6. Resultat
6.4. Tema 3: Att skapa meningsfullhet
meningsfullhet
Det tredje temat vi valt att fokusera på rör sig kring sammanhang och meningsfullhet. Vi har i respondenters berättelser uppfattat vikten av att befinna sig i ett sammanhang, att känna tillhörighet, och hur ett sådant sammanhang kan leda till en känsla av meningsfullhet - varav både sammanhang och meningsfullhet tycks vara främjande för återhämtning från psykiska problem. På liknande vis har vi även kunnat observera att avsaknad av sammanhang och meningsfullhet hindrar återhämtning. Vikten av att ha ett sammanhang har skildrats av respondenter:
Just den här känslan av sammanhang tror jag är jätteviktig, [...] att man inte är på någon egen isolerad ö. Och att man får bekräftelse av folk [...] och så känslan av sammanhang – KASAM *. Jag tror det är jätteviktigt, för har man inte det så kan man inte bygga på något
27
heller.
(IP 3)
* Känsla av sammanhang
Det känns jätteviktigt att ha någonting att göra, en träfflokal eller sysselsättning, där man får vara och får ett sammanhang. För är man i ett sammanhang där man är trygg på dagen så kan man kanske klara sig på natten.
(IP 3)
Vidare kan en i respondenters berättelser uppfatta hur sammanhang till och med kan ses som en förutsättning för återhämtning:
Vi jobbar ju mycket med att få ut folk, i verksamheter, i sammanhang. Det är ju liksom en grundförutsättning för att man ska återhämta sig - att man har någon tillhörighet någonstans. Att folk saknar en om man inte dyker upp. Förutom boendestödet som kan vara en väldigt kraftfull insats, så räcker ju inte det.
(IP 6)
Meningsfullhet för individen har påpekats som potentiellt främjande för återhämtning, både i och utanför sammanhang:
Meningen kan vara att få ett bättre liv, att kunna skapa ett liv där man kanske kan komma tillbaka till arbete, eller en mening där man kan få bättre kontakt med sina barn som man inte har vårdnaden om. Det kan vara enkelt, att ta tag i sina rutiner.
(IP 5)
Kanske att dem får känna sig viktiga och framförallt det där med att när dem har försökt att man ger dem positiv feedback till det som är, ja så att dem känner att det är meningsfullt, ”det är bra det jag gör”.
(IP 7)
En särskilt intressant observation är samband mellan sammanhang och meningsfullhet:
Det [verksamheten] ger en meningsfullhet, och att man blir saknad, och att man har en tillhörighet. Sen är det inte alla som pratar så mycket, men det finns ändå någon sorts gemenskap. Det behöver ju inte vara en sysselsättning, det kan också vara att man går till någon träfflokal, eller att man har någon som ringer till en och hör “varför har du inte kommit idag?”, “försök att komma imorgon” eller “kom nästa vecka, det är inte bra för dig att vara själv. Kom, du behöver vara med folk” eller så. Alltså man kan prata en stund. Och då kanske det inte spelar så stor roll om personen inte kommer, men de kan i alla fall känna att de har någon de kan prata med, så att man är i ett sammanhang, och känslan av att man är i ett sammanhang.
(IP 3)
Vidare kan professionella inom socialpsykiatriskt arbete, exempelvis boendestöd, hjälpa individer att finna nya sammanhang efter att de kan ha mist tidigare sammanhang i samband med sin psykiska problematik. Ett sådant återfinnande och omdefinierande av sammanhang tycks i en berättelse ha lett till en ny meningsfullhet i individens liv, vilket i sin tur tycks ha agerat som en katalysator för en återhämtningsprocess, där individen tagit upp fler aktiviteter i vardagen:
28
Hon har tappat sammanhang och sedan byggt upp nya sammanhang, där hon har varit väldigt framgångsrik som konstnär. [...] Så vi har tillsammans hitta sammanhang till henne där hon har kunnat fortsätta måla, haft utställningar till exempel, och hittat
fritidssysselsättningar - hittat en struktur på dagen.
(IP 6)
Utöver de främjande aspekter för återhämtning som sammanhang tycks innebära, så har vi även i respondenters berättelser observerat hur avsaknad av sammanhang kan vara hindrande för
återhämtning från psykiska problem. Ett första hinder för sammanhang – och således återhämtning – vi identifierat rör sig kring den exkludering från sammanhang, och i vissa fall samhället, digitalisering innebär:
Många i den här målgruppen kanske känner att de inte blir inräknade i samhället, jag tänker på det här nu till exempel med det här digitaliserade samhället. Vi vill att det ska bli mer digitalisering, men alla har kanske inte ens har en sådan mobiltelefon som man kan göra saker på, ha Skype, Facetime, eller att göra bankärenden på, och nu speciellt i den här pandemin också, när det är så svårt och man ska hålla avstånd och det då märks så tydligt och att det kan hindra.
(IP 7)
Ett andra hinder, som nyligen blivit aktuellt, är den pågående globala pandemin; covid-19. På grund av de restriktioner coronaviruset fört med sig under det senaste året så har många klienter inte kunnat delta i sammanhang, och denna avsaknad av sammanhang tycks ha negativ inverkan på individers psykiska välmående:
När det är utmanande i en pandemi, för nu går det faktiskt inte att längta till olika sammanhang, nu ska man hålla sig för sig själv.
(IP 6)
Vi har ju två 75-åringar som är hos oss, de är ju som att de är 40 år eller så. De är ju de som behöver [verksamheten] mest. Och det har haft ett helskotta här med corona, de har ju inte fått komma till oss. [...] Det har ju varit jättetufft för dem [...]. Så det har ju varit jättehemskt för dem som är vana vid att komma regelbundet och så, och plötsligt bara vara hemma. För dem har ju tagit det väldigt hårt.
(IP 3)
En respondent berättade om ett särskilt fall där den avsaknad av sammanhang som covid-19 inneburit har varit direkt hindrande för återhämtning från individens psykiska problem:
Det var en tjej, hon hade inte varit inlagd på 18 år, men hon blev inlagd nu tack vare att allt var stängt, det här tack vare corona. Alla ställen hon gick till, på helger och kvällar, stängdes ju. Så hon hade ingenstans att gå. Så hon började ringa mer och mer till jouren, alltså till psykiatrin, och jag tror hon blev inlagd fast hon gick hos oss på dagarna. Men sen så hittade dem en verksamhet, RSMH, som har öppet då kvällar och helger. Och då klarar hon sig liksom. Och den här personen, hon åker bussar, för hon kan inte vara själv liksom ensam hemma. Så det här med corona har ju liksom verkligen förstört för många, tror jag. Att många har blivit inlagda, på grund av att deras vardagsaktiviteter är försvunna, och deras trygghet.
29
6.4.1. Att skapa meningsfullhet –
Analys
I detta tema redovisas hur sammanhang kan leda till meningsfullhet, vilket i sig är en central
komponent för återhämtning enligt Andresen et al. (2003). I sammanhang kan klienten få möjlighet att utforska det som känns värdefullt för denne, att uttrycka kreativitet, eller att hjälpa andra. Exempelvis kan boendestöd hjälpa klienter utforska vad de finner värdefullt och intressant. Allt detta kan kultivera en känsla av meningsfullhet som i sin tur kan främja återhämtning från psykiska problem (Andresen et al., 2003).
Sammanhang och meningsfullhet kan dessutom ses som centralt för att skapa en känsla av hopp, vilket även det är en central komponent för återhämtning enligt Andresen et al. (2003). Genom att ingå i ett sammanhang kan individer möta andra det gått bra för, samt finna meningsfullhet och stöd från andra människor i sin omgivning.
Vidare kan sammanhang och meningsfullhet främja utvecklandet av en identitet som komponent för återhämtning. Genom sammanhang kan en individ spegla sig själv i andra, vilket kan skapa en ny självmedvetenhet. Sociala kontakter i sammanhang kan även tänkas ha en stöttande funktion i att öka individens självkänsla och förmåga att utveckla en identitet som antingen är försonad med eller separat från individens psykiska problematik (Andresen et al., 2003).
Sammanhang och meningsfullhet kan även främja återhämtning genom komponenten ansvar. I sammanhang kan klienten få utrymme att ta ansvar för sitt eget mående, eller för den delen ta ansvar för delar av verksamheten, vilket kan hjälpa andra, samt ge individen en känsla av att vara
betydelsefull för andra. I ett tryggt sammanhang kan en individ våga försöka sig på ansvar för sin egen återhämtning - och även ha utrymme och stöttning som denne kan falla tillbaka på vid behov. Denna trygga grund av sammanhang och drivande känsla av meningsfullhet kan tänkas tillåta ansvarstagande från klienten, vilket i sin tur kan främja återhämtning från psykiska problem (Andresen et al., 2003). För att sammanfatta kan en alltså konkludera att sammanhang och påföljande meningsfullhet är främjande för återhämtning. Enligt samma logik kan således avsaknaden av sammanhang innebära isolering och saknad meningsfullhet, vilket istället kan hindra återhämtning. Socialpsykiatriska verksamheter kan hjälpa klienter att finna sammanhang och utforska värderingar och intressen som leder till meningsfullhet, vilket beskrivits av flera respondenter ovan.