Teknologi-teser och parternas förhållningssätt till ny teknik

I presentationen av de tv å teknologiteserna (kap.2) ka raktäriserade jag dem enligt följande:

Determinism-tesen kännetecknas av att särskilja teknologin som system ­ faktor frän övriga samhällsfaktorer. En betydelsefull teknisk uppfinning förklaras av att den svarar upp mot ett strukturellt behov som ligger inbäddat i teknologins utvecklingslogik. Den deterministiska tesen utgår från att det råder en kausal relation mellan teknologi och samh älle i vilket teknologin alltid föregår all övrig samhällsutveckling. Tesen kännetecknas också av att den utesluter alla tänkbara alternativ till en viss teknisk lösning genom att helt enkelt frånkänna att sådana möjlig heter finns om de inte följer en bestämd utvecklingslinje.

Tesen om tekn ologi som social kon struktion känne tecknas av att betona den samvariation som råder mella n teknologi och övriga s amhällsfaktorer. Uppkomsten av betydelsefulla tekniska uppfinningar förklaras av att politiska, ekon omiska och teknologiska intr essen sammanfaller, vilket gör det möjligt att konstruera en viss typ av teknik som uppfyller dessa intressen.

De två teserna utgör två olika samh ällsvetenskapliga pers pektiv på hur man betra ktar teknik och teknisk förändring. De två teserna ska inte ses som analytiska katego rier varigenom vi kan avgöra vilken av dem som är den "rätta". Ett sådant krav kan inte någon av dessa teser svara upp mot för så preciserade är de inte. Däremot äger de två teserna på lite olika sätt giltighet i det konkreta. Man kan t. ex inte förneka påståendet: att den enskilde uppfinnaren är frukten av en strukturell ordning, där teknikutvecklingen följer en determinerande logik där varje uppfinnare utgör en parantes i framskapandet av ny teknik. Man kan också på goda grunder anta att den materi ella tekn ikutvecklingen följer en determinerad ordning, dvs att upptäckten av ämne A föregår upptäckten av ämne B. Men teknik kan också placeras i en samhällelig kontext av ekonomiska, politiska och kulturella värdesystem som gör det möjligt att konstruera ny teknik för att i görligaste mån passa den samhälleliga kontextens olika behov och partsintressen. Tekniken blir i den senare tolkningen 'laddad' med olika

attityd- och värde ringsmässiga förhållningssätt, som egentligen inte tillhör tekniken per se, men som påverkar dess inriktning och utvecklingstakt. Man kan i denna senare aspekt se teknisk förändring som ett socialt kraftfält.

Betraktad på detta sätt komm er jag i denna diskussionsdel använ da mig av de två teserna för att tolka det förhållningssätt som parterna intog, vid de fyra tidsperioderna, till de tekniska förändringarna.

Den l:a perioden 1946-1956 omgärdades av ett kraftigt efterfrågetryck på malmmarknaden. Det tvingade företagsledningen att se över den tekniska strukturen i företaget, som do minerades av kropps arbeten vilket bromsade möjligheterna att öka pro duktiviteten och produktionen. Företagsledningen försökte lösa detta problem på två sätt; ett långsiktigt och ett kortsiktigt mål. Det långsiktiga målet gick ut på att undersöka möjligheten att introducera en ny och effektivare brytningsmetod som innehade större rationaliseringsmöjligheter än den gamla (se ovan:77). Det kortsiktiga målet var att använda sig av den teknik man hade på ett effektivare sätt än tidigare. Men eftersom den tekni ska strukturen var avhängig arbetskraften tvingades man på något sätt fä med sig den fackliga ledningen i denna tekniska förändring. Det skedde bl.a genom att tillmötesgå den fackliga ledningen i intressefrågor som låg dem nära hjärtat (se ovan:77). Den fackliga ledningen intog under samma tid en ytterst oreflekterad hållning till den problematik som företagsledningen brottades med. Man var dock mycket positiv till de maskin- och materialtekniska innovationer som skedde, vilka till en del underlättade arbetet.

Hur ska detta tolkas? Före tagsledningens strävan att introducera en ny brytningsmetod överensstämmer i stor utsträckning med tesen om teknologi som social konstruktion. Företagsledningen kunde välja mellan olika brytningsmetoder och ma n kunde också välja mellan skiftande maskin- och materialteknik som relativt väl kunde introduceras i Kiruna-gruvan. Det var ett teknikval som betingades av vilka framtida utvecklingsmöjligheter LKAB kunde tänka s få på den växande malmmarknaden. Ett huvudmotiv vid teknik valet var att höja mekaniseringsnivån, för att på sikt minimera arbetskraftsbehovet inom pro duktionen. Man sök te en brytningsmetod som förenade hög produktivitet, effektivitet och rationalitet till relativt låga kostnader. Problemet var bara att f öretagsledningen inte på kort sik t kunde introducera dessa tekniska alternativ. Man var i det avseendet fastlåst i en föråldrad brytningsmetod som inte påbjöd några drastiska maskin- och materialtekniska innovationer. De försök som gjordes misslyckades just för att den tänkta tekniken inte passade den gamla brytningsmetoden.

Företagsledningens potentiella handlingsfrihet i valet av teknik, ut­ vecklade sig dock inte till något socialt kraftfält eftersom den fackliga ledningen i stort sett negligerade samtliga frågor om teknisk förändring. De fätal tillfällen när den fackliga ledningen uttalade sig om teknisk förändring, präglades av en positiv hållning till ny teknik.» Det var ett synsätt som överensstämde med den teknikoptimism som rädde i 1950-talets Sverige.

Nästkommande tidsperiod 1957-1965 utgjorde en fortsättning pä det långsiktiga tillvägagångssättet från förra perioden. Det lån gsiktiga tillväga­ gångssättet blev nu allt mer konkretiserad i form av nya produk tionssystem och större maskiner som effektiviserade och rationaliserade gruvverksamheten. Dessutom anställdes eller konsulterades ett flertal tekniska experter med syfte att samordna produktionsproblemen eko­ nomiskt, teknisk t och personalpolitiskt. Företagsledningen fick därigenom större spännvidd i insikterna om vad som var möjligt att göra rent tekniskt. Den fackliga ledningen intog fortsättningsvis en relativt oreflekterad hållning till de tekniska förändringarna. De utmanade inte företagsledningen i teknikrelaterade frågor utan sökte istället samförstånd. Den fackliga ledningen hade dock till vissa delar böljat tappa sin okritiska och optimistiska tilltro till teknikutvecklingen från förra perioden. Men man kunde inte, och till vissa delar ville man inte, utma na företagsledningen i

olika teknikrelaterade frågor som följde på den företagna

mekaniseringsinriktningen. Istället försökte den fackliga ledningen lösa de

arbetsmiljöproblem som uppstod inom ramen för den

mekaniseringsutveckling som utstaka des; exe mpelvis propage rade man för ökad glasdunsanvändning, stöd till skrotningskampanjer eller allmänt samförstånd med företagsledningen i arbetarskyddsfrågor (se ovan: 85). Det gjorde att den fac kliga ledningen blev helt beroen de av företagsledningens direktiv i teknikrelaterade frågor.

Den tredje tidsperioden 1966-1980 präglades av ett hårdnande kon­ kurrenssläge som bidrog till en stegrad insikt hos företagsledningen att skivrasbrytningen var förlegad (se ovan:99), och man sökte återige n efter en ny brytningsmetod. Valmöjligheterna var både flertaliga och omfattande. Men proble met var, liksom under den första tidsperioden, att man hade investerat sig fast i maskinval odi utförd brytning (transportnivåer,

tillredning och schaktsystem), vilket låste de kortsiktiga

handlingsmöjligheterna.

88 Se här det flertal artiklar i 'Gruvarbetaren' tom lyfter fram enskilda överingenjören och i ngenjören

Den fackliga ledn ingen blev under samm a tidsperiod allt mer med veten om de effekter som de tekniska förändringarna medfört, och framför allt vilka krassa ekonomiska motiv som läg till grund för dessa. Den facklig a ledningen säg inte längre tekn ik som något värd eneutralt instrum ent, som tycktes stå vid sidan om de traditionella fackliga-politiska frågeställningarna. Istället utvecklade man en påtaglig stridslystnad i teknikrelaterade frågor som rörde arbetsm iljö och arbetsor ganisation. Det var en instäl lning som i hög grad ö verensstämmer med te sen om teknologi som social konstruktion, i vilket ny tek nik ses som en intressefråga mellan två parter. Den fackliga ledningen var dock inte rabiata motståndare mot ny teknik, utan vad de sökte var en styrning över tekniken så att den användes på rätt sätt, dv s mot ett förverkligande av lättare och humanare arbeten och bättre arbetsmiljö i de svenska gruvorna (se ovan: 101, 105).

I den sista tidsperioden 1981-1987 har synen på teknologi som ett socialt kraftfält fördjupats hos bägge parter, kanske främst hos den fackliga ledningen. Möjligheterna att introducera olika typer av brytningsmetoder har under denna tidspe riod mång dubblats samti digt som möjlig heterna att välja mellan olika typer av maskin- och materialteknik, i syfte att öka säkerhet och effektivitet, ökat väsentligt. Problemet under denna tidsperiod har varit den krisartade och stagnerande malmmarknad som blivit följden av att fler malmproducenter tillkommit samtidigt som omvärld ens stålbehov minskat. Det har lett till bes kurna handlingsmöjligheter för bägge parter . I

synnerhet för den fackliga ledningen som tvingats godkänna

företagsledningens strategi av hårda personalnedskärningar och succesiv satsning på arbetsrationaliserande teknik bl.a datorteknik för att möta framtidens konkurrenssituation.

När det gäller de två aktörernas förhållningssätt till ny teknik är det enligt min mening uppenbart att tesen om teknologi som social konstruktion äger större giltighet än tesen om teknologisk determinism. Detta gäller spe ciellt företagsledningens förhållningssätt till ny teknik under samtliga tidsperioder, vilken präglas av initiativförmåga och olika valmöjligheter. När det gäller den fackliga ledningens förhållningssätt till ny teknik kännetecknas denna, i de två första perioderna, av en okritisk och optimistisk hållning till ny teknik, som under de senare perioderna succesivt övergår till en mer kritisk och skeptisk inställning till vilken teknikutveckling man ville ha. Denna kritiska hållning utvecklade sig under de två sista perioderna till en insikt att se teknisk förändring som en intressefråga, i vilket ny teknik ble v ett socialt kraft fält. Sammantaget kan man konstatera att företagsledningen i samtliga tidsperioder präglats av en

större insikt om tekniska förändringars betydelse i styrningen av produktion och arbetsorganisation för att uppnå sina partsrelaterade målsättningar. Företagsledningen har därigenom, i större utsträckning än den fackliga ledningen, sett tekniken som ett viktigt strategiskt instrument för att förverkliga sina syften. Den fackliga ledningen har i detta senare av seende visat på en betydande eftersl äpning när det gäller tekniska förändringars betydelse för bl.a arbetsorganisation och facklig-politisk strategi.

Utifrån ovanstående utgångspunkter utgör tesen om teknologi som social konstruktion ett synnerligen relevant perspektiv att förstå och tolka den tekniska utvecklingen vid LKAB. Eftersom denna tes är så intimt förknippad med olika socia la aspekter (värd esystem och partsintressen) så motiverar detta i hög grad en diskussion kring maktförhållandet mellan parterna.

5.2 Diskussion över maktförhållandet mellan parterna under