Här presenterar jag uppsatsens teoretiska ramverk och begrepp. Jag inleder med att redogöra för den diskursanalys jag använder, vilket jag sammanväver med metoden i undersökningen.
Därefter går jag igenom några begrepp som jag begagnar mig av i uppsatsen.
Diskurs
Det källmaterial jag analyserar i den här studien består av texter som producerats av
medlemmar ur en majoritetsbefolkning om samer som en minoritetsgrupp. Valet föll därför på diskursanalys som verktyg för att analysera hur föreställningar om samer konstruerat och rekonstruerat den grupp som jag här kallar icke-renskötande samer. Det positiva med diskursanalysen är att den synliggör inbäddade maktaspekter och ifrågasätter det
förgivettagna perspektivet. Det negativa är att det finns flera olika uppfattningar om vad diskurs är för något och det finns risk att applicera det som det passar utövaren. Gemensamt för alla olika diskursanalyser är att språket står i fokus. Den kan ses som både teori och metod som erbjuder textanalytiska verktyg där kontexten inkluderas, enligt Göran Bergström och Kristina Boréus i boken Textens mening och makt, 2016.55
I den här uppsatsen inspireras jag främst av idéhistorikern Leif Runefelts förhållningssätt till diskursanalys såsom han presenterar den i Att hasta mot undergången från 2015.56 Runefelt placerar diskurs under ideologi men över retoriken, vilka han använder som analytiska
verktyg. Diskurs definierar han som en beskrivning av verkligheten i tre steg; den framförs på bekostnad av andra beskrivningar, den är handlingsorienterad och den gör anspråk på att vara sann. Diskursen är en beskrivning av verkligheten som skapar mening och sammanhang, samtidigt som den alltså formerar den verklighet som den beskriver. Med handlingsorienterad menar Runefelt att diskursen är normativ och inte bara beskrivande. Den uppmanar till en reproduktion av en viss ordning – som den alltså förordar. Att diskursen utger sig för att vara sann betyder dels att den talar om hur en viss sak förhåller sig, dels sätter informella regler för vad som får sägas eller skrivas vid en viss tidpunkt runt detta ämne.57 Min inställning
55 Göran Bergström och Kristina Boréus, Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (Lund: Studentlitteratur, 2012), s.345-355.
56 Leif Runefelt, Att hasta mot undergången: anspråk, flyktighet, förställning i debatten om konsumtion i Sverige 1730-1830 (Lund: Nordic Academic Press, 2015).
57 Runefelt, 2015, s.14-15.
instämmer med Runefelt och destilleras till att min definition av diskurs är att den är en utsaga som utger sig för att förmedla kunskap kring ett ämne. I detta fall är ämnet de
icke-renskötande samerna.
Diskurserna, alltså de dominerande föreställningarna om hur tillvaron är och bör vara, ligger i hur man talar om ett visst ämne. Det kan finnas flera diskurser som existerar samtidigt, men diskursen måste ha en förankring i ideologin. Runefelt ser ideologi som en sammanhållen föreställning om verkligheten, eller en världsuppfattning om man så vill. Retoriken beskriver Runefelt som diskursens medel som den använder för att övertyga om sin sanningshalt och utestänga andra beskrivningar. Den måste vara igenkännande för att vinna gehör. Den maktaspekt som ryms inom diskursen är enligt Runefelt inte tvingande utan det måste finnas en förförståelse för att den ska vinna acceptans. Detta påverkar flera plan såsom texten, talet och sociala praktiker.58 Det är på denna arena som jag ser att historikern kan söka sina källor.
I mitt fall söker jag efter retoriken i en textmassa.
I den här inledande texten till teoridelen ser det ut som om diskursen lever sitt eget liv, men min inställning är att både aktör och strukturer samverkar. Ekonomhistorikern Jonathan Metzger beskriver denna interaktion i sin avhandling I Köttbullslandet, från 2005.59 Metzger använder också ideologi-diskurs-retorik som analytiska grepp i sin avhandling. Han anför att med hjälp av retorik går det att koppla diskurs och ideologi som är abstrakta strukturbegrepp till empiriska utsagor av enskilda aktörer, det vill säga retorik. Aktörerna kan använda maktresurser som diskurserna skapar och hjälper till att återskapa diskurserna. Aktören drar nytta av diskursen, samtidigt som diskursen bekräftas av aktören.60 Den här uppsatsen har inte fokus på aktören men min uppfattning är att en person som författat betänkanden till flera lagar gällande samer, har ett starkt inflytande över diskursen. Aktörsperspektivet är inget som förknippas med diskursteori, men det kan vara bra att veta att jag håller med Metzger om att personer, individer och aktörer, kan påverka en diskurs, liksom diskursen påverkar dem.
Begrepp som subjekt och subjektspositionering lämnar jag alltså därhän.
58 Runefelt, 2015, s.15-16.
59 Jonathan Metzger, I köttbullslandet: konstruktionen av svenskt och utländskt på det kulinariska fältet (Stockholm: Acta Universitatis Stockholmiensis:, 2005).
60 Metzger, 2005, s.46-48.
Metzger tar också upp begreppet genealogi i sin avhandling. Begreppet används för att visa hur strukturer, praktiker, institutioner och idéer från det förflutna påverkar nutiden. Syftet är att beskriva hur vissa aspekter av ett nutida fenomen härstammar från och struktureras från det förflutna. Det handlar inte om att avslöja någon sanning eller stor tyst diskurs som gömts undan i väntan på upptäckt, utan att sätta fenomenet i ett annorlunda perspektiv än det etablerade.61 Detta syfte gifter sig med mitt och avspeglas i min tredje fråga till materialet.
Det kan exempelvis vara den äldre diskursen om folktro och föreställningen om samers trollkunnighet som påverkar diskursen om de icke-renskötande samerna som den uttrycks år 1945. Som Runefelt påpekade kan det också finnas diskurser som samexisterar. En av dem kan vara dominerande, vilket jag också avser att undersöka.
Ett exempel på hur den dominanta diskursen och den diskursiva strukturen interagerar ges av språkvetaren Edward Said i Orientalism.62 Han anför att bakom denna diskurs finns ett nätverk av intressen som alltid är inblandade i diskursen om ”Orienten”. Historiskt sett är det den engelska och franska kolonialismen som talat om ”Orienten” på så skilda områden som från fantasi till arméerna, av myndighetspersoner, forskare och andra så kallade experter.
Dessa disparata områden samverkar till en hegemoni, bland annat till idén om europeisk överlägsenhet i förhållande till andra folk och kulturer. Detta har bland annat lett till kollektiva begrepp om ”oss” och ”dem”.63 Detta har betydelse för uppsatsen då jag ser den expansion som nationalstaterna, bland annat Sverige, gjort i det samiska området som ett utslag av kolonialism. Uttryck som jag använder mig av för att spegla det kollektiva
begreppet som Said anför är ”de andra”. Det sätt som samerna beskrivs i materialet påminner till del om det Said anför om hur invånarna i den så kallade Orienten framställts.
Föreställningen och framställningen om den sydländska området skiljer sig dock från synen på norr. Det sensuella saknas i beskrivningen av norr.
Sara Mills har i Discourse, 2004, analyserat både Saids koloniala diskursteori. Hon tar också upp diskursteori som bygger på postkoloniala teorier. I den senare framförs en kritik mot Saids homogenisering av den koloniserade. Mills hänvisar till bland andra litteraturvetaren Gayatri Chakravorty Spivak, som hävdat att de som samarbetade med kolonialmakten, oftast
61 Metzger, I köttbullslandet, 2005, s.49-51.
62Edward W. Said, Orientalism (Stockholm: Ordfront, 2000).
63 Said, 2000, s. 66, 70-71.
eliten, beskrevs som civiliserade och fredsälskande, medan icke-eliten blev tystade.64 Detta är komplicerat i fallet med renskötande respektive icke-renskötande samer. De förra fick en högre status då de sågs som äkta samer och har i vissa fall fått rollen som språkrör för hela gruppen. Jag undviker dock begreppet elit eftersom de renskötande samerna har blivit synnerligt illa behandlade av den svenska staten genom exempelvis tvångsslakt av renar, tvångsförflyttningar och med införandet av lappfogdar och lappväsendet.65
Metod
När jag närläst texten har jag först sökt passager som innehåller framställningar av de icke-renskötande samerna. I utredningen har jag letat efter uttrycket icke-icke-renskötande lappar. Jag har avhållit mig från att fördjupa mig i ekonomiska faktorer som ändå är rätt framträdande i texten. Istället har jag letat passager om icke-renskötande samer för att se hur de beskrivits.
Jag har också noterat då de jämförs eller likställs med renskötande samerna.
I breven har jag antagit att de icke-renskötande samerna kontrasterats mot de samer som hade renar. Där har jag också kunnat leta efter uttrycket sockenlappar. Vad gäller breven har jag sammanställt uttrycken i en excellista, samt noterat frekvensen av uttrycken. Det kan exempelvis vara fattiglapp, lappkärring eller annat uttryck som användes för att beskriva de icke-renskötande samerna. Jag har också noterat och sammanställt de identitetsmarkörerna som framförts om dem. Det kan gälla renar, den samiska klädseln eller utseende och språk.
Därutöver har jag skrivit om trollkunskaperna och fördelat om det rört något negativt, eller positivt såsom exempelvis att kunna bota. Jag har också noterat om det är en man eller kvinna episoden gäller, samt från vilket landskap brevet skickats. Det kan alltså vara flera episoder i ett brev. Efter att ha identifierat att det handlar om icke-renskötande same och hittat uttrycken, har jag sett om de inkluderas eller exkluderas till det samiska alternativt till det svenska
levnadssättet.
Excellarket har jag använt för att hitta tillbaka till källan, men också för att kunna se
frekvensen av uttrycket eller temat. Istället för att göra en kvantitativ studie har jag använt det
64 Mills, Discourse, 2004, s.105-107.
65 Elin Anna Labba, Herrarna satte oss hit: om tvångsförflyttningarna i Sverige (Stockholm:
Norstedt, 2020).
för att kunna säga om det var ett vanligt eller ovanligt mönster i hur det talades om den icke-renskötande samen.
Sammanfattningsvis letar jag alltså efter hur det talas om de icke-renskötande samerna och vill därmed lyfta fram den officiella och folkliga diskursen kring dem. Jag vill se om de exkluderas eller inkluderas i relation till de två normerna jag nämnt, det svenska eller det samiska. Det finns en maktaspekt i detta. Både det att jag gör ett sådant urval och tolkning, och att makten hela tiden är närvarande i diskursen genom sitt tolkningsföreträde att inkludera eller exkludera en grupp. I undersökningen kommer jag inte att poängtera det hela tiden, utan ser det som en latent aspekt.
Begrepp och avgränsning
Som jag tidigare nämnt, kommer jag använda begreppen officiell diskurs och folklig diskurs.
Den officiella kallas ofta för den skriftliga diskursen och anförs ofta som dominant. Det kan dock vara så att det finns en rådande diskurs bland befolkningen kring ett visst tema. Denna har benämnts folklig diskurs av historikern David Sabean som visar att även den folkliga diskursen är värd att studeras i Power in the Blood, från 1984.66 Jag kommer lägga stort fokus på den folkliga diskursen när jag behandlar materialet från breven till det Nordiska museet.
Lappar, samer och den svenska staten är återkommande begrepp jag använder mig av i studien och jag vill bland annat förklara hur jag ser på etnicitet och nationalstaten med hjälp av antropologen Thomas Hylland Eriksens bok Etnicitet och Nationalism från 1998.67 Han beskriver utvecklingen från att antropologer tidigare talat om ”stammar” till att benämna dem
”etniska grupper” som ett sätt att mildra etnocentriska förförståelser och rasbegrepp. Hans definition av etnicitet är att det är något som görs när två grupper har en regelbunden
interaktion med varandra, men där den egna gruppen upplever sig kulturellt avskild från den andra. Hylland Eriksen betonar att etnicitet inte kan uppstå av sig självt i en isolering.
Etnicitet är ett sätt att klassificera och gruppera människor men är inte detsamma som klass, även om det finns en stark korrelation mellan dem. Hylland Eriksen nämner Karl Marx och Max Webers teorier om olika klasser respektive statuspositioner i samhället, exempelvis
66 David Warren Sabean, Power in the blood: popular culture and village discourse in early modern Germany (Cambridge: Cambridge University Press, 1984), s. 199.
67 Thomas Hylland Eriksen, Etnicitet och nationalism (Nora: Nya Doxa, 1998).
arbetslösa personer och luffare.68 Apropå Weber, använder jag begreppet ”svenska staten”
såsom det är använt i forskningsläget. Jag är dock medveten om att den utgörs av en mängd institutioner.
Min användning här av begreppet etniska grupper sammanfaller med det Hylland Eriksen artikulerat, det vill säga som något konstruerat. ”Lapp” var den dåvarande beteckningen för same och för att det inte ska bli anakronistiskt när jag hänvisar till materialet använder jag samma begrepp, i fortsättning utan citationstecken. De icke-renskötande samerna kunde delas upp i ytterligare kategorier. Sjögren tar bland annat upp fyra undergrupper som användes inom skolväsendet vid tiden för nomadskolan, såsom ”skogslappar, jakt- och fiskelappar, nybyggare och arbetare och fattiglappar”.69 I källorna nämns ”skogslappar”, men de verkar ses som renskötare även om skötseln inte görs på det nomadiska sättet. De inkluderas därför inte i min studie. Jag kommer därför att använda icke-renskötande samer som ett
paraplybegrepp även om det är ett problematiskt begrepp. Mer om det under etik-avsnittet.
Etik
I denna studie finns flera etiska frågor som bör dryftas, främst då den riskerar att reproducera de föreställningar och kategorier som jag tar upp för behandling. När jag ska reda ut vilka som avses både i materialet och i studien, finns en stor risk att jag reproducerar samma klassificeringar som jag kritiserar. Detta är jag medveten om, men själva studien handlar också om vilka uttryck som användes för att konstruera de icke-renskötande samerna. Om jag använder andra uttryck faller ett analytiskt grepp och jag tror det blir svårt för läsaren att följa med i resonemanget. Jag använder paraplybegreppet icke-renskötande samer, vilket i sig är problematiskt. Det kan liknas vid att delar av den svenska befolkningen skulle benämnas som icke-bönder. Lösningen skulle i så fall varit att skriva ”samer som inte hade renskötsel som sysselsättning”, vilket jag tyckte var för otympligt.
Uppsatsen rör bilden av icke-renskötande samer, en grupp som numer ingår i en så kallad ursprungsbefolkning. Historikern Anna-Lena Drugge har tagit upp forskning om samer, bland
68 Eriksen, 1998, s.12–16, 19-22.
69 Sjögren, Den säkra zonen: motiv, åtgärdsförslag och verksamhet i den särskiljande utbildningspolitiken för inhemska minoriteter 1913-1962, 2010, s. 24.
annat i Forskningsetik och urfolksforskning från 2016.70 Hon påpekar att det i Sverige inte finns några särskilda riktlinjer vad gäller urfolksforskning. Samtidigt som det kollektivet ska respekteras, varnar Drugge för att de inte företräder en homogen åsikt som representerar hela gruppen eller kollektivet. Vid forskning bör de tillfrågas i god tid för att kunna delge sitt perspektiv och godkännande. Resultatet bör också delges dem. Drugge menar att riktlinjer behövs för att den mörkare delen av svensk historia ska tordas behandlas av forskare och därmed bli synliggjord.71 Linda Thuiwai Smith, expert inom utbildning och
urbefolkningsforskning, pekar på att många urbefolkningsgrupper uppfattar att forskningen är en del av den kolonialistiska politiken. Hon anser också att resultaten måste återkopplas till de som deltagit i undersökningen. Hon manar till reflektion över den egna forskningen och föreställningen kring dem som ingår i studien.72 Den sista uppmaningen söker jag följa här.
I uppsatsen är det också en brist att så få samiska röster blir hörda, men tonvikten ligger på den diskurs som de omfattades av. Ett syfte med uppsatsen är att visa hur föreställningar om samers trollkunnighet har tagits för givna för att sedan ha förkastats. Det är problematiskt att de inte får bemöta denna föreställning, men inte i något material av samer har jag läst om hur de såg på denna föreställning. Ett annat dilemma är representationsproblematiken. Om detta varit en avhandling skulle det finnas svårigheter med vilken grupp av samer som resultatet ska återkopplas till. Studien handlar om föreställningar om icke-renskötande fattiga samer som mestadels producerats år 1945. Det är oklart vem som kan föra deras talan nu och även vem som gjorde det då. Etisk reflektion och respekt för källorna är det enda sätt jag kan motverka detta.
Samtliga personer som ligger till grund för empirin i studien, har gått ur tiden och kan inte tillfrågas om deras berättelser får användas här. Jag har namngivit sakkunnig som författat den statliga utredningen och den person som ställde frågan vid Nordiska museet. De har själva skrivit under sina produkter och var någorlunda offentliga personer. Därför anser jag att det inte möter några hinder att de också figurerar med namn i studien. Den största delen av empirin som jag undersöker är producerat av personer som tillhör majoritetsbefolkningen. De
70 Anna-Lena Drugge, De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna : en vetenskaplig antologi, red. Olle Sundström och Daniel Lindmark (Skellefteå: Artos, 2016).
71 Drugge, 2016, s 203–204, 209, 212-213.
72Smith, Linda Tuhiwai, ‘Introduction ́in Smith, Linda Thuiwai, Decolonizing methodologies.
Research and indigenous peoples, London 1999, s. 1-2,4,7-10,17.
är anonyma i detta material, men det går förstås att identifiera dem genom att förhålla sig till mina fotnoter och söka uppgifterna i arkivet på Nordiska museet. Det får vägas mot att källor ska kunna kontrolleras av någon annan. Som ortsmeddelare för Nordiska museet borde de ha varit medvetna om att deras alster skulle kunna användas för forskning och publicering. Vid vissa tillfällen har deras texter blivit publicerade i museets tidskrift, dock har jag inte hittat något som påminner om de aktuella texterna där.