formulering Alternativ- värdering Rekomen- dation Alternativ- generering Analys Imple- mentering Data- insamling Effektuppskattningar och kostnadsanalyser Studiefråga, värderings-
kriterie och effektmått
Värderade alternativ och osäkerhetsanalys Frågor och förändringar Några urskiljbara alternativ SWOT-analys och rekommendation
del om där finns företrädare från flera olika möjliga lösningsdomäner (t.ex. för- svarsgrenar eller tjänstegrenar) så att inte någon lösning har en starkare repre- sentation redan från början. Det är avgörande för ett framgångsrikt studiearbete att medlemmarna bara representerar sig själva i arbetet, inte sin organisation, och att omsättningen av medlemmar i gruppen är liten.
I det militärtekniska bedömandearbetet är förhållandena något annorlunda. Uppgiften är mer begränsad och osäkerheterna mindre eftersom implemen- teringen av lösningen troligen ligger dagar eller maximalt någon månad bort. Stabschefen agerar uppdragsgivare och bredden på analysgruppen är förmod- ligen betydligt mindre än i en studie, eftersom resurserna typiskt måste tas ur stabsorganisationen. Gruppens kompetens kompletteras möjligen med mer el- ler mindre tillfällig kommunikation med samverkande aktörer/organisationer. Organiseringen av arbetet bör dock ske på likartat sätt – tillsätt rollerna av ordförande, sekreterare och metodansvarig. Skapa en expertgrupp genom att fördela ansvar för fördjupning eller datainsamling på återstående medlemmar inom avgränsade funktionsområden relevanta för bedömandearbetet. Börja med att reda ut till vad beslutsunderlaget ska användas, hur det ska levereras och redovisas. Ta sedan fram en stabsarbetsplan. Ett beslutsunderlag som leve- reras efter att beslutet tagits är till ingen nytta.
En studie indelas vanligen i en förstudie och en huvudstudie, där förstudien ingår i huvudstudiens förberedelser. Genom att driva arbetet genom hela SA- schemat en gång uppnås flera syften: behovet av förtydliganden och avgräns- ningar att kommunicera med uppdragsgivaren tydliggörs, metoden prövas och informationsbehov identifieras.
Det militärtekniska bedömandearbetet har samma nytta av en första ge- nomlöpning av SA-schemat, men tiden till förfogande är mindre.
Steg 1. Problemformulering
Det första steget i SA-schemat, det viktigaste, omfattar att ta fram en fråge- ställning, analysera problemsituationen och skapa en utvärderingsmodell med värderingskriterier och effektmått.
a) Frågeställning
Börja med att ur uppdraget skilja ut och formulera själva frågeställningen för systemanalysen. Syftet är att tydliggöra och avgränsa uppgiften för analysgrup- pens medlemmar så att arbetet kan fokuseras – och för uppdragsgivaren för att visa hur gruppen förstått uppgiften. Det är inte ovanligt att uppdraget till studie- eller bedömandegruppen är spretigt och otydligt. Ibland är det t.o.m. så att det mest värdefulla bidraget till uppdragsgivarens beslutsunderlag är att
Exempel på frågeställning (militärtekniskt bedömande):
– Hur bör en styrka av tillgängliga förband utformas för att skydda våra kom- munikationslinjer mellan SPOD och APOD i CAPELLA?
b) Analys
Därnäst analyseras frågeställningen och analysgruppen försöker förstå vilka krav uppgiften ställer på de militära förmågorna.
Skapa en modell av problemsituationen, eller en uppsättning modeller, be- roende på behov (se avsnittet om modellering och simulering). Genomför se- dan analysen på modellen/modellerna.
Ett kontextdiagram är en modell av de växelverkande systemen i problem- situationen. Då modellen växer fram identifieras gruppens System i fokus i förhållande till andra system i den operativa miljön. Relationerna mellan de växelverkande systemen tydliggörs och väsentliga gränssnitt identifieras. Kon- textdiagrammet underlättar kommunikationen inom analysgruppen och stöd- jer ett systematiskt analysarbete. Se exemplet i figur 20.
Figur 20. Bilden är ett exempel på modell av växelverkande system, ett s.k. kontextdiagram.
Kontextdiagram av växelverkande system
Centralafrikanskt klimat, väder och terräng
Doktrin Baser T55/T72 BMP-1 LV-syst Plattform Vapenlast
Besättning Klargörningoch logistik Bassystem Doktrin/taktik/ROE/ uppdragsprofil Und/strids- ledningssystem Sensorer System i fokus
Kontextdiagrammet i exemplet gör det tydligt vad uppgiften kräver, vilken hänsyn som måste tas till hotet, vilket stöd som krävs från omgivningen m.m. I exemplet består hotet mot blå sidas kommunikationslinjer av T55/T-72/BMP-1 (stridsvagnar och pansarskyddade fordon). Det betyder att vapnen måste ha ver- kan mot dessa system. Systemet i fokus hotas av motståndarens LV-system och måste skyddas mot detta eller anpassa sin uppdragsprofil. Tiden till förfogande för bekämpning av målen beror t.ex. av var motståndarens baser ligger och terrängens beskaffenhet fram till att de kan verka mot blå sidas kommunikationslinjer etc.
Här tydliggörs också risken att dra systemgränsen kring lösningen alltför snävt, vilket leder till suboptimering. Skulle det t.ex. vara effektivare att tillgo- dose efterfrågad förmåga i samverkan med en annan aktör/förband/försvars- gren? Kan det i så fall lösas med krav på systemstöd från omgivningen? Vårt System i Fokus kanske t.ex. kan verka på målinformation från någon annan aktör i stället för att förlita sig på egna sensorer.
Kontextdiagrammet är generiskt och omfattar alla tänkbara händelseut- vecklingar i en modell, vilket för vissa syften blir alltför trubbigt. Om avsikten istället t.ex. är att identifiera tids- eller avståndsförhållanden bör analysgruppen skapa modeller av olika händelseutvecklingar, d.v.s. Scenarier. Sådana model- ler kan beskrivas på många sätt, bl.a. verbalt. Ett vanligt sätt, om syftet är att analysera tids- och avståndsförhållanden, är emellertid att beskriva dem mot bakgrund av en karta eller ett sjökort. Där kan hot, resurser, skyddsobjekt, för- flyttningsangivelser, patrullbanor etc. ritas ut geografiskt vilket gör krav på ba- sering, framkomlighet, fartresurser etc. mer tydliga.
I en studie är osäkerheterna stora avseende den situation som systemet i fokus kommer att möta, å andra sidan finns tid att undersöka flera tänkbara händelseutvecklingar. I ett militärtekniskt bedömande är osäkerheterna mindre och det räcker normalt med att modellera ett fåtal scenarier eller kanske enbart det dimensionerande.
Oavsett vilken metod som används ska analysen leda fram till att analys- gruppen bättre förstår vilka krav uppgiften ställer på möjliga lösningar. c) Värderingskriterier och effektmått
Det finns flera orsaker till att det redan i problemformuleringen är klokt att ta fram en modell för värdering av olika alternativa lösningar på problemet. För det första ökar analysgruppens förståelse av problemet ytterligare. För det andra kan utformningen av alternativa lösningar påverkas. För det tredje avgränsas behovet av data- och informationsinsamling till det som är väsentligt vid jäm- förelsen. För det fjärde minskar risken för att gruppen skapar värderingskriterier under arbetets gång, som favoriserar något av de framväxande alternativen. Det sista skulle skada utvärderingsmodellens validitet.
Ett värderingskriterium är en regel för rangordning av möjliga alternativa lösningar och används i SA-schemats fjärde steg, alternativvärderingen. Det väljs som en av två huvudsakliga varianter. Antingen Värdera efter största möjliga effekt till en given kostnad eller Värdera efter minsta kostnad för en given effekt. Den förstnämnda varianten är lämplig om det bedöms lättare att uppskatta alternativets effekt än dess kostnad – eller om kostnaden är av underordnad betydelse. Den andra varianten väljs om det är svårare att uppskatta effekten än kostnaden, eller om effekten är av underordnad betydelse – d.v.s. om det är tro- ligt att alla alternativ löser uppgiften tillfredställande och kostnaden får avgöra. I det första fallet ska de genererade alternativen till lösning utformas så att de är kostnadsekvivalenta och i det andra fallet ska de utformas så att de är effektek- vivalenta. Då behöver man i det förstnämnda fallet bara värdera effekten och i det andra fallet bara kostnaderna.
Exempel på värderingskriterier (Militärtekniskt bedömande):
– Välj det alternativ som maximerar förmågan att till given kostnad fram- gångsrikt skydda kommunikationslinjerna mellan SPOD och APOD i CA- PELLA
Frågan inställer sig – hur mäter man den utvecklade förmågan så att olika alternativ kan jämföras? Det finns huvudsakligen två sätt: 1) att rangordna al- ternativ utifrån ett effektperspektiv eller 2) att genomföra en kvantitativ utvär- dering med explicita Effektmått.
tills ett alternativ ”vinner” över de andra. Då behöver man inte mäta utfallen explicit eftersom syftet ju bara är att finna den bästa utav alternativa lösningar. Utvärderingen kan ske genom krigsspel (se avsnittet om krigsspel).
Den andra metoden är emellertid att föredra, trots svårigheten att finna explicita effektmått. Kvantitativa effektmått ger: ett tydligt fokus för effekt- uppskattningen; en möjlighet att belysa samspelet mellan olika delsystem och mellan olika situationer och en möjlighet att snabbt utvärdera konsekvenserna, för värderingen, vid förändringar av alternativen eller för olika osäkerheter i ef- fektuppskattningarna.
Om analysgruppen bestämt sig för den senare metoden gäller det alltså att identifiera kvantifierbara mått på en förmåga som inte lätt låter sig mätas, åt- minstone inte innan insats. Och eftersom förmågan är beroende av situationen följer att inte heller effektmåtten kan mätas en gång för alla, utan är situa- tionsberoende. Vi behöver emellertid inte något heltäckande absolutvärde på förmågan, eftersom vi ju bara ska använda måtten för att så småningom jämföra alternativa lösningar. Det räcker således om vi hittar de mest karakteristiska måtten, de som är mest väsentliga. FM H Stud ger det generella rådet att finna effektmått som väger in:
1) ”Verkan eller kapacitet i enskild insats i vid bemärkelse.”,
2) ”Sannolikhet för insats, kapacitet att genomföra insatser eller tid mellan insatser.” och
3) ”Sårbarhet, risker eller överlevnadsförmåga.”
Det mest relevanta effektmåttet, kopplat till förmågan att skydda kommu- nikationslinjer i vårt exempel ovan, skulle kunna vara det tonnage som kan trans- porteras mellan SPOD och APOD tack vare det skydd som tillhandahålles av vårt System i fokus. Det är dock troligare att vi går i mål med uppgiften om vi väljer de två effektmåtten antalet bekämpade pansarfordon respektive sannolikheten att överleva uppdraget. För att göra en trovärdig uppskattning av dessa effektmått behöver de emellertid brytas ned i ytterligare en nivå. Se figur 22. Notera att ef- fektmåtten på den lägsta nivån beror av rena tekniska Prestandamått, d.v.s. mått som kan mätas en gång för alla. I diagrammet syns alltså explicit kopplingen mellan tekniken och den militära förmåga som efterfrågas i det aktuella uppdra- get och i den uppgift som Systemet i fokus ska lösa.
Sammanfattningsvis, när det första steget i systemanalysen, problemformu- leringen, är genomförd har analysgruppen:
1) Formulerat en frågeställning
2) Analyserat problemet och identifierat kraven på en lösning 3) Valt ett eller fler värderingskriterier och identifierat dess effektmått
Vid det här laget, om det inte skett tidigare, bör arbetsläget stämmas av med uppdragsgivaren.
Figur 22. Här illustreras hur man i det här fallet kan välja att bryta ned förmågemåttet i kvantitativa ef- fektmått och sedan i prestandamått. Effektmåtten är situationsberoende, d.v.s. för att kunna uppskatta dem måste vi känna till det operativa sammanhanget. Här har vi också identifierat att de är beroende av vissa prestandamått hos det tekniska systemet. Bilden illustrerar således en modell av hur förmågan att skydda LOC beror av situationen och det tekniska systemets prestanda.
Steg 2. Alternativgenerering
Vissa optimeringsproblem kan lösas analytiskt m.h.a. operationsanalysens ma- tematiska verktyg, t.ex. frågor om logistiska flöden eller köproblematik. De flesta militärtekniska problem är emellertid av en så komplex natur att detta