"Det är liksom rena smällen" - En kvalitativ studie om ungdomar i åtgärdsprogram

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

”Det är liksom rena smällen”

- En kvalitativ studie om arbetslösa ungdomar i åtgärdsprogram

“It´s like a punch in the face”

Jamina Bergman

Malene Vifot Haas

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2012-12-14

Examinator: Nils Andersson

Handledare: Hilma Holm Fakulteten för

3

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att ta reda på hur arbetslösa ungdomar som befinner sig i ett åtgärdsprogram upplever hur skolan och åtgärdsprogrammen har bidragit med verktyg, information och förberedelser inför ett framtida arbetsliv. Vi har utgått från två forskningsfrågor: Vad upplever dessa ungdomar att de har fått med sig från skolan i form

av arbetslivskunskap? Hur upplever dessa ungdomar att åtgärdsprogrammen bidrar till att öka deras kunskaper och möjligheter till ett framtida arbetsliv? Den empiriska studien är

kvalitativ och består av sammanlagt fem intervjuer. Dessa intervjuer gjordes med fem arbetslösa ungdomar 20- 24 år som i nuläget befinner sig i två olika arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram. Resultat visar att våra informanter upplever att skolan har brustit i att informera och förbereda dem inför ett kommande arbetsliv. Dock menar samtliga informanter att deras medverkan i programmen har bidragit till att ge dem verktyg till att söka arbete, nya perspektiv och en ökad självkänsla. Resultatet har analyserats utifrån individualiseringstesen som innebär att individen i större utsträckning har ett eget ansvar att orientera sig på arbetsmarknaden än tidigare. Vidare har även handlingsteori använts som menar att lärande sker utifrån handling.

Sammanfattningsvis pekar vårt empiriska material och tidigare forskning på att det är svårt för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden och att det behövs mer kunskap om arbete, arbetsliv och arbetsmarknad.

Nyckelord: Arbetslivskunskap, Handlingsteori, Individualiseringstesen, Skola, Ungdomar, Åtgärdsprogram

4

Förord

Vi vill börja med att rikta ett stort tack till vår handledare Hilma Holm som har stöttat och hjälpt oss under upp- och nedgång i skrivprocessen. Ytterligare ett stort tack riktar vi till våra informanter som har bidragit med sina upplevelser och tankar, utan er hade inte denna studie varit möjlig. Vi vill även tacka våra informanters handledare för ett varmt mottagande och för att vi fick möjlighet att träffa informanterna på plats. Ett slutligt tack går till Mattias Bergman, Per – Emil Svensson, André Vifot Haas och Robert Haas för att de har tagit sig tid att korrekturläsa vår uppsats och för den värdefulla feedback de lämnade.

Från arbetets start har vi varit eniga om innehållet i studien. Arbetet med uppsatsen har inneburit en ständig dialog och mycket diskussion men vi har båda två på ett eller annat sätt varit involverade i uppsatsens alla delar. Jamina har haft huvudansvaret för inledning, bakgrund och metod. Malene har haft ansvar för analys och diskussion. Vi har haft gemensamt ansvar för tidigare forskning, teori och resultat. Vi vill dock betona att det inte går att urskilja vem som har författat de olika delarna i den färdiga uppsatsen.

5

Innehållsförteckning

1.Inledning... 7

1.1 Syfte ... 8

1.1.2 Forskningsfrågor ... 8

1.2 Disposition ... 8

2. Bakgrund ... 10

2.1 Arbetsförmedlingens uppdrag ... 10

2.2 Jobbgaranti för ungdomar ... 11

2.3 Kompletterande aktörer ... 11

2.4 Skollag och Läroplanen för gymnasieskolan... 12

3.Tidigare forskning ... 14

3.1 Från skola till arbete ... 14

3.2 Arbetsförmedlingen och kompletterande aktörer ... 15

3.3 Ungdomars syn på arbete och framtid ... 16

3.4 Internationell forskning kring effekterna av åtgärdsprogram ... 17

3.5 Sammanfattning ... 18

4. Teori ... 20

4.1 Handlingsteori ... 20

4.2 Individualiseringtesen ... 21

4.3 Sammanfattning ... 22

5. Metod ... 23

5.1 Urval ... 23

5.2 Genomförande och bearbetning av material ... 24

5.3 Forskningsetiska principer ... 25

6. Resultat ... 26

6.1 Tankar om hur skolan förbereder inför ett kommande arbetsliv ... 26

6.2 Tankar om arbetsförmedlingen och åtgärdsprogram ... 29

6.3 Tankar om framtiden ... 31

6.4 Sammanfattning ... 33

7. Analys ... 35

7.1 Skola ... 35

7.2 Åtgärdsprogram och framtid ... 37

7.3 Sammanfattning ... 38

6

8.1 Slutsatser av resultat ... 40

8.2 Metoddiskussion ... 41

8.3 Jämförelse med tidigare forskning... 42

8.4 Teorikoppling ... 43

8.5 Framtida forskning ... 44

8.6 Slutkommentar ... 44

Referenslista ... 46

Bilaga Intervjuguide ... 50

7

1.Inledning

Ungdomsarbetslöshet är ett faktum och ett problem i Sverige och i många andra länder idag. Detta beskrivs i rapporten Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden från statens offentliga utredningar (SOU). Vidare tar samma rapport upp det faktum att allt fler unga har perioder av arbetslöshet, tillfälliga arbeten, studier och medverkan i arbetsmarknadspolitiska program. Risken är stor att ungdomar hamnar i arbetslöshet istället för att etablera sig på arbetsmarknaden. Utredningen visar även att det finns brister i skolan där information om arbete och arbetsliv är begränsad. Detta beskrivs även som ett problem på arbetsförmedlingen där många arbetslösa ungdomar befinner sig (SOU 2006:102). Övergången mellan skola och arbetsliv tycks bli allt längre och ungdomar har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Detta gör att våra ungdomar känner en osäkerhet inför sin framtid och att de behöver stöd för att kunna slussas ut på ett bra sätt i ett kommande arbetsliv (Andersson & Lindblad 2008). Det görs stora satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram för ungdomar, till exempel nystartsjobb, jobbgaranti, högre studiemedel och mer praktik (Arbetsmarknadsdepartementet 2012). Utifrån dessa aspekter, hög arbetslöshet och längre övergång mellan skola och arbete är det av vikt att förstå hur man kan underlätta ungdomars etablering på arbetsmarknaden och som på sikt kan minska ungdomsarbetslösheten. Detta leder till följande frågor:

Hur tänker ungdomarna själva kring sin situation? Hur förbereds ungdomar idag för ett kommande arbetsliv? Vad får dessa ungdomar med sig från skolan och de perioder de tillbringar i dessa åtgärdsprogram? Dessa frågor leder fram till denna studies syfte och konkreta problemformulering.

8

1.1 Syfte

Syftet med studien är att ta reda på hur arbetslösa ungdomar beskriver att de upplever och tänker kring huruvida de har fått och får information, verktyg och förberedelser från skola och de åtgärdsprogram de befinner sig, inför ett framtida arbetsliv.

1.1.2 Forskningsfrågor

 Hur beskriver dessa ungdomar vad de har fått med sig från skolan i form av arbetslivskunskap?

 Hur beskriver dessa ungdomar att åtgärdsprogrammen bidrar till att öka deras kunskaper och möjligheter till ett framtida arbetsliv?

1.2 Disposition

I det inledande kapitlet tar vi upp syftet med studien och de forskningsfrågor vi har utgått i från. I kapitel två går det att läsa om arbetsförmedlingens uppdrag, åtgärdsprogram för ungdomar och de kompletterande aktörer arbetsförmedlingen använder sig av. Vidare tar vi upp vad som står i skollagen och läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 11). I kapitlet om tidigare forskning tar vi upp att ungdomar har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden och att skolan brister i att matcha utbildning mot arbetsmarknadens krav. Vi tar upp forskning om arbetsförmedlingen och privata aktörer och hur ungdomar upplever att det är att medverka i åtgärdsprogram. Vi använder oss även av internationell forskning som visar på effekterna av att medverka i åtgärdsprogram. I teorikapitlet redogör vi för handlingsteori och individualiseringstesen. I metodkapitlet tar vi upp vårt val av metod, urval, genomförande samt bearbetning av material och forsknings etiska principer. I resultatdelen

9

redogör vi för det resultat vi fått utifrån tre teman: Tankar om hur skolan förbereder för ett

kommande arbetsliv, Tankar om arbetsförmedlingen och åtgärdsprogram och Tankar om framtiden. I analysen redogör vi för resultatet utifrån individualiseringstesen och

handlingsteori. I sista kapitlet, Diskussion, granskar vi vår metod, jämför tidigare forskning med vårt resultat och ger förslag till framtida forskning.

10

2. Bakgrund

I detta kapitel kommer vi att göra korta beskrivningar av arbetsförmedlingens uppdrag, av arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram för ungdomar och om kompletterande aktörer. Vidare tar vi upp vad som står i skollagen och läroplanen för gymnasieskolan. Detta för att ge en bild av skolans och arbetsförmedlingens uppdrag och ansvar vad det gäller att hjälpa ungdomar till ett kommande arbetsliv.

2.1 Arbetsförmedlingens uppdrag

Arbetsförmedlingens uppdrag kommer ifrån riksdag och regering och kompletteras årligen i ett regleringsbrev. Arbetsförmedlingen ska verka för att förbättra arbetsmarknaden. Några konkreta exempel på vad Arbetsförmedlingens uppdrag är:

 att effektivt föra samman den som söker arbete med den som söker arbetskraft

 att prioritera dem som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden.

 att säkerställa att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en omställningsförsäkring

 att anlita kompletterande aktörer för att snabbt och effektivt få arbetssökande i arbete

Arbetsförmedlingen arbetar även aktivt med att ge extra insatser till personer som riskerar att bli långtidsarbetslösa. De samarbetar med olika aktörer för att hjälpa ungdomar som riskerar att hamna i kriminalitet och hjälper till att etablera nyanlända på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen samarbetar även med andra myndigheter som till exempel kriminalvården, försäkringskassan och socialstyrelsen. Vidare ingår det i uppdraget att Arbetsförmedlingen ska bedrivas på liknande sätt i hela Sverige men ändå anpassa sig efter varje individs behov. För att kunna göra denna individuella anpassning använder sig

11

Arbetsförmedlingen av kompletterande aktörer för att öka arbetssökandes chanser och matching till arbete (Arbetsförmedlingen 2012 A).

2.2 Jobbgaranti för ungdomar

Jobbgaranti för ungdomar är ett arbetsmarknadspolitiskt åtgärdsprogram där ungdomar mellan 16-24 år ingår. Programmet syftar till att erbjuda ungdomar särskilda åtgärder för att så snabbt som möjligt påbörja ett arbete eller studier. Kravet för att kunna påbörja programmet är att man ska ha varit arbetslös och inskriven på Arbetsförmedlingen i tre månader. Dessa särskilda åtgärder består till exempel av jobbsökarkurs med coaching, studie- och yrkesvägledning, arbetspraktik m.m (Arbetsförmedlingen 2012 B). Dessa aktiviteter måste minst uppgå till fyra timmar per vecka och redovisas till Arbetsförmedlingen. Arbetspraktik anordnas och godkänns av Arbetsförmedlingen och får som längst pågå under tre månader. Vidare finns det andra åtgärder än jobbgaranti för ungdomar. Ett exempel på detta är nystartsjobb vilket innebär att arbetsgivaren får ekonomiskt stöd för att anställa en ungdom. Några andra exempel är hjälp till att få slutbetyg från grundskola och gymnasieskola, arbetsmarknadsutbildningar eller hjälp att starta eget. Dessa olika hjälpmedel kommer med olika kriterier som måste uppfyllas, till exempel ålder, hur lång tid man varit arbetslös och om man har olika funktionshinder. Enligt Ungdomsstyrelsens undersökning Ung idag (2012) uppgick antalet ungdomar som var arbetslösa eller deltog i program 2011 till sammantaget i genomsnitt 88 251 varav 51 173 ungdomar befann sig i program med aktivitetsstöd.

2.3 Kompletterande aktörer

Tanken med de kompletterande aktörerna är att varje individ ska erbjudas anpassade tjänster. Dessa tjänster kan röra sig om att ge individanpassat stöd och personlig handledning. Arbetsförmedlingen menar att de kompletterande aktörerna har större möjligheter att pröva nya lösningar och att arbeta med individens specifika behov, vilket i

12

sin tur ska leda till att öka möjligheterna för de arbetssökande att få ett arbete. De kompletterande aktörerna kan se ut på olika sätt, det kan vara företag som arbetar med coaching, rekrytering, rådgivning och organisationsutveckling. Det kan även handla om kommunala projekt som syftar till att få ut fler arbetslösa ungdomar på arbetsmarknaden. Det finns kompletterande aktörer som har olika målgrupper som till exempel, ungdomar, ungdomar med fysiska och psykiska funktionshinder, långtidsarbetslösa, personer med nedsatt arbetsförmåga och så vidare. De olika arbetssätten som används är bland annat praktik, jobbsökaraktiviteter, stöd från studie- och yrkesvägledare och kurator samt motivationsarbete.

Arbetsförmedlingen upphandlar privata aktörer enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) vilket innebär att speciella åtgärder tas när en myndighet upprättar ett kontrakt eller ett avtal för varor och tjänster. Det går även för företag att ansöka om att bli jobbcoacher åt Arbetsförmedlingen. Alla företag måste lämna vissa uppgifter om sitt företag som regristreringsbevis, protokoll och organisationsnummer och sedan godkännas av Arbetsförmedlingen (Arbetsförmedlingen 2012 C). Målet är att de externa konsulterna ska ansvara för en tredjedel av alla deltagare i garantiprogrammen. Att delta hos en extern konsult är helt frivilligt och föreslås av en handläggare på Arbetsförmedlingen, det är alltså ingen tvångsåtgärd (Hartman 2011).

2.4 Skollag och Läroplanen för gymnasieskolan

I skolan befinner man sig för att lära och så småningom växa upp som en resursstark individ. Precis som arbetsförmedlingen har även skolan ett eget uppdrag som står beskrivet i skollagen. I skollagen § 1.4 står det;

Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på (a.a)

13

Utbildningen ska främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor, som aktivt deltar i och utvecklar yrkes- och samhällslivet. Den ska bidra till elevernas allsidiga utveckling. Skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden, förmedla kunskaper och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället (Skolverket 2011:6)

Detta visar att målet med skolan är att förbereda ungdomar för ett vuxenliv och ett kommande arbetsliv.

14

3.Tidigare forskning

Vårt samhälle utvecklas ständigt och med det arbetsmarknaden. Valfriheten idag är stor men detta leder även till att det blir svårare för dagens ungdomar att hitta rätt. Övergången mellan skolan och arbete är snårig. Som en konsekvens av detta sker etableringen på arbetsmarknaden senare i livet. För unga innebär detta att det blir svårt att ta kontroll över sin tillvaro. Mindre inflytande i samhället, sämre ekonomi, psykisk ohälsa är bara några faktorer som breder ut sig bland dagens ungdomar och unga vuxna. Detta skriver Lidström (2009) i sin avhandling En resa med osäkra mål: unga vuxnas övergångar från skola till

arbete i ett biografiskt perspektiv som handlar om ungas övergång från skola till arbete.

3.1 Från skola till arbete

Att etableringsprocessen har blivit längre och mer komplicerad medför många olika konsekvenser för ungdomar. Fredrik Hertzberg (2008), lektor på institutionen för pedagogik

i Stockholm skriver att ungdomar idag tillbringar allt längre tid i skolbänken och kommer allt längre i från kontakter med arbetslivet. Vuxna förebilder saknas och ungdomarna befinner sig i en skolmiljö där misstag och felbedömningar visas en högre tolerans än ute i en arbetssituation. Detta leder till att många ungdomar har mycket begränsad kunskap vad gäller arbetsmarknad, arbetsliv, krav och villkor. Att arbetsmarknadsläget ständigt förändras gör att det är svårt för ungdomar att orientera sig mot ett framtida arbetsliv. Vidare framkommer det att kopplingen mellan skola och arbetsliv måste stärkas och att

arbetsmarknaden bör involveras mer i skolan.

Det finns otaliga förklaringar till dagens arbetslöshet och som tidigare nämnt är skola och utbildning en av förklaringarna. I avhandlingen Ungdomasarbetslöshet: om

övergångsregime, institutionell förändring och socialt kapital (2011) tar Håkansson upp

15

tar Håkansson upp tre punkter som kan vara orsaken till att övergången mellan skola och arbete inte riktigt fungerar. ” 1. Problemet är underutbildning. 2. Problemet är felutbildning, dvs. arbetsmarknadens krav motsvarar inte den utbildning eleverna ges. 3. Problemet är en tilltagande överutbildning (Håkansson 2011:27)”. Dessa tre punkter är ofta sammankopplade med varandra. Undersökningar visar att lågutbildade har svårare att få arbete än högutbildade. Att yrkesutbildningar i högre grad akademiseras kan innebära att eleverna inte hänger med i tempot vilket i sin tur leder till att överutbildning kan bli felutbildning. Fler hoppar av gymnasiet och IV eller introduktionsprogrammen växer vilket leder till att skolan får svårare att erbjuda en fullgod utbildning (Håkansson 2011).

3.2 Arbetsförmedlingen och kompletterande aktörer

Som tidigare nämnt i kapitel två (Bakgrund) är Arbetsförmedlingens uppdrag att hjälpa dessa ungdomar till arbete eller vidare studier. Många arbetslösa ungdomar hamnar i arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram som till exempel jobbgaranti för ungdomar. Arbetsförmedlingen använder sig ofta av kompletterande aktörer, det vill säga privata företag som samverkar med Arbetsförmedlingen. Tanken med dessa är att de ska bredda utbudet och öka servicen för att arbetslösa lättare ska kunna matchas med en arbetsgivare

(Arbetsförmedlingen 2012 A).

Hartman beskriver i sin utredning Konkurrensens konsekvenser, vad händer med svensk

välfärd? att externa konsulter eller kompletterande aktörer används för att komma i från det

byråkratiska hos arbetsförmedlingen, men även för att vidga nätverk, effektivisera programmen och utforma speciella lösningar utifrån olika målgrupper. De motargument som finns till externa konsulter är att de är vinstdrivande och att vinsten inte kommer tillbaka till verksamheten och att dessa kompletterande aktörer är kortsiktiga lösningar. I en studie av Benmarker om ungdomar som har deltagit i åtgärdsprogram hos en kompletterande aktör samt ungdomar som deltagit hos arbetsförmedlingen visar resultatet att ungdomarna hos den privata aktören upplevde att de fick hälp och en allmän positiv effekt i större utsträckning än de hos arbetsförmedlingen (Hartman 2011).

16

I ytterligare en rapport från institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IAFU) skriven av Martinson och Sibbmark (2010) tillfrågades ungdomar som varit inskrivna på arbetsförmedlingen och hos kompletterade aktörer till arbetsförmedlingen om deras tankar och upplevelser av just detta. I texten väljer vi att belysa vad de ungdomar som har befunnit sig hos de kompletterande aktörerna har svarat. Vidare kommer vi att benämna de

kompletterande aktörerna för KA i den löpande texten.

Hos KA erbjuds en del aktiviteter som till exempel studie- och yrkesvägledning, coaching och jobbsökarkurser samt utbildning och praktik. Ungefär hälften av ungdomarna som deltog hos KA har svarat att aktiviteterna de deltagit i var ganska bra. Dessa ungdomar var överlag mer nöjda än de ungdomar som befann sig på arbetsförmedlingen. En femtedel av ungdomarna svarade att aktiviteterna varken var bra eller dåliga. På frågan om ungdomarna fick tillräckligt med stöd har två femtedelar av ungdomarna svarat att de har fått stöd i hög grad, ungefär lika många har svarat ja, till viss grad. Att ungdomar hos KA är mer nöjda med sin tid än de på arbetsförmedlingen kan bero på att de har haft mer kontakt med sin handledare än de på arbetsförmedlingen. I rapporten ifrågasätts varför arbetsförmedlingen har svårare att aktivera ungdomarna än vad KA har. Dock har både arbetsförmedlingen och KA svårt att fylla ut deltagarnas tid. Ofta lämnas ungdomarna till att söka arbete på egen hand och det är svårt att aktivera eller motivera ungdomarna att söka fler arbeten. En förklaring som ges är personalbrist och svårigheter att hitta praktikplatser åt ungdomarna. Många av ungdomarna går och väntar på att något ska hända. Reslutat av rapporten pekar på att det är svårare för ungdomarna att hitta arbete under lågkonjunktur och det är svårare för personalen att hinna med att ge stöd och hjälp till alla ungdomar. Överlag är ungdomarna hos KA mer aktiva, detta kan bero på att ungdomarna är färre och att KA har större krav på sig eftersom man är upphandlad och har specifika kontrakt.

(Martinson & Sibbmark 2010:22).

3.3 Ungdomars syn på arbete och framtid

Trots det faktum att det är svårt för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden finns det forskning som visar att arbetslösa ungdomar är mer optimistiska och har en större

17

framtidstro än vad äldre arbetslösa har. En förklaring till detta är att varje generation har fått det bättre än föregående. En annan förklaring är att man under ungdomstiden är generellt mer optimistisk. Det framkommer även att trots en större optimism hos ungdomar så finns det en oro och svårigheter kring att planera sin framtid då bristen på arbete leder till bristande egenkontroll (Rantakeisu, Starrin & Hagquist 1996). Stojanovic (2001) från sociologiska institutionen i Lund skriver i sin avhandling

att

ungdomar vill ha fast arbete men de vill inte att arbetet ska inkräkta på deras frihet. Många ungdomar vill inte fastna på samma arbetsplats med samma arbetsuppgifter. Det framkommer att många ungdomar undviker arbeten som de upplever som tråkiga och de ser ofta dessa arbeten som tillfälliga lösningar. Upplever ungdomarna att ett arbete tar för mycket av deras frihet så väljer man att inte eller så långt som möjligt undvika att tacka ja till arbetet. Många okvalificerade arbeten ses som genomgångsarbeten till andra arbeten.

3.4 Internationell forskning kring effekterna av

åtgärdsprogram

Då forskning kring effekter eller resultatet av att medverka i arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram för ungdomar är väldigt begränsad i Sverige har vi valt att ta del av internationell forskning. Forskning från bland annat Australien och Tyskland visar på hälsoeffekter hos ungdomar som går eller har gått ett arbetsmarknadspolitiskt åtgärdsprogram.

Creed & Hicks (1996) tar upp i sin artikel de psykiska påfrestningarna som uppkommer för långtidsarbetslösa ungdomar (ungdomar som har varit arbetslösa längre än sex månader). Dessa ungdomar deltog i ett s.k. arbetsträningsprogram i Australien där man i sexton veckor deltog i olika aktiviteter. Programmet bestod av 70 % praktik och 30 % utbildning i klassrum där deltagarna lärde sig sociala och yrkesmässiga färdigheter. Ett exempel på detta är intervjuteknik och hur man söker arbete. Ett av målen med detta program var att ungdomarna skulle bli bättre rustade för framtiden då det gällde

18

jobbsökande och utbildning samt deras allmänna välmående och generella funktion i samhället. Resultatet av utbildningen ledde till betydelsefulla förbättringar av ungdomarnas självkänsla, dock inte av den psykiska påfrestningen det innebär att vara arbetslös. Att självkänslan förbättrades kan förklaras med att man i programmet arbetade med och fokuserade på att förbättra ungdomarnas kompetens, självständighet och deras ambitioner. Då dessa delar är en stor del av självkänslan blev skillnaden där tydligast ( Creed & Hicks 1996).

Ytterligare forskning från Tyskland visar på resultaten av arbetsmarknadspolitiska program kallat JUMP. Evans & Shen (2010) skriver i sin artikel om ungdomar som har genomgått ett arbetsmarknadspolitiskt program i ett år där de fick lära sig färdigheter för ett kommande arbetsliv och studieliv. Undersökningen gick ut på att ta reda på deltagarnas mentala hälsa och resultatet visar att hälsan förbättrades och att ungdomarnas framtidsplaner ökade efter programmet. Resultatet av denna undersökning visar att ungdomarna fick en stabilare psykisk och fysisk hälsa. Dock visar resultatet även att programmet inte ökade ungdomarnas chanser till arbete.

3.5 Sammanfattning

Att ungdomsarbetslösheten är så hög idag har många olika förklaringar. Hur förbereds ungdomar för ett kommande arbete? Lidström (2009), Hertzberg (2008) och Håkansson (2011) tar upp i sina publikationer att skolan brister när det kommer till att diskutera och samtala om arbete och arbetsliv. Förebilder saknas och risken för begränsad kunskap och felbedömningar kring utbildning och yrke ökar. Vidare nämner författarna att vägen fram till arbete blir allt krokigare vilket i sin tur kan leda till ohälsa och svårigheter för

ungdomarna att bli självständiga.

Arbetsförmedlingen finns för att hjälpa och stödja arbetslösa och ungdomar slussas in i åtgärdsprogram för unga. Vissa hamnar på arbetsförmedlingen men vissa slussas vidare till externa konsulter som hjälper till med jobbsökarkurser, vägledning och andra aktiviteter som ska leda till fler möjligheter till arbete eller utbildning (Arbetsförmedlingen 2012 A). Men hur upplever ungdomarna att medverka i dessa program? Martinson och Sibbmark skriver i sin utredning från institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering att fler

19

ungdomar var nöjda med de externa konsulterna än med arbetsförmedlingen. Vidare visar internationell forskning att åtgärdsprogrammen kan leda till ökad självkänsla men att den psykiska påfrestningen det innebär att vara arbetslös inte minskar (Creed, Machin & Hicks 1996). Forskning från Tyskland (Evans & Shen 2010) påvisar dock att ungdomarnas fysiska och psykiska hälsa blev mer stabil efter medverkan i åtgärdsprogrammet men att chanserna till arbete inte ökade. Sammantaget visar den tidigare forskningen att skolan brister i sitt uppdrag vad det gäller att matcha utbildning till rådande arbetsmarknad. Att arbetsförmedlingen får en hårdare kritik än deras externa konsulter, då utredningar pekar på att fler ungdomar är mer nöjda med de externa konsulterna. Internationell forskning visar på vilken effekt åtgärdsprogram har haft på medverkande ungdomar och om deras chanser till arbete har ökat eller inte. Slutsatserna från den forskning vi har redovisat visar på att övergången från skola till arbete är krånglig och att det finns grupper av ungdomar som anser att de verktyg de får i från skolan inte bidrar till att öka deras kunskap om arbete och arbetsmarknad. Vidare visar forskningen även att arbetsförmedlingen brister i att ge tillräckligt individuellt stöd för att arbetssökande ska lyckas bättre på arbetsmarknaden. Dessa aspekter är viktiga för denna studie då forskningen visar en bild av hur skolan, arbetsförmedling och åtgärdsprogram faktiskt lever upp till sina uppdrag och huruvida ungdomar upplever att de förbereds inför ett framtida arbetsliv.

20

4.Teori

I detta kapitel kommer vi att redogöra för handlingsteori som är förknippat med erfarenhetsbaserat lärande och individualiseringstesen. Erfarenhetsbaserat lärande används till stor del i skolan och inom åtgärdsprogram till exempel i form av praktik. Individualiseringstesen innebär ökat individuellt ansvar inför att konstruera sitt liv, något som är högst aktuellt för våra informanter. Vi har arbetat utifrån handlingsteorin och individualiseringstesen i utformandet av vår intervjuguide och för att koda och analysera vårt empiriska material.

4.1 Handlingsteori

Handlingsteorier utgår ifrån att lärande är ytterst förknippat med handlande. I alla dessa teorier betonas vikten av erfarenhetsbaserat lärande. Detta innebär att människan ständigt utgår från sin egen kunskapsbas eller sina egna erfarenheter när man får nya kunskaper. Granberg (2004) redogör för ett antal teoretiker inom handlingsteori i boken Lära eller

läras, om kompetens och utbildningsplanering i arbetslivet. En av frontfigurerna för

erfarenhetsbaserat lärande är John Dewey, en amerikansk skolpedagog som är mest känd för uttrycket learning by doing. Dewey menade att skolelever lättare skulle kunna ta till sig kunskap genom praktiska handlingar. Vidare menade han att lärande borde ske så naturligt som möjligt utifrån elevernas egen livssituation. Ett annat uttryck Dewey använde sig av var frihet under ansvar. Lärande skulle alltså ske med så lite dominans som möjligt och med så stor spontanitet som möjligt. Han verkade för att förändra pedagogiken i skolan och menade att utbildning ska handla om kritiskt tänkande, problemlösning och spontanitet. Dewey var starkt kritisk mot föråldrade inlärningsmetoder så som bland annat memorering (Dewey i Granberg 2004). Ytterligare en teoretiker inom handlingsteori är Jean Piaget som menar att vi filtrerar ny kunskap genom den kunskap och de erfarenheter vi redan besitter.

21

För att förstå vår omvärld sorterar och organiserar vi ny kunskap. Men för att helt och fullt kunna ta till oss ny kunskap behöver vi även anpassa och förändra våra gamla tänkesätt och sorteringssätt (Piaget i Granberg 2004). Vidare är det viktigt att förstå att det inte bara är våra egna erfarenheter som styr vårt lärande utan också den kontex vi befinner oss i. Lewin var gestaltpsykolog och talade om att vi befinner oss i olika sociala fält och att vi påverkas av vår omgivning. Dessa olika faktorer samspelar med varandra och det gäller att balansera detta på bästa sätt. Våra handlingar och vårt lärande påverkas både av omgivningen och våra egna erfarenheter. Det bästa sättet att ta till sig ny kunskap är genom att i efterhand reflektera över sina erfarenheter. Lewin menade att lärandet blir mer meningsfullt om man inte har kravet på sig att man måste göra medan man lär, alltså utveckling sker först efter reflektion (Lewin i Granberg 2004). Ellström (1992) forskare i pedagogik vid Linköpings universitet talar om vissa kriterier för erfarenhetsbaserat lärande. Han menar för att styrka erfarenhetsbaserat lärande måste man använda sig av planering och speciella utbildningsinsatser. Vidare måste man även skapa erfarenhetsutbyte och möjlighet till diskussion och reflektion. Genom reflektion eller kritiskt granskande av våra föreställningar om världen kan vi utveckla nya kunskaper. Ellström menar att det är oerhört viktigt med målsättning och planering för att främja lärandet och reflektera över sina erfarenheter.

4.2 Individualiseringtesen

Sociologen Ulrich Beck (Beck &Beck- Gernsheim 2002) som är förespråkare av individualiseringstesen menar att vårt samhälle har förändrats. Tidigare faktorer som klasstillhörighet, familj och andra sociala grupper vi befinner oss i lukras upp och individen ställs i större utsträckning inför att på egen hand planera och strukturera sitt liv. Beck menar att de sociala rum som utgör en tolkningsram för individen inte längre finns att orientera sig igenom. I och med individualiseringen står indviden i större utsräckning ensam och tvingas att själv skapa nya sociala rum där stöd kan ges. Till följd av globaliseringsprocessen och arbetsmarknadens förändringar står individen ensam utan kollektiva stöd eller sociala grupper bakom sig. Detta innebär att individen själv för ansvara för sin egen trygghet och välfärd. Beck menar att till priset av mer individuell frihet och fler möjligheter har det

22

kollektiva trygghetsnätet försvagats. Till exempel är anställningsbarhet en faktor som

individen själv måste ta mer ansvar för en förut.

Individualiseringstesen innebär alltså att individen har ett ansvar att planera och konstruera sitt liv samtidigt som individens möjligheter och skyldigheter har blivit mer otydliga. Dessutom ser våra möjligheter till arbete väldigt olika åt beroende på individ och erfarenheter. Individen har i större utsträckning mer ansvar och fler val att göra. Även socialisationsforskaren Thomas Ziehe menar att begreppet individualisering innebär att vi måste ta mer ansvar för att planera vårt arbetsliv samtidigt som vårt ”privata” liv. Ziehe talar om svårigheten i dagens samhälle med att balansera våra utvidgade möjligheter och vår faktiska möjlighet att förverkliga dessa. Ziehe menar att det har uppstått en konflikt: förr var valmöjligheterna färre vilket gjorde att individen ville mer, idag är det så många valmöjligheter att vi tänker att vi inte hinner med och att vi gör för lite ( Ziehe 2003).

4.3 Sammanfattning

Handlingsteorier utgår ifrån att lärande är ytterst förknippat med handlande. I alla dessa teorier betonas vikten av erfarenhetsbaserat lärande. Detta innebär att människan ständigt utgår från sin egen kunskapsbas eller sina egna erfarenheter när man får nya kunskaper. Jean Piaget (Piaget i Granberg 2004) menar att vi filtrerar ny kunskap genom den kunskap och de erfarenheter vi redan besitter. För att förstå vår omvärld sorterar och organiserar vi ny kunskap. Ellström (1992) menar att man måste skapa erfarenhetsutbyte och möjlighet till diskussion och reflektion. Genom reflektion eller kritiskt granskande av våra föreställningar om världen kan vi utveckla nya kunskaper. Ellström menar att det är oerhört viktigt med målsättning och planering för att främja lärandet och reflektera över sina erfarenheter. Sociologen Ulrich Beck (Beck &Beck- Gernsheim 2002) som är förespråkare av individualiseringstesen menar att vårt samhälle har förändrats. Till följd av globaliseringsprocessen och arbetsmarknadens förändringar står individen ensam utan kollektiva stöd eller sociala grupper bakom sig. Detta innebär att individen själv får ansvara

23

för sin egen trygghet och välfärd. Vi har genom valda teorier och det empiriska materialet identifierat ett antal nyckelpunkter som ligger till grund för denna studie.

5. Metod

I denna studie utgick vi från en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med fem arbetslösa ungdomar. Intervjuguiden utformades på förhand med tre olika teman (se bilaga) men i och med valet av kvalitativ metod gav det oss chansen att ställa fördjupande frågor till informanterna. Fördelen med kvalitativ metod är att vi och våra informanter kunde skapa en djupare dialog och att både vi och informanterna kan be om vidare förklaringar. Nackdelen med en sådan metod kan vara att informanten inte svarar helt sanningsenligt och svarar det hon tror intervjuaren vill höra (Larsen 2009). Eftersom studien syftar till att få reda på informanternas upplevelser och känslor valde vi att utgå ifrån ett hermeneutiskt perspektiv, vilket just innebär att försöka förstå informanterna genom igenkännande och empati (Thurén 2007).

5.1 Urval

I studiens startskede togs beslutet att finna informanterna via arbetsförmedlingen. Enligt arbetsförmedlingens definition är man ungdom mellan 16 – 24 år och naturligt är vår urvalsgrupp inom denna ålder. Dessutom passar detta ålderspann bra utifrån vårt syfte och våra frågeställningar eftersom de relativt nyligen avslutat gymnasiet. För att begränsa oss ytterligare valde vi att söka ungdomar som just nu befinner sig i arbetsmarknadspolitiska

24

åtgärdsprogram. Informanterna befinner sig i två olika program, på ett coachingföretag och i ett kommunalt projekt. Vi kommer inte att särskilja informanterna efter kön, etnicitet eller avslutad gymnasieskola eftersom studiens övergripande syfte inte tar någon hänsyn till detta. Trots detta bidrar våra informanter med sin erfarenheter, värdefulla upplevelser och tankar kring skola, arbetsförmedling och åtgärdsprogram vilket är denna studies övergripande syfte. Vi är fullt medvetna om att ovanstående faktorer påverkar våra informanter och vissa tendenser av detta kommer att speglas i resultatet men tyngdvikten ligger inte vid detta. Vi är medvetna om att i och med vårt urval och antal intervjuer att våra informanter inte är representiva för att generalisera alla arbetslösa ungdomar som befinner sig i ett arbetsmarknadspolitiskt åtgärdsprogram (Larsen 2009). Syftet och målet med denna studie är att få en ökad kunskap om hur informanterna upplever att skolan och arbetsförmedlingen har hjälpt, gett stöd och hur deras aktiviteter hjälpt ungdomarna till ett kommande arbetsliv.

5.2 Genomförande och bearbetning av material

Vi började med att ta kontakt med olika kontaktpersoner på arbetsförmedlingen i ett län i Sverige, via mejl genom arbetsförmedlingens hemsida. Den första kontakten bestod alltså av ett mejl med kort informantion om vårt ärende (se bilaga Brev till arbetsförmedlingen) ,ytterligare kontakt togs via telefon. Ett trettiotal mejl skickades ut och av dessa fick vi inte många positiva svar. Av de handläggare på arbetsförmedligen vi fick kontakt med svarade två nej på grund av tidsbrist, ytterligare två hänvisade vår förfrågan vidare till sina chefer som i sin tur skulle kontakta arbetsförmedlingens jurist. Beskedet vi fick var att på grund av sekretesslagen och tystnadsplikt kunde inte arbetsförmedlingen hjälpa oss att få kontakt med möjliga informanter. Dock hänvisade arbetsförmedlingen oss till deras externa konsulter och på så sätt fick vi kontakt med två handledare på två olika platser. Det slutliga antalet informanter är fem ungdomar, då två informanter i sista stund ändrade sig och inte längre ville delta i studien. Med informanternas tillåtelse har intervjutillfällena spelats in.

25

Intervjuerna tog trettio till sextio minuter och spelades in via diktafon. Intervjuinspelningarna har transkriberats i sin helhet. Detta för att kunna avkoda det empiriska materialet och för att ta ut relevant information och nyckelord för vår frågeställning. Vidare har vi använt oss av ett hermeneutiskt perspektiv för att tolka resultatet. Detta innebär att det var viktigt för oss att se bakom orden och att genom igenkännande och empati förstå våra informanter och vad deras upplevelser innebär för dem. Resultatdelen delades in i tre teman: tankar kring om hur skolan förbereder för ett

kommande arbetsliv, tankar om arbetsförmedlingen och åtgärdsprogram samt tankar om framtiden.

5.3 Forskningsetiska principer

I vetenskapsrådets skrift Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (2002) står det hur ett bra förhållningssätt till

forskningsetik upprätthålls. Enligt informationskravet har vi innan och vid intervjutillfällena informerat de medverkande om studiens övergripande syfte och upplägg. Alla informanter har vid kontakttillfället lämnat sitt samtycke till intervju och vid mötet eller intervjutillfället bekräftades samtycket till att medverka i studien ytterligare en gång. Informanterna blev även vid detta tillfälle informerade om rätten till att avbryta intervjun när som helst om man så önskade. Vidare skyddas informanterna av konfidentialtetskravet vilket innebär att deras identiteter skyddas genom fingerade namn Anna, Bella, Cim, Diana

och Erika används i den löpande texten. För att ytterligare skydda informanternas identitet

väljer vi att inte publicera denna studie förrän alla informanter har avslutat de åtgärdsprogram de befinner sig i. Nyttjandekravet innebär att vårt empiriska material inte kommer att användas till annat än forskning och att ingen obehörig kommer åt någon information om våra uppgiftslämnare.

26

6. Resultat

I detta kapitel kommer vi att redovisa våra informanters upplevelser och tankar kring övergången mellan skola och arbete. Informanterna befinner sig i ålderspannet 20-24 år. Alla har olika erfarenheter från skola, tre av informanterna har gått studieförberedande gymnasieprogram och har avslutat gymnasiet. En av informanterna har gått ett speciellt utformat program som inte var ett nationellt program vilket innebär att han inte har slutbetyg från gymnasiet trots tre år i skolan. Den femte informanten har gått IV ett år för att få behörighet till gymnasiet men valde att inte påbörja en gymnasieutbildning. Gemensamt för alla informanter är att de åtgärdsprogram de befinner sig i fortgår i ett års tid. Två av informanterna befinner sig hos ett coachingföretag och tre av informanterna befinner sig i ett kommunalt projekt. Vi har valt att kalla informanterna vid dessa namn Anna, Bella, Cim, Diana och Erika. Resultatet har delats in i tre huvudteman: skola, arbetsförmedling och åtgärdsprogram samt tankar om framtiden.

6.1 Tankar om hur skolan förbereder inför ett kommande

arbetsliv

Var och en av informanterna säger att de inte upplever att skolan tagit upp någon arbetslivskunskap. Diana berättar att hon inte alls har haft tillgång till en studie- och yrkesvägledare under gymnasietiden, vilket hon upplever att hon saknade. De flesta av informanterna har haft väldigt lite kontakt med en vägledare under skoltiden. Anna påpekar att hon upplevde att det var mycket bättre att tala med en vägledare om framtida studie – och yrkesval till skillnad från en lärare som inte riktigt kunde svara på hennes frågor. Trots

27

detta upplevde Anna att det var för lite information om framtida alternativ som till exempel information om högskola eller hur det är att befinna sig på arbetsförmedlingen och söka arbete. Bella har liknande upplevelser och berättar att lärarna på skolan mycket sällan talade om vad som skulle hända efter gymnasiet utan det var med vänner och andra elever man diskuterade detta. Bella upplever även att lärarna på det program hon gick på gymnasiet talade för lite om hur det är att arbeta inom den speciella branschen. När Bella talar om sin gymnasietid menar hon att hon valde fel och blev påverkad av familjen i valet. Nu efteråt tänker hon att det hade varit bättre om hon valt något annat.

Jag skulle ta det... mina andra bröder hade gått den skolan och då tyckte dem att jag skulle välja det, det var riktigt idiotiskt val för att....jag borde inte ha tagit det utan jag borde bara ha gått det jag ville från början, det är det som känns som min förlust just nu. Alltså eller typ det är liksom att jag har gått helt fel väg och därför är jag mycket förvirrad nu

Vidare funderar Bella på om hur hon upplevde kopplingen till arbetslivet under sin gymnsietid och kommer fram till att kopplingen var väldigt dålig. Hon säger

Nej alltså man bara gick i skolan för att man gick i skolan, det var liksom inte, jag fick inte en ordentlig bild eller alltså typ vad det innebär och läsa vad eller få hur mycket i vad, alltså allt det här, jag förstod ingenting, det var liksom när jag hamnade på komvux som aha nu fattar jag vad det handlar om alltså de är liksom rena smällen man får sen vilket jag tror dem flesta är också så liksom

Cim berättar om att han hade en mentor som var väldigt stödjande men samtidigt bytte klassen mentor flera gånger. Cim menar att det gjorde det svårt att skapa ett band eller en bra relation till sin mentor vilket i sin tur innebar att det var svårt för honom att skapa ett förtroende till mentorn. Även Cim har svårt att se någon tydlig koppling till arbetslivet under gymnasietiden och han säger att han hade för många konstiga ämnen som han inte riktigt visste vad han skulle göra med. Det var svårt att se nyttan eller användningen av den kunskapen.

Va fan är detta, det var ju så blandat, det var ingen så …att lära sig en grej ordentligt …det var för många ämnen …men ingen betyder nånting, det vara bara för att göra. Så det kändes helt oseriöst

Diana skiljer sig lite från de andra informanterna och trots att hon egentligen inte valde gymnasieprogram helt själv känner hon att det har gett henne många möjligheter. Hon

28

berättar att det är viktigt i hennes familj att ha en ordentlig utbildning, en utbildning som kan leda vidare till högre studier.”Det var sista året så tänkte jag det var ändå något bra så tur att jag valde detta än det andra som jag tänkte på för det finns jättemånga vägar”. Under hennes gymnasietid var det mycket fokus just på att studera och snarare läsa läxor än att tala om framtiden, arbete och arbetslivskunskap. Det hon saknade under gymnasiet var en bättre kontakt med lärare och studie- och yrkesvägledare. Men hon berättar att hon har lärt sig mycket under sin utbildning på gymnasiet, speciellt om hur man ska uppföra sig, att det är viktigt att komma i tid och att respektera andra människor: Man lär sig hur man ska

respektera andra hur du ska sköta dina tider t.ex. hur du ska prata som om du behöver hjälp

eller om det är någonting du inte förstår”.

Frågan om praktik uppkommer och det är bara Cim och Bella som har haft praktik under gymnasiet. De båda menar att det är bra med praktik men att de fick ut väldigt lite av denna. Bella säger till exempel:

Typ att lärarna hade inte koll på var vi praktiserade, jag hade liksom bara kunnat hitta på vad som helst, alltså det är så slarvigt, hela vägen det är så mycket slarv, slarv, slarv för om inte jag tar alltså ett eget ansvar på riktigt men samtidigt det är ändå skolans ansvar att eleverna liksom går den rätta vägen, vad är meningen annars med skolan?

Hon upplevde att kontrollen under praktikperioden hade brister och att man lika gärna kunde fuska. Vidare berättar hon att de inte hade någon som helst uppföljning av praktiken. Cim säger ungefär samma sak, att det var väldigt lätt att fuska sig i genom praktiken och att bara strunta i det. Cim berättar hans handledare på praktikplatsen:

Han fick ett sån ..sån bunte med papper skulle han fylla i det. Jag hade perfekt på alla…alltså omdöme hur jag bemötte folk, kunder, hur jag jobba och höll tider. Men det var bara det, det var ingenting jobb efteråt. Hon bara tog det; bra, bra. Nästa. Det var så.

Cim upplevde att det hårda arbete han hade lagt ner på praktikplatsen på något sätt inte räknades vilket i sin tur ledde till tankar som ”Jaha vad var detta bra för?” De andra informanterna upplevde att de saknade praktik och mycket gärna hade haft det, trots att de gick studieförberedande program. Anna säger:

Det borde egentligen ha blivit någon praktik inom gymnasietiden typ så tre veckor eller fyra veckor bara så att man kan lära sig så man kan komma ut i arbetslivet och så, få

29

Bella funderar på vad hon hade önskat i form av arbetslivskunskap och säger att det hade varit bra om man kunde ha det som ett ämne i skolan ”Man skulle kunna ha det som typ matematik eller naturkunskap, asså ett vanligt ämne som man skulle kunna få betyg på”. Vidare säger hon att de hade livskunskap men att hon upplevde det som meningslöst. Bella säger även att hon skulle ha önskat mer information om olika vägar till utbildning och arbete, att skolan skulle förbereda dem mer på vad som händer efter gymnasiet. Hon säger ävenatt man bara gick i skolan utan att riktigt förstå vad det skulle leda till, hur viktigt det är med betyg och att fatta rätt beslut vad det gäller utbildning. Anna tar upp en liknande önskning som Bella och hon säge:

Att dem berättar mer om alltså arbetsmarknaden, inte bara att ta upp utbildning eller dem berättar liksom vad som händer efter gymnasiet, för att under gymnasietiden alltså, helt seriöst när man går i skolan så tänker man inte på vad som kommer hända efter gymnasiet. även om du inte kommer in på högskolan, den tiden då efter gymnasiet, alltså man plågas, helt seriöst man verkligen plågas

Alla informanter berättar att de inte känner att skolan har förberett dem på vad som skulle hända efter gymnasiet och att de saknar verktyg för att komma vidare. Endast en av informanterna upplever att de har fått med sig någon form av kunskap från skolan som är till användning när man söker arbete.

6.2 Tankar om arbetsförmedlingen och åtgärdsprogram

Samtliga informanter uttrycker att de är nöjda eller mycket nöjda med att delta i de åtgärdsprogram de befinner sig i. Dock är även samtliga informanter starkt negativa till arbetsförmedlingen. Alla uttrycker på ett eller annat sätt att de inte har fått någon hjälp eller inte tillräcklig hjälp ifrån arbetsförmedlingen. Anna berättar att hon genomgick två praktikperioder på tre månader vardera via arbetsförmedlingen som inte gav så mycket. Hon berättar att hon kände sig utnyttjad och att det var väldigt svårt att få kontakt med en handläggare på arbetsförmedlingen.

30

De har inte hjälpt mig ett dugg, det enda jag fick var praktik och de hjälper inte till som här, de hjälper till med cv dem gör ingeting och så ber du om någon kontakt eller boka tid eller så så blir det liksom efter en månad det beror på om hon har semester eller inte, så jag tog praktik tre månader och sen igen tre månader som man blev totalt uttnyttjad

När hon påbörjade sitt nuvarande program upplevde hon att hon fick fler möjligheter och ett bättre stöd. Samtliga informanter säger att nu när de befinner sig i de olika åtgärdsprogrammen upplever de att de får stöd och att det alltid finns någon som lyssnar. Alla informanter uttrycker att det är viktigt för dem att ha vuxna kontakter och någon som hjälper till att motivera dem. Aktiviteterna är olika för de olika informanterna men till största del handlar det om att komma vidare, antingen till studier eller arbete. Anna berättar att de varje dag hittar på något nytt och att det kan handla om att stärka sin självkänsla eller att förbättra sitt CV. Bella är lite mer kritisk till hur mycket kunskap hon egentligen får på programmet men detta förklarar hon med att hon under en lång tid har deltagit i olika program med liknande aktiviteter. Många av informanterna säger att de har lärt sig i princip allt i programmen och alla uttrycker att den kunskapen borde ha kommit tidigare under skolåren. Vidare berättar alla informanter om hur de har påverkats av att vara med i dessa program. Diana säger: ”Alltså här du känner dig mogen, vuxen ehh din attityd ändras helt och hållet”. Anna säger:

Alltså man känner styrkan när man pratar med en av jobbcoacherna så får man den styrkan så går man och söker jobb liksom, blir det inte så blir det inte, det är bara gå vidare liksom, men man får mycket kunskap

Cim berättar om sitt program och säger:

Att gå här, det hjälper mig mycket. De är jättebra. De ställer upp…och hade jag inte haft dem nu hade jag inte jobbat, tror jag. Alltså, de tog in mig på en…ett bra sätt…jag fick en chans…så, tack vare dem och dem är snälla och de hjälper en

Alla informanter är i stort sett nöjda med de aktiviteter, stöd och hjälp de får ifrån de olika programmen. Informanterna säger även att de upplever att deras chanser till ett arbete har ökat på grund av deras medverkan i programmen. Alla informanter berättar att de tar med sig olika saker i från programmen. Cim berättar om vad han tar med sig: Ödmjukhet, man

ska hjälpa varandra, ställa upp, och…hm, man får va kreativ, hitta lösningar”. Vidare svarar Cim på frågan om han skulle vilja ha någonting mer från programmet: ”Härifrån?

31

Ingenting. Ingenting, alltså jobbmässigt så har den redan gett mej den kunskapen jag behöver för att gå vidare”. Bella berättar vad hon tar med sig:

Jag är en sån människa som tänker mycket, funderar och spekulerar allt sånt här... det kommer jag göra från det här stället och från alla andra ställen som jag träffar folk och ja kanske från detta möte bara liksom... som att jag går vidare och bär med mig någon tanke eller någonting som jag funderar över fortfarande men samtidigat ja alltså goda människor som jag har träffat här och att man på något sätt har vart liksom en grupp och alla har varit i samma sits på något sätt... så det är faktiskt alltså man tar med sig på något sätt saker och ting

Samtliga informanter berättar att de har fått fler chanser till arbete och att de har fått verktyg till att söka arbete på ett bättre sätt. Samtidigt har informanterna lärt sig att ta mer ansvar och att det är upp till en själv att komma vidare. På vägen upplever de att de har fått mycket stöd och hjälp. Vissa av informanterna upplever dock att stressen och pressen i och med arbetslöshet fortfarande finns kvar. Anna berättar hur hon upplever denna stress:

...man söker så mycket arbete, så mycket jobb och så tänker man liksom, varför inte just jag, för att jag inte har utbildning? eller för att jag inte har erfarenhet? men det har man ju, så det är jättejobbigt

6.3 Tankar om framtiden

skämta bort det eller svara drömmande. Efter en stund av skratt svarar dock Bella, Diana och Erika att de inte har en aning. Bella säger:

Alltså för ett litet tag sen så såg jag inte det jag ser nu och samtidigt hade jag inte dem tankarna som jag har nu så det är i alla fall på en god väg hahaha alltså håller på att utvecklas härinne så att ja jag tror faktiskt att det kommer ändras mycket inom snar framtid samtidigt, det är det jag menar alltså jag ändras hela tiden det är därför jag inte liksom, jag vet inte, jag kan inte balansera mig på någonting

Anna svarar att hon har planer på att studera vidare och Cim vill gärna arbeta med något som på något sätt förändrar och förbättrar samhället. Samtliga informanter funderar på sin framtid men har svårt att ge konkreta svar eller idéer på hur framtiden kan komma att se ut.

32

Erika funderar på att arbeta med ungdomar som har liknande problematik som hon själv har haft. Av alla informanter är Anna den enda som har sökt vidare till högre studier men hon är tveksam till vad hon egentligen vill läsa. Hon säger ”Det är lika bra att ta en riktig utbildning inom ett visst område för att man ska kunna bli någonting”. Diana säger att hon tänker studera någon gång i framtiden men hon uttrycker att hon ändrar sig från dag till dag. Erika nämner att hon skulle vilja arbeta i butik eller med ungdomar som till exempel har hoppat av gymnasiet. Trots att informanterna är osäkra på exakt vad de vill göra i framtiden finns det vissa kriterier deras framtida arbete ska uppfylla. Samtliga informanter nämner att de inte vill ha ett arbete som är enformigt och att man ska kunna vara kreativ för att inte tröttna på arbetet. Cim berättar:

Eh, ja måste göra nånting där saker händer. De ska va…alltså de får inte va en sak, enformigt, då sprängs jag …måste hitta alltid lösningen…vara kreativ, fixa och allt sånt. Måste, måste göra nåt som ger nånting tillbaka som.... De ska inte va bara sätta ihop en massa grejer i en fabrik. Det går inte, jag måste göra nånting som kan bidra nånting till samhället, och förändra

Efter närmare eftertanke nämner de flesta informanter att utbildning är väldigt viktigt för att kunna ta sig framåt, om man studerar vidare finns det större chans att få ett bra arbete som man kan trivas med. Diana säger att hon absolut ska studera vidare eftersom det är jätteviktigt. Vidare säger hon ” Du vet alltså har man inte utbildning.. man kommer inte så långt fram”. På frågan ”Ser du några nya framtidsvägar som du inte såg förut?” Säger Diana att hon inte upplever att hon har gått i programmet tillräckligt länge för att kunna svara på det. Bella och Cim menar att de aktivt kunnat välja andra vägar i livet som har förbättrat deras levnadssituation. Båda menar att tiden i åtgärdsprogrammet har öppnat deras ögon på ett eller annat sätt. Cim menar att han riktade mycket av hans energi åt fel håll men att han nu har fått kunskapen och verktygen att rikta sin energi åt ett håll som i slutändan gagnar honom. Bella berättar att hon vidgat sina perspektiv och är mer öppen för nya idéer:

Om man har sina ögon på nya saker... man upptäcker saker och ting eller man börjar liksom mer komma in på någonting alltså det är som att gå till ett bibliotek, jag har alltid hatat det jag klarar inte av att sätta in foten där och du kanske har lånat någon bok där nångång men att helt plötsligt börja man hamna där och börjar liksom verkligen läsa böcker och gå dit med vänner och du vet alltså du hamnar i en ny väg helt plötsligt och då har du alltså bättre insikt

33

6.4 Sammanfattning

Alla informanter uttrycker en besvikelse eller avsaknad av information och förberedelser för ett kommande arbetsliv under sin gymnasietid. Trots att vissa av informanterna haft praktik och ämnen som är relaterade till arbete upplever de att det saknas kunskap. Anna och Bella uttrycker att det borde pratas mer om utbildning och arbete efter gymnasiet. Cim är mycket besviken på skolan och menar att det varken fanns struktur, ordning eller mening med hans skolgång. Diana är den enda informant som finner sin skolgång som lärorik på vissa plan och menar att hon har användning för den kunskap hon fick i livet i stort. Hon tror även att hennes utbildning har öppnat många vägar för henne. Trots att alla informanter uttrycker någon form av besvikelse över gymnasietiden så talar de ändå om att utbildning är viktigt och att om man vill komma någonstans krävs vidareutbildning. Anna beskriver sin besvikelse över skolans brist på information väldigt målande:

När man går i skolan så tänker man inte på vad som kommer hända efter gymnaiset. även om du inte kommer in på högskolan, den tiden då efter gymnasiet, alltså man plågas, helt seriöst man verkligen plågas

Samtliga informanter känner att skolan har brustit i att förbereda dem på livet efter gymnasiet. Endast en av informanterna upplever att de har fått med sig någon form av kunskap från skolan som är till användning när man söker arbete. Alla informanter berättar att de är nöjda med åtgärdsprogrammen de befinner sig. Ingen av informanterna har mycket gott att säga om arbetsförmedlingen och berättar att de känner att arbetsförmedlingen inte givit dem det stöd de behöver för att komma vidare. Informanterna anser att programmen har bidragit till ökad ansvarskänsla, bättre förutsättningar att få arbete och vidgat deras perspektiv. Trots många positiva effekter beskriver samtliga informanter en osäkerhet inför framtiden och två av dessa nämner att den psykiska påfrestningen det innebär att vara arbetslös fortfarande är påtaglig. Alla informanter har funderingar och tankar kring sin framtid och samtliga påpekar att de tror att vidareutbildning är ett måste för att få ett bra arbete där de kan vara kreativa och trivas. Anna är den enda som tidigare har sökt in på högskola och hon funderar på att snart gå en utbildning. Diana säger att hon tänker plugga vidare någon gång i framtiden men att hon har svårt att bestämma sig för vad hon vill då

34

hon ändrar sig varje dag i frågan. Cim och Erika vill gärna arbeta med ungdomar och på något sätt ge tillbaka till samhället. Alla informanter ser en ljusare framtid och vissa har mer konkreta planer än andra. Alla påpekar att de har fått en annan syn på arbete och utbildning och att deras medverkan i programmen gett dem fler vägar och nya synsätt.

35

7.Analys

I detta kapitel väljer vi att analysera resultatet utifrån våra två forskningsfrågor: vad

beskriver dessa ungdomar att de har fått med sig från skolan i form av arbetslivskunskap? Hur beskriver dessa ungdomar att åtgärdsprogrammen bidrar till att öka deras kunskaper och möjligheter till ett framtida arbetsliv? Resultatet analyseras utifrån individualiseringstesen och handlingsteorin och struktureras efter de huvudteman vi använt oss av i resultatet.

7.1 Skola

Individualiseringstesen går ut på att samhället har förändrats. Individen har ett större ansvar och våra kollektiva ”skyddsinstanser” har försvagats. Detta innebär att individen i större utsträckning måste planera och konstruera sitt eget liv utan samma grad av kollektivt stöd. Att stödet från skolan och Arbetsförmedlingen upplevs som mindre bra hos våra informanter kan bero på att vi har fler valmöjligheter än tidigare och en konsekvens av detta är att det kan bli svårare att hitta fram och göra verklighet av dessa möjligheter. Individualiseringstesen menar att vi har fler valmöjligheter vad gäller exempelvis utbildning vilket innebär att risken att hamna på fel utbildning är större. Våra informanter berättar att de upplever att skolan har brustit i att ge bra och relevant information och att de hade önskat mer stöd i från lärare. Anna, Bella och Diana berättar att de önskar att de haft mer kontakt med studie- och yrkesvägledare samt lärare. Bella säger att det är skolans ansvar att hjälpa eleverna att hitta rätt väg, något hon upplever att skolan misslyckats med. Ett exempel på detta är att hon bara gick i skolan för att det är ett måste, hon förstod inte meningen och på vilket sätt hon skulle använda den kunskapen när hon väl slutade. Vidare berättar hon att bristen på information om ett kommande arbetsliv har gjort henne förvirrad

36

och att hon inte vet vilken väg hon nu ska gå. Cim har en liknande berättelse och menar även han att de ämnen han hade i skolan var helt meningslösa och oseriösa. Beck (Beck & Beck- Gernsheim 2002) som är en stark förespråkare av individualiseringstesen menar att samhällets tidigare sociala inrättningar luckras upp och att det är upp till individen själv att hitta nya sociala grupper som hon kan använda sig av för att orientera sig vidare i livet. Det våra informanter berättar återspeglar denna tes. Informanterna instämmer i att skolan inte har gett den information och stöd för att hjälpa dem vidare. Bella nämner att det inte var förrän på komvux och med hjälp av kamrater som befunnit sig i liknande situation som hon förstod vad skolan handlade om. Även Anna berättar att hon hade önskat att det hade diskuterats mer i skolan om livet efter gymnasiet, hur det är att vara arbetssökande och vad arbetsmarknaden idag har för krav. Hon använder starka ord när hon beskriver sin besvikelse över skolan: ”..man plågas, helt seriöst man verkligen plågas”. Teoretiker inom handlingsteorin menar att lärande är förknippat med handlande, det vill säga erfarenhetsbaserat lärande. Dewey (Dewey i Granberg 2004) menar att vi utgår från våra tidigare erfarenheter när vi tar till oss ny kunskap. Vidare menar Dewey att enbart information inte är tillräckligt för att ta till sig kunskaper utan att det helst ska kopplas till handling. En sådan handling skulle kunna vara praktik. Två av våra informanter hade praktik under gymnasietiden men uttrycker att de upplevde den som meningslös. Ellström (1992) och Lewin (Lewin i Granberg 2004) menar att erfarenhetsbaserat lärande inte behöver vara direkt kopplat till handling utan att den nya kunskapen kommer när man reflekterar över sina erfarenheter. Cim och Bella nämner att de inte hade någon uppföljning av praktiken och de gavs helt enkelt inte möjligheten att reflektera och diskutera sina erfarenheter. Cim berättar att han kämpade hårt på praktiken, skötte sig och var duktig men att det egentligen inte spelade någon roll eftersom det inte gjordes någon som helst uppföljning. Vidare säger Cim och även Bella att vissa ämnen kändes onödiga eftersom de inte kunde förstå meningen eller lärdomen av dessa. Enligt handlingsteoretiker skulle detta kunna bero på att kopplingen till handlande inte ingick, att eleverna måste få använda problemlösning och att få reflektera över hur den nya kunskapen kan användas hade gjort lärandet bättre. De informanter som inte hade praktik menar att det var något de hade önskat under skoltiden. Anna berättar att det hade varit bra eftersom det ger möjlighet att få

37

komma ut i arbetslivet för att få erfarenhet inom olika områden.

7.2 Åtgärdsprogram och framtid

I individualiseringstesen påpekas det även att individen har ett större ansvar att göra sig anställningsbar, individen måste anpassa sig mer efter arbetsmarknaden. Anna berättar hon upplever stressen och pressen att vara arbetssökande

... man söker så mycket arbete, så mycket jobb och så tänker man liksom, varför inte just jag? för att jag inte har utbildning? eller för att jag inte har erfarenhet? men det har man ju, så det är jättejobbigt

Som tidigare nämnt kan detta vara ett tecken på att det är individens eget ansvar att göra sig anställningsbar men konsekvensen är att den psykiska påfrestningen det innebär är påtaglig. Individualiseringen innebär som sagt att våra traditionella institutioner försvagas för att ge rum för individens eget ansvar och frihet. Informanterna upplever att skolan inte kan ge dem vad de behöver. Dock befinner sig våra informanter på en annan plats nu, i åtgärdsprogrammen, där personalen är till för att stödja och ge dessa ungdomar de rätta verktygen för att bättre kunna orientera sig på arbetsmarknaden vilket informanterna

upplever att de har fått.

Alla informanter berättar att de har fått mer kunskap under sin tid i åtgärdsprogrammen än i skolan. Workshops, aktiviteter och praktik under tiden på programmen har gett alla informanter kunskaper och erfarenheter de upplever sig ha användning för. Det informanterna saknade från skolan har de fått i sina åtgärdsprogram. Precis som Ellström (1992) nämner att det är viktigt att reflektera över sina erfarenheter i efterhand menar våra informanter att det finns utrymme för detta på programmen. Personal som alltid finns tillgängliga för dem, genom att lyssna, stödja och motivera. Enligt handlingsteoretiker är det viktigt att skapa diskussion och reflektion kring sina erfarenheter. Piaget (Piaget i Granberg 2004) menar att vi lever i våra olika sociala fält och att det är genom våra tidigare erfarenheter och kunskaper som vi förstår vår omvärld. För att kunna ta till oss ny kunskap