Tema 3: Åtgärder och lösningar

Teorierna om förtroendeskapande lyfter bemötande och kunskap som två viktiga aspekter av förtroende. Dessa perspektiv närvarar även tydligt i många åtgärder som föreslås öka både förtroende och anmälningsbenägenheten som centreras kring förbättringar i kunskap och bemötande. Förtroende argumenteras vara viktigt för anmälningsbenägenheten utöver att vara en förutsättning för ett fungerande rättsväsende i allmänhet. Det skulle därför vara logiskt att anta att åtgärder som föreslås öka förtroendet för rättsväsendet bör ligga i linje med de

åtgärder som ämnar att öka anmälningsbenägenheten och deltagande i rättsprocesser för brott i nära relationer. Detta stämmer till viss del, men ett enbart fokus på bemötande och

kunskapens roll i förtroende är inte tillräckligt för att bemöta samtliga aspekter som påverkar anmälningsbenägenheten. Eftersom kopplingen mellan högt förtroende för rättsväsendet och benägenhet att anmäla brott i nära relationer inte kan styrkas kan vi argumentera för att åtgärder bör presenteras separat. Åtgärder som centreras kring kunskap och bemötande i enlighet med de redovisade teorierna om förtroende kan eventuellt öka

anmälningsbenägenheten sett till de brister i tidigare nämnda aspekter som det empiriska materialet redogjort för i tema ett “Anmälningsbenägenhet och förtroende - Kunskap och bemötande”. Däremot identifierar det empiriska materialet aspekter som påverkar

anmälningsbenägenheten som inte direkt kan härledas till bemötande och kunskap och i förlängningen förtroende som redogjorts för i Tema 2 “Anmälningsbenägenhet och förtroende bortom kunskap och bemötande”. Detta förespråkar en dimension av åtgärder som tydligare riktar sig mot ett bredare strukturellt perspektiv där social kontext, normer och ojämställdhet mellan könen står i fokus.

28 8.3.2 Åtgärder: kunskap och bemötande

Vikten av kunskap och bemötande redogjordes för i temat ett och i det empiriska materialet ser vi åtgärder som centreras tydligt runt dessa två delar. En åtgärd för förbättring av kvinnans upplevelse är att hon tidigt i processen och sedan kontinuerligt under processens gång får god information om hur allt går till samt vilket stöd hon har rätt till (Brå 2019/9:16-17). Utöver förbättringar kring informerande föreslås det även att stärka kvinnan under processen genom både mer empatiskt och mer respektfullt bemötande (Brå 2019/9:17). Liknande fokus på empatiskt bemötande och omhändertagande föreslås av justitiedepartementet (Ju 2004/1:12) samt den statliga offentliga utredningen om ökat förtroende för domstolarna (SOU

2008/106:17–18). Åtgärderna ska alltså öka kunskapen hos både institutionerna, angående hur brottsoffer bör bemötas och behandlas korrekt, och hos medborgarna där kunskapen om hur processerna går till och vilka resurser som finns tillgängliga ska öka (SOU 2008/106:17). De föreslår också att personalens bemötande av personer från allmänheten kontinuerligt ska undersökas (SOU 2008/106:17–18). I och med medias roll som information och

kunskapskälla ska även institutionernas kontakt med media förbättras för att försäkra att informationen som förmedlas till medborgarna är representativ och nyanserad för att undvika en förstärkning av den nidbild av rättsväsendet som skapats (SOU 2008/106:20). Detta inkluderar ett förslag om att domarna är de som främst bör sköta mediakontakten, att det ska finnas personal som specifikt sköter mediekontakten, utbildning av personal i mediahantering samt att det ska finnas stöd och råd för personal inför kontakt med media (SOU 2008/106:20). Åtgärder av det här slaget har en stark koppling till förmedlingen ett opartiskt och rättvist rättsväsende genom att öka medborgares kunskap om processerna för att uppnå en känsla av proceduriell rättvisa (Rawls 1971:85) men även att processen ska präglas av empati och respekt för att öka medborgarens samarbetsvilja och acceptans för ogynnsamma utfall samt uppvisa ett agerande fritt från diskriminering och godtycke (Rothstein 2018:47). Detta stärker även förtroendet för institutionen som helhet genom att transparens och tydlighet i

kombination med insatta och informerade medborgare agerar som en garant gentemot förekomsten av oegentligheter och korruption (Levi 1998:6).

8.3.3 Åtgärder bortom kunskap och bemötande

Utöver förtroendets roll kopplat till kunskap och bemötande som beskrevs i tema ett

29

till anmälningsbenägenheten. Dessa spelar en central roll i hur aktörens beslut fattas och hur aktörens förtroende kommer påverkas av kontakten med rättsväsendet. Åtgärder som ämnar att öka förtroendet genom förbättringar i kunskap och bemötande kan argumenteras ha en begränsad inverkan på de sociala och samhälleliga kontexterna runt aktören och dess beslut att anmäla eller delta i en rättsprocess. Något som styrker detta är utvärderingen av Koncept Karin som är ett Malmöbaserat projekt med ursprung i kvinnofridsprogrammet. Genom fokus på samtal med informerande, motiverande och stödjande inslag samt närmare samverkan mellan socialsekreterare och polis ämnade projektet att öka andelen kvinnor som deltar i utredning av våld i nära relationer. Detta då kvinnans medverkan i utredningen visat sig vara betydelsefull för sannolikheten att ärendet klaras upp. När resultatet jämfördes med ett relationsvåldscentrum med mer konventionella arbetsmetoder visade detta att projektet inte nått det önskvärda resultatet då andelen kvinnor som deltog i utredningarna var likvärdiga i båda verksamheter (Brå 2013/08:21). Trots att kvinnorna som deltagit i koncept Karin varit positivt inställda till bemötandet och kunskapen de fått pekar utredningen ut rädsla,

emotionell bindning till gärningsmannen och gemensamma barn som svårpåverkade faktorer som bidrar till att kvinnan inte vill driva en rättsprocess (Brå 2013/8:28). Rapporten lyfter också det faktum att samtliga kvinnor som deltog i utredningar mot mannen i projekt Karin uppfattar att det goda stödet bidragit till deras beslut att delta medan kvinnorna i den andra verksamheten inte gjorde någon liknande hänvisning till stöd. (Brå 2013/08:29) Detta tyder likt tidigare slutsatser från Brå att bemötande och kunskap inte är oviktiga aspekter. För vissa kvinnor tycks det spela en betydande roll i valet att anmäla eller driva rättsprocessen. Men att för andra kvinnor har andra dimensionen av problematiken en stark påverkan. Faktorer som familjeförhållanden, könsnormer, kvinnans ställning i samhället, social utsatthet med kopplingar till en underliggande ojämställdhet mellan könen (Ju 2004/1:35). För andra kvinnor tycks alltså ovan nämnda faktorer utöva en så stark påverkan att gott bemötande och god information, eller ett högt förtroende, inte räcker till. Det framgår även att en benägenhet att göra en ny anmälan kan bero på att kvinnor inte anser sig ha andra möjligheter än att kontakta polis (Brå 2008/25:76). Det innebär att kvinnor inte nödvändigtvis ser rättsväsendet som den rätta instansen att vända sig till eller uppfattar att de kan bistå med rätt lösningar. De vänder sig då till rättsväsendet eftersom de saknar andra alternativ (Brå 2009/12:48).

Motiveringen “polisen kan inte göra något” förekommer hos kvinnor med både hög och låg grad av förtroende och ses därför inte som ett uttryck för lågt förtroende. Avsaknad av förtroende för polis samt rättsväsendet uppges sällan som är ett skäl för att låta bli att anmäla relationsvåld trots att förtroendet generellt är lägre i denna grupp. Samtidigt uppger många

30

som skäl för att inte anmäla att ’polisen ändå inget kan göra’. Detta kan dels innebära en realistisk insikt om att ärendet kan vara svårt att hantera likt Skogans “facts of the case” (Skogan 2016:122) dels även beskriva en brist på förtroende för polisens förmåga (Brå 2009/12:48). Att rättsväsendet inte betraktas som rätt instans för ärendet eller att de upplevs “inte kunna göra något” kan även argumenteras vara ett uttryck för hur frågor om våld och övergrepp som kvinnor utsätts för i nära relationer länge ansågs vara en privat angelägenhet och inte en offentlig sak, en föreställning som fortfarande kan vara närvarande och ha ett förklaringsvärde. Detta perspektiv redogörs för djupare i del 7.3.2 “Statens roll och ansvar: Växelverkan mellan det offentliga och privata” samt i diskussionsavsnittet.

8.4 Tema 4. Staten, normer och förtroende - strukturellt perspektiv