Utsagor om den egna identiteten

I intervjun med Salem är det främst den muslimska identiteten som samtalet kretsar runt när identitetsbegreppet kommer upp. Salem påpekar dock i vår intervju att det som diskuteras kring den personliga identiteten under kurshelgerna ”det har handlat mycket om vad som är svenskt och vad som gör dig till svensk”. Det budskap som Salem ansett att kursledarna fört fram i samband med diskussioner som handlat om identitet har främst handlat om ”att bygga en identitet som svensk och muslim”. Att vara en svensk muslim helt enkelt och att det inte finns några konflikter i att vara lojal som svensk fast man är muslim”. Salem uttrycker vidare att den invandrarproblematik som finns i samhället även tagit upp en stor del av tiden under projektet och att detta beror på att ”många av de muslimska problemen som finns idag egentligen handlar mer om invandrarproblem”. De tankar Salem själv uttrycker gällande den egna

54 _{1991, Originaltitel Not without my daugther, regisserad av Brian Gilbert baserad på Betty Mahmoodys bok}

identiteten handlar mycket om att finna en muslimsk identitet som kan fungera personligen men inte kompromissa med det som islam lär.

”Jag har funderat mycket på min identitet just som muslim och var den kommer att hamna. Jag var tidigare på en väg som jag idag ser som mycket traditionell där jag framförallt förtryckte mig själv väldigt mycket. Nu är jag mer inne på en väg för att hitta min egna islam vilket inneburit att jag fått omvärdera somliga delar till viss del. Men det är en svår väg [paus] då jag inte vill urvattna islam för mycket för att det skall passa mig.”

När identitetsbegreppet kommer upp med Nelan glider samtalet in på betydelsen av att inte behöva ändra sin identitet för att få leva i samhället ”man skall veta vem man är och att man skall hålla på den man är, typ jag är muslim och jag står för det”. Detsamma menar Nelan gälla om hur man skall förhålla sig till om man vill vara svensk eller inte ”det är bra om man kan se sig som en svensk men man skall inte se sig som en svensk bara för att samhället skall acceptera dig”. För egen del menar Nelan innebörden av att vara muslim är en åtskiljd del av den egna identiteten, ” för mig känns det bra att vara muslim och det är min största identitet, min viktigaste identitet, det är det som främst visar att jag är jag” medan den kulturella identiteten är en ”blandning” som är svårare att förhålla sig till.

Mida väljer i likhet med Nelan att i beskrivningen av den egna identiteten särskilja islam och kombinera de två kulturella identiteter som informanter har.

”Jag ser mig som alla tre, först och främst ser jag mig som muslim för att det är det som är viktigast för mig. Sen ser jag mig som svensk-xxx, det är en kombination av båda två därför att även om jag är född och uppvuxen i Sverige så får jag inte glömma mitt ursprung.”

Mida utvecklar även sitt resonemang genom att klargöra att “man skall aldrig glömma bort var man kommer ifrån men samtidigt skall inte det vara ett hinder för att du skall kunna bidra till samhället”. Nelan problematiserar dock bilden ytterligare genom att framhålla vikten av att själv få tänka efter om man vill se sig som svensk och väcker frågan om man i så fall verkligen ”kan” se sig som svensk.

”Om man nu ser sig som en svensk skall man då glömma det ursprungliga, alltså vart man kommer ifrån. Och om man glömmer det ursprungliga då är man ingenting, en människa skall ha en historia bakom sig i bakgrunden så man kan gå vidare. Man skall inte leva med det [paus] man går vidare men man har ändå med det som en erfarenhet.”

Tanken att ”ha med det som en erfarenhet” men ändå gå vidare blir än tydligare då Nelan vidare beskriver ”den svaga punkt” som informanten anser att många invandrare bär med sig i rädslan att våga se sig som svenska.

”Du skall inte vara rädd för det, det skall inte vara den här svaga punkten … enligt min åsikt är nackdelen att bara se sig som invandrare att då har man svårt [paus] men den här rädslan att se sig som en svensk [paus] alltså rädslan att man börjar smälta in i det svenska samhället och glömmer sin egen identitet och sitt ursprung.”

Yemmi däremot har ett helt annat sätt att se på den egna identiteten ”Jag ser mig först och främst som svensk därför att jag bott här mer än i det landet jag föddes, det är här jag känner att jag medborgare och det är här jag kan söka hjälp om det behövs”.

”Jag tror inte på det här att just för man har ritat en karta och kallar det för någonting så betyder inte det att jag har en själ i det landet. Sedan jag blev muslim har jag förstått att det här med nationalitet det är så himla överdrivet även om det är lite fint att ha det här svenska med svensk flagga och äta kaviar och att det är ok även om det inte är så viktigt för mig.”

Vikten av att bidra till det samhälle man lever i är något som även de andra informanterna återkommer till. Mida uttrycker detta på följande sätt

”Det är som den engelska föreläsaren sa att man måste ta bort det här med att det andra landet är mitt hemland helt annars kommer inte folk att tro på dig, alltså då kan du inte framföra det du vill ha sagt. Om man talar från hjärtat kommer det också att gå in i hjärtat på den man talar med. Men om jag står och föreläser och inte känner mig som svensk då funkar det inte”