfälle. Syftet med observationerna utgör dock en möjlighet för mig att studera beteenden och skeenden i ett naturligt sammanhang vilket kan nyansera och verifiera den övrigt insamlade informationen. Då jag även sov över, åt alla mina måltider samt spenderade all den lediga tid som fanns utanför kursschemat (se Bilaga 3) med deltagarna innebar detta att jag under cirka 30 timmar fått ett mycket rikt omfång av data. Då jag befann mig i en situation där jag hade fullt tillträde till gruppen innebar detta även en indirekt stress för mig då det alltid i alla sammanhang fanns möjlighet för mig att närvara och observera de olika samtal och händelser som uppstod. Mitt främsta fokus i min observation var att inte gå miste om allt för många informella samtal och sammanhang vilket begränsades min möjlighet till att sitta ner och gå igenom och renskriva de jag antecknat under dagen med papper och penna. Min förhoppning var att jag senare på kvällen skulle få en möjlighet att dra mig tillbaka till det rum jag fått där jag hade ett skrivbord som jag satt upp den bärbara dator jag hade med mig. Schemat drog dock först långt över tiden och sedan visade det sig även att det främst var efter utbildningsdagens slut som de riktigt intressanta observationstillfällena gavs. Det var nu som deltagarna själva styrde över sin tid, de valde att sitta ner i mindre grupper och diskutera det som sagts under dagen och de frågor de fått utifrån detta. Det var väldigt överraskande för mig att deltagarna trots en lång dags schema fortsatte att diskutera de frågor som hade relevans för kursen. Vid klockan 01:00 valde jag att ge upp, delvis av ren
utmattning men också då det visade sig att mitt rum behövdes för en manlig utbildare som anlänt och jag inkvarterades med en kvinnlig deltagare som sov ensam i ett rum.
3.2.4. Utförande, urval och bearbetning av intervjuerna
Jag har genomfört fyra kvalitativa intervjuer bland deltagarna i gruppen. Jag valde ut dessa individer med en förhoppning om att de i någon mån skulle avspegla den stora variationsrikedom bland kursdeltagarna, när det gäller förhållningssättet till den islamiska traditionen. Jag bemödade mig att intervjua personer som representerade både mer moderata och mer konservativa förhållningssätt, och gjorde denna bedömning utifrån det som sagts och observerats under kurshelgen.
Jag har valt att genomföra kvalitativa intervjuer då denna metod ger informanten störst utrymme att själv med egna ord formulera svar på de frågor som ställs. Det finns således i denna form av metod inga ”sanna” svar på de frågor som ställs och den låga graden av strukturering ger både intervjuaren och intervjupersonen möjlighet att vara medskapare i samtalet.45 Den form av kvalitativ intervju som jag har använt mig av är en semistrukturerad intervju.46 Anledningen till detta är att jag redan innan utförandet valt ut vissa teman och frågor som berör de frågeställningar och syfte som jag har med uppsatsen och som jag ville att samtliga interjuver skall beröra. Den intervjuguide (se Bilaga 2) som jag använt mig av har dock givit stor frihet för informanterna att själva formulera sina svar och möjlighet att fritt anknyta till andra områden som inte guiden sett som centrala.
Tiden för intervjuerna har varierat från cirka en timme till en och en halv timme beroende både på situation samt hur mycket informanten valt att själv styra samtalet. Alla intervjuer har spelats in via diktafon och sedan transkriberats. Då undersökningsgruppen endast består av tjugofem deltagare har jag valt att inte beskriva mina informanter utifrån kön, distriktstillhörighet, ålder eller om de är födda i eller utanför Sverige, allt för att bevara deras anonymitet. För att göra informanterna så anonyma som möjligt och inte avslöja personens kön
45 Patel & Davidsson (2003) s. 78 46 Bryman (2002) s. 301
kommer jag i fortsättningen att kalla dem för de fingerade och i min mening könsneutrala namnen Nelan, Salem, Yemmi och Mida. Då informanterna i sina svar beskrivit sin etniska tillhörighet har jag av anonymitetsskäl valt att i transkriberingen beteckna detta som (xxx). Jag har i möjligaste mån valt att behålla informanternas egna utsagor för att min subjektiva tolkning av det som sagt inte skall bli för rådande. De tre punkter (…) som återfinns i texten betecknar att jag gjort en sammanställning av informantens svar och utelämnat de delar av svaret som inte berör det specifika ämnet som behandlas. De övriga inpass som förekommit i intervjuerna har jag valt att markera med text inom klamrar som exempelvis [skratt].
3.3. Metodreflektion
Den största frågan i undersökningar som denna är representativitet. Urvalet av informanter till de kvalitativa intervjuerna baseras som nämns ovan på en eftersträvan från min sida att belysa den bredd av olika uppfattningar som återfinns i gruppen. Detta innebär således en risk då urvalet grundats på min egen subjektiva tolkning utifrån observationerna. Det andra alternativet som fanns var att kursledarna hade gjort detta urval i mitt ställe vilket även det inneburit problem för representativiteten i urvalet. Fördelen med en fallstudie är dock bredden i det insamlade materialet och min förhoppning är att jag genom mina observationer och enkätens svar till viss mån kan avgöra hur representativt urvalet varit.
Möjligheten att få intervjua en informant innan utbildningshelgen innebar att jag delvis kunde utforma enkäten utifrån det som kom fram i intervjun. Ett exempel på detta är tillägget av alternativet annat i frågan om respondenterna såg sig som praktiserande muslimer eller inte. Då jag efter den första intervjuen insåg att denna fråga inte var så lätt att besvara som jag först antagit. Att använda mig av en följdfråga på alternativet annat innebar en risk som jag nämnt ovan men detta utgjorde dock inget problem då de respondenter som valde detta alternativ även motiverade varför de valt alternativet annat.
Othman Tawalbehs roll som nyckelinformant innebar stora fördelar då jag tror att det var mycket på grund av min kontakt med honom som jag välkomnades så öppenhjärtigt och utan
reservationer fick tillträde till gruppen. Den största svårighet som detta förde med sig var att jag fick svårigheter att bibehålla min roll som observatör. Othman fanns alltid tillgänglig och ville dessutom gärna hjälpa mig vilket ibland var svårt att förhålla sig till då de inte var hans utan deltagarnas perspektiv som främst var av mitt intresse. Balansen att få behålla tillträdet till gruppen men samtidigt inte delta aktivt var inte alltid lätt att upprätthålla. I min roll som självständig observatör avhängd från de förväntningar som lades på mig utgör enkäten och urvalet av informanter stor del i mitt försök att förhålla mig oberoende av den grupp jag valt att studera.
4. Resultat
4.1. Observationen
Att inom ramen för detta arbete redovisa allt som observerats under mer än tretio timmar är för mig en omöjlighet. Jag har därför valt att i stora drag redogöra för de moment som varit en del av utbildningen under de två dagar min observation pågått samt gjort ett urval av vad jag anser är de centrala och återkommande teman som präglat kurshelgen och som varit relevanta för mina frågeställningar
4.1.1. Mitt första möte med gruppen
Jag anlände till Nordiska folkhögskolan i Kungälv lördagen den 28 april 2007 strax innan den inplanerade förmiddagsfikan47. Tidpunkten var på förhand överenskommen med Othman Tawalbeh då det efter förmiddagsfikan fanns tid för mig att presentera mig. Pausen hade precis börjat då jag anlände och Othman mötte mig i dörren och bjöd in mig att sitta med den grupp av ledare som höll i utbildningen. Då jag tidigare tänkt igenom vikten av att inte ses som en del av den grupp som utgjordes av kursledare48, utbildare49 samt projektledaren50 upplevdes det
47 Hela kurshelgens program finns i Bilaga 3
48 Projektet har två kursledare som är ansvariga för kurshelgernas utförande och innehåll 49 Projektet har 11 utbildare som genomgått en utbildning
som en utväg för mig att den informant som jag redan tidigare i veckan intervjuat i samma stund kom emot mig och erbjöd mig att istället sitta ner med kursdeltagarna i cafeterian. Det fanns ett tydligt intresse för mig som person och en stor nyfikenhet inför mitt arbete från kursdeltagarnas sida.
Mitt första intryck av gruppen som helhet var att det rent utseendemässigt definitivt inte var en homogen grupp. Gruppen kan bäst beskrivas utifrån den bredd av deltagare som sträckte sig från några unga kvinnor med utslaget hår och relativt tajta kläder till unga män som valde att inte ta mig i handen då vi hälsade. Redan i detta första möte ställde deltagarna många frågor om varför jag ville studera dem och hur jag kunde koppla detta till skolan. Många frågor var av rent vetenskapsteoretiskt slag och stort intresse lades även vid uppgifter om hur många poäng uppsatsen låg på och i vilket ämne den skrevs i. Det stod således direkt klart för mig att flertalet av deltagarna var väl förtrogna med universitets och högskolestudier och att det relaterade mitt uppsatsskrivande med liknande upplevelser de själva varit med om. Jag svarade på alla deras frågor och förklarade att jag främst var nyfiken på dem som individer och att jag i framtiden ville undervisa mer om den levda religiositet som finns i Sverige, vilket jag uppfattade fick deras gillande. Annonseringen av min roll som känd observatör resultera således inte i att deltagarna förhöll sig mer reserverade utan att identifikationen mellan mig och dem själva som studenter innebar ett godkännande och större tillträde in i gruppen. Efter fikan var det så dags att för första gången gå in i den hörsal där alla moment av utbildningen hölls. Lokalen, se Figur 1 var stor och rymlig och hade möblerats med fem stora bord där deltagarna satt, två mindre bord där utbildare och kursledare satt, ett bord med en dator framme vid duken där PowerPoint-presentationer hölls samt ett bord vid dörren med vatten och frukt. Lokalen upplevdes som luftig och ljus då det var högt i tak och dagsljus som kom in via en av rummets långsidor som helt bestod av fönster.
50 Yasin Ahmed Samordnare för muslimsk bildning och kultur på Sensus studieförbund och Ibn Rushd
Figur 1, Hörsalen
När jag kom in i rummet valde jag att sätta mig på en plats vid det bakre bordet där den utbildare, Zana Muhammad som jag tidigare varit i kontakt med satt. De främsta anledningarna som låg bakom detta beslut var att jag dels ville sitta långt bak i rummet för att få en överblick och dels då jag inte ville utmärka mig för mycket utan i möjligaste mån ikläda mig rollen som passivt deltagande. När alla kommit på plats inledde Othman med att introducera mig som syster Lisa och jag fick chansen att mer officiellt presentera mig och mitt syfte med att delta vid deras kurshelg.
Under de två dagar som jag följde deltog jag sedan inte enbart i de moment som var delar av kurshelgens schema utan vid alla de aktiviteter som deltagarna tog sig för.
4.1.2. Kurshelgens första dag
Schemat för lördagen (dag 1) bestod främst av att arbeta i grupp med de presentationer som deltagarna i framtiden skall hålla för de fem målgrupper som projektet riktar sig mot. Målgrupperna är skolan med främst fokus på gymnasieskolan och universitet, ideella muslimska organisationer, ideella icke muslimska organisationer, privat sektor samt offentlig sektor. Innan deltagarna började sitt arbete i de grupper de blivit indelade i höll kursledarna i en genomgång om vad som var viktigt att tänka på. De framhöll att man skulle se på upplägget
Duk Symbolförklaring Jag Deltagare Kursledare & utbildare
för presentationerna som en gemensam process och att det viktiga var att förstå sin målgrupp. Honnörsorden att arbeta efter, menade de, var dialog och förståelse. Projektledaren Yassin Ahmed använde sig av följande utryck, ”låt alla blommor blomma” för att understryka detta, vilket han sedan förklarade med att säga att alla idéer och tankar som kom fram under arbetet var viktiga. Grupperna fick en redan färdigställd mall för den PowerPoint-presentation som de i framtiden skulle använda sig av vilken kunde varieras och anpassas beroende på hur deras upplägg såg ut.
Arbetet inom grupperna pågick fram till lunch och gav mig möjligheten att gå runt i de olika grupperna och lyssna på de samtal som fördes. Den grupp som jag först satt mig ner med var de som hade ideella muslimska organisationer som målgrupp. Där handlade samtalet under min närvaro främst om att försöka att förhålla sig objektiv och att bortse från de olika kulturer och sedvänjor som finns inom dessa grupper. Detta ansågs problematiskt då deltagarna kände en oro inför att behöva gå in i specifika diskussioner kring olika tolkningar. Sådana diskussioner hoppades de kunna undvika genom att stå på en bred grund och istället förena genom att fokusera på att fredsbudskapet inkluderar alla. Då diskussionen inom denna grupp var av stort intresse för mig hann jag bara med att lyssna till ytterligare en grupp under detta tillfälle. Valet för mig var enkelt då den grupp som arbetade med skolan kanske skulle kunna ge mig en större insikt i hur dessa deltagare själva upplevt skolan och vilket budskap de ansåg vara bäst att föra fram i detta sammanhang. När jag satte mig ner med gruppen diskuterade de hur mycket fokus som borde läggas vid begreppet jihad. Åsikterna gick i detta sammanhang delvis isär då en deltagare menade att begreppet behövde förklaras och gås igenom därför att det var detta som många av de elever de skulle möta förknippade med islam. Andra i gruppen menade att det just därför var viktigare att visa på en annan bild och inte fokusera så mycket på jihad. Istället var det samhörigheten och den svenska identiteten som skulle lyftas fram för att i presentationen fokusera mer på att föra fram den rätta bilden av islam.
Efter lunch var det så dags för alla grupper att visa upp sina presentationer inför de andra deltagarna och kursledarna. Upplägget för detta var att grupperna först genomförde sin presentation i max 30 minuter varpå de andra deltagarna i max 15 minuter fick kommenterade det de uppfattade som positivt och negativt. Kursledarna skulle sedan gå in och kommentera
det som sagts och ge de grupper som hållit i presentationerna positiv respons samt konstruktiv kritik under max 15 minuter. Tidsramarna var dock svåra för både kursledare och deltagare att hålla. Diskussionerna drog långt över tiden då deltagarna hade mycket frågor och farhågor som de ville ta upp. Ett återkommande tema var diskussioner gällande användandet av hadither 51
och hur de kunde tolkas. Den hadith som förekom i nästan alla presentationer och som det även fördes mest diskussioner kring var;
Profeten sade: Den som dödar så mycket som en sparv utan legitim orsak skall veta att den kommer att skrika högt till Gud på uppståndelsens dag och säga: ’O min Herre! Den här människan dödade mig för skoj skull. Han hade ingen legitim orsak att döda mig. Profeten sade: använd aldrig något levande som måltavla.52
Anledningen till diskussionen som uppstod var att orden “utan legitim orsak” utgjorde problem för deltagarna där flera av dem ansåg att de måste ha mer islamiska grundläggande kunskaper. Dessa uttalanden bemöttes från kursledarna med att de alla kunde skriva ner frågor som sedan skulle besvaras inför den sista kurshelgen. En av de påminnelser som framkom ur den respons grupperna fick av andra deltagare och kursledare var att komma ihåg att så fort man frångår projektets centrala budskap är det viktigt att poängtera för åhörarna att svaret är personligt och således inte en del av projektet i övrigt. Under redovisningarna blev det tydligt utifrån de presentationer som grupperna lade fram och av den respons de fick att många av deltagarna gjorde sig föreställningar om att de målgrupper de riktade sig till skulle ifrågasätta mycket av det budskap som fördes fram. En deltagare uttryckte sig på följande vis “vi kommer inte att få frågor om integration utan om självmordsbombare och jihad”. En annan deltagare stödde sig på samma resonemang och menade att “jag har debatterat med många antimuslimer och det jag kan säga är att vi kommer att få det riktigt hett om öronen”.
Redovisningarna höll på till klockan åtta på kvällen och efter en kort paus följde två föreläsningar om interreligiös samexistens. Under den första föreläsningen som hölls av Ahmad Al-Mofty tog jag chansen att gå åt sidan och se över det material som jag samlat in. Jag var dock tillbaka på plats då det var dags för den andra föreläsningen som hölls av den
51 "Hadith - den litteratur som består av tidigt kanoniserade muntliga rapporter om profetens handlingar och
uttalanden.", Janson, Torsten (2005), "Den beslöjade barnboken: kultur- och genus förhandling i muslimsk barnlitteratur", i Locus - tidskrift för forskning om barn och ungdomar, nr 3-5, s. 72.
52 Hadithen har skrivits av från den Powerpoint- presentation som användes vid presentationerna och finns i
engelska föreläsaren Ajmal Masroor. Denna föreläsning engagerade deltagarna och många livliga diskussioner fördes. Masroors utgångspunkt var att fokusera på hur deltagarna kommer att introducera islam i de föreläsningar de i framtiden kommer att hålla. Budskapet som Masroor förde fram var att islam måste exemplifieras utifrån en svensk kontext för att på så vis göra islam lokalt. Vidare menade Masroor att om deltagarna inte såg sig som svenskar så utgjorde detta ett stort problem därför att detta innebar att islam fortfarande skulle ses som något främmande av majoritetssamhället. Han påpekade även behovet av att respektera andra åsikter vilket han menade skiljde sig från att acceptera dem. Denna åtskillnad menade han att deltagarna själva måste vara tydliga med för att få samma bemötande av majoritetssamhället. Då jag tidigare inte visste vem Ajmal Masroor var blev det för mig tydligt att kursledare och utbildare lade mycket stor vikt vid detta besök och att det var en stor händelse att de fått denna man att föreläsa vid kurshelgen. I samtal efteråt med Othman visade det sig att Ajmal Masroor var medlem i The National Consultative Body of the Islamic Society of Britain och rådgivare till den brittiska Labourregeringen i frågor gällande interreligiös samexistens.
4.1.3. Efter kvällsfikat
Då lördagens officiella program var slut fortsatte samtal i mindre grupper långt in på natten. Trots att det stod på schemat att det skulle vara läggdags och tyst klockan 24:00 var både deltagare, kursledare och utbildare uppe mycket längre än så. De samtal som fördes rörde främst de frågor som kommit upp under dagen. Mycket få samtal kretsade kring de liv deltagarna lever utanför projektet. Istället avhandlades olika trosfrågor och andra tankar som kommit upp under dagen. En grupp satte sig med koraner och diskuterade specifika koranverser medan några andra deltagare fortsatte den diskussion som tidigare förts i klassrummet om Sharia. Trots olika åsikter och perspektiv upplevde jag att det inom gruppen fanns stor acceptans för varandras åsikter. Det återkommande temat under hela dagen och även under kvällen var hur mycket hadihterna och koranverser skulle användas och vad syftet var med det. Flera deltagare påtalade i dessa fall att man inte kunde bortse från den grund som religionen vilar på medan andra ansåg att det viktigaste varit att istället använda sig av exempel i den svenska kontexten som fler icke muslimer kunde relatera till. I dessa sammanhang kom även åsikter om att ”sprida religionen” upp vilket tydligt tillbakavisades av kursledarna. Istället
påpekade de i dessa sammanhang vikten av att samarbeta även med andra trosriktningar och tydliggjorde att fred främst skall ses som inkluderande och inget annat. Det språkbruk som kursledarna framhöll och även vill att deltagarna skall använda sig var att alltid tala om ett ”vi” som de menade tydliggjorde inkluderandet av alla. Vid ett samtal efter den sista föreläsningen diskuterar två deltagare hur man egentligen kunde se på tolkningen av islam. En av dem uttryckte följande ”Koranen förklarar sig själv väldigt mycket och sedan det som kompletterar det är ju då profetens liv eftersom han levde som koranen lär och där blir det ju mycket konflikter eftersom haditherna kan tolkas på olika sätt”. Den andra deltagaren svarade då att ” det är ju väldigt osäkra källor” var på den förste fyllde i och sa ”precis, det är traditioner alltså det är ju berättelser liksom”. Längre fram i samtalet uttryckte dessa båda deltagare svårigheten med att förhålla sig till muntliga källor som är flera hundra år gamla. Båda deltagarna antog ett mycket vetenskapligt perspektiv på de ”källor” de talade om och diskuterade faktumet att vissa
hadither har mer vetenskapliga belägg än andra. Slutligen gled samtalet allt mer in på att de ansåg att vissa av deltagarna lade allt för stor vikt vid haditherna och att det då var svårt för dem och andra deltagare att bemöta detta då de ansåg att de inte själva hade tillräcklig kunskap.
4.1.4. Kurshelgens andra dag
Söndagen (dag 2) förlöpte som uppsatt schema utlovade förutom att Amna Abdelkerims föreläsning ställdes in på grund av sjukdom. Andreas Hasslert, som är svensk konvertit, höll i en föreläsning om andra religioner där han först lät deltagarna medverka i en värderingsövning. Denna övning behandlade synen på andra religioner där två frågor ställdes inför varje världsreligion. De två frågor som deltagarna skulle ta ställning till var ”har islam mycket gemensamt med …(namnet på en av religionerna)?”och ”är det lättare att vara muslim än ….(namnet på en av religionerna)?”. Deltagarna blev sedan ombedda att inför varje fråga ställa sig på en linje i rummet som representerade en skala från ett till tio om hur mycket man instämde i påståendet. Anledningen till att ha med övningen menade Andreas Hasslert vara att det är viktigt för deltagarna att finna likheterna i de olika religionerna för att inleda samtal med människor med annan trosuppfattning. En annan anledning var att de gemensamma nämnarna som finns måste var utgångspunkten för att i ett senare skede kunna diskutera det olikheter som finns. Övningen innebar för mig en chans att få en väldigt bra överskådlig bild över hur
deltagarna förhöll sig till och argumenterade gällande frågor som dessa. Då vissa deltagare hade väldigt svårt att förhålla sig till frågorna inrättades efter förfrågan även ett hörn där man kunde ställa sig om man upplevde att man inte kunde ta ställning. Förutom detta hörn, där det ständigt stod några deltagare, formades främst tre grupper ute på golvet som hölls ganska intakta med mycket liten variation av olika deltagare. Av dessa tre grupper som uppstod fanns det en grupp vars yttranden generellt låg i stil med att ”islam är den enda rätta vägen” och ”islam är den rätta vägen och därför är det lättare att vara muslim”, den grupp som uttalade sig i motsats till den första gruppen uttryckte istället argument som ”det finns ett gemensamt kärleksbudskap i alla religioner” och ”praktiserandet är lika svårt för alla oberoende av vilken religion du tillhör” samt den tredje gruppen som höll sig i mitten och som upplevde att det fanns inslag av båda perspektiven.
4.1.5. När jag lämnade gruppen
Det bestående intryck och känsla jag hade direkt efter att ha lämnat gruppen var att kurshelgen upplevts som ett forum för många frågor snarare än för givna svar. Ett av de samtal som jag satt med vid utanför klassrummets dörrar upplever jag som talande för den process som jag upplevde att många av deltagarna går igenom. Samtalet handlade om var gränserna går för vad man som individ är beredd att kompromissa med för att vara en del av projektet. Följande samtal utspelade sig mellan två kursdeltagare som diskuterar just denna skiljelinje:
Den första deltagaren påtalar att “det är svårt att säga var gränserna går [min kursivering] när man inte har riktig kunskap” och att frågan om ”vad som faktiskt är islam och vad man kan kompromissa om” fortfarande var något denne deltagare höll på att bearbeta. Den andra deltagaren svarar med att säga “Jag har lärt mig av profeten Muhammed, frid vare med honom, att du skall förenkla så mycket som du bara kan så länge du inte går över gränserna, alltså så länge du inte syndar”. Detta får den första deltagaren att just fråga sig var gränserna för att synda går. Som exempel i diskussionen används den samsittning (det vill säga att män och kvinnor samtalar och vistas i samma lokal) som projektet har och om detta innebär att gå över gränsen. Den första deltagare utvecklar detta resonemang genom att påtala att det ibland kan kännas som att ”inom ramen för att göra gott för islam att vi faktiskt går över vissa gränser som
