Regeringens förslag: Teknisk sprit definieras som sprit avsedd att an-vändas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål och som är hänförlig till KN-nr 2207 eller 2208 enligt den lydelse av den Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juni 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan som gällde den 19 oktober 1992.
Alkoholhaltigt preparat definieras som en vara som färdigställts för slutlig användning, som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol och som inte är alkoholdryck eller teknisk sprit och inte heller sådant läkemedel som omfattas av läkemedelslagen (1992:859).
Sprit definieras som en alkoholhaltig vätska där alkoholen har fram-ställts genom destillering eller annan kemisk process.
Begreppet mäsk utmönstras ur alkohollagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens i den del det avser begreppet mäsk.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal av remissinstanserna har kom-menterat de föreslagna definitionerna. Tullverket instämmer i den defini-tion som föreslås för alkoholhaltiga preparat men vill framföra att det är viktigt att definitionen av teknisk sprit blir så tydlig som möjligt. Detta gäller i synnerhet med avseende på gränsdragningsproblematiken mellan teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. För att undvika problem för de kontrollerande myndigheterna, däribland Tullverket, är det viktigt att det tillhandahålls närmare beskrivningar av de olika varianter av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat som förekommer på marknaden. Läke-medelsverket anser att definitionen av alkoholhaltiga preparat har fått en olycklig utformning. Statens folkhälsoinstitut (FHI) påpekar att gräns-dragningarna, framför allt mellan alkoholhaltiga preparat och sprit-drycker, ibland är svåra att göra. Vidare framhålls att det inte framgår av promemorian huruvida teknisk sprit som säljs till någon som avser späda den för att göra spritdryck av den ska betecknas som teknisk sprit eller betecknas som spritdryck. Skatteverket framhåller att förslaget till defi-nition av teknisk sprit skulle kunna leda till att samma vara kan bedömas olika beroende på vad som respektive användare har för avsikt att använda den till. Kemikalieinspektionen anför att ingen avgränsning till biocider gjorts i definitionerna för teknisk sprit och alkoholhaltiga prepa-rat, eller att biocider tagits bort från regelområdet, vilket medför att vissa paragrafer är felaktiga. Svenska Petroleum Institutet framhåller att KN-nummer bör skrivas in i förordningar eller föreskrifter så att de enklare kan anpassas till förändringar som kan komma.
Prop. 2009/10:125 Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
De definitioner av teknisk sprit respektive alkoholhaltigt preparat som i dag återfinns i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m., förkortad LFT, är kopplade till en sedan länge upphävd tulltaxa. Redan detta faktum är skäl nog att förändra definitionerna och klä dem i en tidsenlig kontext. Definitionen av teknisk sprit bör knyta an till de be-grepp som används i alkohollagen och i lagen om alkoholskatt, i synner-het som det föreslås att regleringen av hantering av teknisk sprit fram-ledes ska knytas till de skatterättsliga bestämmelserna om upplagshavare m.m. (se avsnitt 12). Gällande definition av teknisk sprit i LFT anger att
”sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och som är hänförlig till tull-taxenummer 22.07 eller 22.08 B.1 eller B.2 tulltaxelagen (1987:1068)”.
Tulltaxenummer 22.07 i tulltaxan omfattade vad som i tullsammanhang benämns som ”odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av minst 80 volymprocent; etylalkohol och annan sprit, denaturerade, oavsett alko-holhalt”. Tulltaxenummer 22.08 B.1 eller B.2 avsåg ”odenaturerad etyl-alkohol med en etyl-alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent; sprit, likör och andra spritdrycker”. Motsvarande benämningar i den nu gällande Kombinerade nomenklaturen, vilken hänvisas till i lagen om alkohol-skatt, är 2207 och 2208. Sprit definieras i alkohollagen som en vätska som innehåller alkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent.
Med alkohol avses etylalkohol.
Som exempel på teknisk sprit kan, förutom finsprit (sprit med en alko-holhalt på 95–96 volymprocent), nämnas absolut alkohol (sprit med en alkoholhalt överstigande 99,5 volymprocent).
Enligt 1 § andra stycket LFT förstås med alkoholhaltigt preparat ”vara som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och som inte är hän-förlig till tulltaxenummer 22.03–22.07 eller 22.08 B.1 eller B.2 och inte heller är sådant läkemedel som omfattas av läkemedelslagen (1992:859)”. Tulltaxenummer 22.03–22.06 omfattade olika slag av alko-holhaltiga drycker.
Alkoholhaltigt preparat är inget enhetligt begrepp, utan betecknar en vara eller produkt som innehåller alkohol över en viss koncentration och som inte är teknisk sprit eller alkoholdryck eller ett läkemedel enligt de definitioner som finns för dessa varor. Det finns ca 2 000 olika alkohol-haltiga preparat enligt den förteckning Läkemedelsverket har. Alkohol-haltiga preparat kan ha vitt skilda användningssätt. De kan vara avsedda
Prop. 2009/10:125
68 brännvätskor och bilvårdsmedel, såsom karburatorsprit och spolarvätska,
samt etanolhaltiga drivmedel, såsom E85.
Definitionerna i den nya lagstiftningen
Avgränsningen mellan framför allt teknisk sprit och alkoholhaltiga pre-parat kommer att vara av central betydelse även i fortsättningen, särskilt med beaktande av att handeln med alkoholhaltiga preparat fortsättnings-vis i princip ska vara fri, alltså utan några krav på särskilda tillstånd eller godkännanden, under förutsättning att produkten är denaturerad enligt meddelade föreskrifter, se avsnitt 12.2. För handeln med teknisk sprit däremot föreslås gälla olika restriktioner för att rätt till försäljning och inköp ska föreligga, se avsnitt 12.1. För det fall att en koppling till tull-bestämmelserna ska finnas kvar, bör en sådan koppling avse den nya tullagstiftningen och den kombinerade nomenklaturen. En sådan kopp-ling skulle också stämma överens med hur definitionerna av olika alko-holhaltiga produkter är definierade i lagen om alkoholskatt.
Kopplingen i LFT till tullbestämmelser har i sig enligt Läkemedelsver-ket i allt väsentligt fungerat tillfredsställande. Den tydliga gränsdrag-ningen har haft fördelar. Det finns således anledning att även framgent ha en sådan koppling.
Vid definitionen av teknisk sprit bör man liksom i dag utgå från begreppet sprit. I dag definieras sprit som en vätska som innehåller alko-hol med en koncentration av mer än 2,25 volymprocent. Vin, öl och starköl anses dock inte som sprit. Denna definition är mindre lyckad och bygger på ett cirkelresonemang. Begreppet sprit föreslås i den nya lagen förtydligas så att det avser en alkoholhaltig vätska där alkoholen har framställts genom destillering eller annan kemisk process. Sprit kan idag framställas på kemisk, syntetisk väg, utan föregående jäsning av mäsk.
Även på så sätt framställd alkohol ska innefattas av begreppet sprit.
Någon lägsta alkoholhalt behöver inte anges och inte heller vad som inte ska anses vara sprit. Definitionen blir tydlig i sig. Det blir också tydligare att sprit är råvaran för att framställa t.ex. spritdrycker. Detta är i överensstämmelse med hur sprit definieras i andra sammanhang och vad som betraktas av gemene man som sprit. Vad sedan anbelangar begreppet ”teknisk sprit” är den föreslagna definitionen i princip i överensstämmelse med den definition som gäller i dag. Med teknisk sprit menas således även i fortsättningen sprit som uteslutande är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat jämförligt ändamål. Den förändringen som görs är av teknisk karaktär såtillvida att kopplingen till den upphävda tulltaxan (se ovan) ersätts med en koppling till de begrepp som används i lagen om alkoholskatt – den kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning (EEG) av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan som gällde den 19 oktober 1992. Någon särskild lägsta gräns av alkoholhalten för vad som kan betraktas som just ”teknisk” sprit behövs inte heller fortsättningsvis. En annan sak är att teknisk sprit ofta håller en så hög alkoholhalt som omkring 95–99 volymprocent etylalkohol just för att kunna användas för rengöring, i tillverkningsprocesser, vid experiment o.d. Spritdrycker kan komma att betecknas som teknisk sprit
Prop. 2009/10:125 om de ska användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt
eller annat sådant ändamål.
Alkoholhaltigt preparat föreslås även fortsättningsvis definieras som en vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol (vilket motsvarar den i LFT angivna gränsen 1,8 viktprocent) och som inte är teknisk sprit, alkoholdryck eller ett läkemedel som omfattas av läkemedelslagen (1992:859). Det finns ingen anledning att i definitionen räkna upp tull-taxenumren för alkoholdrycker och teknisk sprit, i synnerhet som dessa produkter är klart definierade i samma lag. Till förtydligande föreslås att det ska anges att varan ska vara färdigställd för slutlig användning. I uttrycket att varan ska vara ”färdigställd för slutlig användning” ligger bl.a. att produkten ska vara avsedd att användas direkt, alltså utan vidare bearbetning eller förädling, för visst, åsyftat slutligt ändamål. Ett alko-holhaltigt preparat finns i allmänhet att tillgå i detaljhandeln och dess användning riktar sig till konsumenter till skillnad från teknisk sprit som inte har någon enskild användare.
Beträffande den nedre gränsen för när en vara ska kunna anses som ett alkoholhaltigt preparat, mer än 2,25 volymprocent alkohol, kan följande sägas. Denna gräns sammanfaller med den nedre gränsen i alkohollagen för sprit och alkoholdryck. Genom denna gräns fångas emellertid även upp preparat som knappast utgör någon fara från missbrukssynpunkt, som t.ex. diskmedel, rengöringsmedel och liknande produkter. Genom förslaget om en friare handel med alkoholhaltiga preparat, utan krav på förhandsprövning eller motsvarande, medför detta dock knappast några olägenheter för näringsidkare eller andra användare.
Vissa gränsdragningsproblem
Vad avser gränsdragningen mellan teknisk sprit och alkoholhaltigt prepa-rat gäller allmänt att ju fler tillsatser eller annars främmande ämnen som en vara som består av sprit innehåller, desto mindre får varan karaktär av sprit och desto mer karaktär av en annan, tillskapad vara; en produkt.
Detta gäller oavsett om de främmande ämnena består av denaturerings-ämnen, färgämnen eller andra ämnen.
Om inte varans ingredienser entydigt visar att det rör sig om ett alko-holhaltigt preparat utan eventuellt om teknisk sprit får bl.a. förpacknings-storleken betydelse. En förpackning innehållande så mycket som flera liter av t.ex. aromer/essenser måste antas vara avsedd att användas vid yrkesmässig tillverkning av en annan vara. Den faller därmed inte under begreppet alkoholhaltigt preparat utan är i stället att betrakta som teknisk
Prop. 2009/10:125
70 haltigt preparat. Kontrollen av handeln med teknisk sprit får inte
under-grävas av en alltför vidsträckt tolkning av begreppet alkoholhaltigt prepa-rat.
Teknisk sprit, odenaturerad eller denaturerad, kan således inte anses som ett alkoholhaltigt preparat. Inte heller kan alkoholdrycker eller läkemedel anses som alkoholhaltiga preparat.
Det ankommer på Statens folkhälsoinstitut att utöva tillsyn över till-lämpningen av även dessa bestämmelser i alkohollagen, att noga följa utvecklingen på området och vid behov utfärda vägledande anvisningar för de tillämpande myndigheterna. Häri ligger som en viktig uppgift att tillhandahålla närmare beskrivningar av de olika varianter av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat som förekommer på marknaden. I detta arbete har institutet att samverka med bl.a. Läkemedelsverket och Tull-verket.