Det fanns en gemensam uppfattning om att Kajsas, och liknande ärenden, ofta bottnar i en mer komplex problematik som kräver utredning och insatser. Kajsas beteenden kan förstås som en typifiering/typiskt motiv för fenomenet “komplex problematik”, vilket samtliga respondenter uppfattade. Att alla uppfattade samma sak kan grunda sig i att de identifierar och klassificerar fenomen på samma sätt. De delar med andra ord uppfattningen att de beteenden Kajsa uppvisar är en spegling av en mångsidig och djupgående problematik som kräver utredning och behandling. Respondenterna delade även uppfattningen att Kajsas problematik kan hänga ihop med
familjesituationen. Isabelle påpekade att det är vanligt i fall där barn mår dåligt att föräldrarna inte klarar av sin föräldraroll. Samtliga respondenter avsåg att hantera ärendet ur ett
28
således att föräldrarna kan vara källan till Kajsas problematik och att det kan föreligga behov av LVU. Detta samförstånd när det gäller bedömningsprocessen kan sägas illustrera ett “sunt förnuft” inom samtliga respondenters socialtjänst. Då “sunt förnuft” enligt
socialkonstruktivismen är kontextpåverkad, finns det oräkneliga möjliga sociala konstruktioner av världen där varje konstruktion bjuder in till olika handlingsalternativ. Vad som betraktas som sunt förnuft skulle därför kunna skilja sig från socialtjänst till socialtjänst inom Sverige.
Socialsekreterarnas, i den här studien, socialtjänster uppvisar däremot en gemensam referensram som inkluderar och involverar familjen då denna anses ha en bärande del i en ungdoms mående. Lipsky (2010) förklarar hur gräsrotsbyråkraten utvecklar strategier och rutiner för att hantera olika ormer av press och stress som formar olika sociala kategorier av klienter de möter. Den sociala kategoriseringen av klienter kan uppstå dels mot bakgrund av de regler och riktlinjer gräsrotsbyråkraten behöver följa, dels till följd av gräsrotsbyråkratens egna värderingar och fördomar (Hertzberg, 2003). Lipsky (2010) menar vidare att alla klienter som kommer i kontakt med gräsrotsbyråkrater har individuella bakgrunder och erfarenheter, men som i kontakt med gräsrotsbyråkraten blir en klient som kategoriseras utifrån vilka insatser och behov denne anses behöva, och därför bemöts utifrån dessa kategorier. Det var tydligt i intervjuerna med samtliga respondenter att de hade en gemensam uppfattning om hur processen med Kajsa och hennes familj kunde komma att se ut. I stora drag gjorde de även samma handlingsval. Alla ansåg att Kajsa var den som behövde insatser, även om det samtidigt fanns ett familjefokus. Detta kan tänkas vara resultatet av en gemensamt uppfattad kategorisering av Kajsa och hennes familj utifrån de insatser och behov de ansågs behöva. Kategoriseringen i detta fall kan tänkas exemplifiera hur respondenterna på rutin hanterar ärenden likt Kajsas.
Insatser specifikt riktade mot ungdomars försäljning av sex finns inte, enligt samtliga respondenter. Johanna, Vera och Isabelle nämnde dock att det finns organisationer utanför socialtjänsten som arbetar specifikt med ungdomars försäljning av sex och att Kajsa skulle kunna bli hänvisad till en sådan. I intervjuerna framstod det som att ärenden där ungdomar säljer sex inte är vanligt förekommande och att arbetet kring detta inte är etablerat. Kännetecknande för gräsrotsbyråkraten är att de kan hamna i situationer där standardiserade metoder och praktiker inte alltid är tillämpbara. Därför måste byråkraten kunna väga regler och metoder mot varandra för att kunna göra en bedömning och därefter ta sig vidare i ett ärende (Lipsky, 2010). I ärenden likt Kajsas, där det inte finns etablerade strategier att ta hjälp av, blir det upp till
socialsekreteraren att väga olika alternativ mot varandra för att hitta en väg framåt. I fallet med Kajsa kan ett sådant alternativ vara att vända sig till organisationer utanför socialtjänsten.
Förutom specialiserad hjälp föreslog respondenterna allt från öppenvårdsinsats och kontaktperson till familjebehandling och nätverksmöte. Sådana varierande val och tankar kring insatser
åskådliggör det handlingsutrymme Lipsky (2010) talar om extra tydligt. Respondenterna diskuterade val av insatser ganska fritt, vilket visar att de har frihet att bedöma och besluta om vad de anser vara lämpligt. Denna handlingsfrihet, som ett är resultat av vagt formulerade lagar, kan förklara varför vi ser en sådan variation mellan förslagen. De mer övergripande lagar och regler socialsekreteraren behöver förhålla sig till kan bidra till att enskilda socialtjänster utvecklar interna rutiner och handlingsmönster, vilket i sin tur gör att socialsekreterarnas handlingsval kommer skilja sig åt från socialtjänst till socialtjänst. Dessa övergripande lagar och regler som ramar in socialsekreterarnas arbete lämnar samtidigt utrymme för normativa föreställningar hos enskilda socialsekreterare, som vidare kan förklara de varierade handlingsvalen hos
respondenterna.
Enligt Goffmans definition av stigma kan psykisk ohälsa och försäljning av sex betraktas som stigmatiserande. Den stigmatiserade sägs även kunna konfronteras med tre val: antingen anpassa
29
sig till “de normalas liv” utan att utsätta sig själv eller andra för skam, hålla sig till andra stigmatiserade, eller leva i en ständigt instabil och konfliktfylld relation till omvärlden.
Relationen mellan den stigmatiserade och ostigmatiserade präglas samtidigt av en ambivalens. Å ena sidan känner den ostigmatiserade sympati för den stigmatiserade, å andra sidan avsmak mot själva stigmat och upplever en olikhet jämfört med den stigmatiserade (Angelöw & Jonsson, 2000). Socialtjänsten skulle ur detta perspektiv kunna betraktas som den mekanism som hjälper stigmatiserade grupper att bli inkluderade i samhällets sociala forum, att anpassa sig till “de normalas liv”. En organisation som socialtjänsten är hjälpande, välvillig och fylld av sympati. Samtidigt kan arbetet med stigmatiserade omedvetet motiveras av den avsmak mot stigmat som socialarbetaren känner. En del av socialtjänstens arbete skulle i och med detta kunna betraktas som ett resultat av den ambivalens som råder mellan stigmatiserad och ostigmatiserad.