Enligt det socialkonstruktivistiska perspektivet är det via sociala processer och språket som vi genererar kunskap/beskrivningar av verkligheten Kunskap formas och omformas genom de sociala processer vi deltar i (Angelöw & Jonsson, 2000). Alla respondenter påpekade att det råder
33
en stor kunskapsbrist om ungdomars försäljning av sex, och prostitution överlag, både inom socialtjänsten och samhället i stort. Vera påpekade att en möjlig konsekvens av kunskapsbristen är att socialsekreterare missar ungdomar som egentligen uppvisar tecken på att de är inblandade i försäljning av sex. Den brist på kunskap och medvetenhet i samhället respondenterna pratar om, kan förstås som resultatet av att ungdomars försäljning av sex inte är ett samtalsämne på sociala forum. Enligt socialkonstruktivismens idé formas på så vis inte den typ av kunskap som krävs för att dessa ungdomar ska synliggöras. Socialkonstruktivister menar att det är genom språket vi formar beskrivningar av verkligheten (Angelöw & Jonsson, 2000). Om vi därför inte använder språket för att tala om ungdomars försäljning av sex formuleras heller inte en beskrivning eller kunskap om ämnet, något respondenterna menar behövs för att kunna bemöta och fånga upp dessa ungdomar.
Vera och Johanna utmärkte sig då de aktivt arbetat med att utveckla sin egen kunskap kring ämnesområdet. Vera berättade hur hon har läst in sig på ämnet och sedan delat kunskapen med sin egen arbetsgrupp och andra områden inom socialtjänsten, exempelvis försörjningsstöd. Johanna förklarade att hon och hennes kollegor drivit ett arbete i att utveckla sin kunskap och att de specifikt fördjupat sig i unga HBTQ-personers försäljning av sex. Lipsky (2010) poängterar hur det är gräsrotsbyråkraten som i det vardagliga arbetet skapar rutiner, vilka med tiden översätts till policys/riktlinjer. Gräsrotsbyråkraten har med andra ord en central del i att utveckla sina egna riktlinjer (Lipsky, 2010). Vera och Johanna exemplifierar Lipskys idé om gräsrotsbyråkraten som skapar sin egen policy. De har fått vara egna aktörer i arbetet med att få till riktlinjer och
strategier. De har upptäckt ett behov av att utveckla kunskap och kompetens och drivit ett arbete kring detta i respektive socialtjänst. Detta kan sägas spegla hur socialsekreteraren genom
vardagligt arbete och genom att själv utveckla nödvändiga områden, startar en process som successivt kan resultera i riktlinjer.
Lipsky (2010) framhåller att gräsrotsbyråkrater upplever sig sakna resurser för att kunna utföra sitt arbete. Organisationers begränsade ekonomiska resurser är ofta en anledning till detta. Det är de ekonomiska prioriteringarna som i slutändan avgör vilka insatser klienter har möjlighet att erhålla (Lipsky, 2010). I samtal om kunskapsläget i de respektive socialtjänsterna framgick det att Helene och Linda aldrig hade stött på utbildning inom området, varken i eller utanför sina
socialtjänster. De beskrev hur kommunen satsar på vissa ämnen år för år men att ungdomars försäljning av sex aldrig varit i fokus. Enligt Johanna styrs utbildningarna av kommunens mål, och prostitution har aldrig varit ett sådant aktuellt mål. Även Vera underströk att ekonomin påverkar hur mycket utbildning socialsekreterare har tillgång till. Hon menade att ekonomin inte tillåter hur mycket utbildning som helst, även om intresse finns för vissa ämnen. Det gör att specifika huvudområden prioriteras. Även om vi konstaterat att
socialarbetaren/gräsrotsbyråkraten har möjlighet att vara en aktiv aktör i sitt eget arbete, är det till sist ekonomiska aspekter som styr hur väl de kan utföra sitt arbete. Ekonomin tillåter inte alltid att alla områden och grupper prioriteras.
34 6. Sammanfattning och slutsatser
Syftet med studien har varit att undersöka hur socialsekreterare på ungdomsenheter hanterar ärenden där det framkommer att unga personer säljer sex. En del av syftet var även att undersöka socialsekreterares syn på socialtjänstens förmåga att hantera ärenden där en ung person säljer sex. Resultaten visade att respondenterna överlag följde samma process när det gällde hantering av vinjetterna som presenterades. Efter skyddsbedömning och inkallande till samtal var den gemensamma uppfattningen att utredning bör inledas, vilket följdes av att utforska i samtal. Då skulle framförallt orsaker till den unges dåliga mående undersökas och vilken del föräldrarna kunde ha i detta. Alla respondenter hade familjefokus eftersom föräldrarna ansågs ha betydelse för huruvida Kajsas situation kunde förbättras. Samtliga respondenter skulle ta vidare kontakter, vanligast var skola och BUP. Alla respondenter övervägde också en polisanmälan. Med största sannolikhet skulle utredningen, enligt respondenterna, resultera i insatser riktade till Kajsa, hennes föräldrar, familjen i stort, eller en kombination av de olika alternativen.
I ärenden där en ung person säljer sex ansåg respondenterna att de inte hade specifika riktlinjer eller bedömningsverktyg utifrån vilka de kunde agera. De skulle hantera det enligt en vanlig utredningsprocess. De betraktade försäljningen av sex som ett uttryck för psykisk ohälsa. I och med detta följde de en vanlig process där man försöker finna orsaksfaktorer till det dåliga måendet. Ärendet med den unge betraktades och hanterades som ett där en ungdom mår dåligt, och när så är fallet är det BUP som har insatser riktade mot detta. En del av respondenterna uttryckte dock att de skulle rådfråga, och möjligen hänvisa ungdomen till organisationer som arbetar specifikt med ungdomars försäljning av sex. Respondenterna ansåg dock att riktlinjer och rutiner inom området skulle kunna vara till hjälp för att få vägledning. I synnerhet två av
respondenterna underströk hur de aktivt arbetar för att utveckla kompetens och därmed strategier att hantera ärenden där ungdomar säljer sex. Detta illustrerar väl hur socialsekreteraren som gräsrotsbyråkrat i det vardagliga arbetet utvecklar rutiner för att göra arbetsuppgifterna mer hanterbara.
Mot bakgrund av det ovan redovisade, resonerade och handlade samtliga respondenter i stort sett på samma sätt. Det kunde däremot skilja sig åt i vad de olika stegen i hanteringsprocessen kunde innefatta, framförallt vad gällde vilka insatser som kunde erbjudas eller vilka kontakter som var relevanta att ta. Vissa respondenter berörde sådant som i en del avseenden utmärkte dem från de övriga. Till exempel lade en handläggare särskild tonvikt på Kajsas egen vilja, medan en annan lade extra tonvikt på att reducera Kajsas skam och skuldkänslor. Respondenterna tycks med andra ord dela en övergripande gemensam uppfattning (sunt förnuft)/gemensamma regler, rutiner och metoder för att bedöma fall som Kajsas. De smärre skillnader som föreligger kan vara ett uttryck för hur övergripande lagar och regler lämnar utrymme för formandet av interna rutiner på enskilda socialtjänster, och därmed formandet av normativa föreställningar hos enskilda
socialsekreterare.
Avslutningsvis visade resultaten att studiens respondenter anser att en kunskaps- och
kompetensbrist föreligger vad gäller socialtjänstens arbete med ungdomar som säljer sex, men även en samhällelig kunskapsbrist vad gäller försäljning och omfattning av sexuella tjänster bland ungdomar. Respondenterna framhöll att kunskapsbristen bland annat verkar grunda sig i att ämnet är stigmatiserat och därmed inte synliggörs eller pratas om. De menade att kunskap och
35
kompetens behöver utvecklas för att socialtjänsten och/eller andra organisationer ska kunna identifiera och hantera ärenden där ungdomar säljer sex. Två av respondenterna menade att de själva har fått vara aktiva aktörer i att utveckla socialtjänstens kunskap och kompetens inom området, något som exemplifierar hur socialarbetaren själv kan ses som en kraft i att skapa sina egna riktlinjer.
6.1 Slutdiskussion
Respondenternas handlingsval och resonemang vägleddes av förståelsen av Kajsas fall som ett där en ungdom mår psykiskt dåligt. De relaterade genomgående försäljningen av sex till psykisk ohälsa. De betraktade Kajsas beteende, oavsett vinjett, som utmärkande för ett dåligt mående. Denna uppfattning har stöd i tidigare forskning. Fredlund et.al (2018), bland annat, redovisade emotionella skäl som ett av de mer framträdande motiven till försäljning av sex bland svenska ungdomar, skäl såsom att må dåligt/minska ångest. Även Svedin och Hydéns respondenter, som bestod av 15 svenska unga kvinnor, uppgav att sex mot ersättning sågs som en lösning på
ensamhet, dålig självkänsla/egenvärde eller som ett självskadebeteende. Ungdomarna i Fredlund et.al (2018) studie synliggjorde däremot studiens deltagare som en heterogen grupp då de angav varierande motiv till att de sålde sex. I vår vinjettstudie resonerade förvisso en respondent att Kajsas försäljning av sex inte nödvändigtvis behövde vara ett uttryck för psykisk ohälsa. Den generella tanken var dock att Kajsas och liknande ärenden ofta handlar om psykisk ohälsa av komplexa anledningar, och att tankarna på/eller valet att sälja sex var sprunget ur detta.
Två respondenter berättade att utmärkande för ärenden de hanterat, där aspekter av försäljning av sex/eller misstankar om det förelåg, var att ungdomen var en tjej med en större problematik. Vad forskning i Sverige, men även andra länder, säger om könsfördelningen inom detta område är emellertid att fler killar uppger att de sålt sex jämfört med tjejer (Mossige et al., 2007). Mer specifikt pekar svensk forskning på att HBTQ-ungdomar har mer erfarenhet av försäljning av sex jämfört med heterosexuella ungdomar (Svedin, Preibe, Wadsby, Jonsson & Fredlund, 2015). Den stereotypa bilden av att det är tjejer som säljer sex har alltså inte stöd i forskningen vad gäller ungdomar. En förklaring till detta skulle kunna vara att tjejer som säljer sex oftare kommer i kontakt med socialtjänsten. Möjligen skiljer sig motiven åt mellan tjejer och killar som säljer sex, där tjejers motiv i större utsträckning gör att de hamnar i kontakt med socialtjänsten. Alternativt uppmärksammas och identifieras inte killars involvering i försäljning av sex på samma sätt som tjejers, till följd av stereotypa uppfattningar. Handläggare Johanna beskrev hur de på hennes arbetsplats inom socialtjänsten valt att utbilda sig specifikt om HBTQ-ungdomars försäljning av sex, eftersom dessa ungdomar utgör en riskgrupp, men även för att de har sett en ökad efterfrågan på kunskap kring just det ämnet. Av de ungdomar i Fredlund et.al (2018) studie som angav emotionella skäl associerades detta motiv just med underliggande risker som att ha större risk för att utsättas för sexuella övergrepp, använda sex som självskadebeteende samt ha en icke-
heterosexuell läggning. Johanna och hennes kollegors fokus på att arbeta med HBTQ-ungdomar som säljer sex har alltså stöd i forskningen. Eftersom ungdomar som säljer sex inte är en
heterogen grupp är det av vikt att socialarbetare över hela landet förstår och känner till ämnets nyanser för att kunna upptäcka, fånga upp och bemöta dessa ungdomar på ett adekvat sätt. Både Abel och Wahab (2017) samt Lefevre, Hickle, Luckock och Ruch (2017) studier lade tyngd vid relationsskapande mellan ungdom och socialarbetare. Ungdomarna i Abel och Wahabs (2017) studie beskrev hur de saknade en relation där de kände sig brydda om och lyssnade till samt en där de inte kände sig dömda, både med hänsyn till försäljningen av sex men också till hur socialarbetare betraktade deras familjesituation. Socialarbetarna i Lefevre, Hickle, Luckock och Ruch (2017) studie framhävde vikten av att engagera sig i relationen med ungdomen, visa att man lyssnar och ha ett icke-dömande och accepterande bemötande för att kunna skapa en relation
36
och ett förtroende till ungdomen. Isabelle och Vera var de två respondenter som lade vikt vid relationsskapande och bemötande av Kajsa. Isabelle underströk genomgående att Kajsa behöver få känna sig delaktig och införstådd med utredningen. Vera lade istället vikt vid att bemöta Kajsa på ett icke-dömande sätt för att inte få henne att känna skuld eller skam över de egna valen. Övriga respondenter betonade inte ett specifikt förhållningssätt till ungdomar som säljer sex, men menade likt Vera att ämnet är skamfyllt och att samhället i stort behöver bli bättre på att prata om det. Det påpekades även att socialarbetare behöver våga ställa frågor om ämnet.
Ytterligare en tydlig överensstämmelse mellan studiens resultat och tidigare forskning är bristen på kunskap och kompetens hos socialarbetare att hantera ärenden där ungdomar säljer sex. Holmström et al (2019) berör att svenska socialarbetare inte har kompetens eller kunskap inom området. Däremot finns det socialarbetare som arbetar specifikt med ungdomar som säljer sex, men dessa är få. Studiens respondenter framhäver kunskapsläget som bristande, inte bara inom socialtjänsten utan i samhället i stort. Vera och Johanna är dock tydliga exempel på att det finns socialarbetare som har mer kunskap inom området och som fortsätter utveckla den. Även om respondenterna beskrev kunskapsläget som bristande påpekade Johanna att arbete pågår inom hennes socialtjänst för att ta fram rutiner och en handlingsplan.
Respondenterna menade att riktlinjer och rutiner kan vara av nytta i arbetet med ungdomars försäljning av sex. Samtidigt påpekade vissa av respondenterna att varje klient skiljer sig åt. Även om riktlinjer således kan hjälpa är det en individualiserad bedömning som ligger till grund för de insatser och den hjälp som kan erbjudas. Melrose (2010) påpekar att orsaken till att ungdomar börjar sälja sex kan skilja sig åt samt påverkas av tid och kontext. Av den anledningen behöver det finnas ett nyanserat utbud av insatser. Då vägen in till försäljning av sex är komplex påpekar Melrose att samverkan mellan olika myndigheter är en viktig del i att hjälpa ungdomarna. En intressant notering i studiens resultat var att samtliga respondenter tidigare hanterat ärenden där en ungdom säljer sex eller där det fanns misstanke om det. Detta är intressant då studiens respondenter arbetar i både små och stora kommuner i olika svenska städer och orter. Svensk forskning visar att de fåtal organisationer som arbetar specifikt med individer som säljer sex är centrerade till de svenska storstäderna (Holmström et al., 2019). Ett behov av att utöka
organisationernas arbete även till mindre städer och kommuner kan därmed föreligga då
sexhandel bevisligen inte enbart sker i storstäder. Speciellt med tanke på att människan i modern tid funnit nya arenor att kommunicera och uttrycka sig på, det vill säga internet och dess oändliga utbud av sociala sajter. Forskning visar på att sexmarknaden på många håll i världen, däribland Sverige, gradvis skiftat arena från gatubaserad till internetbaserad försäljning av sex. I en studie gjord av Fredlund et al. (2013) redovisades att 1,5% av svenska gymnasieungdomar hade erfarenhet av att sälja sex och en majoritet angav att kontakten mellan säljare och köpare hade skett över internet. Då internet möjliggör en större utbredning av sexhandel, är det också av vikt att insatser och organisationer som arbetar specifikt inom området finns i alla kommuner. Helene och Linda var de två respondenter som inte nämnde ett eventuellt behov av att kontakta externa organisationer för att rådfråga eller hänvisa Kajsa till. De arbetade också båda inom den minsta kommunen, en faktor som möjligen påverkar kunskapen om vilka insatser och vilken hjälp som finns att tillgå. Om så är fallet, indikerar det ytterligare behovet att utöka hjälp- och stödinsatser riktade till den aktuella målgruppen även utanför storstäder.
Metoddiskussion
Vinjettmetoden har både styrkor och brister, vilket tidigare diskuterats. Metoden har dock lämpat sig väl i denna studie då vinjetterna hjälpt till att kontextualisera studiens syfte. Med hjälp av
37
vinjetter har vi kunnat återge ett resultat som kan indikera hur socialsekreterare rent praktiskt skulle agera i ärenden där en ung person säljer sex. Syftet med denna studie krävde en metod som kunde ge oss mer tillförlitliga svar om hur ett specifikt ärende hanteras. Enbart intervjuer eller enkäter bedömdes inte vara lämpliga för att kunna svara på studiens frågeställningar. Huruvida resultatet av en vinjettstudie kan räknas som tillförlitligt eller trovärdigt hänger dock på hur väl vinjetter och tillhörande frågor formulerats. Bristen på erfarenhet av att genomföra vetenskapliga studier är en påverkande faktor i hur väl vi kan tänkas ha tillämpat metoden. På grund av tidsbrist genomfördes inga pilotintervjuer vilket försvagade operationaliseringen av intervjufrågor. Det är därför tänkbart att det har påverkat resultatets utfall. Alla respondenter har däremot fått ta del av samma vinjetter utan några justeringar vilket kan ses som en styrka i fråga om studiens
reliabilitet. Då vinjetterna utformats med hjälp av någon som har erfarenhet inom området förstärks autenticiteten i de fall som presenterats, något som i sin tur hjälper respondenterna att tänka sig in i fallet om hur de skulle agera och reagera. Viktigt att notera är att studiens urval är relativt begränsat både vad gäller antal och variation. Det är endast fem respondenter och alla är kvinnor, således har denna studie inte kunnat beakta könets möjliga påverkan vad gäller
socialsekreterares handlingsval. Studien gör därmed inte anspråk på att vara generaliserbar för målgruppen som studerats.
Avslutande kommentarer
Denna uppsats tar sitt avstamp i socialt arbete. Därmed vill vi relatera studiens resultat till det sociala arbetets praktik. Målet med studien var att bidra till kunskaper som fokuserar på det sociala arbetet i relation till ungdomars försäljning av sex. Genom denna vinjettstudie har vi förhoppningsvis bidragit med kunskap om hur det praktiska arbetet med ungdomars försäljning av sex kan se ut i svenska socialtjänster. I samband med detta har brister och behov vad gäller arbetet synliggjorts. Med hjälp av denna kunskap hoppas vi kunna bidra till ett intresse för att utveckla socialsekreterares strategier och rutiner i ärenden där det framkommer att en ung person säljer sex. Att genomföra studien har gett oss insikt om att försäljning av sexuella tjänster är ett bortglömt och mycket oetablerat ämne inom socialtjänsten, men också samhället i stort.
Forskning pekar på en begränsad kunskap och kompetens bland svenska socialarbetare att hantera ärenden där ungdomar säljer sex (Holmström etc al., 2019). Internet har samtidigt utvecklat sexmarknaden. Det är via detta forum många av dagens ungdomar kommer i kontakt med sexköpare (Fredlund et al., 2013). Vi ser därför ett behov av att alla Sveriges socialtjänster ökar sin kunskap inom ämnet genom olika utbildningstillfällen, teoretiska såväl som praktiska för att utveckla kompetens i att bemöta denna målgrupp adekvat.
Studiens resultat, framförallt vad gäller respondenternas resonemang kring kunskaps- och kompetensbrist, bjuder in till ytterligare forskning inom området. Respondenterna beskrev hur kunskaps- och kompetensbristen sträcker sig över socialtjänsten. Vera framhöll att
socialsekreterare specifikt på försörjningsstöd kan vara i behov av att se tecken på om en klient säljer sex, då dålig ekonomi kan vara ett steg till att börja sälja sexuella tjänster. Ekonomiska skäl har i tidigare studier framstått som ett framträdande motiv vad gäller vuxnas försäljning av sex (Karamouzian et.al., 2016). Därmed finns ett intresse att utforska huruvida vuxnas försäljning av sex aktualiseras och/eller hanteras på försörjningsstöd i svenska socialtjänster. Vinjetterna i denna studie berörde ett fall med en 16-årig tjej. Forskning visar dock att fler unga killar uppger att de sålt sex jämfört med unga tjejer. Faktorn kön kan således vara av intresse att utforska vidare inom ramen av socialtjänstens arbete. En komparativ vinjettstudie riktad till
socialsekreterare där ett fall berör en kille och ett annat en tjej skulle kunna vara ytterligare ett förslag på fortsatt forskning. En sådan studie skulle kunna inta ett genusperspektiv, i motsats till de teorier som presenterats i denna studie. Könets möjliga påverkan kan även vara relevant att ta hänsyn till i fråga om studiens respondenter. I vår vinjettstudie deltog som nämnt tidigare endast
38
kvinnliga socialsekreterare. I och med detta exkluderas ett manligt perspektiv. Att utforska könets betydelse i bedömnings- och handlingsval mellan socialsekreterare i denna fråga kan därmed vara