I det följande avsnittet kommer jag att presentera den teoretiska referensramen som jag valt utifrån studiens kärnkategori: Att hantera emotionell ambivalens. Denna känsla visar sig återkommande genom intervjuerna där de berättar om svårigheterna de upplever för att integreras i det svenska samhället. Bortom alla lagar som finns att förhålla sig till finns det även oskrivna regler och normer som de ensamkommande barnen måste lära sig och använda för att ses som kompetenta till det svenska samhället. Etnometodologi är en teori som är skapad av Harold Garfinkel och betyder ”läran om hur folk går till väga” genom det sociala livet och hur man skapar och använder denna kunskap i vardagen. Den vill synliggöra och analysera hur vi människor styr vårt vardagsliv utifrån outtalad kunskap (Månson, 2015, s. 72). Etnometodologin har sitt ursprung i den fenomenologiska sociologin och handlar om de metoder vi människor använder oss av för att skapa oss en begriplig verklighet (Månson, 2015, s. 212). Den vill visa hur man genom det vardagliga språket använder sig av funktioner genom ens vardagskunskap, hur den underliggande sociala ordningen styr ens tal och
osynliga och underförstådda reglerna som styr oss människor och anses självklara för oss i vardagen (Månson, 2015, s. 176). Trots att vi alla har olika personliga olikheter och är deltagare till olika kontexter i samhället kan vi förstå varandra och skapa ett meningsfullt sammanhang och att få en djupare förståelse i det fenomenala fältet för att se hur individ och samhälle kommer ur det fenomenet (Lindblom, 2011, s. 39).
När man är deltagare till ett sammanhang anses man vara en medlem till den sociala ordningen vi befinner oss i. Begreppet medlem innebär att vi människor är kvalificerade utifrån den position man har och kan använda de metoder som är giltiga i den sociala ordningens normer och regler som man befinner sig i. Man kan känna och veta att man är medlem utifrån metoderna som används av medlemmarna. Man har endast ett medlemskap åt gången utifrån situationens sammanhang. Medlemskapet är det praktiska man gör som anses vara ”rätt” och utförs omedvetet medan medlem är den roll man har som är kompetent i sammanhangets kontext. Man har endast ett medlemskap åt gången eftersom det är metoderna som man använder och vet hur man ska använda som avgör medlemskapets giltighet.
(Kumlin, 2011, s. 173–174).
En betydelse av begreppet medlem belyser vikten av tillgång till metoder som finns till för att skapa en social ordning mellan oss människor kring specifika sammanhang i våra liv. Detta kan ske genom talet, beteendet, handlingen, känslan och tanken alltså både yttre och inre metoder som kan utövas både kroppsligt och språkligt. Kompetenta medlemmar tar dessa metoder för givet och använder dem automatiskt i olika kontexter. Detta bidrar till att sociala ordningar både skapas och återskapas genom metoderna som används av medlemmarna. Detta är något vi gör utan att uppmärksamma det men vi reagerar när något inte går till så som vi tänker oss att det ska gå till. Om vi befinner oss i sociala sammanhang där vi upplever att vi inte är giltiga medlemmar börjar vi reflektera över metoder som kan användas för att bli det. (Kumlin, 2011, s. 171–173). Vi använder oss av olika metoder och utnyttjar dessa för att kunna skapa en mening till samspelet med andra utan att tänka på hur vi gör det. Vi vet hur vi ska tyda sociala kontexter genom tidigare kunskaper utan att säga det med ord (Giddens, 2007, s. 130).
En annan betydelse av begreppet medlem anknyter till tillit som handlar om att vi som
medlemmar förväntar oss att mötas av samma bemötande som vi bemöter andra och att vi har en ömsesidig förståelse till varandra oavsett de olika bakgrunder vi har med oss. Vi har tillit till att medlemmar tillsammans upprätthåller den sociala ordningen som förväntas i ett möte. Därför använder vi samma eller kompletterande metoder i den sociala ordningen detta gör att tilliten skapas och ger situationen förklarbarhet. Om tilliten rubbas så skapar det en osäkerhet kring den som förlorar tilliten till den andra. Detta kan uttryckas genom osäkerhet, förvirring, konflikt, ångest hos den som tappat tilliten. Men den totala känslan av tillitsbrist uppstår inte ofta i ens liv. Vi kan även normalisera situationer där tilliten saknas eftersom tilliten är ett av grundvillkoren för vår sociala samvaro (Kumlin, 2011, s. 174–175). Om X ställer en fråga till Y förväntar X sig ett svar utifrån deras gemensamma sociala sammanhang och Y vet vilket svar som passar till frågan genom den sociala ordningen som de delar med varandra (Giddens, 2007, s. 139).
Tillit är förknippat till förklarbarhet som är den känsla vi upplever när en social ordning sker så som vi tänker oss att den ska ske. När metoder som vi använder ger en inre känsla av förståelse kring en situation går att förstå och kan beskrivas. Garfinkel menar att förklarberhet ska mer eller mindre vara möjligt att förklara och inte att något är förklarat för en. När en tillitsfull situation kollapsar på grund av använda metoder upplever vi känslan av oförklarbar då vill medlemmar snabbt och skickligt återskapa den sociala ordningen så att känslan av
förklarbarhet infinner sig hos medlemmarna Förklarbarhet är en väldigt stark och viktig känsla för oss och vi fasar över känslan av oförklarbarhet (Kumlin, 2011, s. 175–177). Vi har alltså bakgrundsförväntningar till den sociala ordningen i våra vardagliga liv som ger stabilitet och meningsfullhet som är beroende av outtalade kulturella förutsättningar om det som sägs och görs i vardagen. Om detta inte fungerar skulle den meningsfulla kommunikationen vara omöjlig (Giddens, 2007, s. 139).
Vi har bakgrundsförväntningar som hjälper oss att strukturera våra vardagliga samtal genom att man kan bära på ”bakgrundskunskap” om varandra och en gemensam historia med den man pratar med vet man vad som förväntas svara vid tex en fråga som -vad gjorde du igår? Utifrån vår gemensamma historia och relation vet jag att frågan inte syftar på vad jag gjorde ordagrant varje minut hela dagen igår. Vid en sådan relation kan svaret bli jag träffade min pappa eller jag tittade på tv (Giddens, 2007, s. 138–139).
Giddens utförde ett normbrytande experiment med hjälp av hans studenter för att se vad som händer när man bryter på de bakgrundsförväntningar i samtalen som vi har gentemot
varandra. Studenterna skulle bege sig hem till familjen och släktingarna och interagera med dem. När en släkting sa till studenten ”ha en bra dag”, skulle studenten ifrågasätta detta genom att svara: ”bra på vilket sätt?”. Det visade sig att släktingen blev upprörd över
motfrågan då den upplevde att det var ett konstigt svar på det som var menat vara vänligt. Vi människor är beroende av stabilitet och meningsfullhet i det sociala livet och samtalen vi har med varandra som i sin tur är beroende av de outtalade kulturella förutsättningar som
strukturerar vår dagliga interaktion med varandra. Om detta saknas i kommunikationen blir den omöjlig och samspelet slutar att fungera (Giddens, 2007, s. 139).
Genom Garfinkels teori och begrepp -metod, medlem/medlemskap, tillit och förklarbarhet redogör jag hur det kopplas till studiens kärnkategori om att hantera emotionell ambivalens och svårigheterna kring att integreras till samhället som är studiens intresseområde.