Tematiska kartor

Delar av landet, t ex fjällkedjan och hela Norrbotten, har vegetationskarterats. Större delen av kartorna finns tillgängliga i digital form i VIC Natur. Särskilt för större skogsmyrmosaiker bör kartan kunna vara ett viktigt hjälpmedel. I vissa fall kan det vara värt att bekosta en särskild vegetationskartering av området. Jordarts- kartor, berggrundskartor och geohydrologiska kartor är viktiga underlag som också kan utnyttjas som grund för inventeringsarbetet.

4.2.11 Flygbilder

Infraröda flygbilder är ett välkänt och viktigt hjälpmedel för överblick och kartering av naturtyper. För analysen av områdets hydrologi, aktuell

ingreppssituation och avgränsning är aktuella IR-bilder i lämplig skala och bra tolkningsinstrument särskilt viktiga. IR-flygbilder kan nu överföras till tredimensionella digitala skikt som koordinatsätts och rektifieras. Det innebär att naturtyper, hydrologi etc. kan skärmdigitaliseras i stereo med stor noggrannhet. För tolkningen krävs särskild programvara och glasögon för tredimensionellt seende.

Snedbilder kan vara ytterligare ett användbart hjälpmedel särskilt om färska flygbilder eller flygbilder i lämplig skala saknas.

4.2.12 Satellitbilder

Satellitbildsdata nyttjas för naturtypskartering (KNAS5) av objekt som läggs in i VIC Natur. Detta ger en översiktlig information om objekten. Om kNN6-data används kan uppskattningar av virkesinnehåll göras. Satellitscener finns tillgängliga i VIC Natur.

4.2.13 Kulturhistoria

Även de kulturhistoriska värdena bör belysas vid skyddet av skogsmyrmosaiker. Dessa värden kan antingen sammanfalla eller hamna i konflikt med naturvårdens skyddsintressen och påverkar på så sätt naturreservatsbildningen. Kulturhistoriska värden som kan finnas i våtmarker är främst fornlämningar och yngre kultur- lämningar (inklusive byggnader) från kolning, övrigt skogsbruk, flottning, torvtäkt, dikning, kanalisering av vattendrag, ängsskötsel och fäboddrift. Som exempel kan nämnas stenåldersboplatser, kolningsgropar och slaggvarpar från förhistorisk tid, mossfynd, fasta fångstredskap från förhistorisk tid fram till idag, torvlador,

flottningsdämmen, hässjestörar och fäbodristningar. Därtill kommer värden knutna till biotoper med hävdpräglad struktur och hävdberoende arter.

Ett övergripande och heltäckande underlag om kulturvärden i våtmarker saknas. Det mesta av kulturmiljövårdens eget kunskapsunderlag utgörs av olika typer av specialinventeringar och dokumentationer som berör enskilda miljöer och områden i våtmarker, bl.a. landskapsinventeringar, historiska kartöverlägg, inventeringar av ängslador och riksintressebeskrivningar.

Andra kunskapsunderlag som tagits fram för bl.a. naturvårdsändamål kan också innehålla spridda uppgifter om kulturhistoriska värden i våtmarker, t.ex. Våtmarksinventeringens (VMI) underlag, beskrivningar av Natura 2000-områden och Ramsarkonventionens områden, samt myrskyddsplanen.

Ett annat viktigt kunskapsunderlag som innehåller en del uppgifter om kulturhistoriska värden i våtmarker är Jordbruksverkets databas TUVA från den senaste Ängs- och betesmarksinventeringen. Viktig information kan även hämtas ur länsstyrelsernas åtgärdsplaner till beslut om miljöstöd för skötsel av slåtterängar och betesmarker.

Under senare år har ”Skog & historiainventeringar” genomförts i många län och det kan då för dessa län finnas en del uppgifter om forn- och kulturlämningar i

5

Kartering av skyddade områden – kontinuerlig naturtypskartering.

6

Kartdatabasen kNN-Sverige innehåller uppgifter om ålder, höjd, trädslag och virkesförråd för landets skogsmark: <https://arbetsplats.resgeom.slu.se/kNN-Sverige/default.aspx>

anslutning till våtmarker. Inventeringarna har genomförts av skogsvårdsstyrelserna. Fornminnesregistret är annars det enda heltäckande kunskapsunderlaget som innehåller uppgifter om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar i hela landet. Varje länsmuseum och länsstyrelse har kopior på uppgifterna, men det kompletta registret finns bara hos Riksantikvarieämbetet. Fornminnesregistrets information finns tillgängligt digitalt för hela landet på Riksantikvarieämbetets webbplats <http://www.raa.se>. Informationssystemet om fornminnen (FMIS) är ett geografiskt informationssystem som tillhandahåller information om landets hittills kända fasta fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar.

Historiska kartor innehåller uppgifter om tidigare markanvändning, skogs- tillstånd etc. Denna information kan vara väsentlig för skötselaspekterna och i någon mån för avgränsningen. Historiska kartor kan enkelt sökas via webbplatsen <http://www.lantmateriet.se>. Urvalet är ännu inte fullständigt. Tanken är att kompletta kartserier ur det nationella forskningsarkivet i Gävle successivt skall göras tillgängliga.

Användbar information kan också finnas i kommunernas kulturminnes- vårdsprogram, länsstyrelsens Program för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturvärden, beskrivningarna av riksintressen för kulturmiljövården samt i Ängs- och hagmarksinventeringen, som finns tillgänglig som bakgrundskikt i VIC Natur.

5 Skyddsarbetet

I detta kapitel beskrivs olika skyddsformer som kan vara aktuella för myr-

skyddsplanens skogsmyrmosaiker med rekommendationer om deras tillämpning. I första hand behandlas olika former av områdesskydd enligt miljöbalken. Många områden i myrskyddsplanen berörs redan av särskilda bestämmelser i miljöbalken, såsom exempelvis särskilda skyddade områden (Natura 2000) och riksintressen enligt 3-4 kap. miljöbalken. Ramsarkonventionens områden berör också vissa av myrskyddsplanens objekt, men behandlas inte vidare i detta sammanhang. Här behandlas enbart områdesskydd enligt miljöbalken, samrådsbestämmelser och naturvårdsavtal eftersom de bedöms ha störst betydelse för skyddsarbetet. I tillämpliga delar hänvisas till handboken Bildande och förvaltning av natur- reservat (Naturvårdsverket 2003a). Resonemangen utgår från handboken, men utvecklar de specifika frågeställningar som gäller skogsmyrmosaiker.

Skogsmyrmosaikerna i myrskyddsplanen är primärt identifierade genom sina nationella våtmarksvärden. Våtmarkerna i dessa mosaiker hör till landets mest värdefulla då de ofta har en intakt eller bara svagt påverkad hydrologi. Fastmarksskogarnas naturvärden är dock ofta sämre kända. Bland de oskyddade områdena i myrskyddsplanen finns hela skalan från områden med stor andel naturskog till områden som endast hyser någon enstaka nyckelbiotop. En stor del av fastmarksskogarna i myrskyddsplanens skogsmyrmosaiker har i sen tid starkt påverkats av skogsbruk. Goda utgångspunkter för skyddsarbetet med skogsmyr- mosaiker kan lämpligen vara

x bevarandet av en för den boreala regionen kännetecknande landskapstyp, oexploaterad och hydrologiskt intakt (inklusive hydrokemi och hydro- topografi),

x att ge ett representativt antal av dessa landskap fullt skydd, dvs. ett skydd som innebär att området undantas från skogsproduktion,

x att våtmarken i sin helhet skyddas,

x att skydda alla värdekärnor på fastmark och att därutöver stärka skogsskyddet där detta är lämpligt,

x att bedömningen av prioritering av skydd av skogsmark i en

skogsmyrmosaik görs med utgångspunkt från den nationella strategin för formellt skydd av skogsmark.

5.1 Naturreservat

En lämplig skyddsform för myrskyddsplanens skogsmyrmosaiker kan i många fall vara naturreservat enligt 7 kap. 4-8 §§ miljöbalken. Naturreservat är också den skyddsform som hittills har använts för merparten av områdena i myrskyddsplanen. En viktig anledning till detta är att naturreservat är en väl utprövad, inarbetad och långsiktig skyddsform där föreskrifter och skötsel kan anpassas till naturvärden och andra förutsättningar. Av ett reservatsbeslut framgår vilket syfte skyddet har samt

vilka föreskrifter som gäller. Det innebär en tydlighet för allmänhet och markägare beträffande vilka regler som gäller i området.

Det är i allmänhet mest ändamålsenligt med naturreservat med enhetligt gällande föreskrifter. Men i vissa fall är det bland annat av ekonomiska skäl inte möjligt att undanta alla ingående fastmarksdelar från exempelvis skogsproduktion. Om så är fallet är det också viktigt att vid utformning av föreskrifter och gränser ta hänsyn till resursåtgången för framtida samråd och tillsyn.

I undantagsfall kan man tvingas genomföra skyddet av ett objekt etappvis, exempelvis i svåravgränsade områden, splittrad ägobild eller annars komplicerade förhandlingsförhållanden.