Syftet med detta kapitel är att introducera den teoretiska ramen för min undersökning. Jag börjar med att redogöra för pronomenets bakgrund och de språkliga funktionerna av hen. Jag presenterar också de vanligaste könsneutrala uttrycken i svenskan och lyfter fram några teorier kring pronomenet hen.
Jag berättar även om debatten kring pronomenet.
2.1 Bakgrund
I början av 2012 gavs ut en barnbok av Jesper Lundqvist, Kivi och monsterhund, där pronomenet hen används som personligt pronomen som syftar på huvudkaraktären. Huvudpersonen Kivi är ett barn som önskar sig en hund. Medan boken släpptes publicerade företrädare för förlaget, tillsammans med språkforskaren Karin Milles, en debattartikel om att det krävs ett nytt pronomen i svenska språket.
Boken och debattartikeln väckte medial uppmärksamhet och anses ha startat hen-debatten som sedan följde. Genuspedagoger, som utgivarna av Kivi och monsterhund, anser att pronomenet hen är bra eftersom det återskapar flick- och pojkroller. Många av pedagogerna förhåller sig positivt till ordet och anser att det är ett utmärkt och kort alternativ till hon eller han. De tycker också att hen är ett bra nytillskott i svenska språket (Ledin & Lyngfelt 2013; Milles 2013).
Processen kring pronomenet hen är språkhistoriskt ovanlig eftersom det var länge sedan svenskan fick ett nytt pronomen. Detta är minst en lika stor sak som när stavningen förändrades år 1906 eller när verbens pluralformer togs bort på 1940-talet. (Hällström-Reijonen 2012.) I början av 2012 behandlades hen mycket i texter som handlar om själva ordet och diskuterar pronomenets för- och nackdelar. Först var man rädd för att bruket av hen skulle leda till könsutjämning eller könlöshet och ska användas i stället för han och hon. (Löfvendahl 2017.)
Pronomenet har tagits in i den fjortonde upplagan av SAOL som utgavs i april 2015 (Tidningarnas Telegrambyrå 2014). Enligt Ledin och Lyngfelt (2013:142) lanserades pronomenet för första gången redan på 60-talet när ordet föreslogs av Rolf Dunås år 1966. I brist på ordentliga belägg kan man naturligtvis inte vara säker på ordets ursprung. Trots att denna är oklar finns det två förklaringar. Den ena är att hen är en kombination av tredjepersonspronomenen han, hon och den. Den andra förklaringen är att hen är ett lånord från finskans hän. Sverigesvenska brukar inte inlåna väldigt många ord från finskan, men vid detta tillfälle är det inte ogörligt eftersom finska språket ligger nära Sverige både geografiskt och kulturellt. (Milles 2013.)
8
2.2 Könsneutrala pronomen och andra uttryck
I det följande redogör jag för olika sätt att skriva könsneutralt. Utöver pronomenet hen kan man använda till exempel orden han, han eller hon, han/hon, den, vederbörande, personen i fråga eller denna/denne. Vederbörande och personen i fråga är formella sätt att skriva könsneutralt. Det finns olika rekommendationer för hur man kan skriva könsneutralt och vilka pronomen man kan använda.
Om man vill undvika användningen av pronomenen, kan man till exempel uttrycka sig i flertal.
(Åberg 2009:119, 208.) Man kan också omformulera så att pronomenet inte behövs eller upprepa substantivet i meningen.
Han eller hon: Institutet för språk och folkminnen (2021) anser att det går att använda han eller hon i kortare texter där det är viktigt att vara noggrann, men det blir oformligt i längre texter.
Den: Enligt Institutet för språk och folkminnen (2021) blir den vanligare i skrift och tal och kan användas mer frekvent. Hagels (2014:50) studie visar att den upplevs passa bäst för döda ting. Enligt henne är pronomenet nedvärderande och objektifierande.
Hen: Speciellt med hen, jämfört med de andra könsneutrala pronomenen, är att ordet kan användas i utbyte mot han eller hon, men det är också ett uttryck som används när man inte vill bli omtalad som han eller hon (Lerner 2015). Genom att använda hen behöver man inte säga något om kön. Enligt Josephson (2015) är det korrekt att använda hen som könsneutralt personligt pronomen och låta bli för den som så önskar. Hagels (2014:50) studie visar att hen passar att användas för människor och djur.
Han: Man kunde använda pronomenet han som ett könsneutralt pronomen för trettio år sedan. Detta språkbruk verkar inte längre lika naturligt. (Institutet för språk och folkminnen 2021.) Enligt Hagel (2014:2) har det svenska språkrådet rekommenderat användning av pronomenet han i stället för han eller hon sedan 1930-talet.
Hon: Man brukar inte använda hon som generiskt pronomen om referenten inte kan presumeras vara av kvinnligt kön eller om referenten är substantivet människa (Hagel 2014:3).
Vederbörande: Vederbörande har etablerat bra fast det är ett tungt och formellt uttryck för könsneutral syftning (Ledin & Lyngfelt 2013:162).
Personen i fråga: Personen i fråga är ett mycket formellt sätt att uttrycka könsneutralt (Åberg 2009:208).
9
Denna/denne: Enligt Hagel (2014:163) är varianterna denne/denna markerade för maskulinum respektive femininum. Alla språkbrukare uppfattar inte dem så, eftersom särskilt denne ibland kan försvaras som alternativ till hon/han.
2.3 Jämställdheten i svenska språket
Svenskan, på samma sätt som många andra språk, innefattar sådana språkliga element som visar att vi har levt och till viss del ännu lever i ett samhälle där normerna bildas av män. Detta leder till att det uppstår konflikter med avseende på jämställdhet, till exempel när det gäller olika pronomen och yrkesbeteckningar. Ett annat problem är yrkestitlar som slutar på suffixen -man. En rådman och riksdagsman kan till exempel lika bra vara en kvinna som en man. Språkrådet tycker att det är ingen bra idé att börja använda dubbla, könsmärkta titlar som rådkvinna och riksdagskvinna. Då är det bättre med könsneutrala titlar, till exempel tingsdomare och riksdagsledamot. Det finns ändå ett flertal yrkestitlar som är könsneutrala, till exempel arkitekt, journalist, barnskötare och lärare.
(Institutet för språk och folkminnen 2020.) Kommer bruket av hen leda till ökad jämlikhet i samhället? Bäck, Lindqvist och Gustafsson Sendén (2018) visar att det argument som deltagarna i undersökningen är eniga om är att ökad jämställdhet inte uppnås med hen.
I vilken utsträckning samspelar språkets genusstrukturer med samhällets? I vissa språk, som ryska och arabiska, böjer man även verb efter genus; män och kvinnor anses gå, äta, prata och tänka på olika sätt. Enligt Irenius (2015) är samhället där talas språk med stränga genusmarkörer mer ojämställda än samhällen med mer könsneutrala språk. Trots detta kan inte heller sådana samhällen där språket inte gör någon skillnad mellan han och hon anses vara så jämställda. Könsneutrala språket har ett samband med kvinnors befrielse. På samma gång fångar hen jämställdhetskampens huvudsakliga problem – dels att eftertrakta att människor inte ska definieras av kön, dels att kön ska ha betydelse för att nå en stabil könsbalans i olika områden. Medan allt fler yrken har fått könsneutrala titlar, är det möjligt att urskilja en disposition.
2.4 Språkliga funktioner hos hen
Man kan använda pronomenet hen främst på två sätt: å ena sidan används hen när könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller otydliggörs, å andra sidan används hen för att tala om personer som inte identifierar sig som han eller hon. Det finns inga språkliga besvär för att använda hen, men ordet kan
10
väcka irritation hos vissa. I vilka samband hen är passande bör därför avgöras av kommunikationssituationen och de konkreta mottagarna. Om man uppskattar att det finns en risk att hen tar för mycket fokus från texten i ett visst sammanhang, så finns det andra könsneutrala uttryck att välja på. Hen används både i informella och mer formella texter. Ju fler som använder pronomenet hen, desto mer inrättat blir det. (Institutet för språk och folkminnen 2019.) Man använder hen till exempel när man inte är säker om personen är kvinna eller man, eller när man vill inräkna både kvinnor och män. Man måste ta hänsyn till att respektera när någon vill omtalas med pronomenet hen.
Om man är osäker vilket pronomen man bör använda, frågar man på ett diskret och respektfullt sätt vilket pronomen personen föredrar. (Lärarförbundet 2019.)
Även Hällström-Reijonen (2012) poängterar att det finns olika synpunkter på pronomenet hen. För det första kan pronomenet användas när man vill underlätta stilen och ha ett könsneutralt pronomen eller ta ställning. För det andra handlar hen en sexualpolitisk fråga, där pronomenet används för att undvika eller bekämpa den traditionella könsuppdelningen mellan man och kvinna. För det tredje är pronomenet hen en jämställdhetsfråga, när man anser att bruket av hen hjälper att göra samhället mer jämställt. Den sexualpolitiska aspekten gäller delvis om hur man språkligt respekterar andra. Om man till exempel känner en person som vill bli kallad hen för att det passar hens identitet bättre än de klassiska alternativen han eller hon. Det kallas humanitet men det är även fråga om artighet eller vänlighet. Hen ersätter ett substantiv som syftar på en kategori eller en grupp av människor, där könstillhörigheten är okänd. Vi möter ofta hen tillsammans med vaga benämningar som gästen, kunden, men också för renodlade yrkestitlar som läraren, polisen och sjuksköterskan. (Löfvendahl 2017.) Pronomenet hen förekommer som subjekt (hen), objekt (hen) och genitiv (hens). Även henom förekommer som objektsform (Lärarförbundet 2019).
Ledin och Lyngfelt (2013: 145–146) har gjort en analysmodell där man kategoriserar olika språkliga funktioner hos hen. Deras uppdelning är baserad på Språkrådets rekommendationer från 2013, där det finns två huvudtyper: ”könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller otydliggörs” och när man vill undvika kategorisering i ett visst kön. Det finns fem olika funktioner hos hen: 1) En könsöverskridande funktion, 2) en anonymiserande funktion, 3) en funktion som ersätter det okända könet, 4) en funktion som anger en indefinit betydelse och 5) en generisk funktion. Ett könsöverskridande hen används just när man uppger en gruppering av kvinnor och män.
Anonymiserande hen används när man undertrycker könet. Sändaren känner till referentens kön, men sändaren vill eller måste hemlighålla det av någon anledning, till exempel om referenten är ett vittne eller offer. Om sändaren inte vet könet på personen man rapporterar är det fråga om funktionen okänt kön. Olikheten mellan anonymiserande hen och okänt hen, beror på om skribenten vet könet på referenten, men det är inte alltid tydligt för läsaren. De tre första funktionerna, könsöverskridande,
11
anonymiserande och okänt kön, är definita, alltså hen syftar på en specifik individ, och de sista två, indefinit och generisk hen, är indefinita. Indefinit hen syftar på en person utan att precisera exakt vem det är fråga om. Indefinit hen har ganska ofta pronomenet någon som korrelat. Indefinit hen har en
”icke unikt identifierbar syftning”. Generisk hen syftar inte på en person utan är mer generiskt. Det kan vara fråga om institutionella roller som behandlas generiskt. När hen har till exempel substantivet patienten som korrelat kan det vara fråga om vilken patient som helst.
2.5 Språkpolitiska ställningstaganden kring pronomenet hen
Enligt Milles (2013) är hen initiativet av en feministisk reformidé som fick mycket synlighet i debatten. Milles säger att det finns fem omständigheter: 1) ordets språkliga egenskaper, 2) de centrala aktörerna som drev frågan, 3) det svenska politiska landskapet, 4) språkvårdens inställning och 5) den mediala uppmärksamhet som ordet fick. Hennes studie visar att journalister i artiklar, av politiker i motioner och av studerande i avhandlingar använder pronomenet hen men på myndigheternas internetplatser dyker det sällan upp. Hon lägger till att språkbrukarna ännu inte är införstådda med ordets betydelse, bruk eller språkmässigt värde. Enligt henne är det svårt att säga om pronomenet är här för att stanna.
Pronomenet hen har blivit snabbt inkluderat i en könspolitisk debatt. Fast pronomenet har funnits i ett femtiotal år var det först på tjugohundratalet som det i själva verket började användas i större utbredning. Transpersoner anser att det är en bra lösning på deras pronomenproblem – ordet passar bra för att använda om en person som inte kunde kallas hon eller han. Queerfeminister är av den åsikten att ordet på ett tydligt sätt leder till ett samhälle där kön inte ska fastställa vem man kan vara eller hur man ska leva och älska. Sverigedemokrater har i sin tur en tydlig politisk koppling till pronomenet. De tycker inte om pronomenet hen eftersom de upplever pronomenet som en ”otillbörlig tvångsmässig vänsterfeministisk indoktrinering”. Men eftersom sin högerextrema politik har partiet blivit ett parti som de andra partierna vill inte samverka eller anknytas med. Detta kan ha haft någon roll till hens fördel. Sverigedemokraterna har tydligt profilerat sig som ordets motståndare, och ordet har fått nya anhängare. Om man visar att man gillar hen, kan man vid samma tillfälle ge tecken att man inte tycker om Sverigedemokraterna. (Milles 2013.)
Vänsterpartisterna använder också ordet hen. Elin Lundgren (S) tycker att hen är ett väldigt bra könsneutralt pronomen, och ordet har varit flera år i hennes vokabulär. Centerpartisterna Staffan Danielsson och Erik A Eriksson har också använt hen i skrift. Riksdagens ledning bestämde 2013 att riksdagen inte ska använda hen i sina texter. Men det fanns många folkvalda som redan hade använt
12
pronomenet både i skrift och tal. De flesta av de åtta partiernas gruppledare tycker om hen. En av dem är Anna Kinberg Batra (M) som säger ja till att språket naturligt utvecklas småningom. Hon anser att hen blir allt vanligare i vardagsspråket. Själv använder Kinberg Batra ordet ibland. Hon tycker att hen är praktiskt att använda när man vill berätta om en person på ett neutralt sätt. (Olsson 2013.)
2.6 Debatten om pronomenet
Debatten om pronomenet hen är mer laddad i Sverige än i Finland. Det blev en stor diskussion när DN:s chefredaktör hade annonserat att man inte ska använda pronomenet i nyhets- och rapporttexter i DN. DN:s linje utskiljer sig inte relativt varken från andra mediers eller från mediespråkvårdens linje, som anser att man kan använda hen i vissa samband i tidningarna, men får inte gottgöra han eller hon med hen i nyhetstexterna. (Hällström-Reijonen 2012.)
De finns argumenten både för och emot hen som könsneutralt personligt pronomen. Dessa argument förekom när en debattartikel i Svenska Dagbladet betonade att hen ”är en lösning som ger möjlighet att möta världen mer förutsättningslöst”, därför att personens karaktärsdrag blir det viktigaste, och inte könstillhörigheten. Det här sättet att använda hen rekommenderas inte av Språkrådet, som nämligen förordar den. Språkrådet accepterar däremot att man säger hen om personer som inte känner sig hemma i könsuppdelningen man –kvinna. Man får också använda hen när man vill beskriva en person utan att framhäva kön. Men sådant väcker invändning. Majoriteten av människor ser sig som en man eller en kvinna, och några kritiker tycker att hen förvirrar barnen. (Svensson 2020.) Bland transpersoner finns personer som driver lanseringen av hen i svenskan, för att de inte vill befinna sig avstängda av svenskan. Det borde vara lättare att bifalla en sådan önskan, särskilt om det gör svenskan mer flexibel. (Eriksson 2012.)
I Svenska Akademiens ordlista (SAOL 2015) inträder pronomenet hen, med två olika användningssätt: å ena sidan som könsneutralt pronomen i utbyte mot förnyade skrivningar som han eller hon, personen i fråga och liknande, å andra sidan om man inte vill eller kan klassificera sig som han eller hon. Enligt Sven-Göran Malmgren, huvudredaktör för SAOL, har hen blivit ännu mer etablerat och fyller en funktion så därför ska pronomenet vara med i SAOL. Malmgren säger att ordet står i betydelsen när man lämnar oklart vilket kön det är och när det är fråga om ett tredje kön. Han anser att det inte är så ofta när ett nytt pronomen bildas på detta sätt. Malmgren tror även att platsen i SAOL har en stor roll för ordets framtid. För att ett ord ska upptas i SAOL ska det används av många människor och i hela landet, och hen uppfyller dessa villkor. (Tidningarnas Telegrambyrå 2014.)
13
Många journalister i Finland hade positiv inställning till hen redan i början. Först dök pronomenet upp i texter som gällde transpersoner som ville bli omtalade som hen. Detta var en av startpunkterna i diskussionen. Det tog ändå ett tag innan pronomenet kom in nyhetstexter. Den språkliga debatten och genusdebatten kolliderade. Därför bad språkvården en försiktighet i bruket av hen, därför att det var möjligt att vissa läsare kunde reagera kraftigt på pronomenet. (Holmberg 2017.)