I
6ÊGLEDNING
Vägledning
Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Naturvårdsverket
Tel 08-698 10 00, fax 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm
Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 91-620-5516-X.pdf
ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2005
Elektronisk publikation
Omslagsfoto: Frédéric Forsmark, Länsstyrelsen i Norrbottens län. våtmarker och urskogsartad skog. Haapavaara-Annavaara, Gällivare kommun
Förord
Denna rapport är framtagen för att ge vägledning åt arbetet med skydd av skogsmyrmosaiker. Även om vägledningen i första hand är avsedd för myrskyddsplanens skogsmyrmosaiker är resonemangen tillämpbara i arbetet med skydd av skogklädda marker på och i anslutning till myr.
Vägledningen innehåller dels underlag och förutsättningar för skyddet, dels resonemang och rekommendationer för vissa arbetsmoment i reservatsbildningen. Arbetet har koncentrerats till frågeställningar som berör reservatsavgränsning och reglering av skogsbruk. För generella frågeställningar om reservatsbildning, skydd av myrar i lagstiftning med mera, hänvisas i första hand till:
x Miljöbalken och dess förordningar.
x Bildande och förvaltning av naturreservat. Handbok 2003:3. x Planering av naturreservat, avgränsning och funktionsindelning.
Rapport 5295.
x Natura 2000 i Sverige. Handbok med allmänna råd. Handbok 2003:9. x Myrskyddsplan för Sverige.
Denna vägledning riktar sig till myndigheter med rätt att fatta beslut om områdesskydd, i första hand till länsstyrelser och kommuner men också till skogsvårdsstyrelserna. Den är ett led i Naturvårdsverkets strävan att förtydliga förutsättningarna för områdesskydd enligt miljöbalken och att förverkliga miljökvalitetsmålen ”Myllrande våtmarker” och ”Levande skogar”.
Ett stort tack riktas till alla som har bidragit med synpunkter under arbetets gång.
Stockholm i november 2005
Björn Risinger
Innehåll
FÖRORD 3 SAMMANFATTNING 7 SUMMARY 9 1 INLEDNING 11 1.1 Allmänt om myrar 11 1.2 Begreppet skogsmyrmosaiker 112 STYRANDE FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SKYDDET 16 2.1 Myrskyddsplanen 16
2.2 Riksdagens mål för myrskyddet 17
2.3 Revidering av myrskyddsplanen 18
2.4 Aktörer 18
2.5 Natura 2000 19
2.6 Tillståndsplikt för och generellt förbud mot markavvattning 20 3 EKOLOGI OCH NATURVÄRDEN 21
3.1 Skogsmyrmosaikernas bevarandevärden 21
3.2 Ekotoner 22 3.3 Fastmarksöarnas betydelse för skogsarter 23
3.4 Sumpskogarnas naturvärden 24
3.5 Finns ”mosaikarter”? 24
3.6 Brandrefugier och brandfrekvenser 25
4 UTREDNING AV SKYDDSBEHOV 27 4.1 Hydrologisk översikt 28 4.2 Underlagsmaterial 30 4.2.1 Myrskyddsplan för Sverige (1994) 30 4.2.2 Våtmarksinventeringen (VMI) 30 4.2.3 SNUS-inventeringen 30 4.2.4 Sumpskogsinventeringen 30 4.2.5 Nyckelbiotopinventeringen 30 4.2.6 Regionala specialinventeringar 31
4.2.7 Flora och fauna 31
4.2.8 Skogsbruksplaner 31 4.2.9 Dikningsplaner 31
4.2.10 Tematiska kartor 31
4.2.11 Flygbilder 31 4.2.12 Satellitbilder 32
5 SKYDDSARBETET 34 5.1 Naturreservat 34
5.1.1 Avgränsning av naturreservat 35
5.1.2 Val av föreskrifter för naturreservat 43 5.2 Biotopskyddsområde 46
5.3 Särskilda skyddade områden 46
5.4 Samrådsområde 48 5.5 Naturvårdsavtal 48
5.6 Skötsel och restaurering 49
5.6.1 Restaurering av våtmarker 49
5.6.2 Bränning 50 6 REFERENSER 51
Sammanfattning
Allmänt
Sverige är ett av de länder i världen som har högst andel myr av landytan. I vissa områden kan över hälften av ytan utgöras av myr. Myrar har höga skyddsvärden ur flera aspekter, exempelvis för den stora variation av biotoper och förekommande djur- och växtarter som de uppvisar, men också för sin vattenhushållande funktion och som biologiska filter. I denna rapport lämnas en sammanfattning av skogsmyr-mosaikernas ekologi och naturvärden. Av de olika typer av myrar som förekommer i Europa finns de allra flesta i Sverige. Till skillnad från stora delar av övriga Europa är svenska myrar i förhållandevis hög grad förskonade från exploatering. Sverige har därför ett stort internationellt ansvar för bevarandet av myrar.
Myrar som förekommer i en mosaikartad blandning med skog på mineraljord, s.k. skogsmyrmosaiker, är en vanlig företeelse i det svenska skogslandskapet, särskilt norr om Norrlandsgränsen och på Sydsvenska höglandet. Många områden med skogsmyrmosaik är relativt opåverkade och det är av stor vikt att bevara naturskogen i dessa myrkomplex. I Sverige prioriteras därför skogsmyrmosaiker i skyddsarbetet.
Urval och avgränsning av områden för skyddsarbetet med skogsmyrmosaiker utgår från Myrskyddsplan för Sverige (1994), en plan som revideras under 2005. Enligt riksdagens antagna miljökvalitetsmål Myllrande våtmarker skall samtliga områden som upptas i planen ha ett långsiktigt skydd senast år 2010.
Ekologi och naturvärden
I ett särskilt kapitel behandlas skogsmyrmosaikernas bevarandevärden. Antalet specifika ”mosaikarter”, dvs. arter som är beroende av en mosaik av skog och våtmark, är sannolikt få, men skogsmyrmosaikernas blandning av olika naturtyper på en relativt begränsad yta ger upphov till mångformighet och hög artrikedom. Skogsmyrmosaikernas ofta ostörda och orörda ekosystem bidrar också i hög grad till diversiteten. Övergångszoner mellan fastmark och våtmark är sannolikt mycket betydelsefulla miljöer, vilka är rikt företrädda i skogsmyrmosaiker. Öar av fast-mark i skogsmyrmosaiker är ofta av stor betydelse för rödlistade arter, liksom sumpskogar, i synnerhet de som växer på bördig mark. Många skogsmyrmosaiker är påverkade av brand samtidigt som det finns många exempel på sådana som mycket sällan, eller aldrig, har brunnit, s.k. brandrefugier. Generellt sett kan skogs-myrmosaiker vara betydelsefulla både för kontinuitetskrävande och störnings-beroende djur- och växtarter.
Skydd av skogsmyrmosaiker
Rapporten redovisar de olika skyddsformer som står till buds som kan betraktas som långsiktiga skydd, dvs. områdesskydd enligt miljöbalken och övrigt formellt skydd; nationalpark, naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområde, särskilda skyddade områden (Natura 2000), samrådsområde och naturvårdsavtal. Tonvikten
och skog. För de olika skyddsformerna behandlar rapporten alternativ och val-möjligheter i olika situationer. Särskilt utförligt behandlas avgränsning och föreskrifters utformning för att uppnå syftet med skyddet.
I ett särskilt kapitel behandlas olika typer av underlag som kan ligga till grund för en utredning om skydd och vilka frågor som kan behöva besvaras inom ramen för en sådan utredning. Eftersom skydd av myrar ofta innebär ett säkerställande av en hydrologisk helhet tas denna aspekt upp särskilt.
Utredningsobjektens indelning i funktionella enheter som värdekärna, skydds-zon, utvecklingsmark och arronderingsmark behandlas också i särskild ordning med en viss anpassning av konceptet för funktionsindelning till skogsmyrmosaiker.
Summary
This document describes nature conservation measures for areas with mosaics with mire and woodland. The document is in the first place aimed towards authorities responsible for nature conservation, the County Administrative Boards and Local Authorities, but also the Regional Forestry Boards. The main purpose is to facilitate and to improve efficacy regarding conservation of forest-mire-mosaics.
Sweden is a country rich of mires (bogs and fens built on peat). In some parts of the country more than half of the land surface is covered by mires. Mires have high protection values from several points of views, e.g. the huge variation in different kinds of habitats and a high diversity of plants and animals. Mires are also important for water holding and as biological filters. This report gives a summary of the ecology and nature conservation values of mosaics with mires and
woodland. Of different types of mires occurring in Europe, most of them are found also in Sweden, but unlike most parts of Western Europe Swedish mires are to a high extent spared from exploitation, e.g. peat extraction. Therefore Sweden has an international responsibility for protection of mires.
Mires in mosaic with woodland are frequent in Sweden, especially in the central and northern parts of the country, but also on the uplands in southern Sweden. Many areas with this kind of mosaic are relatively unaffected by forestry and protection of these are under high priority in Sweden.
Choice and definition of areas concerned for protection emanate from a national Mire Protection Plan, published in 1994 which is being revised during 2005. According to the national environmental objective “Thriving Wetlands”, established by The Swedish Parliament, all the areas in the plan are due to protection in 2010.
The certain conservation values of forest-mire-mosaics are described in particular. The number of species limited in their occurrence to these kinds of mosaics are however low, but the mix of different habitats in a relatively limited area brings also a high diversity of species. The often unexploited and undisturbed conditions also favour high diversity. Transition zones between forest and mire, which are highly represented in these mosaics, are of high importance for
threatened species of plants and animals, which is also the case concerning islands in the mires, consisting of woodland, as well as wet forests. Many forest-mire-mosaics are affected by fire in the past but there are also found areas which never, or at least very seldom, have been burnt. To sum up forest-mire-mosaics are of importance both for species favoured by fire and those who are dependent on an undisturbed environment.
This report deals with different kinds of nature conservation measures available which can be regarded as protection in long term; national park, nature reserve, culture reserve, habitat protection area, Special Areas of Conservation
(Natura 2000), consultation areas and nature conservation agreements, with the accent on nature reserves, the most commonly conservation method used up to
alternatives in certain matters and possible choices in different kinds of situations. Special attention is paid to the definition of areas and the design of regulations in view of achievement of the target for the protection.
In one chapter different kinds of basic data which can be used for an
investigation about the needs of protection and what kind of questions urging for answers in such a process. Emphasis is given to the importance to protect an area large enough to preserve its hydrological conditions.
The common guidelines for dividing areas being investigated for nature conservation measures into functional units are treated with adaptation to certain conditions in forest-mire-mosaics.
1 Inledning
1.1 Allmänt om myrar
Myrar är våtmarker som är uppbyggda av torv. Torven består huvudsakligen av växtmaterial som inte brutits ned fullständigt. Myrarna indelas i mossar, kärr och blandmyrar. Sverige är ett av de myrrikaste länderna i världen i förhållande till sin landyta. Myr och sumpskog utgör en betydande del av det svenska landskapet och i de myrrikaste områdena kan över hälften av ytan bestå av myr. Myrarnas
morfologiska variation är stor och merparten av de europeiska myrtyperna finns i Sverige. Nedan listas de myrtyper som förekommer i Sverige.
x Svagt välvd mosse, som även inkluderar plana mossar x Platåmossar
x Koncentrisk mosse x Excentrisk mosse
x Sluttande mosse och skålformad mosse x Nordlig mosse x Topogent kärr x Topogent kustkärr x Soligent kärr x Strängflarkkärr x Strängblandmyr
x Mosaikblandmyr och öblandmyr x Blandmyr av palstyp
Myrarna har höga naturvärden genom den stora biotop- och artdiversiteten och många av de artrikaste biotoperna finns i våtmarkerna. Myrarna som landskaps-komponent har stor betydelse för omgivande markers hydrologi, lokalklimat och ekologi. De fungerar som biologiska filter och binder bland annat organiska bekämpningsmedel och metaller. Nordeuropa skiljer sig markant från de resterande delarna av Europa när det gäller myrarnas utbredning. Skillnaden beror inte endast på naturgeografiska förhållanden, utan huvudsakligen på det stora exploaterings-tryck som funnits mot myrarna i före detta myrrika länder i framförallt Västeuropa. Vanliga svenska myrtyper är idag mycket sällsynta i delar av Europa. Sverige har ett stort internationellt ansvar när det gäller att bevara ekosystemet myr.
1.2 Begreppet skogsmyrmosaiker
Med skogsmyrmosaiker avses i allmänhet områden där fastmarksskog förekommer i mosaikartade blandningar med myr. De ingående myrdelarna kan vara öppna eller trädklädda. Myrkomplex bestående av öppna och skogsklädda myrar och som saknar fastmarksholmar betecknas inte som skogsmyrmosaiker. Nästan alltid ingår öppet vatten i form av gölar, tjärnar och rinnande vatten.
I allmänna resonemang om mosaikernas naturvärden, ekologi etc., bör man dock ha landskapstypen skogsmyrmosaik i minnet, dvs. större områden med myr och fastmark i mosaikartad blandning.
Skogsmyrmosaiker är en vanlig företeelse i det svenska skogslandskapet. Den största utbredningen har de norr om Limes Norrlandicus1 och på Sydsvenska höglandet. Nedan följer tre exempel, figur 1-3, på skogsmyrmosaiker med olika mosaikgrader hämtade från de länsvisa redovisningarna av våtmarksinventeringen.
I den nationella strategin för formellt skydd av skog (Naturvårdsverket 2005) bedöms att Sverige bör prioritera sitt internationella ansvar för bevarande av större myr- och naturskogsmosaiker i de boreala och boreonemorala regionerna.
1
Figur 1. Årshultsmyren i Kronobergs län. Myrlandskap, 1391 hektar. Delobjekt 1) Tydligt välvd mosse, 2) Excentriskt välvd mosse, 3) Sluttande mosse, 4) Svagt välvd mosse, 5) Topogent kärr, 6) Topogent kärr, 7) Tjärn, 8) Svagt välvd mosse, 9) Mad vid rinnande vatten. Efter: Länsstyrelsen i Kronobergs län (1987).
Figur 2. Myrar i Lunsen, Uppsala län. Myrkomplex. Delobjekt 1) Kärrmosaik, 2) Åtskilda sump-skogsytor, 3) Åtskilda mossytor. Efter: Länsstyrelsen i Uppsala län (1986).
Figur 3. Myrkomplex mellan Stavarbäcken och Tallträsket i Västerbottens län, 1447 hektar. Myrar har markerats med brun färg. Delobjekt 1) Topogen kärrmosaik, 2) Mosse av nordlig typ, 3) Strand vid vattendrag, 4) Strängblandmyr, 5) Tjärn, 6) Mad vid vattendrag. Efter: Länsstyrelsen i Västerbottens län (1993).
2 Styrande förutsättningar
för skyddet
2.1 Myrskyddsplanen
År 1994 redovisades Myrskyddsplan för Sverige (Naturvårdsverket 1994). I denna presenteras landets mest skyddsvärda myrar. Planen grundar sig huvudsakligen på data från den nationella våtmarksinventeringen (VMI) men även på annat under-lagslagsmaterial. För Norrbottens län och fjällkedjan saknades en sådan översikt, varför dessa landsdelar endast representeras av skyddade myrområden.
Områdena är grovt avgränsade med ledning av uppgifter från våtmarks-inventeringen och tillkommande data. Noggrannheten i avgränsningen varierar både inom och mellan de olika länen. Det är värt att påpeka att avgränsningarna är gjorda i syfte att peka ut landets mest skyddsvärda våtmarker och inte att ge förslag till avgränsning av blivande reservat.
Myrskyddsplanen redovisar drygt 500 områden, se tabell 1. I urvalet av områden var mångformighet, skogsmyrmosaiker och sumpskog viktiga kriterier. Många områden med skogsmyrmosaik är relativt opåverkade och det är av stor vikt att bevara naturskogen i dessa myrkomplex. Storleken på skogsmyrmosaikerna varierar från knappt 100 hektar till över 10 000 hektar.
En svaghet i materialet är bedömningen av fastmarksskogarnas naturvärden eftersom dessa inte inventerats inom ramen för VMI. Uppgifterna om skogen har tagits från eventuell tilläggsinformation i VMI, från riksintressebeskrivningar, urskogsinventeringen och uppgifter som länsstyrelserna har kunnat bidra med. Det innebär att en del uppgifter var inaktuella redan när myrskyddsplanen publicerades.
Värdefull sumpskog ingår i flera av de stora myrkomplexen. Urvalet av sumpskogar är dock medvetet snävt gjort i myrskyddsplanen. Totalt ingick drygt 10 000 hektar oskyddad sumpskog i 1994 års myrskyddsplan.
Tabell 1. Områden i myrskyddsplanen (MSP; 1994), länsvis sammanställning. NP = nationalpark; NR = naturreservat; NVO = naturvårdsområde.
Län Område i MSP (antal) Arealintervall min (hektar) Arealintervall max (hektar) Areal summa (hektar)
Antal objekt som berörs av NP/NR/NVO och/eller Natura 2000 Stockholm 15 2 340 1 659 13 Uppsala 24 1 3 435 6 630 22 Södermanland 13 2 905 1 669 13 Östergötland 17 2 1 264 2 431 16 Jönköping 26 18 7 680 21 156 15 Kronoberg 25 4 1 429 9 589 19 Kalmar 21 12 1 429 4 023 18 Gotland 18 4 1 610 3 063 17 Blekinge 11 2 661 1 690 10 Skåne 31 1 985 4 587 26 Halland 15 10 4 715 9 974 12 Västra Götaland 67 0 4 584 28 718 48 Värmland 26 7 3 293 20 714 21 Örebro 18 3 981 3 560 16 Västmanland 22 1 1 612 7 770 20 Dalarna 33 5 13 029 62 377 23 Gävleborg 28 7 3 114 19 049 22 Västernorrland 23 6 4 464 16 758 18 Jämtland 30 3 22 728 124 545 23 Västerbotten 31 115 34 229 138 999 18 Norrbotten 8 69 281 464 402 949 8 Summa 502 891 912 398
2.2 Riksdagens mål för myrskyddet
Sedan myrskyddsplanen fastställdes har de politiska och ekonomiska förutsätt-ningarna för genomförandet av planen avsevärt förbättrats. Ett av de viktigaste politiska besluten är den av riksdagen antagna propositionen Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130). I den finns delmål för miljö-kvalitetsmålet Myllrande våtmarker formulerade. I delmål två fastställs bl.a. att ”… en reviderad myrskyddsplan bör läggas till grund för bedömningen av vilken
omfattning myrskyddet bör ha.”
Produktiv skogsmark inom ett skogsmyrmosaikobjekt som ges formellt skydd tillgodoräknas delmål 1 under miljökvalitetsmålet Levande skogar. Av delmål 1 framgår att till år 2010 skall 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark undantas från skogsproduktion genom naturreservatsbildning, naturvårdsavtal, biotopskydd eller frivilliga avsättningar.
2.3 Revidering av myrskyddsplanen
I miljömålspropositionen (prop. 2000/01:130) sägs att revideringen av myrskydds-planen skall göras till år 2005. Samtidigt anges att ”… samtliga objekt som upptas
i planen skall ha ett långsiktigt skydd senast år 2010.”. Enligt regeringens
bedöm-ning i propositionen innebär detta att ytterligare ca 240 områden ges skydd. Man utgår i kostnadsberäkningen från att områdena skyddas som reservat men anger samtidigt att ”Det är möjligt att andra skyddsformer, t.ex. naturvårdsavtal, kan
användas i många fall.”. Det anförs vidare i propositionen att ”Översynen av myrskyddsplanen kan leda till att nya områden inkluderas i planen men också att områden i dagens plan inte kan anses prioriterade.” samt att ”Resultatet av sumpskogsinventeringen bör införlivas i planen …”. Med dagens ökade kunskaper
om fastmarksskogarnas naturvärden kan säkert urvalet av mosaikområdena optimeras. Den avslutade våtmarksinventeringen i Norrbotten och inventeringar av rikkärr i t.ex. Jämtland bör här ge ett bra underlag för komplettering av planen avseende områden med höga våtmarksvärden. Riksdagen anser också att
”Beskrivningarna av objekten i myrskyddsplanen behöver granskas och
kompletteras bl.a. vad gäller kulturhistoriska värden.”. Revideringen av
myr-skyddsplanen innebär samtidigt en kvalitetssäkring, exempelvis när det gäller objektens avgränsning.
Observera att betinget till år 2010 avser objekten i gällande plan (1994) samt de eventuella objekt som ersätter objekt som utgår i samband med revideringen. Tidsplanen för skyddsarbetet med helt nya objekt behandlas i underlaget till nästa fördjupade utvärdering av miljökvalitetsmålet.
Det är värt att särskilt notera att översynen av planen innebär möjligheter att komplettera och korrigera urvalet av skogsmyrmosaiker. Detta är viktigt eftersom urvalet av skogsmyrmosaiker primärt utgått från våtmarksvärden.
Det fastställda delmålet innebär ett stort steg framåt för genomförandet av planen. För att uppnå de delmål i propositionen som inkluderar områdesskydd har riksdagen ökat anslaget för biologisk mångfald.
2.4 Aktörer
I miljömålspropositionen utpekas såväl staten och kommunerna som enskilda markägare och näringsidkare som ansvariga för skyddet av våtmarkerna. Ansvaret för genomförandet vilar främst på Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Jordbruksverket samt länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser. Eftersom merparten av skyddet förväntas ske genom naturreservatsbildning är det uppenbart att huvuddelen av arbetet kommer att utföras av länsstyrelserna i samarbete med Naturvårdsverket. I många fall torde kommunerna kunna bidra i genomförandet, både i dess myndighetsroll och som markägare. En medverkan från Skogsvårdsorganisationen är också nödvändig, särskilt där naturvårdsavtal eller biotopskydd kan bidra till genomförandet av skyddet. Skogsvårdsstyrelsernas medverkan är dessutom angelägen när det gäller bevakning av avverkningar, planering av skogsbilvägar och rådgivning.
2.5 Natura 2000
Ett stort antal av myrskyddsplanens områden är idag anmälda till kommissionen som Natura 2000-områden med stöd av art- och habitatdirektivet eller fågel-direktivet. I september 2004 var 300 områden i myrskyddsplanen helt, eller till stor del, föreslagna av svenska regeringen att ingå i Natura 2000. Därutöver hade mindre delar av områden föreslagits i 39 fall. För de områden som anmälts till kommissionen har respektive land förbundit sig att vidta de åtgärder som behövs för att bevara de arter och habitat som särskilt utpekas. Åtgärderna skall svara mot naturtypernas och arternas ekologiska behov. De kan utföras med stöd av lag-stiftning, genom avtal och genom utarbetande av bevarandeplaner.
Sedan 2001 finns ett generellt skydd genom 7 kap. 27-29b §§ miljöbalken för de områden som regeringen utpekat eller föreslagit att ingå i Natura 2000. Detta innebär att
x områden i Natura 2000-nätverket skall prioriteras i det fortsatta skyddsarbetet,
x Natura 2000-områden är i sin helhet av riksintresse enligt 4 kap. miljöbalken,
x påverkan på riksintresset skall prövas även vid tillämpning av annan lagstiftning som till exempel minerallagen, väglagen och plan- och bygglagen,
x tillståndsplikt gäller för markanvändning, verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område, x miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en tillståndsansökan,
x tillstånd till en verksamhet eller åtgärd får lämnas endast om den inte kan skada den livsmiljö som avses att skyddas och inte medför att den art som avses att skyddas utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av den.
I Natura 2000-handboken (Naturvårdsverket 2003b) har innebörden av prioriteringen av Natura 2000 för det fortsatta skyddsarbetet utvecklats:
x Prioriteringen av Natura 2000 är ett gemensamt ansvar för alla myndigheter som arbetar med naturskydd.
x Med skyddsarbete bör avses skydd i vidare bemärkelse än endast i form av områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken. Som exempel på andra bevarandeåtgärder nämns avtal av olika slag, miljöersättning, vattenvårdsförbund och förvaltningsplaner. Det är i Natura 2000-perpektivet viktigast att den åtgärd som är nödvändig för att uppnå gynnsam bevarandestatus vidtas.
x Om värdena i ett Natura 2000-område motiverar ett framtida skydd som naturreservat och tillståndsansökningar inkommer som kommer att
generera ersättningsanspråk bör länsstyrelsen omgående överväga att inleda en reservatsutredning.
2.6 Tillståndsplikt för och generellt förbud
mot markavvattning
Reglerna om markavvattning finns i 11 kap. miljöbalken. Markavvattning får inte utföras utan tillstånd. Det är hos länsstyrelsen eller miljödomstolen som tillstånd till markavvattning söks.
Regeringen får med stöd av 11 kap. 14 § miljöbalken förbjuda tillståndspliktig markavvattning i områden där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras. Förbudet är ett starkt skydd mot sådan dikning som räknas som markavvattning. Dispens från förbudet mot markavvattning får inte lämnas annat än om det finns särskilda skäl.
I bilaga till förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet m.m. finns angivet de län, kommuner och andra områden inom vilka förbud mot markavvattning gäller. Förbudet gäller större delen av södra Sverige och för övriga delar av landet beträffande särskilt värdefulla myrmarker.
Naturvårdsverket har till regeringen lämnat förslag om en utökning av mark-avvattningsförbudet till att omfatta delar av Västerbottens och Västernorrlands län samt hela Jönköpings och Hallands län.
3 Ekologi och naturvärden
3.1 Skogsmyrmosaikernas bevarandevärden
Myr är ett av de ekosystem som är minst påverkat av människan i Sverige. I ett europeiskt perspektiv (undantaget Ryssland) har Sverige ett stort ansvar för att skydda dessa miljöer då stora arealer relativt opåverkade myrar finns kvar.
Utöver de naturvärden och kulturhistoriska värden som de enskilda ingående våtmarkerna och skogarna hyser kan följande värden hänföras till
skogsmyrmosaikerna.
x Blandningen av olika naturtyper: fastmarksskog, öppet vatten samt skogsklädda och öppna våtmarker ger en landskapstyp med stor rikedom på kantzoner (ekotoner), hög grad av mångformighet och god potential till artrikedom.
x Artsammansättningen består av arter från respektive naturtyp.
Myrmosaikerna saknar egna arter men några arter är uppenbart gynnade av mosaiken.
x I skogsmyrmosaiker kan finnas funktioner och processer som är av betydelse för de arter som lever där och därmed stärker behovet av bevarandet. Forskning behövs för att närmare klargöra dessa samband och betydelse för den biologiska mångfalden.
x Variationen av naturtyper, ofta i kombination med ostördhet, gör många skogsmyrmosaiker till värdefulla vildmarker med höga estetiska värden och områden av stor betydelse för det rörliga friluftslivet.
x Skogsmyrmosaikerna representerar en karaktäristisk landskapstyp för den boreala och boreonemorala zonen på norra halvklotet.
x Skogsmyrmosaikerna i Sverige representerar ovanligt stora arealer natur som är litet påverkad av människan.
Skogsmyrmosaiker är en blandning av två helt olika naturtyper. Karaktären på mosaiken och graden av mosaik varierar avsevärt i de områden som upptas i myrskyddsplanen. Detta gör det generellt svårt att tala om skogsmyrmosaikernas ekologi. I delar av barrskogslandskapet utgör dock skogsmyrmosaiker en
karaktäristisk landskapstyp ungefär som skärgårdar karaktäriserar vissa kust-sträckor. Mosaikernas mångformighet av naturtyper och utsträckta kantzoner innebär ofta goda förutsättningar för en hög artrikedom. I sådana miljöer kan förhållandena dessutom påverka varandra i en riktning som ger högre diversitet, t.ex. att tallar i kanten av myren är solexponerade, men samtidigt har god tillgång till mark- och luftfuktighet.
I några sammanhang har skogsmyrmosaikernas betydelse som orörda refugier för tillbakaträngda arter och naturtyper i skogslandskapet påtalats. I rapporten Skogsreservat i Sverige (Naturvårdsverket 1997) påpekas att ”skogsklädda
natur-Urskog på rullstensås i aapamyrlandskap. Den urskogsklädda Torisåsen löper mer än en mil genom myrarna i Muorkaape. Muorkaape skogs- och myrkomplex, Gällivare kommun. Foto: Frédéric Forsmark, Länsstyrelsen i Norrbottens län.
skogsdrag och hotade skogsarter ännu förekommer” samt att ”Stora områden med kombinerade kvalitéer kan skyddas till en förhållandevis låg kostnad”.
Myrskyddsplanen påtalar också skogsmyrmosaikernas strategiska betydelse som komplement till urskogsskyddet. För fortsatt skydd och prioriteringar är det nödvändigt att utveckla analysen av skogsmyrmosaikernas naturvärden.
Det finns endast ett fåtal undersökningar som berör ämnet. En stor brist är avsaknaden av inventeringar av rödlistade arter i skogsmyrmosaiker. En del vetenskaplig forskning, som helt eller delvis berör sådana mosaiker, har dock på senare år genomförts i Granlandet, som är ett mycket stort, nära 27 000 hektar, naturreservat i Norrbottens län.
Myrarnas betydelse som naturresurs för exempelvis slåtter har tidigare varit stor och kulturhistoriska spår på eller i anslutning till myrar förekommer frekvent. Äldre tiders hävd, och i undantagsfall pågående hävd, har haft betydelse för vegetationens sammansättning och struktur.
3.2 Ekotoner
För en art- och individrik insektsfauna är övergången mellan öppna och skogs-klädda våtmarker generellt sett viktig. En viktig fråga för skyddsarbetet, som emellertid inte är helt klarlagd, är vilken betydelse kantzoner i form av fast-marksskog har och om det finns rödlistade arter i dessa miljöer. Ett kännetecken
för mosaiker av skog och våtmarker är växlingen mellan öppna och skogsklädda miljöer. Sådana övergångar mellan olika ekosystem kallas inom biologin för ekotoner.
I flera undersökningar har kantzoner mellan öppen och skogsklädd myr visat sig viktiga för insektsfaunan. I en finländsk studie (Väisänen 1992) var fjärils-faunan art- och individrikast i randskogen av tallsumpskog mellan det öppna mosseplanet och laggen. Artsammansättningen bestod av en blandning av skogs- och myrarter. Kantzonens betydelse för fjärilsfaunan förklaras av att den har ett gynnsamt mikroklimat – varmt, soligt och vindstilla, att trädskiktet erbjuder skydd, och att tillgången på dvärgbuskar som föda är rik. Även humlor och blomflugor visar likartade mönster.
Blomflugor är vanliga i kantzoner mot öppen mark och kan genom sin art-rikedom och uppdelning i funktionella grupper användas som indikatorer i natur-vårdsarbetet. Det finns fler arter av vedlevande blomflugor i kantzonen mellan skog och öppen myr än i hyggeskanter (Sahlén et al. 1999). Kantzonerna har också visat sig vara viktiga ledlinjer för flygande insekter och fladdermöss. Det finns också ett funktionellt samband mellan myr och skog då många insektsarter är beroende av omgivande skog eller fastmark för övervintring.
En del studier har också gjorts av fågelfaunan i kantzoner mellan skog och öppen mark. Dessa har i regel konstaterat en högre fågeltäthet i kantzonen mot öppen mark än i skogens inre. Detta tycks gälla oavsett om det är naturliga kanter eller artificiella kantzoner, t.ex. mot hyggen. I en finländsk studie (Helle 1983) fann man en högre täthet av häckande fåglar i skogskanter runt gamla hyggen, strandängar vid rinnande vatten och åkrar. Däremot fanns ingen förhöjd fågeltäthet i kantzoner mot myrar (eller runt unga hyggen). I Granlandet utnyttjar tättingar skogsholmarnas inre i lika stor utsträckning som kantzonerna mot myr (Edman 1997). En signifikant större del av födosöket sker dock i kantzonen.
3.3 Fastmarksöarnas betydelse för skogsarter
Större öar är troligen generellt mer betydelsefulla för rödlistade skogsarter än mot-svarande sammanlagd areal av små öar. Även biotopkvaliteten påverkar emellertid artinnehållet. Små högkvalitativa öar bör därför inte förbises i naturskyddsarbetet.
Undersökningar av fastmarksöar i myrlandskapet Granlandet visar genom-gående att storleken på öarna har en avgörande betydelse för artsammansättningen. Granskogsöar mindre än 5 hektar hade en lägre artrikedom av fåglar än vad som kunde förväntas och öar större än 10 hektar uppvisade en högre artrikedom än väntat (Edenius & Sjöberg 1997). I skogen på de små öarna häckade ett fåtal biotopgeneralister. Mer specialiserade arter förekom enbart på de större öarna. Däremot fanns ingen skillnad i öarnas artsammansättning i myr- respektive skogs-dominerade mosaiklandskap.
Undersökningar av lav- och svampsamhällen visar ett likartat mönster. För garnlav finns en kanteffekt på 60-70 meter (P.-A. Essén, muntl.) och det krävs myrholmar på 4-5 hektar för att erhålla en ur lavsynpunkt opåverkad kärna. För
& Jonsson 2003). Mossor, skorplavar, vedsvampar och kärlväxter inventerades på 46 fastmarksöar i storleksintervallet 0,2-12 hektar (Berglund & Jonsson 2001). Sällsynta och rödlistade arter var överrepresenterade i de större öarna och
underrepresenterade i de mindre.
3.4 Sumpskogarnas naturvärden
Sumpskogar förekommer både som skog på torvmark och som skog på mineraljord och deras betydelse för biologisk mångfald framhålls ofta. Undersökningar av flera olika organismgrupper visar sumpskogarnas generella betydelse för biologisk mångfald. Det är i första hand sumpskogar med lång och ostörd kontinuitet och sumpskogar med hög bonitet2 har betydelse för biologisk mångfald. Hydrologiskt intakta sumpskogar är ofta viktiga för skyddet av myrskyddsplanens
skogsmyrmosaiker.
Vid en studie av tio opåverkade boreala gransumpskogar i Norrland påträffades 22 rödlistade arter och en mycket rik lav- och mossflora (Hörnberg et al. 1998). Trots att områdena hade en genomsnittlig areal av endast 2 hektar återfanns en tredjedel av alla kända boreala mossarter i Sverige. I Uppland jämfördes fågel-faunan i sumpskogar och triviala fastmarksskogar (Sundberg 1993). Sumpskogarna innehöll 32 % fler arter och 37 % högre individtäthet. Högvuxna näringsrika sumpskogar var, inte oväntat, rikast. Arter som videsparv, järpe, bivråk, samtliga hackspettar, gärdsmyg, gransångare och mindre flugsnappare är ofta knutna till sumpskog. Nyckelbiotopinventeringar som Korsnäs genomfört i sydöstra Gästrikland visar att många rödlistade arter och en stor del av den biologiska mångfalden där är hänvisad till örtrika sumpskogar.
Inom småskogsbruket utgörs ca 15 % av landets nyckelbiotoper av sumpskogar (uppgifter från Skogsstyrelsen). I sumpskogsinventeringen bedöms 31 % av de områden som klassats med avseende på naturvärden ha höga eller mycket höga naturvärden, vilket belyser sumpskogarnas generella betydelse för biologisk mångfald.
3.5 Finns ”mosaikarter”?
Antalet kända mosaikarter är få. Det har inte framkommit någon svensk art som huvudsakligen förekommer i mosaiker av fastmarksskog, sumpskog och öppen myr. Med hänsyn till dagens kunskaper, med reservation för vissa grupper av evertebrater3, borde sådana arter ha varit kända. Skog och myr innehåller var för sig ett stort antal rödlistade arter som också kan förekomma i skogsmyrmosaikerna. Några arter gynnas av och förkommer relativt ofta i denna typ av komplex.
Skog och myr är skilda ekosystem med tydligt skild artsammansättning. I sumpskogen förekommer skogs- och myrarterna blandade. Men bara ett fåtal växtarter som skogsstjärna, ängskovall och blodrot har lyckats överbrygga de ekologiska skillnaderna och förekommer allmänt både i öppna myrar och i
fast-2
Bördighet; växtplatsens naturgivna förmåga att producera virke.
3
marksskog. En för denna vägledning central fråga är om det finns mosaikarter, dvs. arter som behöver en blandning av fastmarksskog, sumpskog och myr.
För att få svar på denna fråga analyserade Artdatabanken biotopkraven för landets rödlistade arter. Arter som i Artdatabankens databas BIUS var registrerade för både våtmarkshabitat och fastmarksskogar av olika typer samkördes. Därefter gjordes en bedömning av resultatet. Ingen art som enbart förekom i skogsmyr-mosaiker framkom och endast ett fåtal arter bedömdes som mer gynnade av skogsmyrmosaiker än bara skog eller våtmark utan mosaik. Några kommenteras nedan.
Bland däggdjur och fåglar finns arter som utnyttjar både myr och skog. Hit hör ursprungligen arter som lappuggla, slaguggla, trana, älg och tjäder. Sorkätande ugglor har numera ofta större jaktframgång på hyggen och inägor. Tjädern gynnas av en mosaik med skogklädda myrar insprängda i skog, men inte av mosaiker där öppna myrar dominerar. Bättre mosaikarter är dels fiskgjuse, som behöver fast-marksholmar med gamla tallar vid sjöar eller myrar, dels sädgås, som i huvudsak häckar i skogsmyrmosaiker. Till de arter som gynnas av mosaiken av gammal skog och myr bör nog också räknas ringlav, som ofta påträffas i kalla och fuktiga fast-markskanter mot myrar. Grenlav, och i viss mån varglav, har goda förutsättningar i skogsmyrmosaiker. Några nattflyn, liksom långhorningen bronsjon, är gynnade av gamla senväxta granar som ibland förekommer i kantzoner mot våtmarker. Grön praktbagge är en vedlevande art som är bunden till myrtallar. Flera myrlevande insekter rör sig mellan myr och fastmark för övervintring eller födosök, men är inte direkt beroende av fastmarksskog. I kalkrika områden ger växlingen mellan
fastmark och myr ofta upphov till hög artrikedom och gynnar vissa rödlistade mossor och kärlväxter, exempelvis guckusko. Det kan dock inte påvisas att någon art är direkt beroende av mosaiken.
3.6 Brandrefugier och brandfrekvenser
Bränder i skog och myr kan ha såväl naturliga som antropogena orsaker. Även om absoluta brandrefugier är mycket ovanliga är det troligt att områden med lång beståndskontinuitet, som periodvis fungerat som brandrefugier, har varit för- hållandevis vanliga i skogsmyrmosaiker. Detta innebär också att kontinuitets-krävande arter som är hänvisade till sena successioner kan tänkas leva kvar i skogsmyrmosaiker med begränsad kulturpåverkan. Å andra sidan har brand bevisligen inträffat ofta i myrrika trakter, vilket kan tänkas gynna brandberoende rörliga arter. Skogsmyrmosaiker skulle alltså, till synes motsägelsefullt, kunna gynna både kontinuitetskrävande och störningsberoende arter. Det innebär också att det kan vara lämpligt att använda bränning som skötselmoment i skogsmyr-mosaiker.
Frågan är i vilken utsträckning skogsmyrmosaiker har påverkats av brand? En undersökning av brandintervall och brandstorlek i östra Härjedalen visade att myrrika trakter brunnit med något kortare intervaller än myrfattiga (Hellberg 1998). Före år 1650 var brandintervallet i genomsnitt 58 år i myrrika trakter och
respektive 45 år. Å ena sidan hade bränder inträffat oftare i myrrika trakter (sett på landskapsnivå), men å andra sidan omfattningen av bränderna var betydligt mindre. Myrrika trakter präglades alltså av en större mosaik av områden i olika successionsstadier. Det fanns således en stor spännvidd av successionsstadier efter brand i myrrika trakter, från mycket tidiga till mycket sena stadier.
De två undersökta myrrika trakterna är storleksmässigt jämförbara med skogsmyrmosaiker i myrskyddsplanen. Andelen myr var 20 % respektive 40 %. Myrarnas orientering verkade ha större betydelse för brandfrekvensen än andelen myr. Myrar begränsar ofta spridningen av bränder, men är inte absoluta brand-hinder. Under extrem torka kan det översta lagret vitmossa bli tillräckligt torrt för att bära en brand. Vid undersökningen i Härjedalen påträffades inga brandrefugier. Brandintervallen varierade mellan 17 och 292 år. Vid undersökningar av Muddus nationalpark saknades brandspår i vissa områden som var isolerade av myr (Engelmark 1984).
Vid en annan undersökning av 13 opåverkade och mycket artrika gran-sumpskogar i norra Sverige hade tre helt undgått brand medan övriga i regel hade brunnit vid upprepade tillfällen (Hörnberg et al. 1998). Man fann inget samband mellan frånvaron av brand och mängden indikatorarter, dvs. lav- och svamparter som anses tyda på lång skoglig kontinuitet. Tidsintervallen mellan bränderna var dock mycket långa, mellan 400 och 1 000 år. I ett fall hade naturskogstillståndet utvecklats under de senaste 300 åren efter att marken tidigare används för svedjeodling. Uppenbarligen hade indikatorarter och rödlistade arter kunnat kolonisera området under denna tidsrymd.
4 Utredning av skyddsbehov
Sedan myrskyddsplanen fastställdes 1994 har förutsättningarna för naturskyddet ändrats i flera viktiga avseenden. Framför allt har utökade resurser och förbättrade rutiner för naturreservatsbildning utvecklats. I det fortsatta skyddsarbetet krävs ett aktuellt underlag och en analys av dagens förutsättningar för skyddet. Styrande förutsättningar för utredningen är:
Storlek och komplexitet
x Vilken utredningsmetod passar bäst? Naturvärden
x Vilka är de huvudsakliga naturvärdena? x Finns andra värden?
x Vad skall skyddas? Flora, fauna, hydrotopografi, landskapsobjekt, potentiellt storområde, friluftsliv, etc.
x Behövs kompletterande översiktlig naturinventering, för exempelvis fastmarksskogen?
x Finns andra ekosystem av naturvårdsintresse?
x Om hydrologin är påverkad – finns restaureringspotential? Underlag
x Finns digital skogsindelning, vegetationskarta, satellitbildsdata, IR-flygbilder, inventeringsresultat?
x Information om tidigare markavvattning, ev. vattendomar, dikningsföretag etc.
x Behövs kompletterande detaljinventeringar? Fastighetsbild, ägarens inställning
x Frivilliga åtaganden, exempelvis genom certifiering? x Förutsättningar för samarbete kring skydd och skötsel. Skyddsform
x Vilka områdesskyddsformer med tillhörande valmöjligheter kan tillämpas i det aktuella fallet?
x Områdesskydd, naturvårdsavtal eller skydd på frivillig väg? x Finns delar som anmälts eller utpekats som Natura 2000-område?
Funktionella enheter
x Hur ser sammansättningen ut? x Hur kan området avgränsas?
Utredningen bör klart belysa de befintliga och potentiella bevarandevärden som är i behov av skydd. För de områden som ingår i Natura 2000 bör det dessutom framgå vilka åtaganden som gäller för att upprätthålla gynnsam bevarandestatus för arter och livsmiljöer.
Målsättningen för skyddet av områdena i myrskyddsplanen bör vara att skydda våtmarken som en hydrologisk helhet. För att skapa en ändamålsenlig gräns är det alltså viktigt att känna områdets hydrologi. Om våtmarken är helt och hållet ombrotrof4 innebär det andra förutsättningar för avgränsningen än om den är beroende av källflöden, fastmarksvatten eller ytvatten från angränsande vattendrag.
Avgränsning och val av föreskrifter utgår från syftet med reservatet. Det kan t.ex. räcka med ett skydd som inriktas på en intakt hydrologi för öppna myrkom- plex vars naturvärden primärt är knutna till fågellivet. Föreskrifter för skyddszoner och bibehållna skogsområden bör även de utgå från syftet med skyddet. Om en skyddszon bedöms vara nödvändig för skyddet bör det klart framgå om denna skall lämnas orörd eller kunna brukas, eventuellt med vissa restriktioner. Det är således viktigt att klarlägga vilka naturvärden som ligger till grund för urvalet till myr-skyddsplanen och eventuellt utpekande som Natura 2000-område.
Myrskyddsplanens områden är primärt identifierade med utgångspunkt från deras värde som våtmarker. Bedömningen av de skogliga naturvärdena grundar sig inte på ett lika gediget underlag som våtmarksvärdena och kan ha förändrats. Det kan också finnas värden som tillkommit under resans gång eller synen på naturvärdena kan ha förändrats. I de fall värdebilden är oklar kan en kompletterande inventering behövas.
4.1 Hydrologisk översikt
Den hydrologiska översikten kan med fördel redovisas särskilt på karta i utred-ningen. Våtmarkerna delas in i efter hydrologiska delobjekttyper. Indelningen kan ofta vara översiktlig och anpassas till områdets storlek och karaktär. En bra utgångspunkt är de tolkningsöverlägg som togs fram inom ramen för Våtmarks-inventeringen. Observera dock att avgränsningen av objekten i Våtmarksinven-teringen inte alltid har tagit hänsyn till den hydrologiska helheten. I överläggen finns alla delobjekt för våtmarken markerade liksom sjöar och vattendrag i våtmarken samt ingrepp i våtmarken. Det är viktigt att kartera eventuella sentida ingrepp, efter Våtmarksinventeringens avslut. Översikten bör också redovisa hydrologiska förhållanden i våtmarkens närhet, dvs. ungefärligt tillrinningsområde och förekommande utströmningsområden eller tillrinnande bäck- eller källflöden som föder våtmarken.
4
Den hydrologiska översikten är viktig för att identifiera och motivera skydd av känsliga delområden som klassas som värdekärnor eller skyddszoner i reservats-utredningens funktionsindelning. Översikten är också nödvändig för att kunna visa på behöv av framtida restaurering av exempelvis skyddszoner, men också där delar av värdekärnor påverkats av dikning, dikesrensning eller skyddsdikning.
4.2 Underlagsmaterial
Här är exempel på underlagsmaterial som kan utnyttjas i utredningen.
4.2.1 Myrskyddsplan för Sverige (1994)
Digitala avgränsningar av objekten i gällande plan finns att tillgå i VIC Natur. Samtliga objekt i den reviderade planen kommer också att vara tillgängliga där.
4.2.2 Våtmarksinventeringen (VMI)
Våtmarksinventeringar enligt VMI-metodiken finns för hela landet utom fjäll-kedjan. För samtliga objekt i VMI har en avgränsning av våtmarken gjorts direkt från flygbilder. Gränsen markerar övergången mellan fastmark och våtmark. Undantagna är vissa stora våtmarksområden i främst norra delen av landet som delats upp i flera objekt. Där har gränsdragningen gjorts där det uppfattats som mest naturligt, t.ex. tvärs smala myrstråk och längs vattendrag.
För alla VMI-objekt finns en skiss med delområden, fastmarksholmar, sjöar och ingrepp inritade. Sumpskogar, särskilt fastmarkssumpskog, är sämre karterade i VMI och beroende av vilken typ av flygbilderna inventeraren har kunnat nyttja vid tolkningen (svartvita eller IR-färgbilder, höghöjds- eller låghöjdsbilder). Våtmarksinventeringen är ett viktigt underlag vid reservatsutredningen, men man bör beakta att förändringar kan ha skett under de drygt 20 år som inventeringen pågått. I några län har dock uppdateringar och omdrev genomförts Resultatet av våtmarksinventeringen är tillgängligt på objektnivå via webbplatsen
<http://www-vmi.slu.se/Vmi/VmiPub/Index.jsp?PageType=0&PageID=0> Digitala skikt för objekten är under framtagande och planeras vara tillgängliga i VIC Natur våren 2006.
4.2.3 SNUS-inventeringen
Redovisningen av skyddsvärda statliga skogar och urskogsartade skogar (Naturvårdsverket 2004, m.fl.) innehåller användbar information.
4.2.4 Sumpskogsinventeringen
Skogsvårdsorganisationens sumpskogsinventering omfattar all sumpskog (nedanför fjällnära gränsen) större än 2 hektar (södra Sverige), 3-4 hektar (mellersta Sverige) eller 4-5 hektar (AC- och BD-län). Inventeringen innehåller uppgifter om objektens areal, sumpskogstyp, huggningsklass, trädslag m.m. Endast 6 % av objekten är besökta i fält och ungefär en tredjedel är klassade efter naturvärden. Delar av sumpskogsinventeringen är tillgänglig via webbplatsen <http://www.svo.se>. Ett mer komplett material kan erhållas av respektive skogsvårdstyrelse och bör finnas på alla länsstyrelser.
4.2.5 Nyckelbiotopinventeringen
Skogsvårdsorganisationens nyckelbiotopsinventering finns i likhet med sump-skogsinventeringen tillgänglig på Internet och på skogsvårdsstyrelserna. Separata
nyckelbiotopsinventeringar och landskapsplaner finns ibland att tillgå hos skogs-bolag och andra större markägare. Skogsskogs-bolagens nyckelbiotopsinventeringar finns nu också tillgängliga hos Skogsvårdsorganisationen. På sikt kommer även bolagens nyckelbiotoper att redovisas på Skogens pärlor på webbplatsen
<http://www.svo.se>.
4.2.6 Regionala specialinventeringar
På flera håll finns specialinventeringar, t.ex. av rikkärr, att tillgå.
4.2.7 Flora och fauna
Alla tillgängliga uppgifter om skyddsvärd flora och fauna, främst de rödlistade arterna, bör sammanställas. Lämpliga källor är länsstyrelsens inventeringar, skogsvårdsstyrelsens inventeringar, Artdatabankens databas över förekomsten av rödlistade arter och Artportalen <http://www.artportalen.se>. Pågående och av-slutade inventeringar för landskapsfloror är också innehållsrika källor. Sveriges ornitologiska förening och dess regionalföreningar kan ha viktiga kunskaps-underlag och kan dessutom bistå med viss rådgivning.
4.2.8 Skogsbruksplaner
Skogsbruksplaner med en aktuell beståndsindelning är en viktig utgångspunkt för reservatsutredning bland annat för att kunna uppskatta kostnaden för olika ambitionsnivåer för det framtida i skyddet. Ett digitalt material rekommenderas. För större områden (>500–1 000 hektar) med stor komplexitet och avsaknad av digitala skogskartor kan det vara nödvändigt att bekosta en översiktlig natur-vårdsanpassad skogsindelning. Ett sådant material kan tas fram med hjälp av flygbilder och befintliga beståndsdata.
4.2.9 Dikningsplaner
Ett användbart underlag för reservatsutredning kan vara de dikningsplaner som skogsvårdsstyrelserna upprättade i samband med att statligt bidrag till dikning lämnades. I åtminstone Norrbottens län finns delar av detta i digital form.
4.2.10 Tematiska kartor
Delar av landet, t ex fjällkedjan och hela Norrbotten, har vegetationskarterats. Större delen av kartorna finns tillgängliga i digital form i VIC Natur. Särskilt för större skogsmyrmosaiker bör kartan kunna vara ett viktigt hjälpmedel. I vissa fall kan det vara värt att bekosta en särskild vegetationskartering av området. Jordarts-kartor, berggrundskartor och geohydrologiska kartor är viktiga underlag som också kan utnyttjas som grund för inventeringsarbetet.
4.2.11 Flygbilder
Infraröda flygbilder är ett välkänt och viktigt hjälpmedel för överblick och kartering av naturtyper. För analysen av områdets hydrologi, aktuell
ingreppssituation och avgränsning är aktuella IR-bilder i lämplig skala och bra tolkningsinstrument särskilt viktiga. IR-flygbilder kan nu överföras till tredimensionella digitala skikt som koordinatsätts och rektifieras. Det innebär att naturtyper, hydrologi etc. kan skärmdigitaliseras i stereo med stor noggrannhet. För tolkningen krävs särskild programvara och glasögon för tredimensionellt seende.
Snedbilder kan vara ytterligare ett användbart hjälpmedel särskilt om färska flygbilder eller flygbilder i lämplig skala saknas.
4.2.12 Satellitbilder
Satellitbildsdata nyttjas för naturtypskartering (KNAS5) av objekt som läggs in i VIC Natur. Detta ger en översiktlig information om objekten. Om kNN6-data används kan uppskattningar av virkesinnehåll göras. Satellitscener finns tillgängliga i VIC Natur.
4.2.13 Kulturhistoria
Även de kulturhistoriska värdena bör belysas vid skyddet av skogsmyrmosaiker. Dessa värden kan antingen sammanfalla eller hamna i konflikt med naturvårdens skyddsintressen och påverkar på så sätt naturreservatsbildningen. Kulturhistoriska värden som kan finnas i våtmarker är främst fornlämningar och yngre kultur-lämningar (inklusive byggnader) från kolning, övrigt skogsbruk, flottning, torvtäkt, dikning, kanalisering av vattendrag, ängsskötsel och fäboddrift. Som exempel kan nämnas stenåldersboplatser, kolningsgropar och slaggvarpar från förhistorisk tid, mossfynd, fasta fångstredskap från förhistorisk tid fram till idag, torvlador,
flottningsdämmen, hässjestörar och fäbodristningar. Därtill kommer värden knutna till biotoper med hävdpräglad struktur och hävdberoende arter.
Ett övergripande och heltäckande underlag om kulturvärden i våtmarker saknas. Det mesta av kulturmiljövårdens eget kunskapsunderlag utgörs av olika typer av specialinventeringar och dokumentationer som berör enskilda miljöer och områden i våtmarker, bl.a. landskapsinventeringar, historiska kartöverlägg, inventeringar av ängslador och riksintressebeskrivningar.
Andra kunskapsunderlag som tagits fram för bl.a. naturvårdsändamål kan också innehålla spridda uppgifter om kulturhistoriska värden i våtmarker, t.ex. Våtmarksinventeringens (VMI) underlag, beskrivningar av Natura 2000-områden och Ramsarkonventionens områden, samt myrskyddsplanen.
Ett annat viktigt kunskapsunderlag som innehåller en del uppgifter om kulturhistoriska värden i våtmarker är Jordbruksverkets databas TUVA från den senaste Ängs- och betesmarksinventeringen. Viktig information kan även hämtas ur länsstyrelsernas åtgärdsplaner till beslut om miljöstöd för skötsel av slåtterängar och betesmarker.
Under senare år har ”Skog & historiainventeringar” genomförts i många län och det kan då för dessa län finnas en del uppgifter om forn- och kulturlämningar i
5
Kartering av skyddade områden – kontinuerlig naturtypskartering.
6
Kartdatabasen kNN-Sverige innehåller uppgifter om ålder, höjd, trädslag och virkesförråd för landets skogsmark: <https://arbetsplats.resgeom.slu.se/kNN-Sverige/default.aspx>
anslutning till våtmarker. Inventeringarna har genomförts av skogsvårdsstyrelserna. Fornminnesregistret är annars det enda heltäckande kunskapsunderlaget som innehåller uppgifter om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar i hela landet. Varje länsmuseum och länsstyrelse har kopior på uppgifterna, men det kompletta registret finns bara hos Riksantikvarieämbetet. Fornminnesregistrets information finns tillgängligt digitalt för hela landet på Riksantikvarieämbetets webbplats <http://www.raa.se>. Informationssystemet om fornminnen (FMIS) är ett geografiskt informationssystem som tillhandahåller information om landets hittills kända fasta fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar.
Historiska kartor innehåller uppgifter om tidigare markanvändning, skogs-tillstånd etc. Denna information kan vara väsentlig för skötselaspekterna och i någon mån för avgränsningen. Historiska kartor kan enkelt sökas via webbplatsen <http://www.lantmateriet.se>. Urvalet är ännu inte fullständigt. Tanken är att kompletta kartserier ur det nationella forskningsarkivet i Gävle successivt skall göras tillgängliga.
Användbar information kan också finnas i kommunernas kulturminnes-vårdsprogram, länsstyrelsens Program för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturvärden, beskrivningarna av riksintressen för kulturmiljövården samt i Ängs- och hagmarksinventeringen, som finns tillgänglig som bakgrundskikt i VIC Natur.
5 Skyddsarbetet
I detta kapitel beskrivs olika skyddsformer som kan vara aktuella för
myr-skyddsplanens skogsmyrmosaiker med rekommendationer om deras tillämpning. I första hand behandlas olika former av områdesskydd enligt miljöbalken. Många områden i myrskyddsplanen berörs redan av särskilda bestämmelser i miljöbalken, såsom exempelvis särskilda skyddade områden (Natura 2000) och riksintressen enligt 3-4 kap. miljöbalken. Ramsarkonventionens områden berör också vissa av myrskyddsplanens objekt, men behandlas inte vidare i detta sammanhang. Här behandlas enbart områdesskydd enligt miljöbalken, samrådsbestämmelser och naturvårdsavtal eftersom de bedöms ha störst betydelse för skyddsarbetet. I tillämpliga delar hänvisas till handboken Bildande och förvaltning av natur-reservat (Naturvårdsverket 2003a). Resonemangen utgår från handboken, men utvecklar de specifika frågeställningar som gäller skogsmyrmosaiker.
Skogsmyrmosaikerna i myrskyddsplanen är primärt identifierade genom sina nationella våtmarksvärden. Våtmarkerna i dessa mosaiker hör till landets mest värdefulla då de ofta har en intakt eller bara svagt påverkad hydrologi. Fastmarksskogarnas naturvärden är dock ofta sämre kända. Bland de oskyddade områdena i myrskyddsplanen finns hela skalan från områden med stor andel naturskog till områden som endast hyser någon enstaka nyckelbiotop. En stor del av fastmarksskogarna i myrskyddsplanens skogsmyrmosaiker har i sen tid starkt påverkats av skogsbruk. Goda utgångspunkter för skyddsarbetet med skogsmyr-mosaiker kan lämpligen vara
x bevarandet av en för den boreala regionen kännetecknande landskapstyp, oexploaterad och hydrologiskt intakt (inklusive hydrokemi och hydro-topografi),
x att ge ett representativt antal av dessa landskap fullt skydd, dvs. ett skydd som innebär att området undantas från skogsproduktion,
x att våtmarken i sin helhet skyddas,
x att skydda alla värdekärnor på fastmark och att därutöver stärka skogsskyddet där detta är lämpligt,
x att bedömningen av prioritering av skydd av skogsmark i en
skogsmyrmosaik görs med utgångspunkt från den nationella strategin för formellt skydd av skogsmark.
5.1 Naturreservat
En lämplig skyddsform för myrskyddsplanens skogsmyrmosaiker kan i många fall vara naturreservat enligt 7 kap. 4-8 §§ miljöbalken. Naturreservat är också den skyddsform som hittills har använts för merparten av områdena i myrskyddsplanen. En viktig anledning till detta är att naturreservat är en väl utprövad, inarbetad och långsiktig skyddsform där föreskrifter och skötsel kan anpassas till naturvärden och andra förutsättningar. Av ett reservatsbeslut framgår vilket syfte skyddet har samt
vilka föreskrifter som gäller. Det innebär en tydlighet för allmänhet och markägare beträffande vilka regler som gäller i området.
Det är i allmänhet mest ändamålsenligt med naturreservat med enhetligt gällande föreskrifter. Men i vissa fall är det bland annat av ekonomiska skäl inte möjligt att undanta alla ingående fastmarksdelar från exempelvis skogsproduktion. Om så är fallet är det också viktigt att vid utformning av föreskrifter och gränser ta hänsyn till resursåtgången för framtida samråd och tillsyn.
I undantagsfall kan man tvingas genomföra skyddet av ett objekt etappvis, exempelvis i svåravgränsade områden, splittrad ägobild eller annars komplicerade förhandlingsförhållanden.
5.1.1 Avgränsning av naturreservat
De viktiga valen gäller
x vilka verksamheter som skall regleras,
x hur föreskrifterna skall utformas för att reglera de olika verksamheterna, x om föreskrifterna skall utgöra förbudsföreskrifter eller om de skall ställa
krav på tillståndsprövning,
x när i tiden föreskriften träder i kraft,
x om hela reservatet skall ha samma föreskrifter eller om en geografisk differentiering skall tillämpas.
Möjligheten att kombinera skogsmyrmosaiken med andra utpekade naturvårds-objekt eller generellt värdefulla naturmiljöer bör alltid beaktas. Kombinationen av andra orörda (eller svagt påverkade) naturtyper i direkt eller nära anslutning till området kan höja helhetsvärdet. Viktiga områden att beakta är till exempel nyckel-biotoper i och i anslutning till sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 2003d), liksom naturtyper och livsmiljöer för arter i art- och habitatdirektivet respektive fågeldirektivet. Viktigt är också att beakta förekomst av rödlistade arter liksom områden som pekats ut i samband med upprättande av åtgärdsprogram.
Vid reservatsavgränsningen i anslutning till utströmningsområden, skyddszoner etc., bör också beaktas om området föreslagits ingå i Natura 2000 och vilket skydd detta innebär.
Nedan nämns valmöjligheterna och vilka för- och nackdelar som kan finnas med alternativen. Resonemangen är också möjliga att tillämpa på kulturreservat (7 kap. 9 § miljöbalken). Skogsbruk bedöms vara den markanvändning som mest frekvent kommer att omfattas av regleringar vid beslut om naturreservat som rör skogsmyrmosaiker.
5.1.1.1 HYDROLOGISK HELHET
Det finns ofta skäl för att låta skyddet av områdena i myrskyddsplanen omfatta våtmarkens hydrologiska helhet så att vare sig myrens hydrologi eller hydrokemi riskerar att påverkas negativt av arbetsföretag i omgivande landskap. Att skydda en våtmarks hela tillrinningsområde enbart på grund av våtmarksvärdena är emellertid
oftast inte realistiskt om inte tillrinningsområdet är mycket litet. Följande riktlinjer kan tillämpas.
x Utströmningsområden på fastmark som klassats som värdekärna införlivas i reservatet och undantas från skogsproduktion.
x De delar av ett utströmningsområde på fastmark som klassats som skyddszon införlivas i reservatet och undantas i regel från
skogsproduktion. I vissa fall kan ett anpassat eller temporärt skogsbruk medges. Ambitionsnivån anpassas efter bevarandevärdena och områdets betydelse som skyddszon.
5.1.1.2 STORA, FLIKIGA OCH SVÅRAVGRÄNSADE OMRÅDEN
I vissa fall är det inte praktiskt möjligt att skydda en sammanhängande våtmark i sin helhet. Exempel på svåravgränsade områden är extremt flikiga områden, stora sammanhängande våtmarkslandskap, terrängtäckande myrar och komplex av separata myrar. I små områden är det däremot ofta möjligt att med rimliga insatser samla in underlag i fält och göra en egen vegetationsindelning. I mycket stora landskapstäckande myrmosaiker och i starkt mosaikartade områden där skog och myr sammankopplas i mängder av delområden, är det emellertid oftast orimligt att skilja ut, definiera och värdera alla funktionsenheter. Mot bakgrund av att till-gången på naturliga kantzoner och bryn ändå blir rikt företrädd i stora reservat, är det ofta möjligt att rationalisera dess yttre avgränsning. Här får ett delvis annat arbetssätt tillämpas.
x Vid funktionsindelningen av stora områden är det lämpligt att en indelning i större delområden eftersträvas, där skogsmyrmosaiken betraktas som en helhet av värdekärnor och skyddszoner. Synsättet utesluter inte att större enklaver av andra funktionella enheter registreras. Lämplig detaljeringsnivå väljs i varje enskilt fall utifrån storlek, naturvärden och komplexitet. Utöver antal enheter, närhet mellan enheterna, omgivande mark och naturvärden är också områdets hydro-logi styrande för reservatets utformning.
x Gränserna i svåravgränsade områden bör så långt möjligt anpassas till hydrologin. Det kan i vissa fall vara lämpligt att lägga gränserna på vattendelare eller mitt i vattendrag i myrsystemet. Den smalaste myr-halsen behöver emellertid inte nödvändigtvis vara den minst betydelse-fulla för områdets hydrologi.
x Skogsmyrmosaiker med fastmark utan naturvärden kan vara särskilt svåravgränsade. Fastmarken kan ingå i naturreservatet men bör då i regel inte omfattas av mer långtgående restriktioner för markanvändningen än sådana som behövs för att förhindra negativ påverkan på de värdefulla våtmarkerna i objektet.
5.1.1.3 FASTMARKSHOLMAR
Fastmarksholmar kan i regel införlivas i reservatet. Fastmarksholmarnas naturvärden, skogens sammansättning, möjligheterna att bruka skogen utan att skada omgivande myr, fastmarksholmarnas storlek samt landskapets skala, är avgörande faktorer för om och i vilken utsträckning det är lämpligast att undanta dem från skogsproduktion.
Man bör undvika att tillåta skogsproduktion på fastmarksholmar x som klassas som värdekärna,
x oavsett naturvärden om andelen naturskog i utredningsområdet som helhet är hög. Undantag kan göras för enstaka stora fastmarksholmar utan potential att utveckla naturvärden (t.ex. holmar med contortaskog). x med en areal understigande 5 hektar,
x som utgör skyddszon och där det är en uppenbar risk att
skogsbruksåtgärder, inklusive t.ex. anläggande av nya skogbilvägar, har en negativ påverkan på våtmarkens hydrologi eller hydrokemi.
5.1.1.4 SUMPSKOG
Sumpskog inom den sammanhängande våtmarken klassas som värdekärna,
alternativt utvecklingsmark, och bör genomgående undantas från skogsproduktion. Undantag görs för kraftigt påverkade sumpskogar som saknar betydelse som skyddszon.
5.1.1.5 SKOGSODLING
I många skogsmyrmosaiker domineras fastmarken av anlagda kulturskogar. Det rör sig ofta om stora arealer anlagd skog av tall, gran eller contortatall. Med liknande synsätt som att myrar i kombination med ett stort inslag av opåverkade eller svagt påverkade skogsmiljöer eller andra orörda naturtyper höjer områdets
helhetsvärden, får detta ses som en negativ faktor som drar ned värdet. I sådana områden med en hög andel kulturskogar
x är det lämpligast om skyddet begränsas och inriktas på att skydda landskapstypen eller enbart myrens bevarandevärden,
x bör det tas i beaktande att vissa utpräglade skogsmyrmosaiker med stark påverkan av skogsbruk kan komma att utgå i samband med revideringen av myrskyddsplanen. I dessa fall kan det vara lämpligt att skyddsåtgärder avvaktar revideringen av planen.
x bör reglering av skogsbruk tills vidare begränsas till tillståndsplikt för skogsbruksåtgärder och förbud mot nyplantering av främmande trädslag.
5.1.1.6 NATURA 2000
tar fasta på de naturvärden som finns i området, syftet med reservatet och behovet av skydd. Avgränsningen av reservatet kan omfatta skyddsvärd natur som ligger utanför Natura 2000-området. Det kan vara natur som inte motsvarar definitionerna av habitaten i art- och habitatdirektivet eller ett område som av något annat skäl inte föreslagits ingå i Natura 2000. Lämpliga restaureringsmarker kan också ligga utanför Natura 2000-området.
5.1.1.7 FUNKTIONSINDELNING
Ett viktigt inslag i reservatsutredningen är att dela in utredningsobjekten i del-områden efter deras funktion. En sådan indelning kan utgöra underlag för det slutliga valet av skyddsform, liksom att den underlättar gränsdragningar och val av föreskrifter för reservatet.
Funktionsindelningen i den här vägledningen följer rapporten Planering av naturreservat – avgränsning och funktionsindelning (Naturvårdsverket 2003c). De funktionella enheterna är värdekärna, skyddszon, utvecklingsmark och arronderingsmark. En viss modifiering av enheterna har gjorts för att passa utredningar av skydd för skogsmyrmosaiker.
I många fall kan bevarandevärdena behöva preciseras för delområden som särskilt behöver uppmärksammas i reservatsutredningen. Det kan bl.a. behövas för att motivera särskilda skyddszoner eller utvecklingsmark. Även särskilda förhållanden på fastmarken kan uppmärksammas. Exempel på bevarandevärden som kan preciseras är
x områden som hävdas eller där hävd har förutsättningar att återupptas, x områden med säregen eller sårbar hydrologi/hydrokemi såsom glupar,
källor och rikkärr,
x områden med rödlistade arter eller annan särskilt skyddsvärd flora och fauna,
x områden med välutformade myrtyper,
x områden där de hydrologiska förhållandena måste regleras eller återställas.
5.1.1.7.1 Värdekärna
Med värdekärna avses ett sammanhängande naturområde som utredaren bedömt är en värdefull naturmiljö eller har stor betydelse för flora och fauna. Storleken kan variera från delar av hektar till flera hundra hektar.
För skogsmyrmosaikerna i myrskyddsplanen brukar den sammanhängande ytan skyddsvärd våtmark, inklusive alla skogklädda myrar, i normalfallet betraktas som värdekärna. Skadade delar som kan restaureras och utvecklas till att hysa höga naturvärden kan dock klassas som utvecklingsmark.
På fastmarken i utredningsområdet markeras värdekärnor med skogliga natur-värden i enlighet med tillämpliga vägledningar (Naturvårdsverket 2002, 2003c). Med utgångspunkt från att ge ett representativt antal av de mest orörda skogs-myrmosaikerna ett långsiktigt skydd behöver dock inte andelen skog med höga
naturvärden vara lika hög som för rena skogsreservat. Förutsättningarna för detta kan anses vara uppfyllda för
x skogsmyrmosaiker med hög utvecklingspotential för skogliga natur-värden. Exempel på detta är områden med höga naturskogsvärden i de refugier som återstår och områden med förekomst av hotade skogsarter som behöver större områden med lämpliga habitat för att långsiktigt överleva i reservatet. I områden som saknar utvecklingspotential inriktas skyddet på värdekärnorna och reglering av markanvändning i skydds-zonerna.
x tätortsnära områden som kan komma att få stor betydelse för rörligt friluftsliv, även om de skogliga naturvärdena inte är så höga eller vanligt förekommande där,
x områden där skyddet ses i ett landskapsperspektiv. Detta innebär att näraliggande områden med viktiga förekomster av rödlistade arter eller andra höga naturvärden kan inverka på utformning och skötsel av reservatet.
När det gäller viktiga värdekärnor som är svåra att naturligt ansluta till natur-reservatsförslaget, utan att ta med stora arealer trivial skogsmark, är det ofta mest rationellt att skydda dessa i särskild ordning (t.ex. separat naturreservat, biotop-skydd eller naturvårdsavtal).
5.1.1.7.2 Skyddszon
Med skyddszon avses områden i anslutning till en värdekärna som behövs som skydd mot negativa förändringar av värdekärnans naturvärden. Skyddszonerna har i sig inga naturvärden som motiverar skydd och kan ingå i reservatet endast där det finns behov av ett förstärkt skydd. I första hand avses förändringar av vatten-kvalitet, hydrologi eller lokalklimat och följdeffekter av dessa. Betydelsen av skyddszoner är störst i små områden och i stora myrlandskap är behovet generellt sett mer underordnat. Det kan vara lämpligt att motiven för skyddszonerna tydligt framgår av reservatsutredningen. Skyddszoner, där generellt gällande bestäm-melser bedöms vara tillräckliga, t.ex. hänsynsreglerna i 30 § skogsvårdslagen, medtas normalt inte i reservatet. Ett anpassat skogsbruk kan ibland vara förenligt med skyddet av vissa skyddszoner.
Skyddszonen kan bestå av alla tänkbara naturtyper och behöver heller inte nödvändigtvis uppfylla en skyddszonsfunktion så som den är utformad idag. I särskilda fall kan även områden som för närvarande saknar funktion som skydds-zon inkluderas för att utvecklas till en framtida skyddsskydds-zon. Observera att reservats-utredningen bör beakta hur de hydrologiska förhållandena kan komma att förändras efter eventuella restaureringsåtgärder eftersom den restaurerade våtmarken kan komma att ha andra behov av skyddszoner. För skapa en stabil och funktionell skyddszon kan en etappvis anläggning av ett nytt skogsbryn ibland vara ett bättre tillvägagångssätt än att lämna en befintlig kantzon orörd.
