Tema: Förfina på Instagram

I detta avsnitt presenteras tema nummer tre, förfina. Med utgångspunkt i att det kontinuerligt talades om hur människor kan vara eller framställer sig annorlunda på Instagram nämnde våra respondenter möjligheten att redigera bilder. Respondenterna menar som tidigare nämnts att bilder på Instagram ska vara fina, varpå diskussionen om att förändra och redigera kom på tal.

Det mest omtalade var att ljusa upp bilder för att de ska se härligare och finare ut. Majoriteten av våra respondenter väljer även att göra bilder klarare genom att öka skärpan. När vi diskuterade redigering mellan de olika könen talar männen för att de inte redigerade så mycket.

Kvinnorna däremot berättar om de stora skillnaderna mellan hur bilder kan redigeras och var väl medvetna om de olika redigeringsverktyg som finns. Att förändra sitt utseende var något som majoriteten av de kvinnliga respondenterna menar att de inte gör utan att det endast var färg och kontraster som förändrades innan uppladdning. Möjligtvis kan det vara så att som Sherry Turkle (1995) beskriver, att kunna forma den vi är och att få möjligheten att välja vem vi vill vara online är lättare genom att verktyg för redigering finns. Eftersom vi kan redigera

bilder på alla tänkbara sätt, kan vi fritt konstruera en verklighet online. Turkle (1995) menar att identiteten vi skapar på sociala medier kommer från vad människor själva väljer att visa upp.

Genom att fritt kunna konstruera en identitet återkommer vi till det som Ziehe (1989) benämner som görbarhet. Detta är också något Vaast (2007) lyfter fram där han menar att människor kan presentera multipla identiteter online. När våra deltagare endast väljer att visa de fina stunderna, de bästa bilderna och endast en liten del av sin vardag skapas en identitet online som är en förfinad version av det vardagliga jaget.

Det framgick tydligt att bilder som publiceras i flödet ska följa normerna och förfinas för att de ska vara roligt att se på. Filip nämner att människor gör allt för bilden, det är inte Filip ensam om att tycka. De övriga respondenterna lyfter fram hur de gör allt för bilden, genom att flytta på objekt, byta kläder eller sminka sig lite extra. Det var inte konstigt för våra respondenter att förändra vardagen för att få en bra bild och att de objekt som klassas som ’’fula’’ inte fick ingå i bilden. Alltså sådant som inte tilltalar följarna, Anna menar att ett sådant objekt kan vara till exempel smörpaketet. Som Erving Goffman ([1959] 2014) menade, att människor agerar likt en teaterföreställning kan vi se i respondenternas användande. Att de vänder sig mot en publik för att spegla det härliga och bra i livet. Respondenterna menar även att syftet på Instagram också är att tillfredsställa en publik. Det ligger också i linje med Goffmans (2011) teori om intrycksstyrning. Där kan vi se det som att våra respondenter publicerar fina bilder för att framkalla reaktioner hos publiken. De lägger inte ut bilder på Instagram om andra inte skulle tycka att de var fina eller roliga att se på. På så sätt skapas en bild av hur personerna i fråga är och att de spelar en roll på Instagram där deras liv framställs som det bästa men att bakom ridån kan det se annorlunda ut. Det här var inte något som skiljde sig mellan det manliga och kvinnliga könet utan alla parter håller med om att endast de bästa delarna av det vardagliga livet som syns på den sociala plattformen. För att tydliggöra kan vi se hur Karin och Gustav beskriver hur viktigt det är med redigering och stageing för att kunna lägga ut en bra bild:

Det ska se fint ut och sen redigerar man den så det ska se ännu härligare ut, och så ser det helt plötsligt ut som att man är på ett fantastiskt ställe.

(Karin 24 år).

Återigen man visar ju bara de bästa bitarna, jag har vänner som har Instagram som ser ut som de har det bästa livet men bakom kulisserna är det ju väldigt mörkt. Inte bara i inlägg utan också i händelser. Hela tiden att allting är jättebra.

(Gustav 25 år).

När våra intervjupersoner sedan fick frågan om deras självpresentation och hur de själva framställs på Instagram framkom det från alla de kvinnliga respondenterna att en bild där man är osminkad inte skulle hamna i flödet. De menar att med tanke på deras följarskara var det viktigt att upprätthålla en fin bild av jaget. Här kan vi se hur Goffmans teori ([1959] 2014) flera år senare utspelar sig och hur viktig presentationen av jaget är. Kvinnorna talar för att på Instagram är man mer sminkad, lite gladare och mer uppklädd. Våra manliga deltagare menar att de hellre lägger ut en bild när de framstår som roliga, skämtsamma eller vinklar som kanske inte är så charmiga. Samtliga av de manliga respondenterna menar att de vill visa sin humoristiska sida. Eftersom de är skämtsamma så ska det framhävas på Instagram. En av våra respondenter Filip, menar att han var medvetet omedveten om vad han la ut för att forma en komisk sida av sig själv. Det håller Gustav med om, personligheten ska genomsyras i bilderna.

Gustav och Karin uttrycker sig på följande sätt angående hur de framställer sig själva på Instagram:

Jag är mer goofy så skulle hellre lägga ut när jag gör en sjuk min än ett stoneface.

(Gustav 24 år).

Jag lägger ju dock aldrig upp en bild på mig själv när jag precis har tagit bort mitt smink utan man har väl oftast fixat sig lite när man tar en bild.

(Karin 24 år).

Om vi återkopplar ovanstående till Judith Butler ([1990] 2007) och hennes teori kan vi återigen se att det finns en skillnad mellan könen och deras användande. Könsnormerna talar för att kvinnliga deltagare ska vara deras finaste jag, vara smala, sminkade och fräscha. Våra kvinnliga respondenter menar att bilderna de lade ut på sig själva skulle vara snygga. Medan de manliga respondenterna inte är lika noga med utseendet, utan la mest ut bilder för att det var roligt och få en chans att marknadsföra sig. De påstår också att de vill framhäva sin bästa sida för att sälja in sig själva, men att den också kom med humor.

Efter att ha samtalat om redigering och vad man publicerar och inte, ville vi veta vad våra respondenter tycker om andra användare på Instagram. Det var intressant att höra hur alla respondenter anser att både de själva och personer de följer, aktivt väljer att endast publicera höjdpunkterna ur vardagen. Med det sagt menar de att människor inte är annorlunda utan framställs som det, eftersom de endast visar vissa utvalda egenskaper och delar i det vardagliga livet. Bullingham och Vasconcelos (2013) och Vaast (2007) framför hur offline identiteten på något sätt alltid kommer att speglas på sociala plattformar trots att egenskaper framhävs eller

döljs. Respondenterna menar att Instagram har vuxit så enormt och har blivit en plattform där man kan marknadsföra sig själv varpå det är av stor vikt att presentera sig själv på ett fördelaktigt sätt. De menar att deras vardag inte var tillräckligt rolig och händelserik för att publiceras på Instagram. Eftersom deras vardag kretsar kring skola, studier och jobb anser de att det inte var intressant för någon att titta på. De bilder våra respondenter väljer att publicera är när vardagen är roligare, det vill säga under resor och härliga aktiviteter som kan fångas bra på kamera och uppskattas av publiken. Detta styrker alltmer Goffmans ([1959] 2014) teori om att man endast framhäver de mest gynnsamma sidorna och situationerna av jaget.

Hanna och Filip är två av de respondenter som uttalade sig om vardag och Instagram. I samband med frågan om varför man inte kan lägga ut vad som helst och hur människor framställs annorlunda menar de som tidigare nämnts att vardagen inte är händelserik under vintern och hösten. Filip uttrycker sig då att fasadbilder då är vanligt att publicera. Fasadbilder enligt Filip är bilder som visar de bra bitarna av vardagen, en god middag eller en härlig promenad i solen fast verkligheten inte ser ut så.

Jag kan bara utgå från mina vänner och de jag följer men där ser man ju att man bara visar det bästa och absolut inte sin vardag liksom. Så jo man är rätt annorlunda.

(Hanna 18 år).

[...] Ja förut försökte jag lägga upp typ 1-2 bilder i veckan och lite så, det tyckte jag mest va kul att man laddade upp saker som händer och så. Och nu har det blivit mycket mindre när jag pluggar för min vardag är ju inte så spännande. Så då blir det inte lika många fasadbilder som dyker upp men det är väl så.

(Filip 25 år).

Det är tydligt att alla respondenter tycker det är viktigt att publicera den bästa sidan av det vardagliga jaget. Att undanhålla vissa egenskaper och framhäva andra är återkommande bland samtliga intervjupersoner. Det liknar resultaten från Vaasts (2007) undersökning om multipla identiteter online men även Zhao, Grasmuck och Martins (2008) studie om identitetskonstruktion på Facebook där det framgick att sociala medier möjliggör att individer kan framhäva den önskade identiteten. Vidare kan vi tolka respondenternas svar kring deras självpresentation som att de aktivt väljer vem de vill vara och att de eftersträvar att likna idealbilden som framhävs på Instagram.

Fortsättningsvis anser respondenterna att det var lättare att dela med sig av det verkliga vardagliga livet på Instagramfunktionen händelser. Det bakomliggande skälet är att det som

publiceras på händelser endast finns kvar i 24 timmar. Det leder till att bilderna inte anses som lika permanenta och kräver inte lika mycket ansträngning och eftertanke. Trots ett försök att dela med sig av vardagen framkom det att endast är de goda maträtterna, fina miljöerna och roliga aktiviteterna som publiceras. Respondenterna menar att det fortfarande var de bättre tillfällena som publiceras i händelser men att det inte var tillräckligt bra eller fina för att finnas i flödet. Detta pratar bland annat vår respondent Filip om:

Jag gillar nämligen att laga mat och då är det så enkelt att man bara slänger upp något på händelser. Jag vill inte ha matbilder i flödet liksom.

(Filip 25 år).

På tal om att inte kunna publicera vad som helst på sin profil var ett återkommande samtalsämne också flamskonton, som tre av våra respondenter har. Flamskonto eller rättare sagt möjligheten att skapa ytterligare ett konto där respondenterna visar en annan sida av sig själva, den som påminner mer om det vardagliga jaget. Flamskonto innebär fortfarande att bilderna som publiceras inte visar allt. Det framgick att på det kontot som är öppet för allmänheten var mer skräddarsytt efter vad följarna ville se, de fina bilderna och att man på det kontot också behöver representera sig själv på bästa tänkbara sätt. De resterande sju som inte har ett flamskonto uttryckte att de gärna hade velat ha ett. De menar att det kunde vara påfrestande att alltid behöva tänka på hur det som publiceras ser ut. Flamskontot beskrevs som ett konto tillgängligt för de närmsta vännerna där alla tänkbara bilder finns. Med tillgång för mer tankar, mer öppenhet och inte lika väl valda bilder. Flamskontot och funktionen att kunna skapa flera konton på Instagram ökar möjligheten till att skapa multipla identiteter online (Vaast, 2007). Olika konton gör det också möjligt för respondenterna att vara annorlunda beroende på vilken publik de framträder inför (Goffman, 2011). Det går även att anknyta till tidigare forskning (Bullingham &

Vasconcelos, 2013; Zhao, Grasmuck & Martin, 2008; Vaast, 2007) om hur människor kan gömma egenskaper och detta tack vare att nyttja flera Instagram profiler. Respondenterna Filip och Karin menar att med ett flamskonto kan man vara mer öppen och att Filip vill ha ett där han inte behöver tänka lika mycket på hur han framställer sig själv. Detta eftersom hans vanliga konto som han idag har består av följare som till exempel arbetsgivare, familj och arbetskollegor. I följande citat kan vi se vad som sägs gällande flamskonton:

Jag skulle ju behöva en Instagram för bara vänner!

(Filip 25 år).

Då får man ju ha ett flamskonto där bara vissa kan följa en och man lägger upp allt utan filter. Då finns de ju ytterligare ett

användningsområde.

(Karin 24 år).

Ziehe (1989) talar om olika sätt att uttrycka sig själv och sin identitet på. Det är också ömsesidigt mellan samtliga respondenter. De menar att man själv väljer vad som syns på plattformen och hur man framhäver sin identitet. Det kan kopplas till Ziehe (1989) och hans begrepp reflexivitet och individualisering. Dessutom styrks också detta av tidigare forskning där sociala medier möjliggör att man individuellt väljer hur man formar och framhäver sin identitet (Bullingham &

Vasconcelos, 2013; Vaast, 2007; Zhao, Grasmuck & Martin, 2008).

Vidare diskuterade vi respondenternas egna bildmaterial under intervjuernas gång. Det blev allt tydligare skillnader mellan könen när vi väl tittade på det uppladdade materialet. Kvinnorna tenderar att visa upp sina kläder och ett perfekt sminkat ansikte medan männen vill framhäva dyra accessoarer och föremål. Alla våra respondenter medger att de ibland stagear sina bilder, Sofia som också är influencer och som har flest antal följare av våra intervjupersoner berättar hur hon stagear sina bilder. En av de bilder vi valde såg ut som en spontan och härlig bild tagen när hon var ute och reste. När hon sedan fick beskriva bakgrunden kring bilden förstod vi hur missvisande den var.

Yeees… det är en tjej som befinner sig i Skottland, här har jag fått hjälp av en fotograf det är därför det är så bra kvalité och bra bild. Jag står och poserar i en magtröja och det var svinkallt! Det ser man kanske inte där, men det var jättekallt och hade inte så mycket kläder på bilden men ville fota min outfit.

(Sofia 22 år).

Kvinnan på bilden är klädd i tighta byxor och en rosa magtröja. Det kan vi tolka som att det kvinnliga könet vill framhäva sin kvinnliga kropp och rosa magtröja vilket kan kopplas till Judith Butler (1990 [2007]) och vad som benämns som kvinnligt. Detta då Butler ([1990] 2007) menar att samhället skapat en uppfattning om att färgen rosa anspelar på kvinnor. När vi sedan diskuterade en av de manliga respondenternas bilder stod det klart att det inte fanns ett lika tydligt syfte med bilden som för kvinnor. Dock menar de manliga respondenterna att vissa manliga användare gärna visar upp dyra föremål och andra ting som kan refereras till pengar.

Ja men grabbar flashar ju klockan kanske och står jätte onaturligt med ölen för att visa klockan liksom, men så gör inte jag.

(Filip 25 år).

Det blev dock annorlunda när vi sedan tog en närmare titt på Filips egna bilder. Ett av hans material är en bild på honom själv sittandes på en båt med ett glas vin i handen. På bilden syns även en klocka. Efter en noggrannare granskning och en diskussion kring bilden ville respondenten själv berätta hur onaturligt det ser ut och att han aldrig skulle hålla i ett glas som han gör på bilden. Det ligger också i linje med Butler ([1990] 2007) och performativiteten av den orsaken att de manliga respondenterna handlar likvärdigt. Skiljelinjen kan dras mellan könen då de kvinnliga respondenterna handlar och klär sig på liknande sätt inom könet. Därav kan vi förstå att kvinnliga och manliga könsnormer återfinns på Instagram vilket inte framgick lika tydligt innan en granskning av bildmaterialet gjordes.

Sammanfattningsvis, kan vi efter att ha presenterat och analyserat det insamlade materialet se att studenterna är medvetna om sitt förhållningssätt på applikationen Instagram. Vidare kan vi påvisa att studenterna pratar öppet och ärligt om sin självpresentation på plattformen där de berättar hur de framställer sig och sitt liv som bättre än vad det är. De bidragande faktorerna som framkom av undersökningen var normer och behovet av att bli bekräftad genom gilla- markeringar. De kvinnliga deltagarna talar för att de viktigaste är att få gilla-markeringar från specifika personer medan de manliga respondenterna poängterar att det är antalet gilla- markeringar som är av störst vikt. Slutligen kan det konstateras att självpresentationen mellan könen skiljer sig åt. De kvinnliga respondenterna menar att presentationen av jaget på Instagram i störst utsträckning handlar om att visa upp sitt snyggaste jag inför sin tänkta publik. I motsats visar de manliga respondenterna ansatser till att Instagram är en marknadsföringsplattform där hela bilden av individen ska säljas in.