Tankar om framtiden

skämta bort det eller svara drömmande. Efter en stund av skratt svarar dock Bella, Diana och Erika att de inte har en aning. Bella säger:

Alltså för ett litet tag sen så såg jag inte det jag ser nu och samtidigt hade jag inte dem tankarna som jag har nu så det är i alla fall på en god väg hahaha alltså håller på att utvecklas härinne så att ja jag tror faktiskt att det kommer ändras mycket inom snar framtid samtidigt, det är det jag menar alltså jag ändras hela tiden det är därför jag inte liksom, jag vet inte, jag kan inte balansera mig på någonting

Anna svarar att hon har planer på att studera vidare och Cim vill gärna arbeta med något som på något sätt förändrar och förbättrar samhället. Samtliga informanter funderar på sin framtid men har svårt att ge konkreta svar eller idéer på hur framtiden kan komma att se ut.

32

Erika funderar på att arbeta med ungdomar som har liknande problematik som hon själv har haft. Av alla informanter är Anna den enda som har sökt vidare till högre studier men hon är tveksam till vad hon egentligen vill läsa. Hon säger ”Det är lika bra att ta en riktig utbildning inom ett visst område för att man ska kunna bli någonting”. Diana säger att hon tänker studera någon gång i framtiden men hon uttrycker att hon ändrar sig från dag till dag. Erika nämner att hon skulle vilja arbeta i butik eller med ungdomar som till exempel har hoppat av gymnasiet. Trots att informanterna är osäkra på exakt vad de vill göra i framtiden finns det vissa kriterier deras framtida arbete ska uppfylla. Samtliga informanter nämner att de inte vill ha ett arbete som är enformigt och att man ska kunna vara kreativ för att inte tröttna på arbetet. Cim berättar:

Eh, ja måste göra nånting där saker händer. De ska va…alltså de får inte va en sak, enformigt, då sprängs jag …måste hitta alltid lösningen…vara kreativ, fixa och allt sånt. Måste, måste göra nåt som ger nånting tillbaka som.... De ska inte va bara sätta ihop en massa grejer i en fabrik. Det går inte, jag måste göra nånting som kan bidra nånting till samhället, och förändra

Efter närmare eftertanke nämner de flesta informanter att utbildning är väldigt viktigt för att kunna ta sig framåt, om man studerar vidare finns det större chans att få ett bra arbete som man kan trivas med. Diana säger att hon absolut ska studera vidare eftersom det är jätteviktigt. Vidare säger hon ” Du vet alltså har man inte utbildning.. man kommer inte så långt fram”. På frågan ”Ser du några nya framtidsvägar som du inte såg förut?” Säger Diana att hon inte upplever att hon har gått i programmet tillräckligt länge för att kunna svara på det. Bella och Cim menar att de aktivt kunnat välja andra vägar i livet som har förbättrat deras levnadssituation. Båda menar att tiden i åtgärdsprogrammet har öppnat deras ögon på ett eller annat sätt. Cim menar att han riktade mycket av hans energi åt fel håll men att han nu har fått kunskapen och verktygen att rikta sin energi åt ett håll som i slutändan gagnar honom. Bella berättar att hon vidgat sina perspektiv och är mer öppen för nya idéer:

Om man har sina ögon på nya saker... man upptäcker saker och ting eller man börjar liksom mer komma in på någonting alltså det är som att gå till ett bibliotek, jag har alltid hatat det jag klarar inte av att sätta in foten där och du kanske har lånat någon bok där nångång men att helt plötsligt börja man hamna där och börjar liksom verkligen läsa böcker och gå dit med vänner och du vet alltså du hamnar i en ny väg helt plötsligt och då har du alltså bättre insikt

33

6.4 Sammanfattning

Alla informanter uttrycker en besvikelse eller avsaknad av information och förberedelser för ett kommande arbetsliv under sin gymnasietid. Trots att vissa av informanterna haft praktik och ämnen som är relaterade till arbete upplever de att det saknas kunskap. Anna och Bella uttrycker att det borde pratas mer om utbildning och arbete efter gymnasiet. Cim är mycket besviken på skolan och menar att det varken fanns struktur, ordning eller mening med hans skolgång. Diana är den enda informant som finner sin skolgång som lärorik på vissa plan och menar att hon har användning för den kunskap hon fick i livet i stort. Hon tror även att hennes utbildning har öppnat många vägar för henne. Trots att alla informanter uttrycker någon form av besvikelse över gymnasietiden så talar de ändå om att utbildning är viktigt och att om man vill komma någonstans krävs vidareutbildning. Anna beskriver sin besvikelse över skolans brist på information väldigt målande:

När man går i skolan så tänker man inte på vad som kommer hända efter gymnaiset. även om du inte kommer in på högskolan, den tiden då efter gymnasiet, alltså man plågas, helt seriöst man verkligen plågas

Samtliga informanter känner att skolan har brustit i att förbereda dem på livet efter gymnasiet. Endast en av informanterna upplever att de har fått med sig någon form av kunskap från skolan som är till användning när man söker arbete. Alla informanter berättar att de är nöjda med åtgärdsprogrammen de befinner sig. Ingen av informanterna har mycket gott att säga om arbetsförmedlingen och berättar att de känner att arbetsförmedlingen inte givit dem det stöd de behöver för att komma vidare. Informanterna anser att programmen har bidragit till ökad ansvarskänsla, bättre förutsättningar att få arbete och vidgat deras perspektiv. Trots många positiva effekter beskriver samtliga informanter en osäkerhet inför framtiden och två av dessa nämner att den psykiska påfrestningen det innebär att vara arbetslös fortfarande är påtaglig. Alla informanter har funderingar och tankar kring sin framtid och samtliga påpekar att de tror att vidareutbildning är ett måste för att få ett bra arbete där de kan vara kreativa och trivas. Anna är den enda som tidigare har sökt in på högskola och hon funderar på att snart gå en utbildning. Diana säger att hon tänker plugga vidare någon gång i framtiden men att hon har svårt att bestämma sig för vad hon vill då

34

hon ändrar sig varje dag i frågan. Cim och Erika vill gärna arbeta med ungdomar och på något sätt ge tillbaka till samhället. Alla informanter ser en ljusare framtid och vissa har mer konkreta planer än andra. Alla påpekar att de har fått en annan syn på arbete och utbildning och att deras medverkan i programmen gett dem fler vägar och nya synsätt.

35