Tema 4: Relation och identitet

identitet

Ett återkommande tema i berättelser var hur relationer kan främja återhämtning hos klienter, men beroende på relationen så kan det också vara hindrande. Ett flertal respondenter lyfte hur relationer har många positiva aspekter, där de också kunde se sin professionella roll som positiv:

30

Det handlar jättemycket om att få en arbetsallians helt enkelt. Och det tar också tid. Vad är det här för människa och vad vill den här människan.

(IP 6)

Det kan vara svårt att känna tillit till en person utan att ha en relation, vilket innebär att det är viktigt för klienten att få lära känna den professionelle:

Man måste ju känna folk innan man pratar om [personliga] grejer, och att den personen har tillit till dig. Jag tror tilliten är jätteviktig, och innan man har en full tillit till någon - det tar ju tid.

(IP 3)

En klient behöver känna tillit till den professionelle för att våga prata om känsliga ämnen som rör denne själv. En sådan relation uppstår inte över en natt, utan kräver både tid och engagemang. En annan viktig aspekt för relationen är att det finns personkemi mellan professionell och individ, där kontakt från båda sidor kan uppstå:

Väldigt mycket beror förstås på att man hade lyckats att para ihop boendestödjare med klienten så att dem samarbetar på ett bra sätt och att dem lyckas att skapa motivation för kunden att bli delaktig och kan sträva efter utveckling.

(IP 2)

En fungerande relationkan främja återhämtning, då klienten känner sig bekväm och förstådd med den professionelle, och blir sedd för sin egen person. Professionella kan även stötta klienten till att skifta perspektiv och se saker ur en annan vinkel. Som en respondent beskrev:

Sammanfattningsvis kan man ju säga att man kommer personerna ganska nära [...] men det går [att bryta bubblan] med förtroende, tålamod och långsiktighet så kan man hitta att människor får ett annat perspektiv, och kan se saker mer än utifrån bara sin egen verklighetsbild.

(IP 5)

Genom att bygga upp en nära relation till klienter så kan professionella stötta dem i att genomföra förändringar eller utvecklas. Relationer som bygger på förtroende och långsiktighet kan därmed ses som en främjande aspekt för återhämtning. På samma vis kan dock relationer där personkemi mellan professionell och klient inte är optimal vara hindrande för återhämtning:

Ibland kan det vara så att det inte klickar, mellan klienter och boendestöd, för det är ju ändå personkemi och vissa personer klickar inte, det funkar inte hur mycket båda än försöker och det kan ju också hindra.

(IP 7)

Utöver den professionella relationen så har flera respondenter tagit upp att klienter i många fall har glesa relationer till familj och vänner, men att sådana relationer kan underlätta för klienter att fortsätta återhämta sig;

31

Jag skulle tro att det kanske är lättare för personer som har lite större socialt nätverk kring sig.

(IP 2)

Relationer till närstående kan dock ha en hindrande inverkan på återhämtning, ifall de närstående inte är stöttande och har förståelse för klientens mående:

Närstående som inte har så stor förståelse för sjukdomen, utan befinner sig i sin bubbla och ställer krav och säger skärp dig nu, du måste ju ta tag i det här, kan ju skapa stress och då sjunker ju självförtroende och självkänslan, och så vidare.

(IP 5)

Vidare lyfts också skillnaden mellan att hantera sin problematik och att identifiera sig med den. En respondent påpekade att autonomi att hantera sina psykiska problem och inte att identifiera sig med dem är centralt. Autonomi kan, enligt respondenten, leda till att en även litar på sina egna förmågor:

Så att det [att välja att inte äta medicin] är ju hennes autonomi, att inte identifiera sig så mycket med den här diagnosen, utan att hantera den. [...] autonomi och att kunna bestämma själv, att det är väldigt värdefullt. Att få tillit till sin egen förmåga.

(IP 6)

Det kan finnas utomstående områden som också kan förstärka identifiering med sin problematik, som nedanstående citat visar på:

En sådan person vill kanske inte gå till sysselsättning, för man vill inte identifiera sig med sådant, den här sjukdomen. Det är ju någonting väldigt bra i det, då ska man inte tvinga in den personen där. Det kan leda till att man känner sig mer stigmatiserad än vad man redan känner sig, och då är ju inte det rätt sammanhang.

(IP 6)

Vad citatet även belyser är att det fortfarande finns stigmatisering för klienter inom socialpsykiatriskt arbete, som kan förvärras ifall en klient inte känner meningsfullhet i den sysselsättning denne har, eller inte känner att en passar in i det sammanhanget. Stigmatisering, skuld och skam är i sig också ofta knutet till psykiska problematik, vilket ibland kan vara en del av klienters identitet. En respondent skildrar hur klienter själva känner mycket stigma; att de skäms över sin psykiska problematik:

Det finns ju mycket stigma kring sjukdomen, och det tror jag också är det viktigaste, att man tar bort den här stigmatiseringen över att man är psykiskt sjuk. De [klienterna] har väldigt mycket stigma själva; skäms. Och det är ju verkligen psykiatrins roll, och sjukvårdens roll, och socialpsykiatri och så vidare - att inte stigmatisera folk. Men det gör man idag, tycker jag. Det tycker jag är fruktansvärt.

(IP 3)

Ett uttryck för stigmatisering från klienter själva är att de förminskar sig själva och de förmågor de har; att de inte ser sig själva som kapabla individer och kan således komprimera sig själva i möten med professionella:

32

Ibland kan man undra hur mycket nytta man gör egentligen, för ibland kan jag uppleva att när vi kommer att människor blir mindre, att dem gör sig mindre än vad dem egentligen är.

(IP 4)

Vidare är det av vikt att klienten känner att denne kan prata öppet om sin psykiska problematik, där bemötandet från omgivningen spelar en viktig roll. För klienter som vill, men inte känner att de kan, prata öppet om sitt psykiska mående så kan detta leda till ett internaliserat stigma:

Att det inte är så himla mycket hysch-hysch; det här med skuld och skam, och stigma. Det bara förstör. Det är inte gynnsamt.

(IP 3)

Som en respondent beskriver här så är det inte gynnsamt för en individ att hålla sin psykiska

problematik dold. Genom att inte prata om sin problematik kan tanken om psykisk problematik som något skamfullt befästas. Klienter riskerar således att känna skam och skuld över sin problematik. Sammanfattningsvis är relationer, identitet och stigma ömsesidigt verkande för återhämtning, eftersom de olika delarna påverkar, och blir påverkade av, de andra delarna. Relationer kan både främja och hindra återhämtning, identiteter kan skapas och bli positiva eller negativa beroende på hur relationen ser ut, och en klient kan uppleva stigma kring sin problematik..

6.5.1. Relation och identitet – Analys

Fungerande relationer kan ha en främjande effekt för återhämtning från psykiska problem, exempelvis relationen mellan professionell och klient. I relationer där det finns en stöttande part i form av en professionell, en vän eller familjemedlem så kan klientens egen tilltro till sin förmåga att återhämta sig lyftas (Bacha et al., 2018, Mancini, 2007). Detta kan också ses i ljuset av Andresens et al., (2003) resonemang om att individers hopp påverkas av omgivningen. Det innebär att de människor som klienter har runt sig i sin återhämtningsprocess kan spela en stor roll beroende på hur stöttande och förstående de är. I de fall där klienten inte har så stort socialt nätverk kan den professionella relationen komma att betyda mycket, då den professionelle kan vara stöttande och hoppfull i möten med klienten. Detta kan i sin tur leda till att klienten känner hopp till sin egen förmåga (Andresen et al., 2003). En professionell kan presentera nya perspektiv för klienten, och med det kan klienten omdefiniera sig själv genom att på olika sätt separera sin psykiska problematik med sin identitet (Andresen et al., 2003).

Relationer kan även skapa meningsfullhet för klienter, exempelvis genom relationer på

sysselsättningsverksamhet eller arbete för de som klarar det, eller genom att kunna ha relationer inom andra områden som konstgrupper eller stödgrupper där en kan stötta andra i svåra situationer

(Andresen et al., 2003). Att träffa andra personer som återhämtat sig kan även ingiva hopp och inspiration för en klient (Andresen et al, 2003; Mancini, 2007).

Andresen et al. (2003) diskuterar hur en omdefiniering av identitet är centralt för återhämtning, där en form av accepterande av sin psykiska problematik är involverat. För en del klienter kan det handla om att försonas med sin problematik för att kunna hantera den, men hålla den separat från den egna

33

identiteten. För andra kan problematiken bli en del av identiteten, för att kunna utvecklas med hänsyn till ens problematik (Andresen et al., 2003). Kännedom om sin psykiska problematik, oavsett om den är en del av identiteten eller ej, behövs för att klienten på sitt eget vis ska kunna försonas med den. Med en positiv självkänsla kan klienten få hopp om sina egna förmågor och om att kunna påverka sitt liv, och således även känna hopp för att uppnå en gynnsam situation i livet (Andresen et al., 2003). Precis som relationer kan främja återhämtning kan de också hindra återhämtning. För att relationen ska vara främjande för återhämtning behöver den upplevas som fungerande. Relationer som upplevs som bristfälliga av klienten kan istället hindra återhämtning (Lawson, Hardiman & Mancini, 2005). För professionella kan en bristfällig relation innebära att det saknas en personkemi mellan klient och professionell. En bristfällig relation till närstående kan betyda att anhöriga är negativa istället för stöttande och förstående för personens psykiska problematik, vilket kan leda till en negativ självbild (Cha & Lam, 2018). På detta sätt medför bristfälliga relationer en risk för att klienter istället skäms och på så sätt kan internalisera det stigma de negativt uttryckta orden om dem innebär. För klientens självbild och hopp kan det medföra konsekvenser som hindrar återhämtning. Genom att ha en ofördelaktig bild av sig själva kan det påverka deras hopp att nå mål, deras ansvarstagande för att nå dessa mål och även se sig själva som sjuka och svaga där den psykiska problematiken är en del av deras identitet (Mancini, 2007).

Vår analys visar således på att fungerande relationer kan främja återhämtning, medan bristfälliga relationer kan hindra återhämtning.