Flera av förskollärarna beskriver ett långsiktigt perspektiv i verksamheten och på hur barnen kan förberedas inför att de ska börja skolan. De har en helhetssyn på förskolans verksamhet och utgår ifrån det att de yngsta barnen skolas in i förskolan, och menar att i princip hela förskolans verksamhet på många sätt är förberedande inför resten av livet. ”Ja men när vi jobbar utifrån våra mål i förskolan, så ska det ju liksom gagna alla barn, oavsett ålder”, säger Berit. Hon nämner läroplanen som en röd tråd genom hela verksamheten. Det gör också Harriet. Filippa lyfter det skolförberedande som en process från att barnens skolas in i förskolans verksamhet vid ett års ålder – där läggs grunden med att skapa anknytning, trygghet, identitet, att få lära sig nyfikenheten och att leka, få lust till lärande,
meningsskapande, självständighet, lita på sin egen förmåga, fungera i grupp, hantera konflikter, ta ansvar. ”Man måste ju ha en värdegrund som man kan förlita sig på”. Anna är av samma åsikt, där hon beskriver hur de tänker kring detta och ”vad som komma skall” från att barnen skolas in när de är små. Det handlar om verksamheten hela dagen och personalens förhållningssätt gentemot barnen spelar stor roll.
I förskollärarnas berättelser beskrivs ett skolförberedande arbete på olika sätt och ur olika aspekter på lärande och verksamheten i förskolan. På vissa förskolor menar de att det inte pågår något specifikt skolförberedande arbete, utan de följer precis som resten av verksamheten läroplanens mål och riktlinjer. Barnen behöver inga speciella kunskaper inför skolan. På andra förskolor menar
förskollärarna att arbetet kan se olika ut, beroende på vilka barn man jobbar med, och hur gruppen ser ut. Daniella förklarar att hur detta planeras och genomförs ser olika ut från år till år – vissa år mer fokus på att göra ”skolgrupper” och där har de strukturerat hur det förberedande arbetet skulle ske i dessa grupper. Andra år har de mer fokus på det enskilda barnet och individuella behov. ”Det här barnet behöver det här, vi utmanar det här barnet med det, och så kanske vi utmanar det andra barnet med det här… inför skolan. Eller, inför vad som helst egentligen.” Här återkommer också
beskrivningen av hur det skolförberedande arbetet utgår ifrån förskolans arbetssätt, det livslånga lärandet och att rusta barnen för hela livet. Gunnel påpekar att förskolans arbete ska vara formativt, och att barnen ska känna att de hela tiden är på väg framåt. Förskolans verksamhet är ”definitivt framåtsyftande mot skolan”, enligt henne.
Frågan väcktes kring en definition av ”ett skolförberedande arbete”. Eftersom det inte finns några riktlinjer eller gemensamma förhållningssätt inom förskolans värld, blir det en egen tolkning av begreppet och i dessa berättelser speglas förskollärarnas föreställningar om vad detta skulle kunna vara. Berit vittnar om en osäkerhet kring gemensamma förhållningssätt vad gäller ett skolförberedande arbete. ”Och ja, men då är det väl upp till mig, eller till oss då… Så man behöver väl säkert inte fråga ledningen heller…”. Som Berit konstaterar kan det vara upp till varje enskild förskollärare eller varje arbetslag att skapa sin egen definition eller tolkning. Även Harriet funderar på hur detta ska definieras, eller vad man kan tänkas mena med ett skolförberedande arbete. ”Sen så jobbar vi ju olika i våra projektgrupper också, så att det kan ju bli mer eller mindre av… hur man nu definierar det här med skolförberedande…. Men man kan ju jobba på olika sätt skolförberedande också”. Hon nyanserar bilden av detta genom att säga att det hela tiden är barnens intressen som ska få styra innehållet. ”Det är ju deras lust som hela tiden är det som ska vara drivande… Det är ju inte så att vi… jag… sätter dom i en situation där JAG har bestämt att nu ska vi göra det här”.
En annan tanke kring det skolförberedande arbetet i förskolan kommer från Camilla. Hon uttrycker en tanke om att de i förskolan rustar barnen för framtiden, och att förskolans miljö är en plats där man får
24
bli till. Hon frågar sig; ”vilket barn man får bli” i skolan? Barnen i förskolan ska få erfara att de får vara den de är och att de kan, med en förhoppning att de får uppleva samma sak i skolan sen.
Förbereda barnen för nya förutsättningar
I intervjuerna ombads förskollärarna att berätta om de kompetenser som de tänker att barnen behöver när de börjar förskoleklass, samt vilka erfarenheter de tänker att barnen ska få med sig ifrån förskolans verksamhet innan de börjar förskoleklass. Utifrån de svar som berättades fram kring dessa frågor finns olika syn på hur man som förskollärare kan förbereda barnen inför de förutsättningar som väntar i förskoleklassen. Det berättas om kompetenser och erfarenheter som riktas direkt mot skolan, utifrån förskollärarnas föreställningar om vad barnen behöver kunna där. Erika vill hjälpa barnen att få en start på väg åt ”rätt håll”, och erbjuder barnen möjligheter att prova på sådant som de tänker att de ska få möta i skolan sen. Samtidigt kan förskollärarnas narrativ tolkas som en vilja att låta barnen vara ”här och nu” – att de vill låta barnen vara i det som är förskolans verksamhet – ”skolan kommer sen”. Mycket av förskollärarnas fokus ligger på att man i förskolan vill bidra till och hjälpa barnen att utveckla sin sociala kompetens. Ett antal av förskollärarna uttrycker att det sociala är det viktigaste och att övriga kunskaper kommer i andra hand. De menar att ”Det viktigaste är inte att KUNNA jättemycket” och ”Lite fokus på kunskap, mycket fokus på det sociala.” Barnen ska få uppleva glädjen av att vara tillsammans och samspela med andra barn. Narrativet kring detta handlar om att vara en bra kompis, att kunna leka tillsammans, lyssna på varandra, samarbeta, ställa frågor till varandra och intressera sig för vad kompisen säger, att vara i grupp, att dela med sig, vänta på sin tur, komma överens, att man får tycka olika, vilken ton man har mot varandra – ”fixa den vardagliga kontakten med andra”. Anna trycker också på att barnen ska få lära sig att de ”inte måste vara på ett visst sätt, utan att få vara den man är”. Några av dessa förskollärare trycker på vikten av att kunna leka tillsammans och med nya kompisar, som en bra kompetens att ha inför skolan, där man kanske behöver hitta nya kompisar som man inte känner från förskolan. I talet om den sociala kompetensen nämns också demokratiska värderingar, värdegrundsarbete, allas lika värde och inflytande som viktiga faktorer. Filippa beskriver hur förskolans miljö påverkar att barnen får möjligheter att utveckla dessa färdigheter - ”Vår norm är att man utvecklas utifrån den man är och utifrån den miljö man har omkring sig”. Erika funderar kring hur det är en bra erfarenhet för barn att ha gått i förskola, och att barn som inte gått i förskolan kanske saknar sociala erfarenheter och kompetenser som att vänta på sin tur, stå i led, dela med sig, räcka upp handen när man vill prata – ”mycket sånt som förskolan ger… inför att börja skolan”.
Förutom de sociala kompetenserna och erfarenheterna, vill många av dessa förskollärare också lägga en grund för självständighet och trygghet hos barnen. Framför allt handlar detta om att lita på sin egen förmåga, ta ansvar för sina handlingar, vara förebilder för sina kompisar. Och att våga - våga stå på sig, våga fråga, våga säga stopp, våga säga ifrån. Barnen ska känna att de har ett värde, att de har makt över sina dagar på förskolan och att de kan vara med och påverka verksamheten. Det handlar också om att utmana barnen och uppmuntra dem att prova nya saker. Harriet berättar om hur de på hennes förskola arbetar mycket med att lära barnen att ”man får lov att göra fel och man får lov att testa… och även om det finns ett rätt så är det okej att göra fel”. Filippa berättar om arbetet med att barnen ska få bli självständiga, och att känna sig trygga i sin identitet. Hon ger exempel som att klara att ta in information, men också omvandla informationen och kunna använda den, använda kunskap och göra till sin egen, fungera enskilt i problemlösning men också i grupp, hantera konflikter, föra samtal och kunna ha en dialog, kunna bilda åsikter och vara med i diskussioner. Anna lyfter vikten av tryggheten i sig själv och i att vara i grupp som absolut viktigast, och menar också att man i förskolan ska arbeta
25
för att ge barnen en god självkänsla. I förskolan ska grunden för detta läggas, och förskolan ska ge barnen rätt förutsättningar utifrån individuella behov, menar hon.
Filippa talar om tillit, en tillit till varandra och till de vuxna på förskolan, och vikten av att arbeta för att skapa relationer till varandra – ”det är först då de kan fungera i grupp”. I talet om självständighet nämns också sådant som barnen kommer behöva klara av själva när de kommer till skolan sen, bland annat att kunna bre en macka, gå på toaletten, klä på sig själva, hämta och få i sig mat. Detta nämns ofta ihop med en tanke om att det i skolan inte finns lika mycket tid för personalen att stötta barnen, som det finns i förskolan. Då lärarna inte hinner med kommer barnen behöva klara sig själva, och därför läggs också fokus på både självständighet och trygghet redan i förskolan. ”Det tycker nog vi är väldigt viktigt att man har med sig, för då blir det nog en tryggare tillvaro”, säger Inga. I en skola där barnen behöver vara självständiga och trygga behöver de också få lära sig att ta ansvar, eftersom de i skolan ”måste ansvara mycket med för sig själv och sitt eget”, menar Camilla. Och precis som Camilla är inne på så präglas flera av berättelserna av begrepp som barns ansvar och inflytande. Filippa pratar om inflytande som att vara delaktiga i verksamheten, och att ansvar är något som alla ska få möjlighet att förvärva – ”Jag tror att man ska ge barn uppgifter och visa att Jag litar på dig… du kan klara det här… Jag behöver din hjälp… precis som dom behöver våran hjälp… Så att man hela tiden försöker få dom att förstå att Ni är viktiga och ni klarar saker”.
Det är också några av förskollärarna som berör kunskaper som man vill att barnen ska få erfara inför att de sen ska börja skolan, även om detta är sekundärt. Här nämns det att man vill erbjuda barnen lite erfarenheter av att klippa, hålla i en penna, förstå skillnaden mellan abstrakt och konkret, skriva sitt namn, mäta, och framför allt möta bokstäver och siffror. Språk och matematik nämns ofta i
sammanhanget kring kunskaper. ”Det är klart att inte vi tycker att man ska kunna skriva och att man är matte-proffs när man kommer till skolan, men att man ska få smaka på lite olika” säger Inga. Här handlar det mest om att göra detta lustfyllt och oftast utifrån att barnen visar intresse för det, samt att stimulera varje barn efter sina behov. Gunnel menar att de med hjälp av barnens intressen fångar de upp det som barnen inte kan eller bör få möjlighet att lära sig mer om. ”Andra får förstås hänga på… det blir ju individanpassat, men vi sitter inte en och en”.Daniella nämner vikten av att följa barnen, och att de får göra det som de trivs bäst med – ”för det andra kommer sen”. Det handlar om att inte ställa en massa krav och sätta press på barnen, utan följa deras tankar och teorier. Samtidigt nämner Inga hur hon tycker att barnen ska få prova på och träna vissa saker inför skolan, ”så att det inte blir för mycket för dom sen”. Det verkar finnas en tanke om att barnen ändå ska lära sig de här sakerna sen, så då kan de få börja möta detta redan i förskolan.
Förutom kompetenser och erfarenheter, så blev förskollärarna också tillfrågade om de fokuserade på något speciellt lärande i det skolförberedande arbetet. Frågan kommer sig av en fundering kring hur dessa förskollärare planerar och genomför sin undervisning och vilket lärande de anser sig fokusera på inför att barnen ska börja i förskoleklass. Här framgår det i historierna att det i första hand inte finns något specifikt lärande som planeras och genomförs för dessa barn, utan förskollärarna hänvisar istället till projekt och den verksamhet som ändå pågår på förskolan varje dag. Samlingar nämns som ett bra tillfälle att arbeta med barnens lärande, där man får möjlighet att styra innehållet och där det finns utrymme för samtal med gruppen. Filippa pratar om samlingar som mötesplatser, där utmaningar kan ske. Här kommer barnens intressen fram som det som visar vägen i lärandesituationer, men de nämns också att förskollärarna själva har en tanke bakom. De har ett syfte eller en riktning som de vill att lärandesituationerna ska ta, men att de planerar utifrån det som barnen intresserar sig för. Gunnel beskriver detta som att förskolans eller förskollärarnas tydliga riktning blir ”ett paraply”, men att barnens intressen fångas upp och vägleder arbetet. Filippa beskriver också lärandet som att ”man
26
startar en process och ett tänkande hos barnen, för jag tror att få dom att tro på, och lita på sin egen förmåga… att kunna forska och ta reda på, och göra och ta hjälp av kompisarna, och ta lärdom av andra runtomkring sig… det tror jag… och det är nånting som vi försöker skapa tillfällen att göra”. Här nämner hon också den pedagogiska miljön som en tillgång.
I relation till ett lärande i det skolförberedande arbetet kan man höra förskollärarna resonera mer kring sin egen roll. Harriet pratar om sin egen roll i barnens lärande där hon lyfter vikten av att lyssna på barnen varje dag, utmana barnen, lägga till saker, samt att utveckla lärandesituationerna. Men återigen nämns vikten av att detta ska vara lustfyllt och baserat på det som barnen intresserar sig för, ”annars är risken väldigt stor att man istället för skolförberedande, så gör man nånting tvärtom… att man stoppar deras… man dödar deras initiativ till att lära sig saker”. Gunnel vill ge barnen en förståelse för
lärandesituationerna, för att lägga en grund inför att de sedan i skolan ska ha en förståelse för sitt eget lärande -”Ja men jag tänker att dom ska veta när lärandesituationen är, och vad dom har lärt sig, och när vi har undervisat… att dom vet vad det är vi vill… så att dom får syn på själva
lärandesituationerna och att vi lyfter det”.
Barnens lärande kan också utvecklas av att möta äldre barn ifrån skolan. På en av förskolorna som finns representerade i denna undersökning vistas förskolan i samma hus som skolan, och där skapas möten mellan barnen genom särskilda träffar. Här får de äldsta barnen från förskolan inspireras och utmanas tillsammans med skolbarn i olika åldrar, och de får uppleva ansvaret i att vara förskolans representanter.
Organisationen kring ett skolförberedande arbete i förskolan
På de olika förskolorna som förskollärarna berättar om har man valt att göra lite olika vad gäller att organisera ett skolförberedande arbete med de äldsta barnen på förskolan. Organisationen kring ett skolförberedande arbete berättas bland annat fram i termer av att jobba med barnens lärande enskilt eller i grupp. På några förskolor har de valt att arbeta med specifika grupper, utifrån barnens ålder eller det som förskollärarna beskriver som ”nivå”. Det är olika från förskola till förskola hur många av barnen i grupperna som ska vidare till förskoleklassen efter sommaren. Utifrån hur stor del av gruppen det är som ska det, så organiseras också arbetet olika. På vissa förskolor har de specifika grupper genom att de skapat samlings- och vilogrupper. Arbetet med olika förberedande grupper beskrivs som att de vill utmana varje barn utifrån där de befinner sig. I en mindre grupp får också personalen mer insyn i på vilka sätt barnen kan tänkas behöva utmaningar. Denna möjlighet att komma nära barnen i mindre grupper ger också mer inblick i barnens förmågor, vilket är bra att veta inför samtal med föräldrar eller inför en överlämning till förskoleklassen. Innehållet i de specifika grupperna ser lite olika ut, men i första hand berättar dessa förskollärare om hur tanken är att få vara tillsammans, känna en trygghet i gruppen som ska gå vidare tillsammans, umgås och prata med varandra i lugn och ro – fokus på trygghet och det sociala. I dessa grupper utmanas barnen i olika aktiviteter, bland annat finmotorik (klippa, hålla i en penna), matematiklekar, språklekar, boksamtal och skapande
verksamhet. Barnen får möjligheter att arbeta utifrån ”många olika språk”, att lära sig att uttrycka sig på många olika sätt. En förskollärare nämner också att detta kan vara en stund för att sitta stilla och kunna fokusera i lugn och ro, vilket barnen kan behöva kunna när de kommer till skolan. En annan nämner att dessa grupper syftar till att få känna på hur det kan vara att börja förskoleklass – ”att det inte bara är den här leken”. På en förskola beskriver förskolläraren att de har en önskan om specifika grupper, att de skulle vilja ha mer riktade aktiviteter för att utmana dessa äldsta och ge dem en extra ”skjuts” med lärande inför att de ska sluta förskolan – men att detta inte hinns med på det sätt som de önskar.
27
De som har valt att inte skapa dessa grupper menar att de arbetar på ett liknande sätt, att alla barn utmanas utifrån de egna förmågorna, men att man valt att göra det med hela den åldersblandade gruppen på förskolan. Om det skulle pågå aktiviteter som är mer riktade mot ett skolförberedande arbete, så är de yngre barnen även med där. I dessa grupper erbjuder personalen mer och mer avancerade aktiviteter allteftersom barnen lär och utvecklas. Där är verksamheten välstrukturerad enligt en plan som de vuxna gjort, och ofta involverar de den verksamhet som ändå pågår på förskolan – projekt, teman och läroplanens mål – som en ram runt samtliga aktiviteter.
Ett annat syfte med att skapa specifika skolgrupper är att barn från olika förskolor ska få mötas inför att de ska börja i samma skola. Förhoppningen är att barnen ska känna igen andra när de sedan möts på skolgården. Dessa grupper möts någon eller några gånger per termin. I dessa grupper satsar de lite extra på lustfyllda aktiviteter för dessa barn (till exempel olika fester, museum, lekar m.m.) inför att de ska sluta i förskolan. Här skapas en känsla av att få vara del av något speciellt när man är äldst, och en vi-känsla i gruppen, menar de förskollärare som är involverade i denna typ av grupper.
Erika pratar om hur de arbetar med att förbereda de enskilda barnen inför förskoleklassen. Det kan till exempel handla om barn som har beteendeproblematik, svårt att sitta stilla, svårt med övergångar, kompisar, social kompetens, leka med andra. Här lägger de extra fokus på att stötta barnet i sådant som de tänker att de kommer behöva kunna i skolan sen. När hon pratar om barnen som behöver denna typ av stöd är hon också noga med att lyfta kompetenser och styrkor – ”Han kan räkna, han kan skriva jättemycket… så på den nivån är ju det barnet jätteredo för skolan… Men om man tänker mer i beteendemönster, och följa rutiner och… i den rundan så behöver barnet stöd i det inför att börja skolan”. Inga berättar också om hur de stöttar barnen enskilt i ett skolförberedande arbete. Där nämner hon barn som har lite problem och saker de kan behöva arbeta med, som behöver falla på plats innan