Tematisk infärgning

Med tematisk infärgning menar vi att läraren arbetar med andra lärare för att möta elevernas intresse och stimulera deras motivation. För historielärare som har idrottselever kan det vara att arbeta med specialidrottsläraren. Vi kunde under våra observationer inte se att tematisk infärgning skedde. När vi frågade L2 om han hade något samarbete med specialidrottslärarna fick vi följande svar.

Men det är inte så att vi har speciellt projekt, att vi gör eller att de använder sig utav historielektionerna och kontra fotbollsträningen och gör något tillsammans […] Alltså det kan vara lite svårt att följa kursplaner och så, det kan vara svårt att få in det. Sedan är det ju också så, hade alla haft samma tränare så hade det varit lättare. Men nu är det säkert, ja det är ju säkert uppåt tio tränare i varje klass i och med att det är olika för tjejer och killar och det är ju väldigt olika idrotter så att jag tror inte det, rent praktiskt hade det varit svårt att göra något bra.65

Det sker alltså inga samarbeten mellan L2 och specialidrottslärare. Den främsta anledning som framhålls är att då klasserna består av flertalet olika elever som utövar flertalet olika idrotter och som i sin tur tränas av flertalet olika tränare blir det näst intill omöjligt för

64 _{Intervju 2} 65 _{Intervju 2}

historieläraren att samarbeta med samtliga tränare. Samma resonemang för L1 i vår intervju med honom:

Nej det har vi inte eftersom dom är helt knutna till idrotten och klubbarna. Det enda vi har gemensamt är att vi möter eleverna i fotboll en gång om året och då lånar vi in dom för dom är jävligt bra ju.66

L1 pekar även på en annan aspekt som gör att tematisk infärgning blir problematisk eller kanske till och med mindre önskvärt:

Dom är ju inte lärare. Dom är inte pedagoger, men dom är jävligt duktiga idrottsledare.

L1 anser i det här citatet att tematisk infärgning inte ger resultat ifall samarbetspartnern inte är utbildad pedagog. Det innebär att L1 kommer få svårt att hitta lämpliga samarbetspartners utanför skolans värld, såsom museer, arbetsplatser och idrottsföreningar. Det blir intressant att analysera det här utifrån vår anpassningsmodell för skolan, som bygger på Deweys tankegång om skolans uppgift. Dewey menar att skolan ska vara som ett miniatyrsamhälle som

återspeglar elevens liv i det stora samhället. Förutom ovannämnda problem med att arbeta tematiskt mellan historia och specialidrott så framhåller L1 även andra pedagogiska problem.

Det hade varit väldigt krystat tror jag och försöka nånting där, att samhälle/historia skulle försöka göra någon koppling till fotbollsämnet.67

L1 anser att det skulle vara framtvingat eller konstlat att försöka inleda ett tematiskt arbete mellan historia och fotbollsämnet. Därav anser han att det finns begränsat pedagogiskt värde som i slutändan skulle ha gynnat eleverna. Uppfattningen delas inte av Skolverket, då ett av kursmålen i specialidrott är att ”eleven skall känna till idrottsrörelsens framväxt och mål samt idrottens nationella omfattning.”68 _{L1:s resonemang kan även tyckas märklig då han under}

intervjun framhåller att all infärgning är positiv. Vi kan givetvis inte veta hur L1 resonerar, men om vi förstod honom rätt under intervjun så är detta kopplat till hans syn på vad infärgning är eller snarare bör vara. Som vi tolkar honom så menar han att all infärgning är positiv så länge den är relevant för stoffet. Det vill säga det är inte så att stoffet ska förändras bara för att infärgning måste ske, och när det kommer till specialidrott så ser L1 inga lämpliga kopplingar. Samma resonemang för Persson i sitt examensarbete då arbetet visar att

66 _{Intervju 1} 67 _{Intervju 1}

infärgning inte ska framtvingas utan ske naturligt.69

Som visat ovan ser L2 inte behovet att samarbeta med specialidrotten, men ser möjligheter att arbeta tematiskt kring idrotten med andra ämnen.

Det var en kille som var i Afrika med tennisen, då kan man ju använda sig av det för då såg han ju tiggande barn på gatorna där, så kan man liksom ta upp det. Ja om sånt som man lätt kan knyta till skolan som säkert, samhällskunskapsläraren kan knyta det på något sätt och en språklärare kanske kan knyta till det på något sätt och så.70

L2 ser alltså möjligheter för olika lärare att arbeta med det eleven upplevt när han varit på träningsläger eller tävling. Berggren och Bergman arbete visar att eleverna får en bättre helhetssyn om de får möjlighet att arbeta med samma tema i flera olika ämnen.71 _{Även om L2}

såg fördelar med att arbeta med tematisk infärgning så såg han även problem med detsamma:

När det var fotbolls-VM så jobbade vi lite med Sydafrika […] Det var väl snarare så att varje litet projekt blev väl bra men man kanske inte fick någon helhet på det. Men varje grej blev nog bra i och för sig.72

L2 berättade att i arbetet med Sydafrika så fungerade varje del bra för sig, men det blev aningen fragmenterat, då lärarna hade svårt att hjälpa eleverna att skapa samband och se helheten. Detta överensstämmer med Österlinds resonemang om ämnesövergripande teman. Hon menar att ämnesövergripande teman inte hjälper eleverna att skapa sammanhang i sitt lärande om inte eleverna får arbeta utifrån färdiga frågeställningar.73 _{Dock är det eventuellt}

inte så enkelt. Dels vet vi inte om L2 och hans kollegor faktiskt arbetade utifrån färdiga frågeställningar, och dels så visar inte Österlinds egen forskning att färdiga frågeställningar garanterar positiva resultat.