Teknologisk determinism

Under den feodala och den tidiga kapitalismens epok var tron på det tekniska geniet en relativt utbredd föreställning. De tekniska genierna ansågs som överhövan produktiva individer vilka ägde en uni k förmåga att ta fram nya välgörande produkter; produkter som genast kunde introduceras och uppfy lla människors samh älleliga behov på ett bättre sätt än tidigare (Basalla 1988:204).

Den voluntaristiska synen på tekni sk förändring ifrågasattes dock på ett tidigt stadium av bl.a. Marx (1981:323), och specif icerades under 1920- talet av den ameri kanske sociologen William F. Ogburn. Ogburn hävdade att det var oreal istiskt att tro att teknologisk förändring betingades av fria, intelligenta och totalt rationella individer som satt och skapade teknisk a landvinningar som om G ud själv inte hade gjort det bättre. Föres tällningen att teknisk förändring enbart betingades av tekniska genier ansågs som individualistisk, idealistisk och samhällsvetenskapligt ogrundad. Ogburn hävdade istället att tekno login som syste m utgjorde drivkraften bakom det moderna industrialiserade samhället till vilket all öv rig samhällsverksamhet anpassades gradvis (1964:92). Denna anpassning kännetecknades av det som Ogburn kallade för "cultural-lag" vilket innebar att teknologin som system drog med sig övriga samhällssystem, t.ex. familjen, rättsvä sendet, marknaden, parlamentet osv i sin evolutionära utvecklingstakt och - inriktning (a a: 86). Ogburn kritiserade den voluntaristiska tesen på basis av strukturalistiska argument. "The invention of the steamboat might well be better attributed to the steam engine than to a great man, in mu ch the same way as the discovery of American was due to new mean s of navigation rather than to a particular individual." (Ogburn 1957:17). Uppfinningen var för Ogburn en konstant faktor, ett tingligt uttryck för en serie små händelser och förbättringar som kumulativt uppgått till en teknologisk förändring. Uppfinnaren var en i och för sig säregen, men strukture llt underordnad agent vars uppfinning var en logisk följd av teknologins utveckling (ur Schon 1969:210). Det var dock del vis en anna n fråga hur männi skan kom att använda sig av uppfinningen. Det var en fråga som rörde traditioner, vanor, moral och nytta. För Ogburn var t.ex. upptäckten av kniven eller navigationsinstrumentet en begränsning av andra valmöjligheter vilket ledde till en anpassning av det mä nskliga beteendet. Det var dock en anp assning av godo eft ersom tekniken också ledde till nya soc iala valmöjligheter. Den sociologiska frågan för Ogburns del var att studera utfallet av denna an­

passningsprocess, ifall den flöt med eller utan konflikter mellan olika samhällsgrupper (Ogburn 1957:18)

Tesen om den determinerande teknologin tillhörde 1900-talets fram­ växande industrisamhälle. Ur funktionell synpunkt hade denna tes sin grund i en allt hastigare integrat ion mellan naturvetenskap och teknologi. Dels hade relationen mellan forsknin g och industri fördjupats, dels hade den vetenskapliga forskningsinriktningen blivit allt mer indus trianpassad (t. ex. studiet av kemiska processer och elektr iska fenomen). Denna ekon omiskt- teknologiskt-naturvetenskapliga inriktning blev oc kså allt svårare att förstå och förklara inom ramen för politiska processer. Teknologin fick kort sagt status av att vara nå got säreget och fristående från övriga samhällsfaktorer. Teknologin tycktes inbegripa samtliga samhällsfaktorer men samtidigt vara något högst eget (Jamison 1989:517, Noble 1984).

En liknande tes hävdade även Thorstein Veblen. Han menade att grundläggande politiska beslut över samhällets utveck ling och inriktning togs på grundval av systemets teknologiska kapac itet, inte, eller i mindre utsträckning, utifrån traditionella samh ällsideologier. (ur Jones 1982:21 0, se även Elzinga 1980:49). Politiska beslut, gällande komplexa samhällsproblem, blev mer sv årgripbara i ett sekula riserat samhällssystem, vilket ledde till att beslu ten i allt större utsträ ckning blev en fråga o m vad man kunde göra, istället för vad man borde göra. Beslutsfattandet blev alltmer teknologiskt, vilket ledde till uppkomsten av teknokrater som de egentliga/informella beslutsfattarna. Teknokraterna utgjorde en speciell vetenskaplig, teknologisk elit som stod över allt som hade med politik, ekonomi och ideologi att skaffa. För Veblen var politiska beslut anpassade effekter av teknologin och utgjorde en formell bekräftelse av den teknologiska utvecklingen.

Detta behövde dock inte up pfattas på ett nega tivt sätt; tekn ologin erbjöd möjligheten att frigöra människan från nödvändiga och intetsägande arbeten (Elzinga 1980:51). Men den kund e också uppfattas som ett hot. Författare som Mumford, Spengler och Heidegger tolkade västerlandets teknologiska utveckling som steg i dess civilisatoriska förfall. Detta gjorde de med ut­ gångspunkt ur den ryske nationalekonomen Kondratiefs teori om ekonomins långa vågor. Kondratiefs teori förutspådde att västerlandet var på väg in i en ekonomisk-teknologisk nedgångsfas under 1930-talet, med ett moraliskt för­ fall som följd (Jamison 1989:518, Spengler 1981). Denna moraliskt tyngda teknologiska determinism företräddes i stor utsträckning av existe ntialister (Mesthene 1969:489). En mer religiös grogrund till den teknologiska determinismen återfinns i judendomen och kristendomen (Jones 1982).

Enligt dessa läror står människan över naturen och har rätt att bruka den för sina egna syften. Denna religi ösa utgångspunkt kom, vid industr ialismens genombrott, att understödja en rent profan inriktning i samband med att naturvetenskapen integre rades med industrin. Då ersattes den idealiserade gudstron med en mer pragmatisk tro pä materi ellt framåtskridande genom vetenskap och teknolo gi. Naturen betraktades som ett exploa terbart objekt vilket människan hade det totala ansvaret över. Denna profana utgångspunkt understödde, i sin tur, antropologiska betraktelser, som var förenliga m ed industrisamhället. Det gäller framför allt definitionen av människan som "a tool-making ani mal" (a a:211). Enligt Jones acce pterades "...the idea that man (wa s) primarl y and essentially a tool-making anim al (to readily); the oldest evidence of human society is found in stone hammers, axes and split skulls - there is no evidence of language, myth, religion, music ritual or magic to be dug up by the archaeologist's spade. We assume, all to readily, that the utilitarian and tang ible (was) central to hum an experience and that emotions, communications, and so on was peripheral." (a a:211-212)

Den moraliska teknik pessimism, som växte sig stark under 1930-talet, vände sig emot att religionen togs som ideologisk förevändning för det framväxande industrisamhället och vänd e sig även emo t sädana industrian- passade definitioner som 'a tool-making animal'. Denna moralis kt tyngda teknikpessimism gav upphov till en mer fördjupad teknologisk determinism. Den franske sociologen Jacques Ellul (1964) menade att tekniken i det stats- kontrollerade industrisamhället kunde liknas vid en öve rväldigande apparat som stod över all mänsklig kontroll. Tekniken utvecklades i en självgenere- rande takt och riktning som karaktä riserades av logik och instrumentent förnuft, vilket eliminerade känslor och spontanitet (a a:79). För Ellul bestod inte drivkraften till soci al förändring i någon utomstående, oberoende och avskild tekni k (vilket Ogburn och Veblen antog, se Edquist 1977). Ellul sökte istället förklaringen i samtliga samhällsfaktorer, vilket konceptualise- rades som en överväldigande "Teknik". Hela samhällssystemet liknades vid en gigantisk Maskin (1964:3-4, MacKenzie 1985). En liknande teknik- karaktärisering av industrisamhället antog även teknik- och socialhistorikern Lewis Mumford (1984). Enligt Mumford hade den teknisk a utvecklingen genererat egna kuns kapsområden i vilket naturv etenskap frodades och an­ vändes för specifika industri- och affärsintressen. Tidsbegreppet hade insti­ tutionaliserats, plikt- och effektivitetskänslan fördjupats och sam­ hällsvetenskap börjat tillämpas för att utforma effektivare arbetsmetoder och arbetsorganisationer (a a: 19). Men Mumford såg inte denna överväldigande teknologisering som en autonom kraft. Det moderna samhället var trots allt

i sin teknikspridning en historiskt relaterad social process mellan olika maktintressen. Fram till 16-17 00-talet var militära int ressen drivande, frän 17-1800-talet var ekonomiska intresse n drivande. Men för Mumford var teknikutvecklingen trots detta ödesmättad och hotande. En liknande, men mer sociologisk, karaktärisering av teknikutvecklingen intog också Marcuse (1969) och Habermas (1984). Enligt Marcuse präglas det kapitalistiska samhället av en växande teknisk-vetenskaplig helhet i vilket de sociala rela­ tionerna utgörs av ett tekniskt utnyttjande av människan (1969:142). Denna teknologisering har sin drivkraf t i den kapitalistiska produktionsprocessen, och får p g a det kapitalistiska produktionssättet en sådan universell omfatt­ ning att den blir determinerande över en hel kultur i form av vad som anses vara nyttigt, förnuftigt, rationellt och förenligt med sanning (1969:149- 152). Habermas (1984) ser dock inte denna teknologisering lika ödesmättat som Marcus e. För Habermas är teknologin per se inte något större sam­ hällsproblem. Problemet är snarare d en ideologi som understödjer idén om teknikutvecklingens autonomitet, dvs de ekonomiska och politiska intressen som s.a.s tjänar på denna idé. Denna ideologi utgör ett hinder i den poli­ tiska strävan att förverkliga ett fullvärdigt demokratiskt samhälle. Problemet är att teknologin i allt mindre utsträckning under 1900-talet har utgjort någon politisk fråga och därmed kommit att stå under medborgarnas kontroll, i