Hur tid och rum organiseras

Hur tid och rum organiseras är en av de maktpraktiker som Axelsson och Qvarsebo (2017) tar upp. Exkludering, som exempelvis time-out, presenteras som metoder av barn i behov av särskilt stöd i den tidigare forskningen. På Myran formuleras exkludering vid två tillfällen som att barnen stör de andra och därför behöver tas åt sidan.

Aaron har spridit ut sina favoritleksaker och en dator på två bord på avdelningen och protesterar när några av de andra barnen vill flytta på sakerna för att sätta sig och rita eller spela spel. Pedagog 1 plockar ihop några av hans saker och går mot en avskild del av avdelningen där det står ett litet bord.

P1: Kom här Aaron, det här får bli ditt skrivbord där du kan ha dina saker. P2: Det tycker jag var väldigt smart, jag tycker det var väldigt kreativt. P1: Då stör han ju ingen.

Att målet med att skapa ett enskilt skrivbord för Aaron är för att han ska exkluderas från de andra barnen blir synligt i pedagogens ordval då stör han ju ingen. Aarons beteende tycks framstå som så pass avvikande att han bör vara delaktig i de andra barnens vardag på Myran. Pedagog 1s initiativ bekräftas av pedagog 2, vilket tyder på en samstämmighet kring att Aaron inte platsar inom den verksamhet som finns på Myran. Vid ett annat tillfälle tar en pedagog med sig Aarons dator in ett avskilt rum innan samlingen för att han inte ska störa de andra barnen.

Aaron reser sig och går från ett bord med hans dator på, in till ett annat rum på avdelningen. P1 tar hans dator och går efter honom.

P1: Jag gör så här nu (visar datorn för P2 och mig och pekar på det andra rummet). Kan inte det vara bra?

P2: Så tar vi lite frukt.

Genom att flytta dator, ett viktigt föremål i Aarons vardag på förskolan, till det avskilda rummet kan pedagog 1 tänkas försöka få honom att stanna där medan de andra barnen äter frukt i en samling. Att avskilja honom från verksamheten och organisera den på ett sätt så att Aaron inte inkluderas i de vardagliga rutinerna är det utövande av makt, då Aaron inte själv tillfrågas om han vill vara med. En tidigare självförståelse kring hur Aaron brukar agera vid en samling kan även spela in i pedagogernas val. Under observationerna på Myran fick jag uppfattningen att pedagogerna organiserade aktiviteter så att Aaron exkluderades som en omsorg för honom, att han inte skulle behöva vara i situationer som han fann svåra. En annan tolkning av exkluderingen är att icke-normativa barn inte passar i verksamheten och därför flyttas därifrån av omsorg för verksamheten.

Ett annat uttryck för hur pedagogerna organiserar tid och rum visar sig under samlingen där ett barn som ofta reagerar med starkt motstånd mot förskolans regler, snabbt ska tas ut på gården för att pedagogerna ska få det gjort.

Under samlingen pratar pedagogerna om hur de ska organisera barnen under förmiddagen, där några barn ska få gå ut och några stanna inne.

P1: Vi tar ut honom nu (nickar huvudet mot Henry) så slipper vi det sen.

När Henry får beskedet bryter han ihop. Han skriker jag vill inte och brister ut i gråt. P2 tröstar honom.

P1: Ta ut honom nu så blir det gjort. …

P3: Vi tar ut Hugo och Samuel nu så blir det gjort. P1: Då tar vi ut dem.

Att pedagogerna i styckena ovan vill få det gjort kan alltså ses som ett uttryck för ett moment i förskolans vardag där pedagoger upplever stress och hinder behöver röjas undan. Stress kan alltså vara en faktor för pedagogernas tanke att exkludera de barn som de anser stör verksamheten utan att fråga barnen om vad de vill. Hugo blir i 5.1 Önskvärda

specialpedagogiska barn ledd till matbordet av en pedagog trots sin motvilja. Samuel blir i 5.1.3 Sociala, lekande och glada barn utburen till hallen vilket också kan ses som tillfällen av

maktpraktiker genom organisering av barnen kroppar. I fallet ovan tycks även en sanningsregim vara att de specialpedagogiska barnen är hinder i pedagogernas planering av verksamheten och att deras motstånd inte kan respekteras när det kommer till att i pressade situationer organisera tid och rum.

5.4 Sammanfattning

I stycket kommer frågeställningarna att besvaras i korthet utifrån studiens resultat. De frågeställningar som studien baserats på är följande: Hur framträder det önskvärda barnet? Vilka sanningsregimer är synliga bland pedagoger på förskolan? Hur etableras och fördelas maktförhållanden mellan barn och pedagoger?

Ett önskvärt specialpedagogiskt barn framträder som ett regelföljande, inkännande, socialt, lekande och glatt barn. Pedagogernas önskan framträder i tal om och till barnen samt genom fysiska handlingar. Föreställningar om hur ett önskvärt specialpedagogiska barn bör vara kan kopplas till generella normer för förskolebarn som presenterats av tidigare forskning.

Att de specialpedagogiska barnen är tolkningsbara och att pedagogerna kan avgöra vad som är bra för dem framträder som sanningsregimer på Myran. En annan sanningsregim tycks vara att de specialpedagogiska barnen är avvikande och inte agerar enligt normer. Sanningsregimerna kommer till praktiskt uttryck genom olika strategier där pedagogerna försöker anpassa barnen till verksamheten och rådande normer, något som skulle kunna tolkas som en välvilja från pedagogerna och en vetenskaplig omsorg (Foucault 2003).

Makten utövas genom bland annat straff och tillrättavisningar, exkluderingar och organisation av barnen. Makten delas även mellan barn och pedagoger, ofta vid tillfällen där pedagogerna avbryter sina tillrättavisningar. En sanningsregim för pedagogerna framstår som att de måste välja sina strider.

Den generella diskursen kring de specialpedagogiska barnen på Myran skulle kunna sammanfattas som att barnen är avvikande och önskas anpassas till rådande normer.

6. Diskussion

I diskussionen kommer resultat och slutsatser att diskuteras vidare utifrån den litteratur som presenterats genom uppsatsen. I de första styckena under 6.1 tas de sanningsregimer, normer och förutfattade meningar som redogjorts för i 5 Resultat och analys upp för diskussion i relation till teori och tidigare forskning. Där presenteras även den generella diskurs jag kunnat utläsa på Myran, vilket är att specialpedagogiska barn konstrueras som avvikande och att vara avvinkande inte är önskvärt. I 6.2 Motstånd och möjliga tolkningar diskuteras motståndsbegreppet samt hur både observationerna av delad makt samt övrig empiri bjuder in till olika tolkningar av pedagogernas ansats. En vidare metoddiskussion och min egen roll kommer även att tas upp i 6.3.