Kapitel 3 – Teoretiska ansatser och redskap för analys
Inledning
Hur kan man närma sig ämbetsdebattens manlighetsförståelser? Att detta kräver redskap för att tolka olika språkliga praktiker förefaller rimligt. Men vilka teoretiska utgångspunkter kan bidra till nya förståelser av en fråga som redan är mångomskriven och analyserad i en rad studier, från studentuppsatser till avhandlingar? För att återvända till förordets lök: Finns det ytterligare underliggande lager att skala bort i ämbetsdebatten för att närma sig den kärna, som kanske inte finns?
Tre olika, men i flera fall överlappande, perspektiv framträder som viktiga kunskapsfördjupningsområden efter en tids protokolläsande och har fått styra valet av teoretiska utgångspunkter. Ett perspektiv handlar om makt och manligheter. Vilka teorier kan bidra till att synliggöra och förstå makt, hur kommer manligheter till uttryck i debatterna och hur kopplas makt till manligt kön? Maktteorier visar hur tillträde till olika arenor kontrolleras, organiseras och begränsas, samt hur makt kan maskeras och framstå som osynlig, självklar och naturlig. Detta ska göra det möjligt att urskilja olika positioner och hierarkier samt visa vilka aktörer som kunnat legitimera olika positioner. Ett annat perspektiv handlar om kroppar och teologi. Vilka teologiska perspektiv kan användas för att tolka betydelsen av könade kroppar, vilken betydelse har Kristi manliga kropp för förståelsen av ämbetsbärarens nödvändiga manlighet och olika referenser till manskroppars särart? En tredje teoretisk utgångs-punkt handlar om synen på prästämbetet i en evangelisk-Luthersk kyrka med uttalade ekumeniska ambitioner. Under avsnittet om prästämbetet tecknas några grunddrag i reformatorisk ämbetsuppfattning avseende uppdrag och nödvändigt kön, samt möjliga förståelser av prästens representativa och gränsöverskridande roll i guds-tjänsten.
Dessa teoretiska utgångspunkter ska bidra till att synliggöra och problematisera att det till synes naturliga och självklara utgör en möjlig men inte nödvändig ordning.
1 Arthur Rimbaud, från dikten ”Aube”, i Modern utländsk lyrik från Baudelaire till Biermann. Originaltexter, prosaöversättningar, kommentarer. Stockholm: Prisma, 1975. I översättning: ”Den första händelsen, på stigen redan fylld av ett friskt och blekt sken, var en blomma som sade sitt namn till mig.”
Urvalet motiveras också av en önskan att kunna undersöka såväl strukturer med evighetsanspråk som förändring med evangeliska anspråk; till de förra hör diskurser om skapelseordning och tradition, till de senare diskurser om utveckling och mognad. Val av teoretiska utgångspunkter och metod är dock en kontingent praktik: Andra teorier hade kunnat väljas, andra metoder prövas och kanske öppna för andra tolkningar än de som i senare i denna avhandling ska presenteras. Några av de nedan presenterade teoretikerna står i en marxistisk tradition. Vissa har radikala upp-fattningar om kön som sociala konstruktioner och menar att biologi och kön är instabila och godtyckliga kategorier och att relationer mellan människor skulle kunna organiseras utifrån andra principer än kön. Flera ger uttryck för tydligt uttalade emancipatoriska projekt; det kan vara samhällets maktordningar eller den binära könsförståelsen man önskar ifrågasätta och förändra.2 Valet av teorier och metoder för den föreliggande undersökningen innebär inte att en ideologisk samsyn föreligger mellan anförda teoretiker och avhandlingens författare. Att tillvaron – åtminstone till stora delar – är socialt konstruerad och tolkad, och att språket har en avgörande del i dessa processer, är dock ett ställningstagande som ligger till grund för den fortsatta analysen. Likaså att mycket av det som tas för självklart hade kunnat förhålla sig på ett annat sätt: Kanske är det språket som håller oss fångna och formar oss och vår förståelse av verkligenheten i och genom specifika diskurser och metaforer.
De teorier om makt, manligheter och prästämbete som nedan ska introduceras relaterar på olika sätt till frågor om kön och forskning om kön. Inledningsvis följer därför en kort presentation av några frågeställningar, begrepp och utveckling inom maskulinitetsforskningsfältet.
Om maskulinitetsforskning
Studier om manlighet – beteckningen maskulinitet används parallellt och anger i regel att ett teoretiskt perspektiv anläggs – tog fart under 1980-talet och har sina rötter i den feministiska forskningen. Claes Ekenstam, idéhistoriker med inriktning på kön, beskriver influenser från antropologi och psykoanalys i den tidiga mansforskningen, och menar att den historiska framväxten kan ses som: ”en legering av marxistisk vänsterkritik av det kapitalistiska samtidssamhället och feministisk kritik av patriarkala förhållanden och strukturer. Såväl i den tidiga kvinno- som mansforskningen är kritiken av samhällets dominerande maktförhållanden central.”3
2 Exempelvis redogör Norman Fairclough för sina emancipatoriska avsikter i inledningen till standardverket Language and Power: Han vill bidra till förtryckta gruppers frigörelse genom att öka medvetandet om språkets betydelse för att vidmakthålla sociala maktrelationer. Norman Fairclough, Language and Power. London: Longman, 1989, s. 1.
3 Claes Ekenstam, ”Mansforskningens bakgrund och framtid: Några teoretiska reflexioner”. NORMA. Vol. 1, no. 1 (2006): s. 19.
Forskningsfältet, som är att betrakta som relativt ungt, expanderar snabbt, inte minst inom det engelskspråkiga området.4 Det finns idag en rad studier och teorier som problematiserar föreställningar om en naturlig och universell manlighet och som istället ser manlighet som något föränderligt och socialt konstruerat. I en teologisk kontext påpekar exegeten Martin Dinges angående en antologi, utgiven 1998, att den var ovanlig i det tyska språkrummet då den tematiserar män som kön.5 Detta står i kontrast till det äldre förhållningssättet – ”Männergeschichte” – vilket helt utelämnade mäns närvaro, frånvaro och insatser inom områden som hushåll, barnuppfostran och omsorg.
En milstolpe i maskulinitetsforskningen är sociologen Raewyn Connells arbeten från 1980–1990-talet.6 Främst är det Connells teori om multipla maskuliniteter och hegemonisk maskulinitet som fått stort genomslag, denna kommer därför att presenteras utförligare senare i detta kapitel.7
Några begrepp är centrala inom forskning om både binära och ickebinära könsförståelser. Frågan om kroppens betydelse för organiseringen av människors relationer har resulterat i en central uppdelning som återfinns i forskning om kön; den mellan kön och genus; mellan biologi och det socialt konstruerade könet.8 Begreppen sex/gender användes första gånger under 1960-talet av den amerikanske psykiatrikern Robert Stoller, för att beskriva transsexuella personers upplevelser av att leva i en kropp som bar fel biologiskt kön.9 Stoller menade att det biologiska könet inte nödvändigtvis bestämmer könsidentiteten och att det var enklare för en person att ändra ”sex” än att ändra ”gender”. Denna uppdelning kom inom feministisk teoribildning att omfatta mer än individens upplevelse av könstillhörighet. I ett första
4 Ett exempel på detta är att Nordic Journal for Masculinity Studies 2013 beskriver forskningsfältet som ”ett relativt litet och ungt och därmed sårbart fält”, och samtidigt beslutade att övergå till engelska som publiceringsspråk. NORMA. Vol. 8. Nr. 2 (2013): s. 111.
5 Martin Dinges, Hausväter, Priester, Kastraten: Zur Konstruktion von Männlichkeit in Spätmittelalter und früher Neuzeit, s. 75–99. Sammlung Vandenhoeck. Göttingen: Vandenhoeck und Ruprecht, 1998.
6 Tidig forskning av Connell är publicerad under namnet Robert Connell.
7 Genomslaget har varit så genomgripande att det talas om försök att ”komma bortanför den hegemoniska status som begreppet hegemonisk maskulinitet haft inom forskningsfältet.” Ulf Mellström och Lucas Gottzén, ”Maskulinitetsforskning i förändring”. NORMA. Vol. 8, nr. 2 (2013): s. 109.
8 För en genomgång av ett filosofiskt-teologiskt sätt att upfatta kroppen, se Ola Sigurdson, Himmelska kroppar: Inkarnation, blick, kroppslighet. Göteborg: Glänta, 2006, s. 289 f. Thomas Johansson beskriver olika sätt att förstå kroppen i det senmoderna samhället, utifrån sociologiska perspektiv i Den skulpterade kroppen. Gymkultur, friskvård och esteteik. Stockholm: Carlssons Bokförlag, 1998. Se också Karin Johannisson, Den mörka kontinenten: Kvinnan, medicinen och fin-de-siècle. Stockholm: Norstedt, 1994.
9 Robert J. Stoller, Sex and gender: Volume 1: The Development of Masculinity and Femininity. New York, Science House, 1968 och Robert J. Stoller. Sex and Gender: Volume II: The Transsexual Experiment. Jason Aronson Inc., 1976.
skede uppfattades det biologiska könet som givet, naturligt och okomplicerat. Forskningen koncentrerade sig istället på det föränderliga och komplexa socialt konstruerade könet.10 Snart skulle dock det biologiska könet visa sig vara väl så komplicerat.
Uppdelningen mellan kön och genus har kritiserats för att bygga på ett dikotomt tänkande och överbetona betydelsen av genus på kroppens bekostnad. En annan kritik handlar om att också det biologiska könet kan uppfattas vara socialt konstruerat.11 Det är möjligt att argumentera både för och emot såväl uppdelningen mellan kön och genus, som för användandet av ett eller båda begreppen. I den fortsatta texten kommer begreppet ”kön” i huvudsak att användas, om inte resonemang bygger på eller refererar till forskning där ”genus” används.
Ett annat centralt begrepp är ”omanlighet”. Claes Ekenstam argumenterar för användning av omanlighetsbegreppet för att fördjupa förståelsen av manligheter. Han vill se en modell som fångar upp dynamiken i konstruktionen av olika manligheter och där manlighet och omanlighet ses som ”relationella fenomen, vilka konstituerar varandra i en kontinuerligt pågående process.”12 Ekenstam beskriver manlighet som bestående av olika tillskrivna egenskaper, ibland sker stora förändringar och ibland mindre förskjutningar. I båda dessa fall är det relevant att följa hur omanlighets-begreppet medverkar till förändringarna: ”Manlighet kontrasteras till kvinnlighet, men också i relation till andra manligheter och sist, men inte minst, i förhållande till skiftande föreställningar om omanlighet.”13
Begreppet ”homosocialitet” används för att beskriva hur män relaterar till andra män och föredrar enkönade miljöer.14 Sociologen Gerd Lindgren framhåller att det
10 Filosofen Åsa Carlsson sammanfattar denna tidiga inställning som att: ”Kön var kön och inte så mycket att orda om. Genus var det man forskade om, och det man ville förändra.” Åsa Carlson, Kön, kropp och konstruktion: En undersökning av den filosofiska grunden för distinktionen mellan kön och genus. Diss., Stockholms universitet, 2001, s. 22.
11 Filosofen Judith Butler talar om genus som en konstruktion som döljer sitt ursprung. Den genusbestämda kroppen konstrueras genom uteslutningar och förbud: Det finns inget prediskursivt kön som kan tolkas oberoende av de sociala konstruktionerna. Judith Butler, Genus ogjort: Kropp, begär och möjlig existens. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag, 2006.
12 Jørgen Lorentzen och Claes Ekenstam (red.), Män i Norden: Manlighet och modernitet 1840–1940. Möklinta: Gidlund, 2006, s. 43.
13 Ibid., s. 44.
14 Teorin om mäns homosocialitet och kvinnors heterosocialitet formulerades av Jean Lipman-Blumen 1976, vid studier av könssegregering i organisationer. Eftersom män dominerade på maktpositioner tenderade män att identifiera sig med män och interagera med män, hellre än med kvinnor. Kvinnor hade mindre makt och orienterade sig därför också mot män. Jean Lipman-Blumen, ”Toward a Homosocial Theory of Sex Roles: An Explanation of the Sex Segregation of Social Institutions.” Signs. Vol. 1, no. 3 (1976): s. 16. Se också Charlotte Holgersson, ”Homosociality as a Gendered Process.” NORMA. Vol. 1, no. 1 (2006): s. 24–41.
finns en homosocial jargong, som ger män delaktighet i en överordnad manlighet.15
Jargongen riktas till andra män; kvinnorna är varken ”orsak eller fokus” i de sammanhang där denna jargong förekommer. Lindgren menar också att den manliga homosocialiteten rymmer ett isärhållande av offentligt och privat. En mans privatliv behöver inte ha någon påverkan på hur han uppfattas på en professionell arena. Kritik har riktats mot att också mansforskningen är homosocial och främst intresserad av att studera mäns relationer till män, inte relationer mellan män och kvinnor. Connell har identifierat denna problematik och efterlyser sätt att minska mansforskningens isolering.16 De svenska maskulinitetsforskarna Ulf Mellström och Lucas Gottzén har beskrivit det som en viktig forskningsuppgift att fältet börjar synliggöra kvinnors ”görande” i konstruktioner av maskuliniteter.17 David Tjeder menar att kvinnors frånvaro i diskurser om män tyder på att kvinnors underordning inte varit problematiserad, vilket i sin tur visar på hur stabil denna underordning – eller manliga överordning – varit. Att blottlägga relationer mellan män kan därför visa överordningsmönster som är relevanta också för förståelsen av mäns överordning över kvinnor.
Historikern Anders Ahlbäck försvarar fokuseringen på mäns relationer till män: ”det är framförallt helmanliga miljöer som inte tidigare undersökts ur ett genus-perspektiv. En av manshistoriens centrala poänger är att maktförhållanden mellan män också är genusrelationer, och att dessa relationer mellan manlighet och omanlighet i sin tur har stor betydelse för förhållandena mellan män och kvinnor.”18
Också en omvänd problematik har lyfts fram. I The Conundrum of Masculinity: Hegemony, Homosociality, Homophobia and Heteronormativity uppmärksammas att det först är under de senaste tio åren som maskulinitetsstudier ges plats i
15 Gerd Lindgren, ”Broderskapets logik”, Kvinnovetenskaplig Tidskrift. 1996:1, s. 4–14.
16 R. W. Connell och James W. Messerschmidt, ”Hegemonic Masculinity: Rethinking the Concept.” Gender and Society. Vol. 19, no. 6 (2005): s. 829–859. Enskilda mansforskare uttrycker uppfattningen att kvinnor inte kan forska om män eftersom de saknar egna manliga erfarenheter. Michael S. Kimmel beskriver detta i Manhood in America: A Cultural History. New York: Oxford University Press, 2006, s. 6. Genusforskaren Marie Nordberg har konstaterat att det finns få referenser till feministisk forskning bland mansforskare och att uppdelningen av fältet medför risker för att upprätthålla och legitimera könsdikotomier: ”Mansforskning blir forskning om män, män som annorlunda än kvinnor”. Marie Nordberg, ”Hegemonibegreppet och hegemonier inom mansforskningsfältet”, i Hegemoni och mansforskning. Folkesson, Nordberg och Smirthwaite, Goldina (red), Karlstads univ., 2000, s. 62. Jeff Hearn problematiserar på liknande sätt begreppet Mens´s Studies: ”It implies a false parallel with Women’s Studies.” Jeff Hearn, ”From Hegemonic Masculinity to the Hegemony of Men.” Feminist Theory. Vol. 5, no. 1 (2004): s. 50.
17 Ulf Mellström och Lucas Gottzén, ”Maskulinitetsforskning i förändring”. I NORMA. Vol. 8, no. 2 (2013): s. 109.
18 Anders Ahlbäck, Den beväpnade manligheten: Kön och nationalism i det mellankrigstida Finlands värnpliktsarmé, 1919–1939. Åbo akademi, 2006, s. 30.
vetenskapliga introduktionsböcker.19 Motsättningen mellan genusforskare och maskulinitetsforskare beskrivs fortfarande vara aktuell: ”Often, studies of men and masculinity are crudely positioned against Women´s Studies or even thought of as part of an anti-Feminist project”, men författarna menar att denna inställning är felaktig och att maskulinitetsstudier tvärtom kan främja feministiska mål.20
Också inom det teologiska kunskapsområdet finns reflektioner kring vad det innebär att män uppmärksammas som män: ”Although some feminist scholars have been suspicious of a move that seemingly puts men at the center once more, the absence of an analysis of masculinity as a constructed category reinforces the notion that masculinity is a natural, normative, or essential mode of being – a category immune to deconstruction.”21 Citatet anknyter till den manliga osynlighet som uppmärksammades i inledningen till denna avhandling: En osynlighet som upprätthålls genom att kvinnor synliggörs som annorlunda, särskilda och könade kroppar.
Makt och manlighet
Tvång, osynlighet och förändring
Makt uppträder under olika skepnader och det finns en mängd teorier om maktens förutsättningar och utövning. Antalet definitioner av makt är likaså stort. Med sociologen Max Webers klassiska formulering är makt möjligheten att i sociala relationer, trots motstånd, genomdriva sin egen vilja, oavsett vad dessa möjligheter beror på.22 Talcott Parsons jämför makt med pengar – alltså ett kapital som kan cirkulera och användas för att uppnå olika syften – medan Niklas Luhmann menar att makt snarare kan jämföras med ett språk som möjliggör kommunikation och överenskommelser.23 Peter Bachrach och Morton S. Baratz ser att makt finns i två dimensioner. En dimension handlar om beslutsfattande, men de betonar att också icke-beslutsfattandet utgör en form av maktutövning. Att avstå från att fatta beslut, att
19 Chris Haywood, Thomas Johansson, Nils Hammarén, Marcus Herz och Andreas Ottemo, The Conundrum of Masculinity: Hegemony, Homosociality, Homophobia and Heteronormativity. New York: Routledge, 2018.
20 Ibid., s. 12.
21 Colleen M. Conway, Behold the Man: Jesus and Greco-Roman Masculinity. Oxford; New York: Oxford University Press, 2008, s. 9.
22 Max Webers definition lyder: “Macht bedeutet jede Chance, innerhalb einer sozialen Beziehung den eigenen Willen auch gegen Widerstreben durchzusetzen, gleichviel worauf diese Chance beruht.” Max Weber, Wirtschaft und Gesellschaft: Grundriss der verstehenden Soziologie. Tübingen: Mohr, 1972, s. 22.
23 Parsons och Luhmann är sociologer. Se Talcott Parsons, ”On the Concept of Political Power.” Proceedings of the American Philosophical Society. Vol. 107, no. 3 (1963): s. 232–262 och Niklas Luhmann, Trust and Power: Two Works. Chichester: J. Wiley, 1979.
inte sätta upp frågor på dagordningen och att påverka vad som kommer upp och i vilken ordning, utgör en form av makt som kan utövas både medvetet och omedvetet. Steven Lukes kritiserar maktteorier som förutsätter att det måste föreligga någon form av konflikt för att makten ska bli synlig och verksam.24 Makt utövas på det mest ”effektiva och försåtliga” sättet om konflikter aldrig uppstår.25 Lukes tillför därför ytterligare en maktdimension. Denna tredje dimension beskrivs rymma den yttersta formen av maktutövning: att forma och styra andra människors önskemål och begär.26
I denna dimension är makten internaliserad: B eftertraktar själv det A vill att B ska eftertrakta.
Yvonne Hirdmans teorier om könsmaktsordning och könskontrakt har utövat stort inflytande inom svensk genusforskning. Enligt Hirdman reproduceras och upprätthålls mäns överordning genom två logiker.27 Den första logiken handlar om isärhållande: Manligt och kvinnligt polariseras och hålls åtskilt.28 Den andra logiken förklarar att mannen är överordnad norm, vilket innebär att han blir osynlig som kön. Hirdman har också använt begreppen ”samart” och ”särart” för att beteckna två olika positioner i synen på kön. Samartspositionen argumenterar för mäns och kvinnors likhet på en avgörande punkt: ”förmågan att tänka, intelligensen, förståndet, ’huvudet’.”29 Samartsargumenten betonar alltså intellektuell könslikhet och förnekar att det finns en ”särskild förbindelselänk mellan könet och hjärnan.”30 Särarts-argumenten utgår istället från att det finns unika egenskaper knutna till könet: ”Särartsargumenteringens logik kräver – förstås – en uppspaltning av egenskaper i typiskt manligt, typiskt kvinnligt och modellerades utifrån konkreta förställningar om könens utseende och ’funktion’”.31 Hirdman visar att båda begreppen, som kan användas offensivt eller defensivt, användes samtidigt och av samma personer i olika situationer, exempelvis avseende människors tillgång till offentliga arenor och
24 Steven Lukes, Maktens ansikten. Göteborg: Daidalos, 2004.
25 Ibid., s. 36.
26 Ibid., s. 35. “A utövar makt över B genom att förmå honom att göra något som han inte vill göra, men även genom att influera, forma eller bestämma själva hans önskningar. Är i själva verket inte den yttersta formen av maktutövning att förmå en eller flera personer att eftertrakta sådant som man vill att de ska eftertrakta – det vill säga att få dem att foga sig genom att behärska deras idéer och önskningar?”
27 Yvonne Hirdman, Genussystemet: teoretiska funderingar kring kvinnors sociala underordning. Uppsala: Maktutredningen, 1988, s. 7f.
28 Att de två polerna i dikotomier är asymmetriska och inte neutrala och jämbördiga, har uppmärksammats av exempelvis filosofen Jacques Derrida. Den ena sidan tillskrivs större värde. Jacques Derrida, Positions. London: Athlone Press, 1987, s. 41f.
29 Yvonne Hirdman, ”Rosa Mayreders stora förtvivlan. En analys av det kvinnovetenskapliga dilemmat samart – särart”. Kvinnovetenskaplig tidskrift. Vol. 13, no. 2 (1992): s. 43.
30 Ibid.
politiska rättigheter.32 Hirdmans resonemang rymmer både aspekterna tvång och möjlighet till förändring. Genom att införa begreppet ”könskontrakt” visar Hirdman att uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt är en slags kulturella överens-kommelser och att dessa överensöverens-kommelser ständigt förhandlas.33
Ytterligare en aspekt – osynlighet – finns med hos Hirdman och knuten till den manliga normen. Lingvisterna Ruth Wodak och Michael Meyer beskriver sambandet mellan makt och en osynlig ideologi på ett liknande sätt, och anknyter till den marxistiske filosofen Antonio Gramsci. Dominerande ideologier uppfattas vara neutrala, organisationer som strävar efter makt försöker påverka rådande ideologier och när de flesta människor tänker på samma sätt kan man glömma att det finns alternativa sätt att förstå verkligheten. Wodak och Meyer synliggör också sambandet mellan språk och makt:
language indexes and expresses power, and is involved where there is contention over and a challenge to power. Power does not necessarily derive from language, but language can be used to challenge power, to subvert it, to alter distributions of power in the short and the long term. Language provides a finely articulated vehicle for differences in power in hierarchical social structures.34
Lingvisten Norman Fairclough beskriver på liknande sätt att ideologier kan