Eleverna har under några veckors tid haft enskilda lektioner med sina respektive lärare. Under dessa lektioner har eleverna fått lära sig olika stämmor från olika stycken. Sedan har de fått sätta ihop stämmorna tillsammans med andra pianoelever och bilda en tangentorkester. Alla elever spelar olika stämmor som bildar en helhet. Varje elev spelar på varsitt instrument med några få undantag då två elever samtidigt spelar på flygeln. Instrumenten står uppställda i en sal med en flygel, tre syntar och två elpianon. På syntarna är stråk- och flöjtljud förinställt. På elpianona spelar eleverna pianoljud eller elpianoljud. Det är två pianolärare i klassrummet varav en är Anna. Lärarna turas om att dirigera orkestern. Den andra läraren går runt och hjälper eleverna. De flesta arrangemang är gjorda av Christian Bennedsen. I något fall har lärarna tagit material från en stråkensemble.
6.2.1 Första lektionen
För eleverna är det här fjärde lektionen av sex men det är den första lektionen som jag bevittnar. Eleverna kommer in. Det är lite förvirring om var eleverna ska sitta. Olika stämmor spelas på olika instrument med olika förinställda ljud, så det är viktigt att eleverna kommer ihåg var de ska sitta när de spelar detta stycke. När all förvirring lagt sig börjar de med
Farandole. Detta stycke är läxan till dagens lektion. Två av eleverna spelar ackord med olika
läggningar och en spelar melodi samt att två spelar över- och understämmor till melodin. Det är bra flyt i början men det blir glesare med insatserna framåt slutet av stycket. Vid andra genomgången sitter det bättre. För de flesta eleverna sitter stämmorna som de ska men jag märker att två elever tappar bort sig. I de fallen är läraren där och stöttar upp. Vissa svåra passager eller delar övas några gånger tills de sitter någorlunda bra. Lärarna hjälper eleverna på de ställen där de har problem och visar hur de ska spela och tänka. Detta förfaringssätt är samma vid samtliga stycken.
Det andra stycket är ett julmedley. Eleverna får då byta instrument då de ska spela andra ljud och en annan typ av komp. Två av eleverna sätter sig vid flygeln. En av eleverna har glömt noterna och får låna ett exemplar av en av lärarna, vilket är mer svårläst då allas stämmor står inskrivna istället för bara en stämma. Vid genomspelet tappar någon elev bort sig här och var. Speciellt vid ett ställe i stycket är en av lärarna tvungen att gå in och titta lite extra. Mellan två sånger i medleyt ska de byta både tempo och taktart. Vid just det stället är det bara flygeln som ska höras och det blir lite problem. Anna, ensembleläraren, går igenom denna passage med de två eleverna vid flygeln medan de andra sitter och väntar. När de får ordning på passagen övar de igenom stycket en gång till med någorlunda flyt. Hela tiden går en av
Efter det spelar de igenom ett stycke de spelat tidigare, The Medalion Calls, från filmen
Pirates of the Caribbean. Detta stycke flyter på riktigt bra och alla elever spelar med känsla
och inlevelse. Det märks att det är en favorit hos alla. Tillsammans låter elevernas spel som en orkester.
Sist spelar de igenom ytterligare en gammal läxa, Colours of the Wind från filmen
Pocahontas. Återigen flyter det på riktigt bra och det är mycket stämningsfullt med fina
harmonier. I dessa två stycken behöver lärarna inte stötta upp så mycket. Stämningen under hela lektionen är trevlig och avslappnad men fokuserad.
6.2.2 Andra lektionen
Detta är näst sista lektionen för eleverna. Vid nästa lektion ska det vara uppspel för de andra eleverna som går i samma klass. Man kan säga att det är generalrepetition inför en minikonsert, även om sista lektionen kommer att ha karaktären av en lektion fast med publik. I början är det liknande kaos som på föregående lektion innan alla hittar respektive instrument. En av eleverna är inte närvarande vilket leder till att en av lärarna får spela dennes stämma. Det är problem med en av syntarna där någon har ställt om ljudet sedan föregående lektion. I detta stycke turas elever om att spela melodistämman medan andra får spela bakgrundskomp. Eleverna spelar med känsla. Eftersom en av lärarna får spela en stämma kan inte lärarna gå runt och stötta på samma sätt, då den andra läraren är tvungen att dirigera. Någon elev tappar bort sig och hittar sedan tillbaka igen när stycket kommer in i en ny del. Det gör inte så mycket för helhetsintrycket då de andras stämmor backar upp för den uteblivna. Det märks mer när någon som spelar melodistämma tappar bort sig. Det är lite problem med ljudnivåerna mellan de instrumenten.
Eleverna spelar igenom julmedleyt, vilket har fått sig ett rejält lyft sedan föregående lektion samt The Medalion Calls. Båda går riktigt bra och det är en klar förbättring från föregående vecka.
6.2.3 Presentation av eleverna
Tina, 15 år. Hon har tagit pianolektioner i fem år men fick ett piano redan i femårsåldern. Tindra, 15 år. Hon har tagit pianolektioner i sju år men säger att hon säkert ”klinkat” i tio år. Therese, 15 år. Hon har tagit pianolektioner i fem år men säger att hon ”plinkat” sedan hon var fem år.
Tove, 14 år. Hon har tagit pianolektioner i fem år.
Tomas, 15 år. Han tagit pianolektioner i fem år och säger att han inte spelat innan dess.
6.2.4 Elevintervjuer
På frågan om vad som är roligast med att spela piano svarar alla olika. Tina svarar: ”Det roligaste är att det låter mycket och man kan sitta och lira hemma hur mycket som helst och man är inte beroende av någon annan, fast det är lite tråkigt också. Roligast att spela jazz och funk.” Therese svarar att det roligaste är att skapa musik. Tomas tycker om att spela harmonik. Tove anser att allt är roligt. Tindra anser att det är roligast när det går riktigt bra och man spelar med känsla. På vad som är tråkigast med att spela piano svarar Tina
”långsamma klassiska saker”. Tindra anser ”när det är för svårt och man känner sig dålig”. Therese anser att ”alla underskattar pianot”. Tove ogillar övningslåtar och teknikträning. Tomas anser att det tråkigaste är när det inte går.
Alla elever känner sig nöjda när det går bra att spela och det är roligt. Tomas säger att han är riktigt nöjd när det går att spela något som han inte tror ska gå att spela. Tina nämner även att ”få spela något personligt och som är på rätt nivå” och Therese uppskattar när det är ”ett bra stycke”.
Alla eleverna är missnöjda med sig själva när det går dåligt eller när det är alldeles för svårt. Tina uppger även att när det är för enkelt ”känns det som en förolämpning”.
Förutom tangentorkestern har alla eleverna nästan enbart tagit enskilda lektioner. Tindra uppger att hon spelat fyrhändigt med Tina på några lektion och Tina uppger att hon spelat piano i en jazzgrupp. Alla elever går däremot i musikklass och spelar därigenom i olika ensembler.
Det bästa med att spela i grupp anser alla eleverna är att det både är roligare och mer socialt än vid enskild undervisning. Therese uppger även att det bästa med tangentorkestern är att ”få känna en helhet” och ”att få skapa musik tillsammans”. Tina uppskattar ”att piano får vara i centrum” och Tindra gillar ”stödet man får hos varandra”. Tina anser att det är bra att de är två lärare som håller i lektionerna. ”En som hjälper elever där det krånglar så att inte de andra eleverna behöver vänta på att läraren ska hjälpa eleven med problem.”
På frågan om vad som är svårast med gruppundervisning var det genomgående svaret att det är svårt att hänga med ibland och att det kan vara svårt att hitta var de andra är i noterna när man tappar bort sig. Tindra uppger att en svårighet är ”att man inte kan sakta ner när det kommer något svårt”. Tomas svarar att det blir mycket pinsamt när man spelar fel. Alla elever uppger att det bästa med enskilda lektioner är att man kan spela i sitt eget tempo. Tomas säger att det inte är särskilt pinsamt när man spelar fel vid enskild undervisning. Tina Therese och Tove säger dessutom att man får lärarens odelade uppmärksamhet och de kan fråga hela tiden. När de skulle jämföra att spela enskilt och i grupp säger Tindra att i gruppundervisning ”får man en gemensam känsla för låten men enskilt kan man tolka låten som man vill. Det är roligt på olika sätt.”
Om eleverna får välja mellan enskild undervisning och gruppundervisning föredrar alla enskilda lektioner framför grupplektioner. Ingen vill däremot utesluta någon form av gruppspel såsom tangentorkester. Tina upper att ”man får träna på andra saker såsom att räkna takter och lyssna in andra”. Alla svarar att de i klassen spelar mycket med andra eftersom de går i en musikklass med obligatoriska ensembler. Utöver att spela i musikklass brukar Tina och Tindra kompa när andra sjunger.
Therese, Tina och Tomas har ett akustiskt piano och ett elpiano hemma. Tindra har bara ett akustiskt och Tove har bara elpiano. Hur mycket eleverna spelar på pianoläxan beror mest på om det är en rolig läxa eller inte. Om läxan är rolig kan Tindra spela i timmar och är den tråkig spelar hon nästan ingenting alls. Det kan också spela in hur mycket andra läxor
eleverna har den veckan. Tindra uppger även att hon inte spelar på läxan om den är för lätt. När eleverna inte spelar på pianoläxan spelar de vad som helst, egna låtar, kompar sin egen eller någon annans sång, improviserar eller spelar på låtar som de själva gjort. Tindra gillar att spela lovsånger och ballader.
Alla elever uppger att de får spela den stil eller genre som de vill spela i. Therese och Tomas föredrar klassisk musik, Tina gillar jazz och funk och Tindra är en ”allätare”. Tindra uppger att då hon i princip bara kompat tidigare får hon nu spela mycket klassiskt för att bli bättre på notläsning. Hon anser inte att det är så kul men hon kan ändå i ganska stor utsträckning välja egna låtar.
Inför konserter och andra offentliga uppspel är alla elever nervösa men de anser samtidigt att det är roligt. Tindra anser inte det är kul när hon känner sig osäker och Therese sa att hon har avskytt att spela piano inför andra och alltid älskat att sjunga, men att det nu har blivit ganska kul att även spela piano för andra. I övrigt vill Therese tillägga att ”Det äger att spela piano!” Tina upplever det som att när hon spelat i tangentorkester känner hon sig som en ”pianist” istället för som tidigare en ”pianoelev”.