Jag har utgått från principen om barnets bästa i Barnkonventionen, med fokus på delaktighets- respektive omsorgsprincipen. I delaktighetsprincipen betonas barns rätt att betraktas som unika och likvärdiga aktörer i samhället, medan det i omsorgsprincipen är barns särskilda behov av skydd och stöd som betonas. Med delaktighets- respektive omsorgsprincipen som teoretiska perspektiv kommer jag att belysa hur arbetet med ett barnperspektiv på Atim ser ut. För att analysera vilka faktorer som kan ha främjat eller försvårat implementeringen av ett barnperspektiv kommer jag att tillämpa ytterligare teorietiska verktyg, hämtade från organisations- och implementeringsteori.
Delaktighets- respektive omsorgsperspektivet
Barnkonventionen, med sina artiklar, beskriver innebörden i ett rättsligt
barnperspektiv. I den framgår det hur viktigt det är att se barn som aktörer, med egna åsikter och tankar. Artikel 12 betonar barns rätt att få sina röster hörda, medan artikel 16 belyser barns rätt att respekteras som enskilda individer. Just
dessa kan sägas utgöra delaktighetsprincipen i Barnkonventionen. Det finns även artiklar i Barnkonventionen vilka belyser barns särskilda behov av stöd och skydd, d v s omsorgsprincipen. Delaktighets- och omsorgsprincipen skulle kunna
betraktas som motpoler i bemötandet av barn. Utgångspunkten här är dock att de kompletterar varandra. De utgör grundfundamenten i Barnkonventionens budskap om barnets bästa. Vad som är ett barns bästa ska dels bedömas utifrån vilka behov det enskilda barnet har, dels utifrån barnets egen vilja. Genom att göra barn delaktiga ökar även förutsättningarna för att kunna ge dem den omsorg de behöver. Samtidigt ökar möjligheterna att göra barn delaktiga om de får tillgång till grundläggande skydd och omsorg, däribland rätten till att skyddas mot våld. Eriksson och Näsman (2009) beskriver hur barn, genom att de görs delaktiga, får möjlighet att bearbeta sina upplevelser. Då våld inom familjen till stor del är ett tabubelagt ämne i vårt samhälle, försvåras möjligheten för barn att genom samtal bearbeta sina upplevelser av våldet. Detta kan i sin tur minska deras möjligheter att förstå och tolka det de varit med om. Eriksson och Näsman menar att barn måste få sina upplevelser bekräftade på något sätt, för att sedan kunna utveckla strategier att hantera sina livssituationer. Således betonar de delaktighetsprincipen, genom vilken barns upplevelser bekräftas. De definierar omsorgsperspektivet som en symbol för att barn betraktas som objekt och på så sätt är underordnade vuxna. Delaktighetsperspektivet präglas tvärtom av barns rättigheter, där barn betraktas som medborgare och således aktörer i samhället. För att en individ ska uppleva delaktighet krävs det att vissa aspekter är uppfyllda (Näsman 2004). Barn måste då få tillträde till den arena det gäller, få information så att de kan delta, få lov att yttra sig och bli lyssnade på med respekt. Vidare bör de få möjlighet att ta egna initiativ och det bör vara tydligt i vilka beslut de varit delaktiga (a a). Eriksson och Näsman (2009) förespråkar en kombination av delaktighets- och
omsorgsperspektivet i bemötandet av barn. I deras studie av hur utredare inom socialtjänsten bemöter barn, definierar de omsorgsperspektivet utifrån i vilken utsträckning som utredarna skapat förutsättningar för att bekräfta barnen i deras upplevelser av våldet.
Beslutsfattande initierat av barn, delat med vuxna Initierat och styrt av barn
Beslutsfattande initierat av vuxna, delat med barn Konsulterad och informerad
Anvisad, men informerad Symbol
Dekoration Manipulation
Eriksson och Näsman (2009) har operationaliserat delaktighetsperspektivet utifrån Roger Harts (1997) modell. Den består av åtta trappsteg varav det högst upp utgör den högsta nivån av delaktighet. Enligt modellen uppnår barn delaktighet först efter de tre första stegen (manipulation, dekoration, symbol). Det första steget handlar om att barn deltar i sammanhang som de själva inte vet vad de går ut på. Det andra utgår från att barn mest får agera som rekvisita vid olika tillställningar. Om barn symboliskt inkluderas bjuds de in för att delta, utan att egentigen få något inflytande. Först på det fjärde steget (anvisad, men informerad) börjar barn få tillträde till arenan för delaktighet. De är här informerade, dock utan möjlighet att påverka beslutsprocessen. På det femte steget (konsulterad och informerad) får barn större möjlighet att uttala sig och därmed påverka besluten. På nästa steg
(beslutsfattande initierat av vuxna, delat med barn) får barn alltmer utrymme för att påverka. Besluten är dock fortfarande initierade av de vuxna. På steget därefter (initierat och styrt av barn) får barn ta initiativ och fatta beslut. På den högsta nivån (beslutsfattande initierat av barn, delat med vuxna) är barn och vuxna likvärdiga.
Implementeringsteori
Även om mycket forskning har gjorts på implementeringsprocesser har inga enhetliga implementeringsteorier utvecklats. Svårigheterna att komma fram till någonting allmängiltigt kan troligtvis ligga i att många olika faktorer spelar in i implementeringsprocessen. Pressman och Wildawski (1984) identifierade sju faktorer som hade påverkat implementeringen av åtgärdsprogrammet som skulle minska arbetslösheten och på så sätt även fattigdomen i Oakland. Guldbrandsson (2007:16) sammanfattar dessa i sin forskningsöversikt av implementering:
…programmet stämde inte med andra åtaganden, man föredrog andra program, man hade parallella åtaganden, man var beroende av andra som inte upplevde programmet som särskilt viktigt, ledarskapet var svagt och organisationen var inte tillräckligt bra, programmet överensstämde inte med lagar och andra förordningar och man hade för lite makt.
Lundquist (1992) menar att utgången av en implementeringsprocess dels avgörs beroende på de styrandes prioriteringar och möjligheter och dels på de utförande aktörernas vilja, kunskap och förmåga. Vedung (1998) utvecklar detta
resonemang genom att påtala betydelsen av att undersöka viljan, kunskapen och förmågan hos aktörer på flera nivåer. Myndigheter, mellanhänder och
interorganisatoriska nätverk, gräsrotsbyråkrater och brukare har alla betydelse för hur och om en implementering av det önskade sker (a a).
Vedung (1998) har tagit fram åtta punkter, vilka han menar skulle kunna påverka implementeringen av nya insatser och beslut i offentlig sektor. Även om mitt studieobjekt är en ickevinstdrivande organisation anser jag att vissa av dessa faktorer är applicerbara i denna studie.
• Vedung nämner följande sex delkomponenter i den historiska bakgrunden: om förändringen var stor eller liten, om den gick i linje med rådande politik eller ej, om den skapade enighet eller oenighet bland berörda aktörer, graden av uppmärksamhet under
tillkomstprocessen, om förändringen var allvarlig eller symbolisk, vilka som deltog vid insatsens utformning. Om förändringen har politiskt stöd och går i linje med tidigare förd politik är den troligtvis lättare att genomföra.
• Utformningen av insatsen i förhållande till dess tydlighet, tekniska komplexitet och giltighet. Det kan handla om att språkvalet ger utrymme för olika tolkningar och handlingsalternativ. Detta kan både hämma och främja genomförandet. Hur programteorin är utformad, d v s beskrivningen av hur förändringen är tänkt att fungera, är utformad kan påverka om och hur den implementeras. Desto mer komplicerad, ju svårare är den att följa.
• Aktörernas vilja, kunskap och förståelse för förändringen kan påverka implementeringen. Huruvida det finns förståelse för förändringen, samt
kompetens att genomföra den får betydelse. Resurser i form av ekonomi, kompetens och tid är centralt. Såväl tid som kompetens kan även vara beroende av just ekonomiska resurser.
• Hur adressaterna, slutmottagarna, upplever och tar emot förändringen påverkar också implementeringen.
• Hur efterhandskontrollen av insatsen är konstruerad kan påverka utfallet.
• Även insatser av andra aktörer kan påverka implementeringen. Vedung nämner betydelsen av att tillämpa det nyinstitutionella
systemperspektivet för att förstå hur det som sker mellan aktörer inom organisationen kan påverka genomförandet av en förändring.
• Marknadens reaktion på förändringen kan också ha betydelse för utfallet.
• Motstånd respektive stöd i omgivningen kan ha betydelse. Här nämns intresseorganisationer och massmedia som centrala aktörer, men även krig och katastrofer kan komma att påverka.
Organisationsteori och nyinstitutionalismen
Inom organisationsteorin finns flera olika synsätt på hur organisationer fungerar. Länge präglades dock organisationsteorier av föreställningen att beslutsfattande inom organisationer är målrationellt, d v s beslut följs av förväntad handling (Eriksson-Zetterquist m.fl. 2006). Denna höga tilltro till rationalitet bortser från att både individuella faktorer, externa aktörer och yttre faktorer påverkar hur och om beslut i organisationen omvandlas till handling, samt hur denna process ser ut. Vidare visar modern organisationsteori på hur komplexa organisationer och komplexa implementeringsobjekt kan skapa en trögrörlighet i
förändringsprocessen (Sannerstedt 1997). Detta beror på att de som ska
genomföra förändringen är präglade av informella och kulturella normer, vilka styr deras beteende. Förändringsbenägenheten ökar dock om det som ska implementeras överensstämmer med organisationens och anställdas kulturella normer och värderingar. Trots denna överensstämmelse kommer dock
förändringen att ta tid om det är en komplex organisation (a a). Atim är inte en komplex organisation i bemärkelsen storlek, däremot är de en komplex
organisation då det gäller finansieringsstruktur. De har exempelvis ofta flera parallella projekt inom verksamheten.
Nyinstitutionalismen uppstod i slutet av sextiotalet, början av sjuttiotalet som en reaktion mot de etablerade, målrationella organisationsteorierna (Grape m.fl. 2006). Inom den nyinstitutionella skolan förklarades organisatoriskt agerande mer utifrån organisationens komplexa sammanhang. Startskottet på den
samhällsinriktade nyinstitutionalismen tillskrivs ofta publiceringen av artikeln ”Institutionalized Organizations; Formal structure as myth and cermony”, skriven av John Meyer och Brian Rowans (1977). Det fundamentala budskapet i artikeln är just att organisationer inte alltid agerar på det kanske mest effektiva sättet, utan snarare efter vad som är förenligt med den vid tillfället institutionella normen. Det är institutionella krav i omgivningen som påverkar organisationers
handlingsutrymme, vilket i sin tur återspeglar sig i organisationers struktur. Institutionella krav är de föreställningar som olika grupper, däribland politiker, professionella, allmänna opinionsströmmar o s v, har om hur organisationer bör agera för att vara effektiva. Då organisationer anpassar sig efter omgivningens uppställda krav, oavsett faktisk effektivitet, ökar deras legitimitet och de belönas. Meyer och Rowan (1977:352) skrev följande:
Organizations that incorporate societally legitimated rationalized elements in their formal structures maximize their legitimacy and increase their resources and survival
capabilities.
Denna organisatoriska strävan att arbeta efter de institutionella normerna benämns som institutionell isomorfism eller organisatorisk likformighet. Detta innebär att institutionella föreställningar om lämpliga organisationslösningar ofta sprider sig fort, då alla vill agera efter omgivningens krav och förväntningar. I artikeln beskriver även Meyer och Rowan (1977) att organisationer i praktiken faktiskt inte behöver agera efter de institutionella kraven, bara det ser ut som att de gör det. Således är organisationer inte helt beroende av omgivningen, utan de kan särkoppla praktiken från det som de säger att de ska göra.
Människobehandlande - och ickevinstdrivande organisationers särskilda förutsättningar
I människobehandlande organisationer arbetar människor med att på något sätt förändra, förbättra eller upprätthålla andra människor eller deras situation (Hasenfeld 1992). Klienterna eller brukarna är således det ”råmaterial” som ska transformeras (författarens översättning s.4). Gronbjerg (1992) beskriver de särskilda förutsättningar som ickevinstdrivande organisationer har. De är i stor utsträckning beroende av olika sorters finansiering. Till skillnad från många vinstbaserade företag har ickevinstdrivande organisationer svårare att få tillgång till köpstarka klienter/kunder. Olika ickevinstdrivande organisationer skiljer sig åt beroende på hur de skiljer på klienter (mottagare av service) och kunder (köpare av tjänst/service). Vidare skiljer de sig åt beroende på hur de är
institutionaliserade, förutsägbara och kontrollerbara. Gronbjerg skriver att det utifrån beroendeperspektivet är den komplexa finansieringsstrukturen som skapar den kritiska kontext inom vilken dessa organisationer måste fatta beslut.
Beroendeperspektivet har dock kritiserats av nyinstitutionalister, vilka menar att organisationer har visst handlingsutrymme trots beroendet av finansiering (Grape m.fl. 2006). Särkoppling och upprättandet av legitimerande ”skyltfönster” är
exempel på detta (a a).Detta resonemang kan kopplas till Mikael Lipskys (1980)
bidrag till förvaltningsforskningen. Han synliggjorde gräsrotsbyråkraternas handlingsutrymme, utifrån ett nerifrån - och upp perspektiv. Enligt Lipsky har de klientnära gräsrotsbyråkraterna utrymme att agera utifrån normer och värderingar, vilket gör att samtliga av ledningens beslut inte alltid följs. Det är således
gräsrotsbyråkraterna som i mötet med klienterna formar verksamhetens policy (a a). Ett grundläggande element i ickevinstdrivande organisationer är att de oftast inte hyser någon direkt kontroll över sina finansieringsmöjligheter (Gronbjerg 1992). Trots att de ofta arbetar med välfärdsfrågor, även om det är som komplement, har de inte samma tillgång till skattemedel som de offentliga välfärdsinstanserna (a a).
Sammanfattning av mitt teoretiska ramverk
I analysen av hur Atim arbetar med ett barnperspektiv använder jag mig av Eriksson och Näsmans (2009) resonemang om delaktighets- och
omsorgsperspektivet. Detta då dessa är centrala aspekter i barnperspektivet. Med inspiration från Johansson (2004) delar jag in min analys av förutsättningar och hinder för implementeringen av ett barnperspektiv på Atim i två avsnitt, lokala och generella. I de lokala aspekterna fokuserar jag på förutsättningarna inom Atim, medan jag i de generella aspekterna lyfter min blick till den kontextuella omgivningen. Nedan följer en sammanfattning av mitt teoretiska ramverk i förhållande till mina frågeställningar.
Hur arbetar Atim med ett barnperspektiv? Delaktighets- och omsorgsperspektivet:
• Synsätt på barn- barn som egna individer. • Utrymme för att inkludera
• Omsorg respektive delaktighet • Handlingsutrymme
Främjande och försvårande faktorer för implementering av ett barnperspektiv? Lokala faktorer:
• Initiering
• Organisationsstruktur
• Utformning av det som ska implementeras • Konkurrerande fokusområden
• Anställdas vilja och förståelse för implementering
• Anställdas förmåga att implementera, d v s finns det resurser (ekonomi, tid och kunskap) för implementering
Generella faktorer:
• Marknadens efterfrågar på det som ska implementeras • Externt beroende
• Krav och kontroll
• Institutionella normers påverkan på organisationers agerande
RESULTAT
I följande kapitel presenteras studiens resultat. Det följer mitt syfte och är indelat utifrån de frågeställningar jag ställt upp. Mitt empiriska material utgår både från de anställda på jouren och från några av deras samarbetspartners. Initialt kommer en beskrivning av hur jouren arbetar med ett barnperspektiv. Vidare följer två avsnitt, där faktorer som kan ha påverkat Atims implementering av ett
barnperspektiv belyses. Jag presenterar först de möjliggörande faktorerna. Därefter följer ett avsnitt där försvårande omständigheter tas upp.
Hur arbetar jouren med ett barnperspektiv?
För att öka ett barnperspektiv på Atim har de projektanställda tagit fram dokument och skapat särskilda rutiner. Utifrån intervjupersonernas berättelser följer här en beskrivning av hur de arbetar med ett barnperspektiv. Att arbeta med ett
barnperspektiv aktualiserar även ett nära samarbete med andra aktörer utanför jouren. Vad detta samarbete innebär kommer att förtydligas här.
Inskrivning
När en kvinna med barn kommer till jouren har de anställda, samt ansvarig socialsekreterare om denna är närvarande, ett inskrivningssamtal med henne. Det första de gör är att se till att kvinnan och barnen får någonting att äta och dricka. När inskrivningssamtalet hålls brukar någon i barnprojektet passa barnet/barnen, antingen i barnrummet eller i köket. De vill helst inte att barnen ska vara med och höra mamman berätta om det hon varit med om. Det händer att barnen är väldigt oroliga och inte vill lämna sin mamma, vilket givetvis tas hänsyn till. Det viktiga är att utgå från barnens behov säger en av de anställda.
Men vi vill ju helst inte att barnet ska vara med i det samtalet där mamma berättar för socialtjänsten och så... Då är det ju bäst om barnet får lova att leka lite och bara göra någonting annat. Leka i lekrummet, sitta vid datorn, umgås och prata. Vad man än känner för att göra. Man får utgå från barnets behov på något sätt.
En annan anger betydelsen av att skapa ett lugn kring barnen. Barnen får även en liten nalle. Första dagen berättar de bara lite kort vad Atim är för ställe och hur de ska bo. Inom ett par dagar försöker de däremot att hålla ett mer ingående samtal.
Och det ger också tillfälle till att diskutera, beroende på deras ålder såklart, om varför de är här och hur de tänker. Vissa barn vill prata mycket om det och vissa barn vill inte prata alls.
Genom projektet Barn i Fokus har Atim haft möjlighet att ta fram en bok som barnen får när de kommer till jouren. Den består av bilder och korta textstycken, vilka gestaltar det som barnen varit med om. Den visar ett barn som bevittnar att pappa slår mamma och att de nu kommit till en kvinnojour. Det finns även utrymme att fylla i egen text i boken, samt kontaktuppgifter till viktiga aktörer såsom polis och socialjour. De har även en särskild checklista för barnen där de går igenom om de har med sig vad de behöver.
Vi har också rutiner för att man ska kolla om de har allting de behöver vad det gäller, och det är på samma sätt som vi gör med kvinnorna men vi gör det separat för barnen, om de behöver kläder, blöjor, hygienartiklar, om det finns medicin som de behöver som de inte har just nu som vi ska åka och handla.
För att tydliggöra vem som ska göra vad, antecknas detta vid inskrivningssamtalet.
Så delar vi arbetet. Det som är socialtjänstens arbete lämnar vi till dem. Det som de ska ta reda på, de ska undersöka, de ska utreda och det som ska komma till oss. Som sagt, omsorgsdelen ska vi göra.
Tiden på jouren
Det är många praktiska saker som kvinnan måste lösa efter uppbrottet med mannen.
Till exempel om barnet går på dagis så måste man ordna det och det här med vårdnad, eventuellt övervakat umgänge och så.
Då det kan vara en påfrestande tid för både kvinnan och barnen försöker jourens anställda att se till att barnen trots detta får vara med om lite roligt. De har avsatt särskild tid för en aktivitet varje vecka. Då kan det handla om att de går till parken, stranden, terrariet eller någonting annat. Vad det är beror lite på barnens ålder och intressen. När de håller samtal med barn så använder de ibland så
kallade nallekort, vilka består av bilder på nallar som uttrycker olika känslor. De kan även rita och teckna tillsammans med barnen som ett sätt att få barnen att prata om vad de varit med om.
Att rita och måla till exempel, vad de tänker, känner och upplever. Att hitta sätt att prata där det kanske inte är direkt samtal men som ändå är en väg in i en diskussion, en väg in i ett samtal.
En av de anställda understryker betydelsen av att vara tydlig och ärlig mot barnen. Vi måste ju från en början förklara för barnet att du är nu här med din mamma och vi ska försöka göra vad vi kan för att hjälpa er. Inte stigmatisera att man är här på ett skyddat boende. Att vara ganska tydlig, så tydlig man kan vara med småbarn.
Avslut och avsked
Betydelsen av att ge barnen ett bra avslut innan de ska flytta från jouren betonas. Det kan innebära att någon av de anställda på jouren har ett litet
avslutningssamtal, där de frågar hur det har känts att bo på jouren. En av de anställda refererar till detta som att de på så sätt utvärderar vad barnen tycker om jouren. Genom att säga till barnen att de gärna får ringa även efter att de har flyttat från jouren tydliggör de att kontakten dem emellan inte måste avslutas helt.
Och vad de har tyckt om boendet och hur det känns att lämna det och då förklara att man får lov att ringa om det är nått...
Däremot är det inte alltid som de har möjlighet att hålla ett avslutningssamtal. …det har hänt att vissa situationer har varit så urstressiga. Alltså situationer där, nu kommer socialen och nu ska hon flyttas på en gång.
För att undvika detta brukar de meddela socialtjänsten att de vill veta i förväg om kvinnan och barnen ska flyttas, så att de hinner planera in avslutningssamtal. Barnens behov
En stor del av att ha ett barnperspektiv innebär just att se till barnens behov. Vilka behov de har beror på såväl bakgrund som ålder. Det kan handla om hjälp med läxläsning och kontakt med lärare om de går i skolan. Det finns även de som har ett stort behov av samtalsstöd då de fått uppleva mycket av våldet i hemmet. Vissa barn har även fått ta ett stort ansvar hemma.