I min verksamhet som instrumentalpedagog har jag under 20 år sett en tydlig förändring vad gäller hur elever ser på att arbeta med att lära sig ett hantverk. Samhället besitter ju en sådan oerhörd mångfald idag jämfört med då jag började undervisa för 20 år sedan. Man vill idag ha ett snabbare resultat än det tålamodskrävande arbete som krävs för att lära sig det musikaliska hantverket vilket kan innefatta att spela ett instrument eller att komponera.
Denna studie har väckt åtskilliga tankegångar kring musik och skapande. Frågor som jag finner intressanta för framtiden och som jag kan tänka mig att undersöka är därför:
Vad får det för följder för musik med notbaserad tradition när allt färre lär sig musikens text alltså noter och allt fler tillägnar sig musiken via lyssning över internet exempelvis? Kommer notbaserad musik att överleva?
Vad kommer musikaliskt hantverk att vara i framtiden? Förr var det att behärska ett instrument, att behärska kompositionsverktygen inom exempelvis kontrapunktik. Kommer det i framtiden även att inbegripas behärskning av
55
notations/seqencerprogram, mixningskunskap, inspelningsteknik i detta och kommer då de gamla klassiska kompositionsverktygen inte att ha en lika framträdande roll som tidigare?
Visst har musiken förändrats och kommer att förändras. Det här ”magiska” vi kan uppleva vid ett levande framförande, kommer det att vara lika viktigt för framtidens lyssnare? Jag tillhör de som värderar konsertformen med levande framförande högre än den med förinspelad musik. Dock ser jag det som troligt att denna form kommer att ändra sig i framtiden med tanke på hur media utvecklas. För att skapa musik av kvalité krävs hantverksmässig kunskap menar jag. Den kunskapen tillägnas inte utan tidskrävande processer. Sten Hansson i Jonsson Åstrand (1994), skriver:
Musiklyssnandet kommer att ske i än högre grad än nu i den privata miljön, som ju nu erbjuder en ljudkvalitet som höggradigt reducerar konsertsalens hittillsvarande överlägsenhet på denna punkt. I så fall står musiken nu inför den revolution som litteraturen genomgick vid boktryckarkonstens införande och som är ett faktum på den populära musikens område. Den estetiska och kompositoriska anpassningen till denna situation kan vara tonsättarkårens stora utmaning (ibid., s.527).
Musik är en särpräglad intelligens, menar Jonsson Åstrand (1994). En intelligens som inte lär låta sig förträngas av andra modaliteter eller ljudkonstvariationer utan kommer snarast som tidigare i mänsklighetens historia att i sig assimilera nymodiga och framtida komponenter. Spelet mellan bevarandet av ett omistligt kulturarv och en ofrånkomlig, nödvändig och välkommen förnyelse har ”Fru Musica” uträttat förr. Att hon inte klarar av det i framtiden kan förefalla osannolikt (ibid., s. 529). Teknologi inom processerna i musik, vare sig det gäller att skapa, utöva eller mottaga är givna i dagens samhälle. Vad som kanske inte är givet och som jag har försökt medvetandegöra är att det finns delar av processerna som teknologin inte kan skapa och servera åt oss. Inom de delarna får vi lita till våra förvärvade hantverkskunskaper, vår konstnärliga uttrycksförmåga som finns inneboende hos alla människor.
56
SLUTORD
Jag har i denna uppsats tagit upp frågeställningar och tankar kring musik som jag har stött på och reflekterat över i mitt eget möte med musiken under cirka 40 år. Jag har behandlat processerna som ligger till grund för skapande, och till viss del utövande av musik. Jag har undersökt hanteringen av dessa processer idag med våra utvecklade teknologiska hjälpmedel.
Tidigare forskning, kommentarer från tonsättarkollegor samt egna erfarenheter, har stärkt mig i uppfattningen att musik har en direkt koppling till vårt känsloliv och medvetande. Detta hindrar oss inte att använda av oss av ny teknologi. Musiker har alltid gått långt fram i detta led och kommer med största sannolikhet att fortsätta med det.
Vad som har stått klart för mig för under arbetet med uppsatsen är att för att skapa inspirerande musikverk, för att överföra musik till lyssnaren är teknologin inte avgörande eller nödvändig, utan den processen är avhängig människan själv. Däremot kan vi välkomna varje teknologisk landvinning som gör att vi når fram till dessa mål med så enkla medel som möjligt. Vi kommer dock inte att finna genvägar via tekniken vad gäller förmedling av inspiration i musiken, denna förmåga måste vi djupt förankra i oss själva för att kunna föra över till mottagaren.
Syftet med denna uppsats är att undersöka kompositionsprocesserna förr och jämföra dem med dagens. På så sätt göra oss medvetna om hur vi förhåller oss till denna process idag när vi lever i ett samhälle fyllt av ny teknologi. Vad har denna teknologiska utveckling betytt för kompositionsprocessen idag? Här menar jag att det finns delar vi bör medvetandegöra, vilket min studie har försökt belysa.
Arbetet med uppsatsen har medfört att jag har inspirerats att arbeta vidare med delar av frågeställningar jag har tagit upp i min uppsats. Arbetet har också hjälpt mig i att förhålla mig till kompositionsprocessen på ett delvis annat sätt. Min förhoppning är att läsaren känt sig stimulerad att för egen del reflektera över sitt förhållande till musik och dess processer, samt hur vi förhåller oss till dem idag.
57