Nedan analyseras resultatet från den tematiska analysen utifrån föreliggande studies teoretiska utgångspunkter.
Manliga förövares ägandekänslor över familjen och separation som utlösande faktor
Föreliggande studie har i den redovisade forskningen funnit att manliga filicid-suicidförövare ofta styrs av starka ägandekänslor över sina kvinnliga partners vilket delvis tycks förklara hur de inte kan acceptera en separation. Vidare förefaller ”att bli lämnad” som den vanligaste utlösande faktorn till att männen med ett hämndmotiv begår filicid-suicid eller familjecid- suicid, där mordet på barnet blir till ett medel för hämnd. Sådana starka ägandekänslor kan med ett genusperspektiv förstås utifrån Hirdmans och Rubins genussystem om hierarkin där det ena könet förtrycker det andra baserat på mannen som utgörande norm i samhället där
32
kvinnor underordnas (Ljung, 2015). Patriarkat är ett begrepp som åsyftar mäns överordnade maktposition över kvinnor, som verkar inom samhällets alla olika delar (Mattson, 2010). Det kan tolkas som att de manliga förövarna i dessa fall är formade av patriarkala strukturer som norm för familjeliv och nära relationer. Därmed ser sig förövaren som familjens överhuvud med rätten att bestämma över familjens öde. Männens maktposition kan med utgångspunkt i teorierna om hierarkin och patriarkala strukturer tydas hotas av kvinnans frigörelse när hon försöker lämna relationen. Mannens maktposition utmanas vilket kan tänkas leda till mannens behov av att kontrollera henne. Det är detta kontrollbehov som kan tolkas komma till uttryck genom den ”dödliga lösningen”, det vill säga filicid-suicid.
Känslorna skam och stolthet påverkar genom en dynamisk process kvaliteten på individers sociala band. Känslor av stolthet skapar tillit och ömsesidighet och stärker en människas sociala band medan skam istället hotar dem genom att motverka känslor av emotionell och själslig samhörighet (Scheff & Retzinger, 2000). Filicid-suicidförövare som inte kan hantera separation skulle på så vis kunna tolkas påverkade av skam som hotar deras sociala band utifrån deras behov av att känna emotionell och själslig samhörighet till sin partner. Mannens upplevda ställning som familjens överhuvud kan tänkas medföra känslor av stolthet utifrån normer i samklang med hierarkin vilket separationen omöjliggör. Således kan det tolkas som att skamkänslor uppstår som gör att han räds att inte bibehålla sin emotionella samhörighet till partnern.
Separation utifrån teorier om skam och ur ett genusperspektiv
Manliga förövares svårigheter med att hantera sina känslor vid separation kan också förstås med hjälp av Scheff och Retzingers (1997) resonemang om skam. Upplevelser av skam skiljer sig mellan män och kvinnor utifrån att de socialiseras in i olika normerande och stereotypa beteendemönster vid upplevelser av skam, där förutsättningen för att känna skam är att individen accepterar en annan människas värdering av hen (Scheff & Retzinger, 1997). Mäns skamkänslor kännetecknas av ett förnekande av skam som leder till ett behov av att maskera känslorna. Denna maskering kan ta formen av aggressivitet och ilska, och sluta med olika våldshandlingar (Scheff & Retzinger, 1997). Föreliggande studie har som ovan nämnt genom den tematiska analysen fått insikt i hur separation för manliga förövare ofta är en utlösande faktor. Johnson och Sachmanns (2014) studie redogör för den psykodynamiska process som de beskriver leder förövaren till att begå mord-suicid, som kan exemplifiera de manliga förövarnas tankemönster fram till dådet och kan möjligen förstås i relation till skam. Forskarna utgår i studien från manliga förövare som begått brottet efter separation och att den slutgiltiga faktor som utlöser gärningen är att förövaren får en insikt om att han förlorat sin partner. Insikten medför bland annat raseri och självförakt som projiceras mot ex-partnern och som slutar med att förövaren enbart finner en dödlig lösning som då resulterar i filicid-suicid (Johnson & Sachmann, 2014).
Det är möjligt att processen och mäns så kallade hämndmotiv kan förstås i relation till hur Scheff och Retzinger (1997) förklarar konsekvenser av skamkänslor. Insikten hos förövaren kan tolkas som förutsättningen för att skamkänslor ska uppstå då männen accepterar och inte längre förnekar det faktum att ex-partnern inte kommer vilja återgå till förhållandet med mannen. Denna acceptans som skapar känslorna kan då tänkas maskeras genom aggressivitet som uppkommer vid insikten och som sedan tar sig uttryck genom våldshandlingen mord- suicid. Denna process som följer separation och leder till skam kan hos manliga förövare möjligen även förstås som att han till följd av uppbrottet känner sig mindre värdefull, dålig som människa och förminskad av kvinnan. Processen kan förstås utifrån det Lindberg (1998) beskriver om att en individ kan känna skamkänslor när hen upplever sig som misslyckad och
33
underlägsen och har en negativ självvärdering i jämförelse med andra. Skam kan uppstå när en person riskerar att bli avvisad genom en form av hemlig skam som kan vara den huvudsaklig anledningen till att individen blir våldsam (Scheff, 2011).
Den psykodynamiska processen och hur skam uppkommer och verkar tycks likna och samstämma med varandra på ett sätt som gör tolkningen möjlig att flera manliga förövare upplever svåra skamkänslor vid en separation då de ser det som ett misslyckande att bli lämnad av sin kvinnliga partner. Skammen kan tänkas än mer påtaglig utifrån genusperspektiv om manlig överordnad och föreliggande studies empiri som pekar på att det är vanligt med dessa patriarkala familjestrukturer i filicid-suicidfall med manliga förövare, och då ofta relaterat till hämndmotiv. En man med patriarkala normer kan med en sådan tolkning av de teoretiska utgångspunkterna inte hantera den skam som partnerns avvisande innebär för honom i hans upplevelse som familjens ”överhuvud”. Det kan tolkas som att den manliga förövarens identitet hotas. Skammens kraft är utifrån Goffmans teori ett sätt att försöka kontrollera och styra sin identitet (Persson, 2012). Separationen kan tolkas innebära för den manliga förövaren att hans identitet som gift/partner, familjens överhuvud och familjefar hotas varav han måste göra det han kan för att kontrollera och behålla den identitet han upplever sig ha.
Genusordningens konsekvenser för förståelsen av förövarnas dåd
Kvinnliga filicid-suicidförövare beskrivs i forskningen ha altruistiska eller akut-psykotiska motiv till filicid-suicid. Kvinnliga förövares dåd beskrivs ofta i relation till psykisk ohälsa, såväl konstaterat som spekulativt utefter forskningsöversiktens tematiska analys. En studie som kan exemplifiera mönstret är Cooper och Eaves (1996) som hävdar att de två kvinnliga filicid-suicidförövarna i deras studie med största sannolikhet led av paranoia, i jämförelse med hur mer precisa omständigheter kring de manliga förövarna beskrivs. Forskningsfältets sätt att beskriva förövare beroende på könstillhörighet skulle kunna ses i ljuset av teorier om genussystemet och den heterosexuella matrisen. Beteenden som avviker från matrisen, med normer för vad som ska anses maskulint respektive feminint sjukdomliggörs (Mattson, 2010). Isärhållningen i genussystemet betecknar avskiljandet mellan män och kvinnor, att män och kvinnor ”är” olika (Ljung, 2015). Den sociala konstruktionen av genus innebär vidare att individer tillskrivs olika stereotypa och förutbestämda positioner som avgör vilka beteenden som är möjliga och accepterade utifrån könstillhörighet (Tärnfalk, 2014). Med sådana genusteoretiska förståelser kan det tänkas rimligt att forskningen är färgad av genusordningen där förövare förväntas skilja sig åt beroende på könstillhörighet, utefter isärhållningen. Det kan således dessutom finnas strukturer och normer omkring förövare baserat på den heterosexuella matrisen där maskulinitet, i jämförelse med femininitet, kan tänkas starkare normerande för kriminalitet. Med Butlers teoretiska resonemang skulle det kunna innebära att en kvinna som begår filicid-suicid bryter mot normer om femininitet och därför patologiseras utifrån hierarkin och den heterosexuella matrisen. En sådan tolkning skulle kunna förklara hur kvinnorna i Cooper och Eaves (1996) studie beskrivs ”sannolikt paranoida”, dels möjligen utifrån att omständigheter omkring dem hade svårt att förstås utifrån den manliga förövaren som utgörande norm för dådet, och dels utifrån de kvinnliga förövarnas avvikande från könsnormer om femininitet och moderskap; en mamma som dödar sitt barn måste vara sjuk. Utefter samma teoretiska tankebanor kan manliga förövares motiv i forskningen tolkas beskrivna med en mer ”accepterad” förståelse om vad som motiverar gärningen. Föreliggande studie har uppmärksammat hur resultaten i forskningsfältet tycks bygga på data som talar för att manliga förövare inte accepterar kontrollförlust över sina kvinnliga partners som de ofta objektifierar och- eller upplever sig vara i symbios med. Då kvinnor och barn beskrivs
34
uppfattas som ägodelar av dessa manliga förövare tolkas det i forskningsfältet ofta vittna om patriarkala strukturer i deras familjesammansättningar. Manliga förövares motiv och bakomliggande faktorer till dådet beskrivs utifrån genomgången forskning mer sällan i relation till psykisk ohälsa, särskilt i jämförelse med kvinnliga förövare. Hirdman och Rubins teoretiska utgångspunkter om genussystemets hierarki utgår från att män överordnas kvinnor i alla delar av samhället (Ljung, 2015) vilket stödjer rimligheten i tolkningen att forskningen i någon mån är formad utifrån mannen som utgörande norm i såväl filicid-suicidfall som i samhället i stort. Vidare leder genusteorierna till tolkningen att bakomliggande faktorer och motiv hos manliga förövare möjligen lättare kan sättas in i befintliga kategoriseringar och förklaringar av de olika motiv som föranleder dådet, än vad förhållanden som råder omkring kvinnliga förövare kan tänkas göra.
Tärnfalks (2014) beskrivning av teorier om hur pojkar socialiseras in i stereotypen att pojkar slåss och är våldsamma medan flickor riskerar att uppfattas som okvinnliga vid samma beteende leder till följande tolkning. Dådet hos manliga förövare kan tänkas framträda som inom normen för det stereotypt maskulina, varför det kan tänkas rimligt att de inte i lika hög omfattning uppfattas begå brottet utifrån psykisk ohälsa som kvinnliga förövare. Flickors socialiseringsprocess innebär enligt Tärnfalk (2014) att de uppfattas som okvinnliga vid samma beteende som pojkarna. Tidigare tolkningar och teoretiska resonemang om hur mannen utgör norm och hur det avvikande patologiseras kan således tänkas förklara att män i mindre utsträckning än kvinnor beskrivs som psykiskt sjuka i anslutning till filicid-suicid.
Förövarnas dåd och metoder utifrån socialiseringsprocesser och skam/skuldkänslor
De skilda socialiseringsprocesserna beroende på kön skulle också kunna bidra till förståelse över att manliga förövare använder sig av brutalare, aggressivare och våldsammare metoder vid dådet än vad kvinnliga förövare gör. Av den tematiska analysen har det framkommit att de vanligaste metoderna bland manliga förövare är vapen, trubbigt och skarpt våld medan det bland kvinnliga förövare är vanligare med kvävning/strypning och framförallt att använda sig av mindre dödliga metoder. Pojkar och flickor socialiseras in i olika stereotypa könsroller med tillskrivna positioner som inkluderar vilka beteendealternativ de har i olika situationer (Tärnfalk, 2014). En möjlig tolkning utifrån sådana beteendealternativ beroende på kön skulle kunna vara förklaringen till varför män generellt använder sig av aggressivare och våldsammare metoder än kvinnor vid dådet. Om kvinnor har en socialiseringsprocess som genom livet lär dem att aggressivitet och våld inte är möjliga handlingsalternativ är det möjligt att de begränsas utifrån detta i val av metod. Även om de kvinnliga förövarna har samma beslutsamhet över att begå brottet är det rimligt att socialiseringsprocessens konsekvens gör att de väljer mindre ”säkra” dödliga metoder än vad män gör utefter att det skulle bryta mot deras inlärda beteendemönster och mot den stereotypa femininiteten. Av den tematiska analysen kunde det konkluderas hur män oftare är förövare i filicid-suicidfall samtidigt som det vid ett inkluderande av filicid-suicidförsök inte tycks föreligga några könsskillnader avseende förekomst. Den tidigare tolkningen som skulle kunna vara en förklaring till varför kvinnor och män använder sig av i olika hög grad dödliga metoder skulle således också kunna vara en bidragande förklaring till varför män dominerar som förövare i filicid-suicid. De manliga förövarna kan tolkas oftare ”lyckas” med sitt dåd, möjligen utifrån att de socialiseras in i en maskulinitetsnorm där aggressivitet och våld tillhör deras möjliga beteendemönster.
Av den tematiska analysen har framgått att ett perspektiv att se på förövarens självmord är att det sker utifrån ånger av filicidgärningen. Medan skam sätter sig i individers självbilder kan känslor av skuld hanteras genom handlingar. Skuld kan gottgöras eller så kan en individ sopa
35
igen spåren efter det hen har gjort och blir således fri från skuldkänslorna (Lindberg, 1998). Med grund i ovanstående kan det tänkas möjligt att självmordet sker utifrån skuldkänslor och att det är dessa förövares sätt att gottgöra gärningen och på så vis uppnå frihetskänslor.
Tolkning av de altruistiska motiven utifrån skam
Det motiv som främst förknippas med filicid-suicid är de altruistiska motiven. Gemensamt för förövare med altruistiska motiv tycks ofta vara att barnet måste dö för att skydda dem från ett liv som föräldralös efter förälderns suicid. Motivet beskrivs ibland som ”ett utvidgat självmord” eller ett ”barmhärtighetsmord” där barnets död ses som en förlängning av förälderns suicid. Förövarna uppges dessutom ofta ha ett symbiotiskt förhållande till sina barn. Det altruistiska motivet beskrivs som att lindra eller rädda barnet från äkta eller inbillat lidande. Att bli föräldralös uppfattas av förövarna medföra lidande för barnet genom ett tragiskt fortsatt liv, skam att ha en förälder som begått självmord eller ett liv i fattigdom. Resultaten av den tematiska analysen kan sättas i relation till Scheff och Retzingers teorier om hur skam är en huvudkänsla och ett sanktionssystem hos människan som tillsammans med normer om hur individer bör agera kommer att styra individers handlingar (Scheff & Retzinger, 2000; Persson, 2012). Det kan med förståelse av skam som en stark huvudkänsla hos människan tillsammans med filicid-suicidförövares symbiotiska relation till barnen tolkas som att förövarna upplever en egen skam som de uppfattar att även barnen känner eller kan komma att känna efter förälderns självmord. Det kan tänkas rimligt att föräldrarnas skamkänslor är baserade på en rädsla om att de och-eller barnen ses som avvikande utifrån hur Persson (2012) teoretiserar skam som en underliggande kraft för att undvika att bli sedd som avvikare. Om uppfattningen om att självmord är något som är belagt med skam och tabubelagt i samhället accepteras kan en tolkning över filicid-suicidförövarnas eventuella föreställningar göras. Det är rimligt att filicid-suicidförövarnas uppfattning om hur barnen (om de får leva vidare) riskerar att komma att lida genom skamkänslor. Föräldrarna kan tolkas ha en uppfattning om att det skulle vara skamfyllt att ha en sådan abnorm situation med föräldrar som har tagit sitt liv.
Ett genusperspektiv på beskrivningar av kvinnliga förövare och deras motiv
Föreliggande studie har resultat som tyder på att kvinnliga förövare ofta har en historik av att tidigare i livet varit utsatt för olika typer av våld och övergrepp. Inte sällan motiveras deras dåd som ett sätt att skydda sig själva och- eller barnet från en våldsam partner. Med ett genusperspektiv kan kvinnors filicid-suicid ses i ljuset av hur Tärnfalk (2014) beskriver att flickors våldsamhet vanligen förklaras som härstammad från en utsatthet i familj och- eller nära relationer. Flickors avvikande och våldsamma beteende anses spegla en eftersträvan att skydda sig mot utsatthet (Andersson, 1996 refererad i Tärnfalk, 2014). Även om Anderssons slutsatser är baserade på forskning om ungdomsbrottslingar och inte vuxna kvinnor kan det av det empiriska resultatet i föreliggande studie tyckas som en relevant tolkningsram för förståelse till vad som ligger bakom kvinnliga filicid-suicidförövares dåd. Kvinnliga förövares våldsamhet genom barnamordet kan tolkas vara deras försök att skydda sig och sina barn från fortsatt utsatthet och på så vis förklara att kvinnorna avviker genom ett ”könsnormsbrytande” beteende. Samtidigt är det utifrån Tärnfalks (2014) resonemang och tidigare analyser utifrån teorier om genussystemet möjligt att normer och strukturer i samhället skapar ett behov av att ”bortförklara” kvinnors våldsamhet genom att göra dem till offer, genom att samma strukturer inte accepterar mödrar som förövare till sådana brott.
En av de kvinnliga förövarna i genomgången forskning kan exemplifiera syntesen i den tematiska analysen väl om hur kvinnliga förövare ofta har en historik av utsatthet. Willemsens et al. (2007) fallstudie undersöker ett fall med en kvinnlig förövare som misslyckats med sitt
36
filicid-suicidförsök. Som barn blev hon utsatt för sexuella övergrepp, pappan misshandlade barnens mamma som sedan lämnade relationen för att försöka skydda barnen från honom och då tog pappan livet av sig. I vuxen ålder hade den kvinnliga förövaren flera destruktiva relationer där hon och hennes barn misshandlades. Kvinnan själv beskriver filicid- suicidförsöket som hennes sista försök att komma bort från sin våldsamma partner som vägrade acceptera deras separation (Willemsen et al., 2007). Den kvinnliga förövaren skulle enligt tidigare nämnda teoretiska resonemang utföra dådet som ett resultat av sin egen utsatthet. Våldsamheten i form av försöket att döda både barnet och sig själv kan tolkas som altruistiskt och möjligen som ett för henne realistiskt handlingsalternativ utifrån tidigare erfarenheter av att inte undkomma våld. Det är således rimligt att tolka att hon är formad av en patriarkal struktur som lärt henne att hon inte kan undkomma mäns överordning och förtryck, vilket leder till att den enda utvägen är döden. Forskarna i studien tolkar kvinnans motiv som altruistiskt, vad de däremot inte diskuterar är möjligheten att kvinnan relaterar sin situation till sin pappas självmord (medvetet eller omedvetet) och räds att expartnern kommer att ta livet av sig om hon fortsätter att försöka lämna honom. Dådet skulle på så vis kunna vara en form av barmhärtighetsgärning eller underordning av kvinnan utifrån att hon hellre tar livet av sig själv och barnen, än riskerar att mannen mår så dåligt att han tar livet av sig. En annan alternativ förklaring till kvinnans dåd skulle kunna vara att hon helt enkelt fått nog och vill ge igen (hämnas) och utifrån ilska utför dådet, likt hur de manliga förövarnas motiv ofta beskrivs som hämnd-drivna. Sådana alternativa och spekulativa tolkningar kan tänkas tjäna till att synliggöra svårigheten att analysera förövares motiv, varför konsekvenser av hur de beskrivs blir av vikt och att deras kontext synliggörs. Som forskarna Chesney-Lind, Chesney-Lind och Pasko framhåller ”… flickors aggressivitet måste sättas in i en
patriarkalisk kontext” (1999; 2004, refererad i Tärnfalk, 2014, s. 49).
Den kvinnliga förövaren som exemplifieras ovan kan också förstås utifrån Scheff och Retzingers (1997; 2000) teorier om hur skamkänslor hotar och påverkar kvaliteten på individers sociala band. Kvaliteten på en individs sociala band under barndomen kommer påverka individens fortsatta relationer. En individ som upplever föräldrars våld som barn kan ha fått sina sociala band förstörda eller försvagade. Det kan med sådana teorier tolkas som att den kvinnliga förövaren genom livet haft svaga sociala band utefter hennes uppväxt med övergrepp och våld i hemmet. Uppväxtmiljön kan tänkas ha resulterat i sociala band som påverkat hennes fortsatta relationer.