Regeringens förslag: Tillstånden för tillverkning av sprit samt spritdrycker, vin, starköl och öl avskaffas och ersätts i alkohollagen med en rätt att under vissa förutsättningar bedriva tillverkning av så-dana varor. Dessa förutsättningar knyts till godkännande som upp-lagshavare eller skattebefriad förbrukare enligt bestämmelserna i lagen (1994:1564) om alkoholskatt.
Med tillverkning av sprit likställs bl.a. rening av sprit samt borttag-ning av denaturering i syfte att göra teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat tjänliga för förtäring.
I lagen föreskrivs att tillverkare av sprit eller alkoholdrycker på be-gäran av tillsynsmyndigheten ska lämna de upplysningar och hand-lingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till rörelsens lokaler för att kunna utöva tillsyn.
Det införs vidare en skyldighet för Skatteverket att meddela Statens folkhälsoinstitut om de i sin kontrollverksamhet får anledning anta att det har begåtts brott mot bestämmelserna i alkohollagen.
Bestämmelserna om förfogande av den tillverkade spriten eller alkoholdryckerna överförs från den nuvarande alkohollagen, dock med det tillägget att sådant förfogande som avses i 7 § första stycket 7 och 8 lagen om alkoholskatt inte är i strid med alkohollagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till de för-enklingar som föreslås i promemorian. Bl.a. Statens folkhälsoinstitut (FHI) och IOGT-NTO framhåller att det finns en risk att kontrollen över
Prop. 2009/10:125
74 subjekten upplagshavare och skattebefriad förbrukare utan att verket
påförs tillsynsansvar avseende bestämmelserna i alkohollagen.
Skälen för regeringens förslag Tillverkning
Sprit och spritdrycker får enligt 2 kap. 1 § nuvarande alkohollag inte tillverkas utan tillstånd (tillverkningstillstånd). Vin, starköl och öl får enligt 2 kap. 2 § nuvarande alkohollag inte tillverkas utan tillstånd om det inte gäller tillverkning i hemmet för eget behov. Tillstånd meddelas av Statens folkhälsoinstitut.
I dag finns ca 86 företag som är innehavare av tillverkningstillstånd.
Majoriteten av dessa är också godkända som upplagshavare enligt 9 § lagen om alkoholskatt, LAS. Några är godkända som skattebefriade för-brukare i enlighet med bestämmelserna i 31 e § LAS. Det handlar om tillverkare som använder spriten eller alkoholdrycken i egen verksamhet eller för vetenskapligt ändamål. Ytterligare några har tillverkningstill-stånd för att krydda brännvin i sin restaurangrörelse.
Tillverkarna är i dag föremål för dubbla godkännandeförfaranden;
Statens folkhälsoinstitut prövar ansökningar om och meddelar tillverk-ningstillstånd enligt alkohollagens bestämmelser, Skatteverket prövar ansökan om godkännande som upplagshavare respektive skattebefriad förbrukare enligt LAS. I båda prövningarna är det sökandens lämplighet som är avgörande och båda systemen reglerar hur de tillverkade varorna ska hindras att olagligt komma ut i samhället.
Det finns således goda skäl, bland annat av rationaliseringshänsyn, att samordna tillståndsprövningen och kontrollen av tillverkningen av sprit och av alkoholdrycker med den skattekontroll som redan i dag utövas av Skatteverket. Att utan inskränkningar grunda rätten till tillverkning av sprit och alkoholdrycker på den punktskatterättsliga regleringen i lagen om alkoholskatt skulle dock medföra vissa problem. Kretsen av tillver-kare skulle bli svåröverskådlig och tillsynen över tillverkningen skulle försvåras. Det föreslås därför att det i alkohollagen föreskrivs när rätt att bedriva tillverkning av sprit och alkoholdrycker föreligger. Detta sker genom en koppling till vissa av de skattesubjekt som anges i lagen om alkoholskatt, i linje med den ändring som genomförts beträffande rätten till partihandel med alkoholdrycker från och med den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:134, bet. 1999/2000:SoU4, rskr. 1999/2000:42).
Skillnaden jämfört med nuvarande ordning består främst i att de som bedriver tillverkning inte längre behöver ha särskilt tillstånd för denna verksamhet. De lagstadgade förutsättningarna för rätt till tillverkning av sprit och alkoholdrycker knyts i stället till de godkännande som ges att hantera obeskattade alkoholvaror enligt LAS.
Yrkesmässig tillverkning och förvaring av sprit och alkoholdrycker under uppskov med punktskatten kan ske endast om tillverkaren är känd som upplagshavare av Skatteverket och innehar ett av verket god-känt skatteupplag. Förvaring av de tillverkade varorna sker i ett skatte-upplag med de föreskrifter om säkerhet m.m. som gäller beträffande
Prop. 2009/10:125 upplaget samt möjligheter till kontroll. (Se även avsnitt 4.6.2 och 9 §
LAS).
Som skattebefriad förbrukare kan den godkännas som använder alko-hol i sin verksamhet för vissa i LAS angivna ändamål. Det handlar om framställning av produkter såsom vinäger, läkemedel, livsmedel, alko-holhaltiga preparat som är fullständigt denaturerade, tillverkningsproces-ser där slutprodukten inte innehåller alkohol samt för vetenskapliga ändamål. Godkännande gäller för viss tid eller tills vidare och kan före-nas med villkor (se även avsnitt 4.6.2). Ett godkännande kan återkallas under vissa i lagen angivna förutsättningar ( 31 e–g §§ LAS).
Det är viktigt att notera att för det fall en skattebefriad förbrukare till-verkar sprit eller spritdryck, inträder skattskyldighet för varan enligt LAS vid tillverkningen (8 och 19 §§ LAS). Det är endast upplagshavares till-verkning i skatteupplag som kan ske utan att skattskyldighet inträder.
Ytterligare en väsentlig skillnad mellan den som kommer att ha rätt att tillverka sprit och andra alkoholvaror utifrån godkännande som upplags-havare respektive godkännande som en skattebefriad förbrukare är att det enbart är den förstnämnde som enligt alkohollagen får idka handel med den sprit eller de alkoholdrycker som tillverkas. Nuvarande innehavare av tillverkningstillstånd enligt alkohollagen är, som framgår ovan, med några få undantag redan godkända som upplagshavare eller skattebefri-ade förbrukare enligt LAS. De är således föremål för dubbel kontroll från samhället. Det finns inga bärande alkoholpolitiska skäl för att bibehålla ett sådant system. Mot denna bakgrund bör rätten att tillverka sprit och spritdrycker i stället knytas till godkännande som upplagshavare eller skattebefriad förbrukare enligt LAS. Motsvarande ska gälla för yrkes-mässig tillverkning av vin, folköl, starköl och andra jästa alkoholdrycker.
Rening m.m.
Med tillverkning av sprit avses varje förfarande varigenom sprit fram-ställs eller utvinns. Rening och återvinning av sprit som har använts i en tillverkningsprocess bör likställas med tillverkning. Företag som bedriver verksamhet som innefattar rening eller återvinning av sprit som dessför-innan använts av företaget i någon tillverkningsprocess, eller endast sysslar med återvinningsverksamhet, bör således också omfattas av reg-lerna om rätt att under vissa förutsättningar tillverka sprit, dvs. krav på godkännande som upplagshavare eller skattebefriad förbrukare enligt LAS.
Borttagning eller försvagning av denaturering i teknisk sprit eller
alko-Prop. 2009/10:125
76 Föreskrifter om tillverkning
I gällande alkohollag föreskrivs att närmare bestämmelser om tillverk-ning av alkoholdrycker och sprit meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens folkhälsoinstitut. Föreskrifterna (AIFS 1997:1, 3 och 7) innehåller bl.a. bestämmelser vilka uppgifter en ansökan om tillverkningstillstånd ska innehålla, journalanteckningar om förvaring och tillverkningsprocess, uttag, inventering och svinn samt säkerhetskrav på anläggningarna.
Skatteverket meddelar motsvarande föreskrifter med stöd av bemyn-digande i förordningen (1994:1614) om alkoholskatt. Verket kan också meddela verkställighetsföreskrifter på beskattningsområdet enligt förord-ningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket. Något behov av att föra över angivna bestämmelse till nya alkohollagen föreligger därför inte.
Däremot behövs en bestämmelse om vilka uppgifter som en tillverkare ska lämna till tillsynsmyndigheten för att myndigheten ska kunna utöva tillsyn enligt alkohollagen. Likaledes kan det av folkhälsoskäl finnas ett behov av att få in även andra uppgifter om den tillverkning som bedrivs i landet för att kunna följa utvecklingen.
Kontroll m.m.
Att tillverkningstillstånden tas bort betyder inte att tillverkning av sprit och alkoholdrycker kommer att bedrivas utan kontroll. Skatteverket ut-övar redan i dag kontroll över att skattskyldigheten fullgörs. En upplags-havare eller skattebefriad förbrukare som inte längre uppfyller kraven på lämplighet eller missköter sina åligganden enligt LAS kan få sitt god-kännande återkallat.
I förordningen om alkoholskatt bemyndigas Skatteverket att meddela föreskrifter om bl.a. godkännande av skatteupplag, säkerhet, tillsynen över att skattebefriade förbrukare förstör skattepliktiga varor m.m. I förordningen föreskrivs också bl.a. vilka uppgifter en skattebefriad för-brukare ska lämna till Skatteverket samt vilka uppgifter en upplagshavare ska lämna vid förändrade förhållanden.
Såsom Skatteverket har påpekat är det olämpligt att i lag påföra verket ett tillsynsansvar utöver den kontroll som verket utför redan i dag. Det är regeringens uppfattning att den kontroll Skatteverket har att utföra enligt LAS också uppfyller de alkoholpolitiska behov som föreligger när det gäller tillverkningen av sprit och alkoholdrycker. Det ska också i sam-manhanget påpekas att FHI har ansvar för tillsyn av att alkohollagens bestämmelser iakttas, vilket naturligtvis också omfattar tillverkning. En förutsättning för att kunna utöva tillsyn är dock att det även i fortsätt-ningen finns kunskap hos tillsynsmyndigheten om vilka aktörer som bedriver tillverkning av sprit och alkoholdrycker. FHI har enligt be-stämmelser i nuvarande alkohollag rätt att föra register över dem som bedriver verksamhet enligt lagen. Regeringen förutsätter att registret även framledes kommer att innehålla uppgifter om vilka som bedriver tillverkning av sprit eller alkoholdrycker. För att säkerställa att tillsyns-myndigheten får de uppgifter den behöver för sin tillsyn bör Skatteverket åläggas att till berörd myndighet lämna uppgifter om upplagshavare och
Prop. 2009/10:125 skattebefriade förbrukare som har godkänts enligt LAS. En sådan
upp-giftsskyldighet finns redan i 24 § alkoholförordningen (1964:2046) avse-ende partihandlare. Skatteverket har i sitt remissvar också anfört att ett alternativ till tillsynsansvar är att verket ska anmäla misstänkta brott mot alkohollagen. En sådan skyldighet föreslås föras in i den nya alkohol-lagen. Det ska inte krävas någon särskild utredning från Skatteverkets sida, utan uppgiftsskyldigheten föreslås inträffa så snart det finns anled-ning att anta att ett förfarande som innebär brott mot alkohollagen före-ligger. De uppgifter som Skatteverket kan förväntas lämna över FHI kommer således avse bl.a. misstankar om brottslig verksamhet. I ärenden enligt alkohollagen gäller sekretess hos Statens folkhälsoinstitut om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs, 30 kap 20 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Exempel-vis omfattas uppgifter om en tillståndshavares vandel normalt av sekre-tess enligt denna bestämmelse.
Förfogande över den tillverkade spriten/alkoholdryckerna
För den som tillverkar sprit föreskrivs i dag i alkohollagen att sådan tillverkare får förfoga över den av honom tillverkade spriten endast för export och, efter medgivande av FHI, för användning i egen rörelse samt för försäljning enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit, LFT. Reglerna om försäljning av teknisk sprit föreslås fortsättningsvis att vara placerade i alkohollagen. Som närmare kommer att redogöras för i avsnitt 12.1 bör i alkohollagen regleras rätten att bedriva handel med teknisk sprit för den som är godkänd som upplagshavare enligt LAS. Den som sålunda enligt alkohollagen ges rätt att sälja sprit i sin verksamhet får sälja av honom tillverkad sprit till vissa i lagen särskilt utpekade sub-jekt samt, enligt särskilda föreskrifter, till vissa andra näringsidkare och undervisningsanstalter. Den som har rätt att sälja teknisk sprit kommer även att ha rätt att föra ut sådan vara ur landet.
När det gäller förfogande över tillverkade alkoholdrycker, kan konsta-teras att i princip samtliga tillverkare av alkoholdrycker i dag också är godkända som upplagshavare och därmed också berättigade att bedriva partihandel med alkoholdrycker. (Undantagen består av några tillverkare som använder dryckerna i vetenskapligt syfte.) De omfattas därigenom av de regler som finns i alkohollagen i dag om vem partihandlare får sälja sina varor till.
Skatteverket har anfört att det så som förslaget är utformat är oklart
Prop. 2009/10:125
78 faller inom ramen för vad som är tillåtligt förfogande. Om alkoholvaror
har förts ur ett skatteupplag utan att skatt har erlagts eller varan har an-vänts i ett icke skattebefriat förbrukande, inträder dessutom skattskyldig-het för varan.
Innehav av destillationsapparater
Enligt 2 kap. 1 § andra stycket nuvarande alkohollag gäller att apparat som uppenbarligen är ägnad för tillverkning av sprit (destillationsappa-rat) och del till sådan apparat endast får tillverkas för, överlåtas till eller innehas av den som har tillstånd enligt alkohollagen att tillverka sprit eller spritdrycker. Enligt tredje stycket i samma lagrum får Statens folk-hälsoinstitut medge undantag från kravet på tillstånd. Ett sådant medgiv-ande får ges tills vidare eller för viss tid och får återkallas om förhållan-dena föranleder det. Det som avses är bl.a. museer. Bestämmelsen är likalydande i förslaget till ny alkohollag.