Tema: Bekräftelse på Instagram

Det andra temat, bekräftelse lyfter respondenternas åsikter om att Instagram fyller något slags behov. En gemensam nämnare för våra respondenter och återkommande under intervjuerna var gilla-markeringar.

Det märktes under intervjuernas gång att vikten av gilla-markeringar inte är något man gärna erkänner. Till en början var respondenterna reserverade kring ämnet gilla-markeringar men desto längre in i intervjuerna vi kom upptäcktes en märkbar skillnad i respondenternas svar.

Samtalet började med att vi ville fråga vad för bilder våra respondenter gillar. Det blev utgångspunkten till diskussionen för att på ett lättsamt sätt inleda samtalet angående funktionen. Alla de kvinnliga respondenterna talar för att de gillar i princip alla bilder men speciellt de som deras vänner och bekanta lägger ut. De manliga respondenterna är å andra sidan mer selektiva i sina val av gilla-markeringar då de har olika åsikter om vad en bra bild är. På frågan vad gilla-markeringar tillför stod det klart att det gav en form av bekräftelse. De påstår också att gilla-markeringar påvisar att följare tycker att man är intressant. Med det menar alla respondenter att en gilla-markering gör en glad och att man känner sig uppskattad.

Däremot anser de att kommentarer inte var av lika stor betydelse. Nedan kan vi se hur Johan och Lisa resonerar kring gilla-markeringar och dess värde:

Det är ju också någon form av bekräftelse så det är väl klart. Man kan ju inte ljuga och säga att det inte är viktigt liksom.

(Johan 22 år).

Det är väl någon form av egoboost. Kolla vad snygg jag är!

(Lisa 25 år).

När vi fortsättningsvis under intervjuerna talade om gilla-markeringar konstaterades vikten av att gilla bilder som nära vänner lägger ut. Detta benämner samtliga respondenter som stödlike.

Det är ett utbyte för att hjälpa varandra med att bilden ska gå bra, det vill säga få ett högt antal gilla-markeringar. Nutley (2019) menar att gilla-markeringar är en form av bekräftelse som numera går att mäta i siffror. Eftersom man nu kan mäta bekräftelsen skapas en ständig jakt på gilla-markeringar (Nutley, 2019). Därför har stödlikes blivit en viktig del av respondenternas användande. Bekräftelsen i form av gilla-markeringar kan också liknas med Swann och Reads (1981) forskning om hur människor söker efter bekräftelse till stöd för sin egen självbild.

Respondenterna talar också om hur viktig en gilla-markering är för en själv och därför vill man ge det till andra eftersom man förstår värdet av det.

Att få mycket gilla-markeringar fyller respondenternas behov av att få bekräftelse. För att få mycket gilla-markeringar kunde även stageing fungera som ett knep - förfina miljöer, sminka sig extra och redigera bilder. Respondenterna menar att mer gilla-markeringar syftar till att man ser bra ut. Det kan också reflektera tillbaka till Goffman ([1959] 2014) som talar om att människor spelar olika roller för att de ska uppfattas så gynnsamma som möjligt av sin publik.

Där gilla-markeringar kan ses som en bekräftelse på att bilderna och en själv uppskattas av följarna. Fortsättningsvis uttryckte även respondenterna att om en bild fick under 100 gilla- markeringar vilket var lite för dem, kan göra en ledsen och att det kan ta på självkänslan. Där blir det en fråga om identiteten och hur accepterad den är. Ziehe (1989) talar om reflexivitet, att människan ständigt granskar sig själv. Vilket går att koppla ihop med respondenternas tankar kring gilla-markeringar då antalet kan påverka, som tidigare uttryckts respondenternas självkänsla. De menar att ett mindre antal gilla-markeringar är något som leder till att man ifrågasätter och granskar sig själv.

Ytterligare en aspekt av gilla-markeringar som diskuterades uppkom först efter att inspelningen var klar. Respondenterna talar för att de har tagit bort eller arkiverat bilder som inte fått många

gilla-markeringar. Det var intressant att svaren gavs när bandspelaren var avstängd och att det var först då som respondenterna kände att de kunde svara ärligt. De berättade att de i många fall laddat upp bilden på nytt för att ompröva den. Detta för att göra ytterligare ett försök till fler gilla-markeringar. Det kan allt mer understryka Swann och Reads (1981) forskning om självbilden. Människan söker bekräftelse och hur vi anstränger oss för att fylla behovet.

Reaktionerna, i det här fallet gilla-markeringar förstärker självbilden och vår syn på oss själva.

Med det sagt är vi i ständig jakt efter bekräftelse (Qin & Lowe, 2019; Nutley, 2019). Resultatet från intervjuerna visar att det främsta sättet för att uppleva bekräftelse är antalet gilla- markeringar. Samtliga deltagare menar att den positiva responsen på en uppladdad bild uppfyller deras bekräftelsebehov. I och med att man får den bekräftelsen betyder det också att man framträder gynnsamt för sin publik (Goffman [1959] 2014).

En åtgärd som två av fem av de manliga respondenterna nämnde för att undgå känslan av att behöva granska sig själv är att gå tillbaka till bilden först efter en tid. Då bilden med stor sannolikhet har fått ett högt antal gilla-markeringar. Gustav, en av våra manliga respondenter yttrar att han har stängt av sina notiser för att inte bli påverkad. Efter att ha publicerat en bild lämnar han appen några timmar för att sedan komma tillbaka till den och se att bilden han lagt ut har gått bra. Han menar att inte ha notiser gör att han kan uppleva känslan av dopamin och uppskattning en gång i en stor dos. Detta istället för att uppleva känslan av några få gilla- markeringar under en kortare tidsintervall.

På liknande sätt talar Axel om gilla-markeringar och notiser:

Ja jag har valt att inte ha notiser på eftersom att det påverkar mig att se alla likes.

(Axel 21 år).

Det är uppenbart att gilla-markeringar har stor påverkan på våra respondenter. Fortsättningsvis kan det uppfattas som oroande och jobbigt att se hur bra eller dåligt bilden går. Det var intressant att det var just manliga respondenter som talar om avstängda notiser då det framförallt är de kvinnliga respondenterna som förespråkar att gilla-markeringar är påfrestande och kan skapa stress och oro. Det kanske är de manliga respondenternas sätt att undvika dessa känslor? Det här kan vi koppla till Butlers ([1990] 2007) teori där handlingar blir resultatet av den tillhörande könsidentiteten. Våra manliga respondenter skapar performativt ett manligt beteende när de aktivt väljer att ta bort sina notiser, vilket de kvinnliga respondenterna inte gör.

Vidare finns det ytterligare skillnader mellan könen som framkom under intervjuerna.

Kvinnorna tenderar att bli extra glada och känna sig extra bekräftade av gilla-markeringar från

en särskild person. Exempelvis blir alla de kvinnliga respondenterna mer upprymda av gilla- markeringar från en person som de är eller har varit känslomässigt intresserad av. Männen å andra sidan bryr sig inte alls lika mycket om vem som gillar bilderna utan det handlar bara om antalet gilla-markeringar, för att utåt sett ser det bra ut. Här kan vi se tydliga skillnader mellan hur kvinnliga och manliga respondenter resonerar kring vad som är viktigt gällande gilla- markeringar. Det här kopplas också samman likt föregående till Judith Butler ([1990] 2007) och performativiteten.

Nedan följer skillnaden mellan hur Sofia och Karin talar om gilla-markeringar gentemot Karl och Axel:

[...] för jag uppskattar verkligen när mina vänner och nära och kära gillar mina bilder.

(Sofia 22 år).

[...] vissa likes är ju lite mer roliga att få liksom. Om de är någon man har ett extra öga för.

(Karin 24 år).

[...] man vill ju ha mycket likes.

(Karl 20 år).

Det är det slutliga antalet som spelar roll. Man gillar ju likes.

(Axel 21 år).