Under intervjun med Thomas Gustafsson berättar han inledningsvis om partnerskapets syfte och roll. Gustafsson poängterar att det är viktigt att ha i åtanke att Partnerskapet inte är något eget stuprör. Partnerskapet har snarare rollen att fungera som en sammanbindande länk med uppgift att lyssna och ta in för att sedan samordna aktörer med målet att på ett effektivt sätt ta itu med en frågeställning eller ett problem. Detta beskriver Gustafsson som möjligt genom att han i egenskap av platschef har god kännedom om vilken person som sitter på vilken kunskap och kompetens och därmed bör involveras i en fråga. För Partnerskapet handlar det om att kunna se exempelvis trygghetsfrågan (och egentligen allt poängterar Gustafsson) ur ett större perspektiv.
Enligt Gustafsson är samverkan ett ord som sägs ofta, men det ska också bidra till något. Det handlar om att ta ett samlat grepp och att alla involverade ska ta sitt. Gustafsson poängterar att det handlar om att involverade aktörer och förvaltningar ska få förståelse för att ensam inte är stark. Rent visionärt menar Gustafsson att Partnerskapet inte ska behövas utan att det samverkande arbetet per automatik ska ske inom förvaltningarna. Partnerskap kan ses som något av en katalysator för att samverkan ska bli möjligt. Det, menar Gustafsson, skapar trygghet.
Samverkan är, enligt Gustafsson, inte enkelt. Han upplever att det kommer mer initiativ från exempelvis ÖBO och Polisen än vad det kommer från kommunala förvaltningar. Gustafsson upplever bitvis att kommunen är något låsta till sitt eget uppdrag. Många har svårt att höja blicken och tror att samverkan kommer att innebära ett merarbete. De kommunala förvaltningarna ligger på många sätt kvar i gamla strukturer, menar Gustafsson. Den viktigaste rollen för partnerskap beskrivs vara att hela tiden lobba för samverkan och visa att jobbet behöver göras tillsammans. Gustafsson menar dessutom att ett lyckat samverkansarbete ofta är personbundet. Det har tendens att fungera olika bra beroende på vem som ska samverka och att övriga ledarpersoner påverkar.
Gustafsson lyfter exempel från Baronbackarna kring hur samverkansarbete kan te sig som även i förlängningen kan bidra till att skapa trygghet i bostadsområdet. Ett exempel rör hur stökiga ungdomar kan bli hjälpta, genom att partnerskapet kan höja blicken och identifiera insatser som kan göra skillnad på olika nivåer så som i skolan, på fritiden och kring föräldrarnas situation. Ett annat exempel rörde kommunens funderingar kring vad som kunde göras under sommaren 2020, då många familjer väntades vara hemma i större utsträckning på grund av situationen med Coronapandemin. Partnerskap var då men och såg till att det fanns möjlighet att träffas och ha aktiviteter att sysselsätta sig med. Detta menar Gustafsson skapar en ökad rörlighet på grund av att det finns mer att göra i området. Detta är något som i förlängningen skapa trygghet och trivsel. Enligt Gustafsson bygger trygghet i mångt och mycket även
på avsaknaden av förstörelse och vandalisering i närområdet. En faktor han lyfter som viktig är att skolan ska vara trygg och har en välfungerande skolledning.
Under intervjun resonerar Gustafsson kring den fysiska strukturen i Baronbackarnas centrum och beskriver att i relation till Vivalla centrum finns vissa skillnader. Baronbackarnas centrum utgörs av något av en centrumgata medan Vivalla har en centrumanläggning där många aktörer samlas under ett och samma tak. Gustafsson berättar även att Fritidsgården är belägen i Baronbackarnas centrum precis som bibliotek, familjecentral och en livsmedelsbutik samt en restaurang. Förutom det kommunala bostadsbolaget ÖBO så äger även fastighetsbolaget FinFast lägenheter i Baronbackarna. Gustafsson beskriver att FinFast närvarar ibland under partnerskapet arbete.
Gustafsson berättar att trygghetsvandringar har genomförts i området, vilket inte varit aktuellt i år på grund av Coronapandemin. Tidigare år har det skett en gång per år, allra helst i februari eller mars då det är mörkt kvällstid. Vid dessa har olika aktörer deltagit, så som representanter för förskola, Stadsbyggnad, Park och gata, partnerskapet med flera. Inga medborgare har deltagit vid dessa vandringar. Under vandringarna promenerar deltagarna runt i bostadsområdet och identifierade var det saknades belysning och dylikt. Efter detta gjorde en utskrift där det framgick vem som är ansvarig för åtgärdandet av det som kommit upp.
Gustafsson beskriver att trygghetsarbetet även bygger på arbetsmetoden EST – Effektiv samordning för trygghet. Varje vecka rapporterar informanter digitalt till säkerhetsavdelningen vad som har hänt och vad som kommer att hända i det område man företräder. Detta gäller hela Örebro och inte bara i partnerskapsområdena. Kvartalsvis sker sedan en analys över tryggheten under en så kallad trygghetsavstämning. Mycket av det som diskuteras är i partnerskapsområdena. Veckovis samlas de digitala inrapporteringarna i en lägesbild för samtliga av Örebros områden samt att sådant som sker på sociala medier berörs. Detta ligger till grund för hu fältgrupper, ordningsvakter, nattvandrare mobiliseras inför kommande vecka och även för områdespolisernas och områdesvärdarnas arbete. Gustafsson beskriver att Partnerskap Örebro är en av alla pusselbitar i den utvärderingen. En viktig aspekt med detta arbetssätt som Gustafsson kan se det är att det gör det möjligt att ta ett gemensamt krafttag och även gå tillbaka och se vad som hänt och därmed se samband.
Vad gäller Partnerskap Örebros arbete med delaktighet för barn och unga beskriver Gustafsson att det utifrån hans roll som chef framförallt handlar om att lyssna in vad fritidsgården säger. Gustafsson menar även att det är viktigt att särskilja rollerna. I sin roll som platschef inom Partnerskap Örebro kan han styra vilket område som uppmärksammas men är inte den som direkt arbetar med delaktighet.
Under intervjun berättar Gustafsson även om utvärderingen av partnerskapets arbete. Här poängterar Gustafsson att partnerskapet inte tillhör någon förvaltning och att det finns både för och nackdelar med detta. Det är på ett sätt bra att inte behöva rapportera till en nämnd och att rollen inom partnerskapet därmed kan beskrivas som ”fri roll på mittfältet”. Det finns fördelar med att inte vara knuten till en nämnd, menar Gustafsson. Det blir lite mindre byråkrati och mer praktiskt gjort. Samtidigt finns det en vinning i att visa vad man faktiskt gör och vilka positiva effekter som samverkansarbetet får. Thomas är inne på att skriva en utvärdering två gånger per år och därmed beröra vad som gjorts, framgångar och motgångar samt identifiera plus- och minusfaktorer som kan reflekteras kring internt och tillsammans med enhetschefer. Detta skulle enligt Gustafsson kunna vara en utvärdering att stå upp för och luta sig tillbaka på.