Teoretiska perspektiv på teman

I detta avsnitt ska identifierade teman analyseras och diskuteras genom att låta empiri och teoretisk referensram mötas. Ambitionen är att referensramen ska bidra med ett teoretiskt perspektiv och härigenom utveckla förståelsen av respektive tema.

6.1.1 Målbild

Med målbild förstås en bild av yrket som syftar till att ge korrekta förväntningar på och verka

förberedande för en framtida tjänstgöring i marinen. Den förmedlas med hjälp av förebilder i

en social interaktion mellan deltagare och chefer/instruktörer, samt erfars genom exponering

av yrkesmiljö med inslag av praktik.

Behovet av en målbild har sin grund i det sjömilitära yrkets samhälleliga anomali (se kapitel 2, Bakgrund). Detta avser den dimensionerande delen av yrket som har sin grund i att marinen levererar operativa effekt genom att verka på eller mot havet. Variationen är dock påtaglig och det finns gott om inslag i en sjömilitär tjänst som i allt väsentligt påminner om normala jobb.

”… det är väldigt få som är 17 år och som säger att de vill bli sjöofficer tror jag. Frågar du vem som helst – jag har nog aldrig träffat någon som sagt att de vill bli sjöofficer utan det är en slump.”

Med bild förstås i detta fall en föreställning, idé eller uppfattning om yrkets förutsättningar och vad dessa praktiskt innebär. Bilden får antas vara grundad i olika intryck som relateras till yrket. På detta sätt går det att föreställa sig att en bild av ett sjömilitärt yrke finns hos många eller kanske t.o.m. de flesta samhällsmedborgare, men att den håller mycket olika kvalitet – från den oinvigdes enstaka association med t.ex. ”snygga uniformer!”, till den initierade och komplexa bilden hos en vaktchef eller erfaren specialist på ett stridsfartyg.

Motiven för att eftersträva en bild med högre kvalitet för deltagare i ungdomsverksamheten är flera, men främst kopplade till förväntningar på och förberedande för en framtida tjänstgöring i marinen. En avsikt med ungdomsverksamheten är att uppmuntra de individer som svarar mot övriga förutsättningar, d.v.s. frivillighet och profil, att välja ett marint yrke. Ett sådant val får då antas ske utifrån en (positiv) bild av yrket. Kvaliteten i valet blir beroende av hur väl bilden stämmer överens med verkligheten. Med en hög kvalitet förväntas individen ha

korrekta förväntningar på yrket och därmed trivas och stanna (en lyckad rekrytering). Med en låg kvalitet kan det förstås gå bra ändå, men risken ökar att felaktiga förväntningar leder till att individen inte trivs och slutar.

”… det finns ju dessvärre fortfarande fänrikar som kommer ut som inte har trampat däck och har man då jätteanlag för sjösjuka, är det inte bortkastat då? Det är lång tid med kostnader, eller man trivs helt enkelt inte i en besättning. Att kunna komma på det 5 år tidigare så hade man sluppit det här.”

En högre kvalitet i bilden antas även ha en positiv inverkan på allmän utbildningseffekt, genom sin förberedande funktion. Genom målbilden läggs en grund som minskar steget vidare till grundutbildningen och medför att deltagarna lättare kan acklimatiseras till den militära miljön:

”De kommer ha en kortare startsträcka och då kan de bidra med att stödja andra som är helt nya, så dessa ungdomar kommer vara en tillgång för hela gruppen. Hur ska man klä på sig, det vet de som gjort ungdomsverksamheten. Bara det är en jättestor skillnad.”

Målbilder grundade i upplevelser och praktisk erfarenhet kommer utgöra en gemensam referens och känsla för sammanhanget, som används för att förstå och relatera vilken

kunskap, färdighet och förmåga som är relevant, så att deltagarna själva kan ta ansvar för sin fortbildning, reflektera över sitt kunskapsbehov etc.58

En bild av yrket skapas på flera sätt och existerar på flera nivåer. Deltagare i

ungdomsverksamheten exponeras mot en fysisk yrkesmiljö bestående av såväl anläggningar och infrastruktur som en naturlig terräng med specifika betingelser.

”Vad vi gör är att visa en sfär där man kan verka. Och gör man det för 17-åringar så kommer de kanske tänka att det här med havet det är kul och det här med gemenskap.”

De exponeras också mot en social yrkesmiljö, främst genom interaktion med de chefer och instruktörer (förebilder), som är tillika yrkesverksamma i marinen, men även genom den övning av samarbete i grupp med andra deltagare som är en naturlig del av verksamheten. Likaså finns ett bekantgörande av kultur samt vissa regler för yrkesutövningen. I bilden ingår också fakta genom yrkesinformation.

”Här är en tjej eller kille som är tre år äldre än mig och som har valt den här banan och det är en bra person så kanske ska jag göra detsamma. Någon som pratar för varan, det tror jag är framgångsfaktorn.”

Genom alla dessa delar (även de som inte primärt syftar till att skapa en målbild), kommer de meningsskapande processer som Weick beskrivit att vara verksamma. Allt detta adderas succesivt och bygger ut bilden i en kontinuerligt pågående process, till en meningsfull helhet omfattande individen, gruppen, ledarna och yrket. Observera att meningen, betydelsen på ett individuellt plan mycket väl kan vara att yrket inte passar mig. Denna insikt är på många sätt lika värdefull om den t.ex. innebär undvikande av en misslyckad rekrytering.

Till skillnad från Weicks uppfattning om meningsskapandet är vårt bruk av uttrycket bild i detta sammanhang metaforiskt, men det handlar om att skapa uppfattningar, idéer, känsla och referenser för fenomen kopplade till det sjömilitära yrket. Med författarnas sätt att se är dessa produkter av samma intryck som triggar de meningsskapande processerna och därmed

synonyma med resultatet av meningsskapandet, d.v.s. själva meningen/betydelsen; min

uppfattning om ett fenomen beror av den mening jag tillmäter det och, om det inte är samma sak, så är de åtminstone nära förknippade.

Samtliga de egenskapsområden inom meningsskapande som Weick beskriver uppfattas som relevanta genom verksamhetens upplägg, och vissa med särkskild koppling till förebilder och exponering av yrkesmiljö:

Grundad i identitetskonstruktion

Fenomenet med omgivningen och sammanhangets betydelse för deltagarnas identitet är per definition särskilt verksam inom ramen för ungdomsverksamheten, i och med att dessa byts ut i det närmaste fullständigt. Det ger rimligen ideala förutsättningar för att konstruera ny

identitet, samtidigt som den påfrestning detta kan innebära måste beaktas och bevakas.

Retrospektiv

Antas vara mindre verksam på deltagarnas initiativ under genomförandet av sommarskola, med hänsyn till ett normalt fulltecknat schema, dock förekommande inom ramen för

instruktörsledd återkoppling i stort och smått. Under de (långa) perioder som infaller mellan sommarskolorna finns dock förutsättningar för reflektion kring de antydningar som deltagarna fått med sig, både individuellt och gemensamt. Sett i ett vidare perspektiv kan reflektionen fortsätta långt efter ungdomsverksamheten och därmed skapa mening ännu för t.ex.

yrkesverksamma i marinen.

Skapande av förnuftiga miljöer

Deltagarnas förmåga till upprättande av ett förnuftigt och begripligt sammanhang antas vara intensivt i anspråkstaget i den första kontakten med ungdomsverksamheten (GK). Denna process tolkas som att individer har en vilja till att få sammanhanget att bilda en förnuftig helhet. Detta misstänks dock kunna hänga ihop med allmäntillståndet på individuellt nivå – om detta är präglat av stress och en spontan upplevelse av att sammanhanget är obegripligt, ”no sense”, kanske (väl-)viljan saknas för att foga ihop antydningar till en förnuftig helhet, varvid det omvända gäller vid en mindre stressad situation vilket manar till varsamhet i det initiala skedet.

Social

Flera respondenter betonar att yrket uppfattas gå i arv, genom föräldrar eller nära anhörigas engagemang i marinen, vilket antyder att den sociala dimensionen och de bilder av mening som denna skapar är viktiga för hur individer agerar i den formella yrkesvalssituationen. Dessa delar av bilden kan då skapas såväl i en familj-/hemmamiljö, som i

ungdomsverksamheten. I det senare fallet sker detta genom instruktörer och chefer som positiva förebilder, liksom i ett kontinuerligt utbyte med gruppen/övriga deltagare, med en socialiserande effekt.

Pågående

Det (höga) tempo som verksamheten håller i genomförandet av sommarskolor utgör

egentligen en utmaning för det ständigt pågående meningsskapandet som misstänks kunna bli chokat. Detta kan i gengäld skapa ett överflöd av intryck där deltagarna kan välja vilka att behandla, även om detta antagligen sker omedvetet. Språkets funktion som bärare av mening kan utnyttjas genom att främja kommunikation och delandet av intryck mellan deltagarna, vilket kan fungera som katalysator för skapande av bilder.

Fokuserat på och av extraherade antydningar

För att intryck och händelser ska kvalificera till antydningar krävs att de faller utanför norm och förväntningar. Dessa får en mening i det omedelbara sammanhang de inträffade, vilket sedan överförs och inlemmas i det vidare sammanhanget. Detta som kan liknas vid att lägga ett dynamiskt pussel, där nya bitar tillkommer och omformas kontinuerligt, ses som särskilt aktuellt i ungdomsverksamheten. De flera gånger extraordinära miljöer och sammanhang som deltagarna exponeras mot bedöms kunna ta stor plats i ungdomars medvetande, och var för sig bidra till att utveckla bilden av yrket utöver den gängse.

Driven av rimlighet snarare än noggrannhet

Deltagarna förväntas ta de genvägar som erbjuds i sitt meningsskapande och kommer individuellt och kollektivt att välja de minst långsökta/mest rimliga förklaringarna till de antydningar som verksamheten ger upphov till. Detta kan medföra den största utmaningen för målbilden genom att förklaringarna i första hand anpassas till det sammanhang som gäller för ungdomsverksamheten; ambitionen att genom en verksamhet förmedla en bild av en annan, det sjömilitära yrket, innebär en risk för sammanblandning.

Summering

När verksamheten ska utformas aktualiseras Weick med tanke på innehåll och vad som ingår; vilka intryck, händelser och situationer (antydningar), vilket stoff eller material, är det som deltagarna ges att arbeta med i sitt meningsskapande – hur säkerställs att denna mening har bärighet mot yrket?

På ett övergripande plan uppfattas Weick bekräfta verksamhetens potential att skapa målbilder. Givet hur de meningsskapande processerna verkar, kan det dock bli svårt att undvika deltagarnas sammanblandning av yrket och ungdomsverksamheten – dessa kommer sannolikt att bli synonyma i olika skeden – vilket kan behöva hanteras för att undvika

felaktiga förväntningar. En väg runt detta, som faller på genomförandet att omhänderta, kan vara att konsekvent lyfta fram och betona skillnader och likheter mellan verksamheten och yrket, varvid instruktörskollektivet får utgå från sin egen känsla för dessa.

”Så det är också viktigt att man särskiljer det, för det är inte en GU med de kraven och de målsättningarna – för SVK har andra målsättningar. Men SVK ger en inblick i hur det skulle kunna vara och det tror jag är väldigt viktigt så man inte har en illusion av att det här är exakt det som man kommer göra sedan.”

Att målbilden är korrekt avseende förväntningar, är ur personalförsörjningssynpunkt viktigare än att alla har en positiv bild av yrket för sitt eget vidkommande. Det är lika värdefullt att skapa förutsättningar för lyckad rekrytering som att undvika misslyckade.

Verksamheten kan enligt författarna ha olika hög ambition med skapandet av målbild sett över tid. På den lägsta nivån och tidigt är vetskapen om yrkets själva existens i dess typiska former nog. En vinst med ungdomsverksamheten är att yrket introduceras i tid, så att det ö.h.t. finns med och konkurrerar, när ungdomar gör sitt yrkesval. Ju grundligare introduktionen, desto mer plats kan den ta i ungdomarnas medvetande. Med den högsta ambitionen, i ett senare skede och riktad mot deltagare som visar god prognos mot yrket, är det nödvändigt med en personlig erfarenhet av den dimensionerande miljön och dess betingelser. Detta ställer då krav på resurser som SVK inte disponerar f.n.

”För då kommer stamfartyg gå dit med besättningar och lära dem köra och då kommer de se GSS och SO och OP in action ombord på riktiga fartyg. Nu är det resultatet av

resursbrist, men jag tror det kommer bli jäkligt bra.”

6.1.2 Institutionella värden

Med institutionella värden förstås de som långsiktigt lämnar ett bidrag till totalförsvaret och dess sjömilitära delar. I syfte att skapa folkförankring och integration ska

ungdomsverksamheten vara inkluderande och ta vara på tillfället till kommunikation med samhället.

Institutionella värden uppfattas fungera på en annan nivå än övriga teman och ge en form av indirekt avkastning i relation till marinens personalförsörjning. Dess effekter syns alltså på längre sikt genom bl.a. en starkare (folk-)förankring av försvarsorganisationernas uppgifter och roll i samhället, vilket antas bidra till försvarsviljan. Ungdomsverksamhetens sätt att kombinera upplevelser av den militära miljön med försvarsinformation ger en annan effekt än informationskampanjer, och antas skapa ett större djup i kunskapen. Folkförankringen ses som ungdomsverksamhetens allmänt viktigaste bidrag idag.

”Jag uppfattar den som viktig, först tror jag på folkförankring att det är väldigt viktigt. Varför vi har ett försvar överhuvudtaget och uppbyggnad av våran försvarsförmåga.”

Genom, och med anledning av ungdomsverksamheten, ges ett tillfälle att rikta

kommunikation till samhället som såväl ungdomar som föräldrar för vidare. Såväl marinens som SVK:s företrädare vittnar dock om utmaningar med att nå ut med budskap till

samhällsgrupper som inte normalt kommer i kontakt med försvarsorganisationerna.

”Det har under en längre tid varit huvudsyftet att det ska vara en meningsfull fritidssysselsättning, sen så blir det ju ringar på vattnet, det ökar försvarsviljan, folkförankringen, de här växer upp och får barn och för det vidare.”

Med ambitionen att bidra till integration och engagera flera olika samhällsgrupper i

verksamheten kan försvarsorganisationerna på sikt komma att spegla samhället bättre. Detta leder till en form av demokratisering av organisationerna, vilket även ger dem en större legitimitet i samhället.

”Jag menar – hur många kollegor har vi som sticker utanför vit medelklass? Och precis som det är bra att ha könsblandade grupper, det är ju bevisat, så är det bra att få olika entiteter in i FM.”

En förutsättning för att skapa institutionella värden uppfattas vara att verksamheten är inkluderande och välkomnar engagemang från olika samhällsgrupper. Möjligheten till detta, genom att inte behöva ställa upp särskilda utestängande krav för deltagande (i likhet med GU), ses som en av verksamhetens största förtjänster. Att genom tidigt urval av deltagare mot kravprofiler för t.ex. SOU eller OP, försöka maximera resultatet/utfallet av

ungdomsverksamheten i relation till marinens personalförsörjning, är en idé som samtliga respondenter förkastar. Ingen tycks vilja se en elitistisk agenda för ungdomsverksamheten där man sätter detta i system – inte för att det inte skulle kunna fungera för personalförsörjningens direkta ändamål, utan för att förlusterna för de institutionella värdena med dess långsiktiga, samhällsbyggande bidrag, inte kan accepteras. En uttalad ambition är också att främja en

jämnare könsfördelning med en ökad andel kvinnor genom att avdramatisera det militära sammanhanget.

”Jag tycker, och kanske framförallt i dagsläget när det är 5-8% som gör värnplikt, så tycker jag det skulle vara sorgligt om inte de som är psykiskt stabila m.m. som nästan uppfyller GU-kraven – om det bara är de som får var del av denna verksamhet så tycker jag man tappar en så stor del av samhället. Och det skulle vara väldigt tråkigt – jag tycker att den här är ju nästan som en minilumpen, den borde ju alla få genomföra.”

Detta tema uppfattas innehålla en mängd frågor av komplex natur och att gå till botten med alla relevanta perspektiv på detta område kunde utan vidare bli föremål för en egen uppsats. Vi har valt att behandla detta med begränsad ambition, också med hänsyn till att de

institutionella värdena inte förväntas ge en direkt avkastning till marinens personalförsörjning, vilket är huvudfokus för denna undersökning.

I det följande ska verksamhetens förutsättningar att skapa institutionella värden undersökas med utgångspunkt i organisationsteori och primärt Etzionis förklaringsmodeller om makt och engagemang, som redovisats ovan i kapitel 5. Med de institutionella värdenas karaktär av samhällsbyggande bidrag, måste man också vara beredd att titta utanför och bortom

ungdomsverksamhetens själva genomförande av sommarskolor och hemortsutbildning, för att fånga de avgörande faktorerna.

Ungdomsverksamheten idag, vilket ingår i det koncept som beskrivs i UBSU59, genomförs i ett antal olika lokala eller regionala organisationer. Framförallt de regionala

uppdragsorganisationer som genomför sommarskolorna är också temporära även om de är återkommande med en kontinuitet som tillsammans med egna styrande dokument byggt en institution.

När man talar om samhällsinstitutioner måste alltså perspektivet på var organisationerna börjar och slutar dock vidgas förbi genomförandet av en enskild sommarskola.

Sammanhållande inom SVK är förbundsnivån som hämtar (övergripande) inriktningar för verksamheten från flera håll; från riksdag och regering, via myndigheter som FM (marinen), och MSB, vidare till de kårer som organiserar SVK:s medlemmar, och slutligen de föräldrar vars ungdomar genomgår ungdomsverksamheten.

Ungdomsverksamhetens organisationer har gemensamt att de hämtar sina medlemmar från primärt SVK, marinen och samhället (avseende kursdeltagarna). I Etzionis resonemang ingår att avgränsa organisationer och att identifiera de s.k. lägre deltagarna vilka är de som är föremål för det dominerande kontrollmedel som organisationen använder, och vars engagemang för organisationens mål är av störst intresse. I ungdomsverksamheten är det ungdomarna som deltagare i de olika kurserna som är att se som de lägre deltagarna, medan skolchefer, kurschefer och instruktörer utgör den ledning och maktelit som är relevant för deltagarnas uppfattning.

Sett till ungdomsverksamheten som helhet blir dock bilden mer komplicerad och det finns alltså flera olika mål och aktörer med makt och möjlighet att nyttja kontrollmedel. Det är t.ex. möjligt att tänka sig föräldrar som en målgrupp för kontrollmedel även om de för den skull inte utgör lägre deltagare, men däremot kan ses som mellanhänder.

Den organisation som genomför sommarskolor bedöms bl.a. ha följande mål för de lägre deltagarna att omfamna och internalisera, vilka motiverar bruket av kontrollmedel enligt Etzioni:

- Uppträdande

- Allmän prestation/aktivt deltagande - Kunskapsutveckling

- Integration/assimilering (i gemenskap)

- Tillägnande av språk, normer och värdegrund samt ett ideal att tjänstgöra i marinen De institutionella värdenas mål om bl.a. folkförankring och integration måste delvis

omhändertas över tid, mellan sommarskolorna, och uppmuntra till frivilligt engagemang i verksamheten i relation till annat i livet, på bekostnad av andra engagemang. Även dessa mål motiverar då bruket av kontrollmedel.

I genomförandet av ungdomsverksamheten uppfattas det dominerande kontrollmedlet vara

symboliska, där såväl rent normativa respektive sociala medel ingår. Exempel på detta är den

mängd regler för uppförande som förekommer i den militära kontext där verksamheten genomförs, kombinerat med den omedelbara återkoppling avseende efterlevnad, som sker från såväl instruktörer som från kamrater i gruppen. Symboler och märken att bära på uniformer som signalerar vilken nivå man kvalificerat till finns också med bland dessa. Ej dominerande men helt klart förkommande är också materiella kontrollmedel.

Kursdeltagarna uppbär ingen ekonomisk ersättning men det är fullt möjligt att uppfatta det som en förmån redan att få delta i verksamheten. Det finns också ett meritvärde i att ha genomfört ungdomsverksamheten som är användbart i olika sammanhang och även nautiska behörigheter i form av navigationsintyg och praktik hör hit. Olika typer av premier används också för att uppmuntra prestation bland deltagarna. Därtill finns ett slags prognosvärde mot yrken i marinen genom kontakten med de yrkesverksamma instruktörer och chefer som helt tydligt har detta som yrke och får lön för det.

Verksamheten bygger på frivilligt deltagande och engagemang och har därför inget att hämta i ett medvetet bruk av fysiska kontrollmedel. I vilken mån den individuella upplevelsen ändå innehåller element av tvång kan dock diskuteras; det finns exempel på hur deltagare

”överlämnas” till verksamheten av sina föräldrar, varmed det går att föreställa sig blandade känslor i genomförandet av olika moment – känslor som innefattar tvång och

frihetsberövande.

Vilka kontrollmedel som eventuellt förekommer eller dominerar i relationen mellan

deltagarna och deras föräldrar varierar säkert stort, men att det finns med, i vissa fall kanske