4.4.1 Religion och sånt
Kastsystemet innebär att människor rangordnas och ju högre upp man befinner sig ju högre status har man.
”Det finns flera förklaringar till hur kastsystemet uppstod. Många tror att det folk som intog norra Indien för knappt 4000 år sedan införde ordningen med kast. De placerade sig själva i de översta kasten. Ursprungsbefolkningen blev tjänare eller hamnade utanför kastsystemet. Hinduismens skrifter förklarar att kasten uppstod ur en urtidsmänniskas olika kroppsdelar. De heliga skrifterna säger också att om människorna inte följer kastens ordning blir det kaos.” (Ring 2007:108)
Barn som föds hamnar i samma kast som sina föräldrar och det går nästan aldrig att byta kast i det liv som man lever för tillfället, bytet sker när själen vandrar vidare efter döden. Kvinnor kan ibland gifta sig in i högre kast men det är ovanligt. Indierna själva använder hellre ordet jati som betyder börd istället för kast. Jati avser alla de tusentals undergrupper som finns inom de fyra huvudkasterna. En jatigrupp kan liknas vid en yrkesgrupp och det är inte självklart i vilket kast man ska hamna i. Därför kan samma yrkesgrupp vara i olika kast beroende på var man bor. Som exempel hittar man dessa yrkesgrupper i de olika kasterna: präster och lärare är högst (Brahmaner); militärer och poliser kommer sen (Kshatriyas); jordbrukare och affärsmän är det tredje kastet (Vaishyas); sist kommer servicefolk och städare (Shudras). Rikedom och kast behöver inte hänga ihop, det finns rika i de lägre kasterna och fattiga i de högre (Ring, 2007:108f).
Längst ner i samhället finns de som kallas för oberörbara eller kastlösa och 20 procent av Indiens befolkning räknas hit. De anses vara orena och indierna kallar dem för dalits vilket betyder förtryckt. Förr var det svårt att tillhöra de oberörbara då människor försökte undvika kontakt med dem för annars var de tvungna att genomgå reningsceremonier. På landsbygden kan sådana traditioner leva kvar än idag. Men det finns även vissa fördelar nu för tiden för dalits. Universiteten har vissa platser reserverade för dem för att ge dem en chans till högre utbildning. Men trots det är stora delar av samhället stängt för de oberörbara. De har ofta dåliga jobb och behandlas illa, på vissa ställen får de bo i egna byar så de inte beblandar sig med de högre kasterna.
Många i väst tror att kastsystemet är förbjudet men det är det inte, det är däremot förbjudet att diskriminera på grund av kast (Ring, 2007:110).
”Gamla indiska traditioner hävdar att kvinnan under hela sitt liv ska vara beroende av och skyddas av en man: fadern i tidig ålder, äkta mannen senare i livet och sönerna på ålderns höst.” (Ring, 2007:117)
När en kvinna ska gifta sig lämnar hon sin familj och kvinnans nya familj får en hemgift som kan bestå av pengar eller materiella ting för att de tar emot henne. Det är inte ovanligt att kvinnans nya familj inte är nöjd med hennes insatser i köket eller de kan tycka att hemgiften var liten. Om hennes gamla familj inte vill ge dem mer pengar kan kvinnan i värsta fall råka ut för en ”olycka” och brännas till döds vid gasspisen eller en öppen eld. Detta fenomen kallas för brudbränning och drabbar tusentals indiska kvinnor varje år (Ring, 2007:117).
4.4.2 Religionskunskap för gymnasiet
Hinduismens kastsystem påverkar tydligt samhället folket lever i. Alla indier är indelade i åtskilda grupper som kallas för kaster. Vilket kast man tillhör ärver man från sina föräldrar och man kan inte förändra kasttillhörigheten under sitt liv. Man umgås bara inom sitt kast och giftermål sker inom kasterna. Kasterna är delvis knutna till yrken och olika yrken utgör kaster inom samma region. ”Så länge som hinduismen har funnits har kastväsendet varit en viktig del av den. Renhetsreglerna till exempel drar strikta gränser för umgänget mellan olika grupper i samhället.” (Alm, 1997:28) Tidigare var lagarna anpassade till
kastväsendet, medlemmar från olika kast fick olika straff för samma brott. Idag är all diskriminering på grund av kasttillhörighet förbjuden. Även de lägst stående som kallas oberörbara har samma rättigheter som alla andra. Men kastsystemet har stor betydelse för vardagslivet. Präster bemöts med stor respekt och oberörbara undviks och får ta de sämsta jobben som sophämtning eller ta hand om döda djur (Alm, 1997:27f).
4.4.3 Religionskunskap
Livet i Indien har präglats av kastväsendet och det har haft stor påverkan för människorna. Indierna använder två ord istället för kast, varna och jati. ”Varna betyder färg och syftar på att indoeuropeiska invandrare skilde mellan sig själva som var ljushyade och Indiens tidigare befolkning som var mörkhyade. Jati betyder födelse och anger att man föds in i en bestämd samhällsgrupp.” (Rodhe & Nylund, 1998:67) Det finns fyra huvudkaster (varna) och de
Inom huvudkasterna skiljer man mellan de tre högre kasterna som är brahminer (präster, intelektuella), kshatriya (krigare, politiker) och vaishya (näringsidkare) och ett lägre kast, sudra (tjänare). Sudra bestod av de mörkhyade urinvånarna. Det finns en gammal hymn där det sägs att kasterna framkom från en urmänniska. Brahminen kom från munnen, armarna blev kshatriya, benen blev vaishya och fötterna blev sudra. Fler och fler har hamnat utanför kasterna på grund av brott mot kastreglerna. Dessa kallas ibland kastlösa eller oberörbara men den rätta termen är dalit. I Indiens författning är all diskriminering på grund av kast eller religion förbjuden men kastväsendet går inte att utrota. Kasterna ses som en tillflykt bland det indiska folket där den enskilde kan känna sig hemma. Staten har försökt att mildra de skadliga konsekvenserna av kastväsendet genom till exempel förtur till universitet för de utsatta grupperna. Där det tydligast märks i det dagliga livet är vid måltider och äktenskap. Medlemmar från de högre kasten äter inte gärna med medlemmar från de lägre kasten, äktenskap arrangeras alltid inom kasterna. I städerna syns inte kastväsendet tydligt men på landsbygden präglas människornas liv fortfarande av det. Människorna i lägre kast får inte hämta vatten på samma ställe som de högre kasterna till exempel. Det finns rörelser i Indien som vill bevara kastväsendet för det innebär en god arbetsfördelning men man ska inte vara bunden i ett kast utan det som passar en bäst ska man syssla med (Rodhe & Nylund, 1998:67ff).
För en hindu finns det fyra livsmål. De är pliktuppfyllelse (dharma), rikedom och materiell lycka (artha), sexuell tillfredsställelse (kama) och frälsning (moksha). Plikten är överordnat de andra och det är det rätta sättet att leva, varje kast har sina plikter som de ska uppfylla. De andra målen uppfyller man utmed livets gång och de kommer naturligt när man skaffar familj och jobb (Rodhe & Nylund, 1998:69f).
Kvinnans position i hinduismen är lägre än mannens, kvinnan ska hållas beroende av män hela sitt liv. Äktenskap arrangeras mellan familjer och en fader som inte gifter bort sin dotter i rätt tid gör något förkastligt. En sed som är mödosam för kvinnans familj vid ett äktenskap är hemgiften som ska betalas då hon lämnar sitt gamla hem. Ofta rapporteras det om tragiska händelser då en familj säger att de inte fått den utlovade hemgiften. Det är vanligt med självmord bland unga hustrur men självmorden anmäls ofta som olyckor. Indien har ett underskott på kvinnor eftersom det blir en tyngd för
Det kan ske aborter om fostret visar sig vara en flicka vid en provtagning. Även självmord bland änkor var vanligt förr då deras möjligheter försvann med deras män och det var omöjligt att ingå ett nytt äktenskap (Rodhe & Nylund, 1998:70f).
4.4.4 Religion
Inom alla samhällssystem grupperas människor i socialgrupper. Inom hinduismen har man ett kastsystem som grupper människorna. Tron på själavandringen och karmastegen har skapat en mängd kaster. Det finns nästan ett kast för varje yrke. Det går inte att lämna sitt kast, man föds, lever och dör där. Man gifter sig och umgås i sitt kast vilket försvårar den sociala rörligheten men ger gemenskap och trygghet för individen. I det moderna Indien bryts ibland kastgränserna och det är förbjudet att diskriminera på grund av kasttillhörighet, men lagen följs inte alltid och det kan ge upphov till svåra konflikter. Utanför kastsystemet hittar man samhällets bottenskikt nämligen de kastlösa, paria. De har de sämsta arbetena och små möjligheter att förbättra sin sociala ställning (Thulin & Elm, 1995:23f).
”Hinduismen är mera ett trossystem än en enskild religion. En mångfald uppfattningar och uttrycksformer samlas under ett begrepp. Den är inte missionerande eftersom den anser att alla religioner tjänar samma syfte. Hinduismen är därför mycket tolerant mot andra livsåskådningar.” (Thulin & Elm, 1995:27)
Tankesystemet inom religionen har stor betydelse, uppfattningen av livet, naturen och hela världen som ständiga kretslopp anknyter till vår medvetenhet om jorden som ett ekologiskt system. Det finns en vördnad för allt levande och det skiljer sig från den rika världens rovdrift. Samtidigt har de ett ålderdomligt samhällsystem där tron på karma och återfödelse skapar stora klyftor i samhället mellan män och kvinnor, rika och fattiga (Thulin & Elm, 1995:27f).
4.4.5 Relief A
I Indien används det två olika benämningar för det som vi kallar kast. Det ena är varna som betyder färg och det andra är jati som betyder födelse. De förhåller sig till varandra som de svenska begreppen socialgrupp och yrkesgrupp gör. Grundtanken i kastsystemet är att samhället motsvarar en kropp och att olika folkgrupper är olika kroppsdelar. Det behövs ett huvud för att styra och fötter som betjänar. Samhällsordningen uppstod när ljushyade arier från norr mötte den mörkhyade ursprungsbefolkningen i Indien.
De ljushyade fick högre status i samhället därav namnet varna. Men jati är vanligare som benämning på kastsystemet då det betyder att en människa är född in i en släkt eller en viss yrkesgrupp och inom den födelsegruppen lever man sitt liv. En jatigrupp kan sedan placera sig in på varnaskalans ordning men ofta råder det oenighet vilken kastrang en viss yrkesgrupp har (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:94). Enligt varnaindelningen finns det fyra nivåer i kastsystemet. Överst är prästerna, brahmanerna. Sedan kommer krigarna, kshatriyas. Som tredje kast finns bönder, köpmän och hantverkare, vaishyas. De lägsta kasten är tjänare, sudras. De tre högsta kasterna kallas ”de två gånger födda” och skiljer sig tydligt i rang från den lägsta. ”Människor från högre och lägre kaster har enbart affärsmässiga relationer till varandra.”
(Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:95) All gemenskap sker inom det egna kastet, även giftermål. Undantaget är att kvinnor kan gifta upp sig. Skulle en kvinna gifta sig med en man av lägre kast hade det varit katastrof, hon blir förvisad från byn och hennes barn skulle bli kastlösa. Att vara kastlös är ännu värre och det är människor som ställs utanför varnasystemet. Idag utgör de kastlösa 20 procent av Indiens befolkning. 1950 försökte den Indiska regeringen genom att stifta en lag upphäva kastsystemet men det har inte lyckats. Människor känner trygghet i kastsystemet och de är knutna till varandra med olika förpliktelser av tjänster vilket många ser som något positivt. Det som verkar lösa upp kastsystemet är urbaniseringen där folk från olika delar av landet blandas. Ekonomisk makt och hög ställning i kastsystemet hänger inte alltid ihop, lågkastiga kan bli rika och högkastiga kan leva i fattigdom. I vardagslivet märks kasterna mest i föreställningarna om rituell renhet. Vissa yrkesgrupper anses vara orena och en högkastig kan inte komma i närheten av dem för de kan bli smittade av deras orenhet (Arvidsson, Axelsson, Hermansson & Tidman, 1998:94f).
De som har det sämst ställt i samhället är de lågkastiga kvinnorna. Indien har haft en kvinnlig premiärminister men ute i byarna där majoriteten av befolkningen lever är det mannen som bestämmer. I hinduiska skrifter står det om kvinnans plats och att hon behöver mannens beskydd. Kvinnans underordnade ställning leder till att de flesta vill ha söner och inte döttrar. När det är dags för äktenskap ska brudens föräldrar stå för de största utgifterna och därför kan det vara en svår ekonomisk påfrestning att få en dotter. Därför förkommer det omfattande fosterdiagnostik för att man ska kunna göra abort om
4.5 Sammanfattning av resultat
Tema 1: Trosuppfattning
• Gemensamt för Hinduer är tron på samsara, det eviga kretsloppet där själen vandrar vidare efter döden till en ny kropp. I nästa liv blir tillvaron bättre eller sämre beroende på karman som avgör hur återfödelsen blir. Målet är att leva ett bra liv och uppfylla sina plikter för att hela tiden födas i en bättre tillvaro.
• Plikterna som kallas dharma är något en hindu måste uppfylla. Plikterna är bestämda vid födseln och följer genom hela livet.
• Det slutgiltiga målet är för själen att sluta återfödas. Vad som händer då finns det flera teorier om men den vanligaste är att själen återförenas med brahman som är den stora världssjälen.
• För att nå befrielse och sluta återfödas finns det flera olika vägar att gå. Det är upp till varje person att själv välja vilken väg som passar. Vägarna går ut på att uppfylla sina plikter, meditera, dyrka gudar, leva kärleksfullt eller studera heliga texter. Detaljer om vägarna skiljer sig åt mellan böckerna men i stort är de lika. Tema 2: Gudavärld
• Hinduerna har många olika gudar som de tillber, det finns väldigt många men någon exakt siffra är svår att ge.
• De tre största gudarna är Brahma, Vishnu och Shiva och de tillbes över hela Indien. Utöver dem nämns Ganesha och Kali som andra stora gudar som är mycket populära.
• Inom hinduismen finns det en treenighet mellan de tre stora Gudarna. Brahma är skaparen, Vishnu är upprätthållaren och Shiva är förstöraren.
• En annan tanke som finns är att alla gudarna är en del av det gudomliga brahman och är ett och samma väsen.
• Det finns även mindre gudar som dyrkas lokalt i små områden förutom de som är nationella.
Tema 3: Religiösa ceremonier
• I hinduiska hem finns det mängder av bilder på gudar och speciella platser för bön. Vid dessa husaltare ber människor både morgon som kväll och offrar något litet till gudarna.
• Det finns tempel som är helgade åt gudar och där sköter präster ceremonierna. De bilder som finns i templen sköts om och tvättas för att hedra dem. Människor kommer till templen för att be och offra till gudarna. Det förekommer även processioner där bilden på guden bärs runt på tempelområdet.
• Att vara religiöst ren är viktigt för hinduer då de utsätts för orenhet ofta. Reningen sköts med hjälp av vatten och det bästa sättet att bli ren är att bada i den heliga floden Ganges.
• När en person dör ska kroppen kremeras så snabbt det går. Sedan ska askan spridas tre dagar senare, helst i den heliga floden Ganges. När det är gjort blir själen fri från kroppen och kan vandra vidare.
Tema 4: Leva som hindu
• Kastsystemet rangordnar människor. Man föds in i samma kast som sina föräldrar och det är nästan omöjligt att byta kast i det här livet.
• Hinduerna använder termerna varna och jati som betyder färg och börd istället för kast.
• Det finns fyra huvudkaster och tusentals undergrupper till dem. Kasterna är rangordnade och kontakt utanför kasterna sker bara när det gäller affärsmässiga kontakter. Allt umgänge sker inom det egna kastet, även giftermål sker inom det egna kastet.
• Utanför kastväsendet finns det kastlösa och de har det sämst ställt. De får göra de allra sämsta jobben ingen annan vill göra. Indiens regering har försökt att hjälpa de kastlösa genom att ge dem förtur till universitet men de har det ändå tufft. Även om diskriminering på grund av kast är förbjudet lever systemet kvar för det är djupt rotat i kulturen.
• Kvinnor har det tufft i Indien då de ska hållas beroende av män hela livet. Eftersom en kvinnas föräldrar ska betala hemgift för henne vid ett äktenskap är det en belastning att få en flicka. Det är inte heller ovanligt att kvinnor omkommer för att den nya familjen inte är nöjd med henne.
5. Analys
5.1 Tema 1: Trosuppfattning
I läroböckerna försöker de olika författarna ge sina svar på vad den hinduiska trosuppfattningen går ut på. Även om böckerna är författade av olika personer vid olika årtal finns det liknande tendenser i böckerna. Detaljer kan skilja sig åt men ofta ligger fokus på samma fenomen och samma begrepp tas upp. En bild som alla böckerna utom en vill ge är hur tolerant och mångfacetterad hinduismen är som religion. Hinduer anser inte att det är viktigt vad man tror på för i slutändan är det samma gudomliga kraft. Människor som anser sig tillhöra en monoteistisk religion delar utrymme med andra som anser att de tillhör en polyteistisk religion. Många olika traditioner som innefattar ett stort land med många hundra miljoner invånare har smälts samman till begreppet hinduism. För oss i västerlandet är många av dessa trosuppfattningar och traditioner helt omöjliga att förena enligt Lars-Göran Alm (1997), men i Indien är man mer hänsynstagande till individers val.
Trots alla olika inriktningar och traditioner är det tron på reinkarnation och det eviga kretsloppet, eller samsara som hinduerna själva säger, som är det enar dem i hinduismen. Enligt alla böckerna jag har undersökt är framhålls tankarna om reinkarnation som det viktigaste och mest centrala i religionen. Tanken på att själen vandrar vidare och dess gärningar i tidigare liv påverkar kommande liv hjälper att förstärka våra attityder om hinduer och deras ödmjukhet. Deras tro som innefattar karmabegreppet förklarar varför de är toleranta och såpass accepterande. De tror att de måste uppfylla sina plikter som de har fått i det livet de befinner sig i och ifrågasätter ingenting utan accepterar ordningen som råder. Enligt böckerna finns det vägar att följa för att födas till en bättre tillvaro i nästa liv och dessa vägar följer man beroende på hur ens livs situation ser ut. Bilden som man får av hinduer är både att de är toleranta och förstående men även viljelösa. De finner sig i att deras plikter är förbestämda och de följer dem utan att ifrågasätta något. Målet för hinduerna är att klättra på karmastegen för att till slut sluta återfödas. Jag upplever att böckerna framställer deras samhälle som en underlägsen civilisation där människors valfrihet är begränsad. Eriksson, Eriksson och Thörns (1999) framställning av postkolonialismen har jag använt som ett redskap
för att kunna frilägga och se de strukturer som jämställer hinduismen med naturreligioner, vilket presenterar den som en motpol till västvärlden och dess kultur. Vägarna till frigörelse kan se olika ut. Böckerna nämner dem vid lite olika namn och de kan variera från tre stycken till fyra stycken. De olika vägarna kan vara förklaringar till varför hinduerna är toleranta. Varje väg innebär olika levnadssätt men målet är detsamma. En väg som särkilt belyses är kunskapens eller intellektets väg vilken består av meditation och andliga övningar. Detta förstärker bilden av hinduer som lever asketiskt och ägnar sitt liv åt att meditera. De vill komma till insikt om sanningen, att återfödelsen ska upphöra för att slippa den. Ett radikalt annorlunda synsätt än vad västvärlden anser där livet är för kort och man måste hinna med så mycket det går innan man dör.
Ett annan återkommande fenomen i böckerna är den heliga kon som återfinns i alla utom en av de undersökta böckerna. Det är bara Rodhe & Nylund som har valt att inte ge kon en framträdande roll i sin bok. Korna är heliga men exakt varför framgår inte. Livet är något heligt för hinduer och att skada något levande är inte acceptabelt. Om man tittar på karmastegen som rangordnar livet står kor över människor. Kornas position som den framställs i böcker bidrar till bilden av Indien som ett land med ett samhälle som är vida underlägset vårt eget. Förutom att vara heliga varelser är de dessutom väldigt nyttiga för folket och anses vara jordbrukets ryggrad. Kon ger mjölk