Av resultatet blev endast ett signifikant samband identifierat, mellan technostress-skapare och kön nämligen techno-osäkerhet och kön. Sambandet visade att män i större utsträckning än kvinnor besvarat frågor om techno-osäkerhet med högre värden och därav visat att kategorin techno-osäkerhet upplevs starkare bland män i urvalet. Resultatet visar att män i en
projektledarroll inom mediebranschen upplever en större technostress skapad av techno-
osäkerhet genom att medietekniken på deras arbetsplats ständigt utvecklas. Enligt Ragu-Nathan et al. (2008) kan brist på förståelse för den nya tekniken leda till frustration. Att den ständiga utvecklingen av medieteknik på arbetsplatsen upplevs starkare av män än kvinnor kan eventuellt relateras till en mer traditionell syn på män som varande mer tekniskt kompetenta (Morris, Venkatesh & Ackerman, 2005) där framförallt den äldre generationen ofta funnits hålla fast vid denna föreställning. Om omgivningen har en föreställning om att projektledare och kanske framförallt manliga projektledare ska vara mer tekniskt kompetenta så kan det upplevas stressande av män. Å andra sidan har Dubina och Hrytsiak (2018) funnit att flertalet
projektledare besitter god teknisk kunskap och att personer som redan har god teknisk kunskap har lättare att ta till sig ny sådan och därför inte bör vara särskilt påverkade av nyintroducerad teknik.
Även om resultatet inte visade att kvinnor upplever någon technostress till skillnad från män, visade figur 1 att oberoende av kön har projektledare inom mediabranschen besvarat frågor om techno-osäkerhet med högre värden som innebär att projektledare i urvalet upplever techno- osäkerhet, dock enbart män. Att kvinnor inte fick något signifikant samband till techno-
osäkerhet medan män fick det kan helt bero på slumpen, eftersom företag inom mediabranschen kan skilja sig i hur de arbetar och vilka verktyg de arbetar med (Lugmayr, 2013) därför är det möjligt att det icke signifikanta sambandet för kvinnor är förknippat med företaget respondenten
Ragu-Nathan et al (2008) beskrev i deras studie att män i större utsträckning än kvinnor upplevde fler technostress-skapare, även Gefen och Straubs (2000) studie menar att män upplever fler technostress-skapare än kvinnor. Föreliggande studies resultat likt tidigare presenterade studier instämmer i att män i större utsträckning än kvinnor upplever fler technostress-skapare bland projektledare i mediebranschen på grund av det signifikanta sambandet mellan kön och technostress-skapare som visade att män svarat med högre medelvärden vilket innebär att de upplevde technostress-skaparen, techno-osäkerhet. Å andra sidan menade Gefen och Straub (2000) att kvinnor upplevde medieteknik mer komplicerad att lära sig i förhållande till män. Det stöds dock inte av denna studie som inte visade att techno- komplexitet har något signifikant samband till kön och således ingen säkerställd skillnad på män och kvinnors upplevelse av techno-komplexitet.
Enligt Berger et al. (2016) fanns det inte några samband mellan kön och technostress när de undersökte anställda inom administration vilka kan tänkas ha liknande tekniska erfarenheter som projektledare. Föreliggande studies resultat visade endast ett signifikant samband mellan kön och technostress-skapare bland projektledare inom mediabranschen och kan därför instämma med Berger et al. (2016) studie om att kön inte har något samband till technostress eftersom endast en av fem technostress-skapare visade på någon signifikans. Övriga jämförelser mellan kön och technostress-skapare visade inte på några signifikanta samband vilket tyder på att mäns och kvinnors upplevelse av de övriga technostress-skaparna inte skiljer sig åt. En möjlig anledning till att det inte har uppstått några signifikanta samband till kön kan enligt Dubinina och Hrytsiak (2018) studier bero på att projektledare i sina arbetsuppgifter arbetar regelbundet med medietekniska verktyg och därför redan besitter god teknisk kunskap, därav är det möjligt att projektledare inte upplever alla technostress-skapare i arbetslivet på grund av deras tekniska kunskaper. Å andra sidan fanns det höga medelvärden i resultatet för techno- belastning som enligt Sarbadani et al., (2018) avser överbelastning av information från medietekniska verktyg, bland projektledare oavsett kön som innebär att män och kvinnor har instämt med att det är mycket information som måste bearbetas på grund av medieteknik. Det går inte att fastslå något samband mellan kön och techno-belastning men medelvärdena visar att såväl manliga som kvinnliga projektledare har angett att de instämmer med frågan tekniken får mig att arbeta i ett snabbare tempo än vad jag hade gjort utan vilket kan ge en antydan om att det snarare är projektledare som yrke än kön som är kopplat till det höga medelvärdet. Enligt Ivancevich et al. (1983) kan flera olika moment som framkallar någon form av stress skilja sig mellan yrkesroller och i detta fall finns det en möjlighet att det höga medelvärdet för techno- belastning härstammar ifrån yrkesrollen projektledare. Utifrån Cox (1993) beskrivning av ett
framkalla stress, så även om frågan ovan inte behandlar stress specifikt. Så behöver projektledaren arbeta med teknik på sin arbetsplats och kan därför inte aktivt välja bort medietekniska verktyg, dock eftersom det finns en bristfällighet i hur frågan har ställts kan det ej styrkas. Fortsättningsvis angav projektledare oavsett kön högre värden på frågan som lyder Tekniken gör att jag tvingas vara i kontakt med min arbetsplats även under semestern vilket faller under techno-invasion. Studien tar inte reda på om detta upplevs som ett problem eller inte. Tidigare studier kring technostress (Sarabadani et al., 2018; Tarafdar et al., 2011) har påvisat att techno-invasion kan upplevas stressande av personer som utsatts för detta. Å andra sidan har Newton (2009) kunnat konstatera att en projektledare behöver säkerställa att arbeten levereras i tid och vill kontrollera sin arbetsplats. Om det är så att individen vill ha kontroll på sin arbetsplats även under semestern så kanske det inte upplevs stressande.
En slutsats av denna studie är att, oavsett frånvaro från könsskillnader, upplever yrkesgruppen projektledare i mediebranschen flera technostress-skapare i detta fall; techno-belastning, techno- invasion och techno-osäkerhet vilket kan konstateras av de höga medelvärden som projektledare angett i resultatet. Därav finns möjligheten att kön inte har någon specifik koppling till
technostress-skapare utan att det snarare beror på yrkesrollen. Å andra sidan menar Ragu- Nathan et al. (2008) att technostress har ett samband med arbetserfarenhet och ålder, vilket skulle kräva ytterligare studier för att säkerställa.