Gibson har givit upphov till ekologisk realism som är huvudalternativ till s.k. kognitivt orienterande psykologisk teoribildning (NE). Det är den ena teoretiska utgångspunkten i den här studien. En annan teoretisk utgångspunkt i den här studien är Vygotskijs sociokulturella teori. Löfdahl talar om kommunikationens betydelse mellan människor inom denna teoribildning och menar att teorin väl kan användas när man studerar barns aktiviteter framförallt i lek (2004, s.11). Till min studie har jag också valt två teoretiska begrepp som mina analytiska verktyg, affordance och transformationer. De härstammar från dessa två teoretiska utgångspunkter, affordance från Gibsons teori och transformationer från Vygotskijs teori. Nedanför presenteras en lite mer utförligare beskrivning av dessa två begrepp och varför jag anser att de passar till den här studien.
5.1. Affordance – en begreppsdefinition
Begreppet affordance används ofta i studier om barn och fysisk miljö. Den lämpar sig bra just för att den kan användas när man vill beskriva hur toddlare interagerar med sin fysiska omgivning och för att toddlare använder sin fysiska förmåga mer än sin verbala när de utforskar och interagerar med sin omvärld.
Gibson (1986) är den som först myntade begreppet affordance. Enligt honom finns det erbjudanden i miljön som en individ kan upptäcka och använda sig av. Med hjälp av vår perceptionsförmåga tolkar vi de sinnesintryck som finns i vår omgivning. Gibson menar att det också är individuellt hur vi interagerar med miljön beroende på de behov vi har.
Exempelvis kan en låg sten ge en signal till ett barn att den kan användas som en stol, samtidigt som en vuxen, då denne oftast är längre, inte skulle få samma signal av samma sten. Vår fysiska storlek påverkar de affordances vi upptäcker i miljön, också våra tidigare erfarenheter (1986, s.127 - 129).
I sin avhandling som handlar om barn och miljön i förskolan har Eriksson Bergström översatt begreppet affordance till handlingserbjudande. Med det menar författaren att när barn interagerar med erbjudanden i miljön, resulterar det i olika fysiska handlingar som barnen gör (2013, s. 147).
Osnes, Skaug och Eid Kaarby (2012) tar också upp Gibsons begrepp affordance, vilket handlar om miljöns erbjudande till organismen, hur denne och miljön kompletterar varandra.
Författarna menar att detta samspel handlar om relationen mellan individen och miljön.
Exempelvis kan ett barn få en signal av ett träd att den ser perfekt ut att använda som klätterträd, detta utifrån sin erfarenhet, sina sinnesuttryck, kroppsstorlek och motoriska förmåga som just detta barn har. Samtidigt kanske ett annat barn inte alls får samma signaler från klätterträdet och undviker att ens försöka klättra upp i den (2012, s.147).
10
5.2. Transformationer – en begreppsdefinition
Transformation är ett begrepp som också lyfts upp i den här studien. Jag har inspirerats av begreppet i den tidigare forskning som jag kommit i kontakt med under studien. Begreppet härstammar från Vygotskijs sociokulturella teori. När toddlares erfarenheter och förmågan att fantisera ökar, utvecklar de sin förmåga att transformera. Enligt Löfdahl (2004) menar Vygotskij att fantasin är uppbyggd av tidigare erfarenheter från både verkligheten som vi upplever själva och av sådant som vi får höra av andra. Han menar att fantasi och verklighet är beroende av varandra. För att kunna ta till oss andras erfarenheter måste vi använda oss av vår fantasi. Han menar också att i lek finns det imaginära regler som inte har situationsbundna begränsningar. Det är genom den imaginära situationen och genom sin fantasi och idéer som barn transformerar föremål till att vara något annat, exempelvis att en käpp blir en häst. Genom att barn själva kan skapa regler för sina lekar blir de också aktörer för sina liv (2004, s.45 – 47).
I anslutning till lek tar Jensen (2009, s.107) upp begreppet transfer. Det kommer från engelskan och betyder överföring. Han beskriver begreppet på följande sätt;
”När en individ har lärt sig något i en situation och sedan kan upprepa detta kunnande i en annan situation har transfer uppstått i individen”.
Enligt Jensen behöver barn ha utvecklat denna förmåga för att kunna låtsasleka. Enligt honom börjar den här förmågan utvecklas när barn är ca arton månader och treåriga barn brukar i allmänhet vara duktiga på att leka låtsaslekar. Låtsaslek handlar om att man förställer sig att vara något annat man är eller att olika föremål är något annat än de ser ut att vara (2009, s. 107 – 116).
Ängård diskuterar också hur barn transformerar sina erfarenheter. Författaren menar att naturmaterial som inte är färdigställt ger barn friare möjligheter för att kunna föreställa sig och förvandla det till något annat. Enligt Ängård behöver barn även få tillgång till färdigkonstruerat material, exempelvis leksaker, för att därigenom kunna skapa sig erfarenheter (2008, s. 131 – 132).
5.3 Definition av Toddlare
På senare tid har begreppet toddlare börjat användas, den kommer från engelska ord
”toddler”. Løcken har översatt och använder sig av ordet toddlare för att beskriva barn i ett- och tvåårsåldern. Med det menas den som tultar, d.v.s. det syftas till små barns gångstil. Hon menar också att toddlare är tänkande individer och fastän de ännu inte använder det verbala språket i större omfattning, så interagerar de med sin omvärld med hjälp av sin kropp. Detta både i samspelet med andra och med den fysiska miljön (2008, s.169). Löcken menar också att toddlarkroppen är barnets viktigaste supporter i leken. Som exempel tar hon upp att små
11
barn kan springa från en punkt till en annan i ett rum, t.ex. från en dörr till en vägg och detta smittar av sig till andra barn och de turas om med detta i sin lek (2008, s.45).
12