Här presenteras studiens analys och resultatdel. Först förklaras vilka slags lösa och fasta föremål som finns tillgängligt för barnen inomhus. Därefter följer beskrivning av den fysiska miljön inomhus följt av de olika episoder som jag observerade för att sedan försöka kartlägga och klargöra sekvenserna med hjälp av de till studien valda två analytiska begreppen, Affordande och transformationer. Efter inomhussekvenserna följer utomhussekvenserna i samma ordning.
8.1. Förklaring till lösa och fasta föremål som observerats i studien
Då jag i den här studien inte hade tillåtelse att publicera några bilder ska jag försöka förklara vilka lösa och fasta föremål och leksaker som var tillgängliga både i inomhus och i utomhusmiljön.
Inomhus:
Lösa föremål bestod mest av konstruerat material som leksaker, exempelvis nallar, dockor, dockvagn, bilar och tågbana. Dessa lösa föremål var möjliga för barnen att lyfta upp och flytta på. Fasta föremål bestod mest av möbler, bord, stolar, soffa etc. Det fanns många små möbler anpassade för barn, som bord, stolar och leksaksspis. I observationerna studerades också barnens aktiviteter på en samlingsmatta samt övrig golvyta.
Utomhus:
Lösa föremål som barnen kunde bära och flytta bestod av både konstruerat material och ej konstruerat material. Färdigställda föremål som barnen använde var sandleksaker, bollar etc.
Det ej färdigställda lösa materialet bestod av naturligt material som sand, vatten, löv. Fasta konstruerade föremål som fanns i miljön var sandlåda, rutschkana. I utomhusmiljön fanns också naturliga lekplatser, exempelvis stora stenar, träd, skogsdunge, gräsmatta och vattenpöl.
16
8.2. Material och miljö inomhus
I första anblicken noterar jag det material som finns i den fysiska miljön i rummet där jag ska genomföra mina observationer. Det består bland annat av; en leksaksspis, flera leksaksbord, stolar, köksgeråd, en spjälsäng att leka i (sådant som finns i ett hem), nallar, dockor, en dockvagn av trä, en dockbarnmatstol, bilar, en bilbana, en tågbana på ett lågt bord, plastdjur i en låda, samlingsmatta, en soffa, två stycken matbord i vuxenstorlek. Det är mest färdigställt material och färdigkonstruerade leksaker. Man har hängt upp lite av barnens konstruktioner, det är tavlor tillverkade av färgglada löv, vilka man har hängt upp på en vägg med hjälp av klädnypor. Likadant har man gjort med barnens namn vid ett matbord där barnen ska sitta och äta. Att namnen kan flyttas i rutorna ger möjlighet att byta barnens matplatser. I inomhusmiljön påverkas barn och vi alla av vad som finns i den. Vi påverkar den också i högre grad än i utomhusmiljön där det kan finnas naturliga element vilka inte är tillverkade, d.v.s. inomhusmiljön är mer konstruerad än utomhusmiljön då den till mestadels består av just konstruerat material. Inomhusmiljön kan också ha begränsningar i form av exempelvis lokalers utformning.
Episod 1. Under en observation kan man se två flickor 2,4 år respektive 2,2 år som står på knäna på en soffa lutandes mot ryggstödet som de kör varsin leksaksbil på.
I det här fallet används leksaksbilarna som bilar görs i allmänhet, de körs. Samtidigt använder flickorna soffans raka ryggstöd som väg. Ryggstödet ger ett affordance. I samma episod använder sig flickorna av leksaksbilarna som de är ägnade att vara, som leksaksbilar.
Däremot låtsas flickorna att ryggstödet är en väg, eftersom den p.g.a. sin raka kant ger ett erbjudande att vara väg. De transformerar att soffans ryggstöd är en väg. Man kan koppla situationen till det som Jensen (2009) säger om föremåls utformning och funktion.
Episod 2. Flicka 2,2 år provar att sätta en strumpa i barnstorlek på ett annat barns huvud.
Det andra barnet säger ifrån.
Här finns affordance, i det här fallet strumpan, som har samma form som en mössa. Man kan anta att det är därför som flickan utforskar om den kan användas som en sådan. Att det andra barnet protesterar till hennes handling skulle kunna tyda på att det är en felaktig användning av föremålet. Det är en strumpa och ingen mössa. Man kan också tänka sig att flickan transformerar genom att prova ifall strumpan kan användas som en mössa. Det finns också en koppling till föremåls form och funktion.
Episod 3. Flicka 2,4 år, drar en dockvagn av trä. Hon tar ut madrass och lakan ur den och går till samlingsmattan där hon lägger sig ner och använder dem som kudde och täcke.
Sedan ställer hon sig upp, drar lakanet över axlarna, därefter rusar hon fram och tillbaks tvärs över rummet flera gånger. Hon “flyger” fram.
I episod 3 kan man se att flickan leker att hon ska sova och använder dockvagnens inredning som sängkläder. Samlingsmattan erbjuder om möjlighet till vila, hon har säkert erfarenhet av det från förskolans samlingar. Det blir ett affordance. Sekunden senare transformerar hon
17
lakanet till att vara vingar man kan flyga med. Golvet ger ett affordance om att det går bra att springa på.
Episod 4. När en pojke 2 år drar dockvagnen springer han glatt (springer fort). Han
“parkerar” barnvagnen sedan genom att tippa ner den så att den står på handtaget.
Epsod 4. Dockvagnen kan också tänkas fungera som ett affordance till toddlare att öva att gå. Den var låg i sin konstruktion så att barnen lätt kunde hålla i handtaget. Dockvagnen kan också tänkas ge affordance i form av trygghet och stöd, ett föremål som barnen kan springa friare och fortare med. Att pojken ställer dockvagnen på handtaget skulle kunna tyda att han leker att det är något annat än en barnvagn. Det skulle kunna vara en skottkärra. Detta eftersom han springer och parkerar den som han gör. Det skulle också kunna tyda på att han har erfarenhet att själv fått åka vagn fort.
Episod 5. I en episod där flera barn samlats kring ett lågt bord, där en tågbana är uppställd, klättrar en pojke 2,2 år upp på bordet. Sedan klättrar han ner igen och rusar till soffan som han klättrar upp på för att snabbt kliva ner på golvet igen. Han skyndar sig tillbaka till bordet med tågbanan där de andra barnen står, för att åter klättra upp på bordet.
Episod 6. I flera sekvenser klättrar en pojke 2,2 år upp på möbler. I en episod kan man se hur han med hjälp av en leksaks barnmatstol klättrar upp på ett lekbord. I en annan episod klättrar han på ett litet bord vid fönstret.
I episod 5 och 6 finns det flera affordances i miljön vilka signalerar till pojken att träna sin motorik genom att han kan förflytta sig och klättra upp och ner på olika fasta ytor och föremål som olika bord, barnmatstol, golvet och soffan. Potentiellt är att leksaker och det som finns i omgivningen används inte bara till det de är avsedda för att användas till. De fasta föremålens funktion och utformning ger barnen flera affordances och möjligheter att transformera.
Episod 7. I en episod har två flickor 2,3år och 2,2 år just lekt med nallar i lekhörnet där det finns en spjälsäng som barnen själva kan krypa in i. Plötsligt rusar flickorna i väg med nallarna till samlingsmattan och nattar nallarna där istället för att sova.
Episod 7. I den här episoden blir nu samlingsmattan en säng, ett affordance Flickorna har en omvårdande roll. Samtidigt leker de familjelek som erbjuds p.g.a. av de leksaker som finns tillgängliga i rummet. Här har man samlat leksaker till barnen som associerar till lekar utifrån barnens erfarenhet. Toddlares erfarenheter handlar oftast om det de kan relatera till, exempelvis dagliga rutiner som att äta, leka och sova.
18
8.3. Material och miljö utomhus
Barnen är utomhus, efter lunch och efter att de sovit middag. Först är barnen i sandlådan.
Sanden går att gräva i p.g.a. årstiden, det är höst och sanden har ännu inte fryst fast. Efter en stund börjar flera av toddlarna att spridas på gården. Det är till ytan en stor kuperad förskolegård vilken består av en stor gräsmatta med konstruerade platser som sandlåda, ett flygplan av trä vilken man kan klättra upp på och en hög rutchkana. Det finns även naturliga ställen, stora stenar, träd och p.g.a. årstiden finns det mycket löv på marken. Under dessa soliga höstdagar var barnen utrustade med galonkläder eftersom det hade regnat dagarna innan och det var blött i backen.
Episod 1 utomhus. En pojke 1,10 år står under ett träd och tittar på färgglada löv som ligger på marken och han trampar på dem med sina stövlar.
Pojken uppmärksammar löven med sina fötter. Med hjälp av sin perceptionsförmåga tolkar han in sina sinnesintryck av de färgglada löven som prasslar under hans stövlar. Det blir ett affordance. Enligt Gibson (1986) finns det erbjudanden i miljön som en individ kan upptäcka och använda sig av. Med hjälp av vår perceptionsförmåga tolkar vi de sinnesintryck som finns i omgivningen. Det också är individuellt hur vi interagerar med miljön beroende på de behov vi har.
Episod 2 utomhus. Ett av de mindre barnen som ännu inte är så motoriskt utvecklad, kryper efter en boll som han försöker rulla framåt för att bollen ska krocka med en större orange boll. Han befinner sig på gräsmattan.
Den närmaste bollen ger pojken ett affordance i form av att han försöker använda sig av den närmaste bollen för att nå den boll som befinner sig längre bort. Han använder sig av sin erfarenhet och försöker därmed att träffa den större orange bollen.
Episod 3. Pojke 1,1 år sitter och tittar på de andra barnen, han kan inte gå än. Två andra barn häller ut leksaker till honom. Han börjar då leka med en spade.
De minsta barnen kan behöva hjälp av andra för att kunna interagera med sin fysiska miljö.
Rörelseförmågan påverkar vår handlingsförmåga och vad som är möjligt för en individ att göra. Miljöns utformning och tillgänglighet när det gäller lösa och fasta föremål påverkar vilka affordances en individ får.
Episod 4. Flera barn har samlats för att leka vattenlek under rutchkanan. De använder hinkar och spadar och större plastlådor som de fyller med sand och vatten.
Här interagerar barnen med de föremål som finns, i det här fallet lösa tillverkade saker som spadar, hinkar och plastlådor samt även med naturliga föremål som finns tillgängligt som
19
sand och vatten. Barnen har möjlighet att lyfta och flytta dessa saker. När barn transformerar använder de sig av sina tidigare erfarenheter.
Episod 5. När två barn åker ner för rutchkanan, står en flicka 2,2 år nedanför vid sidan om.
Hon har en långskaftad spade som hon lägger tvärs över rutschkanan, ungefär som en grind som öppnas när barnen åker ner. Detta upprepar hon två, tre gånger när de andra barnen åker ner.
Här kan man se att flickan använder föremålet, d.v.s. spaden till annat än att exempelvis att gräva med. Hon transformerar och använder sin fantasi. Man kan anta att hon har erfarenhet av grindar eller dörrar och därmed använder sig av det i sin lek som går ut på att öppna och stänga.
Episod 6. En flicka, 2,2 år springer tillsammans med ett jämnårigt barn fram till ett flygplan av trä och börjar klättra upp på den. När de kommit upp klättrar de ner igen för att springa vidare till en buss som också är byggt av trä. Sedan springer barnen till en närliggande skogsdunge där de klättrar upp på en stor sten.
Här befinner sig barnens lek på fasta föremål som är både konstruerade samt naturliga. De skiljer sig också från lösa föremål som barnen kan bära och lyfta. I sekvensen kan man se att barnen klättrar mycket när de interagerar med sin fysiska miljö. Det beror på att barnen använder sin kropp och rörelseförmåga när de utforskar sin omgivning. Här väljer barnen också att leka på olika platser, mellan färdigställda som leksaksflygplanet och den naturligt stora stenen. Kanske den sistnämnda, den stora stenen är av barnen s.k. av barn egen skapad plats. Helt klart är att det finns affordance. Hur barnen transformerar i situationen är mer långsökt, då det är svårare att veta vad de föreställer sig just då.
20