Tiden efter uppbrottet

I Bakers, Dallas och Williamsons modell (2010) börjar individen i det fjärde stadiet aktivt ta hjälp av formella och icke formella stödinsatser. Det beskrivs dock vara vanligt förekommande att man i detta stadie återvänder till prostitutionen (ibid:593). Peter genomgick en behandling hos en psykolog, de känslor som lyftes under dessa behandlingssamtal blev dock för överväldigande för Peter och han tog därefter en överdos av droger. Lena återvände till sexförsäljningen

upprepade gånger under behandlingens gång. Både Lenas och Peters återfall skulle kunna liknas vid de återfall som enligt Baker, Dalla och Williamson leder till det femte stadiet, det vill säga återvändandet till sexhandeln (ibid:593). Trots att Peter inte återvände till sexhandeln vid denna tidpunkt tog han ändå ett återfall, men i form av droger, vilket innebar ett bakslag i Peters uppbrottsprocess.

För både Peter och Lena ledde återfallen till slut till ett mer lyckat uppbrottsförsök, därav nådde de båda vad Baker, Dalla och Williamson beskriver som det sjätte stadiet, som innebär det slutgiltiga uppbrottet ur sexhandeln. I detta stadie måste individen skapa sig ett nytt vardagsliv och omforma en ny roll (ibid:594). Det sjätte stadiet kan i Peters fall ha utgjorts av hans flytt till en annan stad där han omformade sitt vardagsliv och slutligen kunde lämna prostitutionen bakom sig. Lena kunde bryta upp och omforma sitt vardagsliv först efter att hon blev drogfri. För

Gabriella utgjordes det sjätte stadiet av att hon lämnade sexhandeln och fick arbete och husrum hos en familj, vilket förändrade hennes livssituation.

Både Lena och Peter upplevde känslor av skam och skuld över sitt förflutna, vilket bidrog till svårigheter i att öppna upp sig om sin bakgrund. Om individen upplever sig ha en stigmatiserad ex-roll är det vanligt att hen döljer denna roll, vilket påverkar såväl anpassningen till den nya rollen som förhållningssättet gentemot den gamla rollen (Ebaugh, 1988:197). Efter det fysiska uppbrottet fortsätter fortfarande den psykiska uppbrottsprocessen och anpassningen till sitt nya sammanhang, vilket vi går in på närmare i nästföljande analys.

5.5 Tiden efter uppbrottet

46 5.5.1 Resultat

Flera av våra respondenter, bland annat Lena och Gabriella, beskriver att även tiden efter

uppbrottet är emotionellt påfrestande. Birgitta från grupp 1 tror att den mest omfattande delen av förändringsarbetet sker efter att individen väl har brutit upp ur prostitutionen. Hon menar dock att uppbrottet inte nödvändigtvis innebär att man byter identitet utan snarare att man lämnar ett destruktivt beteende.

“Jag tänker att det är viktigt att separera personen från handling, prostitution är ju inget man är… utan det är en handling, att ha sex mot ersättning. Man blir ju inte en helt annan individ för att man slutar göra det man har gjort, man har valt att lämna bakom det som är destruktivt och fylla livet med andra saker.” (Birgitta, grupp 1).

Flera av respondenterna menar att man efter uppbrottet måste bygga upp sitt liv på nytt, omdefiniera sitt värde, anpassa sig till sitt nya sammanhang samt utveckla strategier för att

hantera de känslor som kan uppstå efter uppbrottet. Enligt socialarbetaren Louisa har självkänslan och förhållningssättet gentemot den tidigare rollen betydelse för perioden efter uppbrottet. Lena beskriver att hon efter uppbrottet tvingades konfrontera och bearbeta många frågor kring sin egen identitet. Hon upplevde det inte som att hon genast lämnade sin gamla roll, utan hennes nya roll växte så småningom fram och även i den rollen kvarstod drag av den gamla.

“Den första tiden efter var jag fortfarande prostituerad i mitt eget huvud. Det hade blivit en del av min identitet som jag inte kunde skaka av mig bara för att jag slutade sälja sex. Det fanns inte ett tydligt gamla jag och nya jag till en början. Den nya Lena växte sakta men säkert fram samtidigt som jag sa adjö till den gamla Lena.” (Lena, grupp 2).

Lena kände sig till en början exkluderad från samhället, hon upplevde sig inte passa in i de rådande normerna på grund av sitt förflutna. Att känna sig obekväm i sitt nya sammanhang utanför prostitutionen tänker hon kan medföra en stor återfallsrisk. Peter beskriver precis som Lena att han hade svårt att till en början finna en balans mellan den gamla och den nya rollen. I och med att Peter slutade identifierade sig med sexförsäljningen kunde han lättare ta avstånd från den tidigare rollen. För Peter var det viktigt att processa sitt förflutna för att slutligen kunna släppa taget om det. Han relaterade ofta vardagliga situationer till minnen och beteendemönster från sin tid i prostitutionen. Han valde dock att behålla vissa gamla beteendemönster som han ansåg sig kunna dra nytta av i sitt nya sammanhang, bland annat i hans nuvarande yrkesroll.

47 Efter Gabriellas uppbrott ur prostitutionen följde en period fylld av missbruk samt destruktiva förhållanden där hon blev misshandlad och utnyttjad av olika män. Hon beskriver det som att hennes nerbrutna självkänsla resulterade i att de relationer hon inledde tenderade att bli destruktiva och våldsamma. Gabriella beskriver att hon inte hade bearbetat sina trauman utan missbrukade mediciner och alkohol för att döva sin psykiska smärta. Livet vände för Gabriella först många år senare när hon blev remitterad till ett kristet behandlingshem, där fann hon sin religiösa tro vilket gav upphov till en känsla av befrielse. Detta möjliggjorde att Gabriella kunde älska både sig själv och andra, samt förlåta de människor som gjort henne illa.

Det rollbyte som Gabriella genomförde när hon bröt upp ur prostitutionen var för henne inte vidare framträdande då hennes destruktiva beteendemönster fortfarande förelåg. Gabriella menar dock att hon i dagsläget inte är samma person som förr, hon känner sig mycket gladare samt har en bättre självkänsla. Hon vill till viss del förtränga de traumatiska händelser hon upplevt, hon ser dock precis som Peter sina erfarenheter som en fördel i förhållande till sin yrkesroll i det sociala arbetet.

Både Birgitta från grupp 1 och Gabriella från grupp 2 poängterar vikten av att efter uppbrottet bygga upp ett socialt nätverk som stöttar en. Gabriella menar att man bör undvika att umgås med vänner från drog- eller prostitutionstiden, då detta ökar risken för återfall. Efter uppbrottet kände Lena sig ensam och hon hade svårt att knyta nya vänskapskontakter samt inleda sexuella

relationer. Lena brukade ofta känna saknad efter och tänka tillbaka på de vänskapsrelationer hon tidigare hade på gatan. Att inte få sitt känslomässiga behov tillfredsställt är något som Peter beskriver som vanligt förekommande efter uppbrottet.

Avslutningsvis anser samtliga socialarbetare att det finns ett behov av formella stödinsatser även under perioden efter ett genomfört uppbrott ur prostitution. Socialarbetaren Louisa uppger att beteendeförändringar tar tid att applicera men även tid att rota in och att det därav ofta finns ett behov av formellt stöd efter uppbrottet. Gemensamt för samtliga av våra respondenter i grupp 2 är att de tog del av formella stödinsatser tiden efter uppbrottet. De upplevde att denna

professionella hjälp bidrog till att de kunde bearbeta sina trauman och gå vidare. För Lenas del gällde det fortsatta stödsamtal med hennes behandlare, för Peters del gällde det terapi och för Gabriellas del ett behandlingshem och hjälpen hon fick där.

48 5.5.2 Analys

I den sista fasen av Ebaughs exitprocess samt i det sista stadiet av Bakers, Dallas och

Williamsons integrerade modell, behöver individen omforma sin tidigare roll till en så kallad ex-roll och förhålla sig till prostitutionen som en del av sitt gamla liv (Ebaugh, 1988:149; Baker, Dalla och Williamson, 2010:594). Utifrån vår empiri har vi kunnat utläsa att det är svårt att avgöra när själva uppbrottsprocessen är avklarad. Trots att man lämnat prostitutionen rent fysiskt sedan lång tid tillbaka kan det hända att man mentalt inte känner sig fullständigt frikopplad från prostitutionen. Samtliga respondenter i grupp 2 upplevde komplikationer kring att finna en balans mellan sin gamla och sin nya roll tiden efter uppbrottet.

Trots att prostitutionen tillhör den gamla rollen är det vanligt att vissa drag från den rollen fortfarande kvarstår efter uppbrottet samt att individen fortsätter att identifiera sig med rester ur den gamla rollen då bearbetningen av dessa rester kan ta lång tid (Ebaugh, 1988:149, 185; Baker, Dalla och Williamson, 2010:593-594). Detta vidhåller även våra respondenter Peter och Lena, de var tvungna att först bearbeta sitt förflutna och därefter låta sin nya roll växa fram utan att lämna alla drag från sin gamla roll bakom sig. Lena beskriver att prostitutionen hade blivit en del av hennes identitet som hon inte kunde undanröja omgående även om hon lämnade prostitutionen.

Ebaugh (1988) beskriver på ett liknande sätt som flera av våra respondenter att en anpassning till den nya rollen efter exempelvis uppbrottet inte nödvändigtvis innebär att man skapar en helt ny identitet (ibid:149, 185).

Både Lena och Gabriella beskriver att perioden efter uppbrottet var emotionellt påfrestande och de hade svårt att anpassa sig till sitt nya sammanhang. Lena kände sig exkluderad från samhället då hon upplevde att hon på grund av sitt förflutna inte passade in i samhällets rådande normer.

Ebaugh (1988) beskriver precis som Lena och Gabriella att man i denna fas kan uppleva känslomässig smärta. Denna emotionella smärta kan uppstå då man exempelvis upplever svårigheter i hur man efter uppbrottet ska förhålla sig till sitt förflutna, till den nuvarande situationen samt till framtiden. Ebaugh beskriver vidare att det är av vikt att få stöd av sin omgivning under denna fas, dels för att få sitt behov av positiv bekräftelse tillgodosett samt dels för att kunna hantera den eventuella smärtan som kan uppstå (ibid:149-150). Gabriella påpekar precis som Ebaugh vikten av att efter uppbrottet ha ett stöttande socialt nätverk snarare än ett nätverk som frestar en tillbaka till gamla beteendemönster. Detta stöd upplevde sig varken Lena eller Gabriella ha tillgång till och de upplevde en känsla av ensamhet.

49 Ebaugh (1988) beskriver att man kan bli tvungen att byta ut stora delar av sitt vänskapsnätverk efter det genomförda uppbrottet, vilket kan upplevas som påfrestande. Under denna period kan det enligt Ebaugh även vara svårt att veta hur man ska förhålla till tidigare gruppmedlemmar och andras ex-roller, i detta fall personer som är aktiva inom sexhandeln samt personer som också genomfört ett uppbrott ur den (ibid:184-185). Denna svårighet var något som både Lena och Gabriella fick tampas med, Lena kände en avsaknad efter sina gamla vänner som hon arbetat med på gatan och Gabriella blev tvungen att överge sin modergestalt i samband med uppbrottet. För Lena var det komplicerat att inleda intima relationer efter uppbrottet, denna svårighet benämner Ebaugh (1998) som vanligt förekommande i den sista fasen (ibid:184-150).

Baker, Dalla och Williamson (2010) påpekar att det finns en återfallsrisk även efter det sista stadiet av uppbrottsprocessen (ibid:593-594). Samtliga socialarbetare i vår studie vidhåller att det finns ett behov av formella stödinsatser efter ett genomfört uppbrott, bland annat eftersom

beteendemönster tar tid att förändra. Samma slutsats framkommer även i Hester och

Westmarlands (2004) studie, de menar att individen behöver fortsatt stöd även efter uppbrottet för att kunna upprätthålla sin nya roll (ibid:12).

Sammanfattningsvis vidhåller samtliga respondenter att tiden efter uppbrottet är komplicerad samt att flera olika faktorer påverkar denna period. Uppbrottsprocessen kan således fortlöpa en längre period även efter det fysiska uppbrottet ur sexhandeln.

6. Diskussion

Syftet med vår studie har varit att undersöka hur ett uppbrott ur prostitution kan se ut samt vilka faktorer som kan vara av betydelse för uppbrottet, genom att lyfta fram både unika historier samt yrkeskunskap som kan belysa uppbrottet mer objektivt. Vi har använt oss av en kvalitativ

intervjumetod vid insamlandet av vår empiri. Analysen av vårt framtagna material har främst utförts med stöd av Ebaughs (1988) exitteori, Bakers, Dallas och Williamsons (2010) integrerade modell samt övrig tidigare forskning som bedömts vara relevant. Utifrån vår valda metod kan vi enbart skildra våra respondenters, till största del, subjektiva uppfattningar kring uppbrott ur prostitution. Vår studie kan således inte användas som någon allmängiltig modell för hur ett uppbrott ur prostitution ser ut. Genom att använda oss av en kvantitativ metod i form av enkäter istället för en kvalitativ intervjumetod skulle vi möjligtvis få en mer övergripande bild av vissa faktorers betydelse i förhållande till uppbrott ur prostitution. Detta skulle dock innebära en

50 avsaknad av sådana detaljerade eller personliga skildringar som är önskvärda för att besvara vårt syfte och våra frågeställningar.

Det centrala som framkommer av vår studie är att uppbrottet ur prostitution kan ses som en process som innefattar flera stadier eller faser man tar sig igenom, vilket överensstämmer med Ebaughs (1988) teori kring exitprocesser samt Bakers, Dallas och Williamsons (2010)

integrerade modell. Vidare framkommer av vår studie att många olika faktorer kan vara av betydelse för hur uppbrottet framskrider, varav de generellt viktigaste beskrivs vara den egna drivkraften samt möjligheten till stöd från nära relationer. Tillgången till formella stödinsatser beskrivs även vara av betydelse för uppbrottet, det råder dock meningsskiljaktigheter kring huruvida de är avgörande för att individen ska kunna bryta upp.

Två av våra respondenter hade inte tillgång till lämpliga stödinsatser, trots detta lyckades de bryta upp ur prostitutionen. En av dessa respondenter är Gabriella som varken fick formellt stöd eller stöd från nära relationer, vilket både våra respondenter samt forskare beskriver vara betydande för uppbrottsprocessen (Hedin & Månsson, 1998:291, 303-304). Hur kommer det sig att hon lyckades bryta upp ur prostitutionen? Kan hennes avsaknad av formellt och informellt stöd ha varit en påverkande faktor till att hon klarade av att bryta sitt destruktiva beteendemönster först flera årtionden senare? Detta är frågor som vi inte kan besvara genom denna studie, men som kunde vara relevant att bedriva vidare forskning kring. Hedin och Månsson (1999) beskriver att en god kommunikativ förmåga och kapaciteten att uttrycka vilket stöd man är i behov av, har en inverkan på uppbrottsprocessen (ibid:76). Om Gabriella under sin uppbrottsprocess hade en bättre kommunikativ förmåga, hade hennes hjälpbehov möjligtvis kunnat bli tillgodosett i ett tidigare skede.

Av vårt resultat framkommer att flera faktorer kan förhindra individens möjlighet att bryta upp, exempelvis missbruksproblematik då användningen av droger försvårar individens möjlighet till full insikt i sexförsäljningens konsekvenser. Även religiös övertygelse samt upplevelser av våld kan antingen hämma eller främja individens uppbrottsprocess. Upplevelser av våld kan medföra en sådan skräck att man inte längre vågar vara kvar i prostitutionen men även en rädsla för att bli ytterligare våldsutsatt om man försöker bryta upp.

Därtill framkommer att perioden efter det fysiska uppbrottet ur prostitution är av betydelse, då personen befinner sig i en fas där hen måste omforma sitt vardagsliv och anpassa sig till sitt nya

51 sammanhang. Vi ser det som att individen efter upphörandet med försäljningen av sexuella tjänster fortfarande befinner sig i en mental uppbrottsprocess för att kunna lämna känslor förknippade med prostitutionen bakom sig. Det kan även ses som att individen påbörjar en ny process, en återuppbyggnadsprocess av sin roll vilket precis som uppbrottsprocessen är komplex, tidskrävande och i många fall emotionellt påfrestande. Av empirin kan vi även utläsa att olika faktorer såsom stöd från omgivningen har betydelse för individens möjlighet att anpassa sig till sin nya roll och sitt nya sammanhang. Utifrån det vi har kunnat utläsa ur vårt material, har vi dragit slutsatsen att individen efter uppbrottet ofta bär med sig vissa drag från tiden som prostituerad. I Lenas fall var prostitutionen en del av hennes destruktiva beteende, vilket även skulle kunna tänkas vara fallet för Gabriella. Gabriellas uppbrott ur sitt destruktiva

beteendemönster genomfördes flera decennier efter hennes uppbrott ur prostitutionen, vilket påvisar uppbrottsprocessens komplexitet. Att upphöra med en viss handling innebär alltså inte nödvändigtvis att man bryter det beteendemönster som handlingen är en del av.

Ebaughs (1988) teori kring rollbyte och exitprocesser har varit applicerbar på vårt material. Trots detta förhåller vi oss kritiska till hennes uttalande kring att uppbrottsprocessen ser likartad ut för alla. Vi ser att uppbrottsprocessen är av så komplex karaktär att det inte går att göra ett sådant påstående. Även Hedin och Månsson (1999) menar att uppbrottsprocessen är omöjlig att förutspå eller beskriva detaljerat (ibid:75). Som vår respondent Birgitta beskriver är uppbrottet unikt för alla, vilket vi även kan utläsa i beskrivningen av vår respondent Gabriellas uppbrott, som inte tydligt följer det kronologiska händelseförlopp som Ebaugh beskriver i sin teori om exitprocesser.

Som tidigare nämnts är prostitution definierat som ett socialt problem i Sverige (Holmström &

Skilbrei, 2008:31). Av den anledningen är prostitution ett relevant område inom socialt arbete och prostituerade är en målgrupp för samhälleliga insatser. Vi ser det som relevant att bedriva vidare forskning kring vad som sker efter det konkreta uppbrottet, då majoriteten av den forskning vi tagit del av fokuserar på själva processen fram till det att individen bryter upp rent fysiskt. Vidare forskning inom ovannämnda område kan exempelvis vara att undersöka vilka stödinsatser som kan vara nödvändiga för att individen ska kunna bearbeta sina känslor och erfarenheter dels kopplade till prostitutionen samt dels kopplade till själva uppbrottet. Genom att känna till hur ett uppbrott ur prostitution kan se ut samt vilka faktorer som kan ha en inverkan på uppbrottet, kan professionella som är verksamma inom området bättre se till dessa individers behov. Slutligen ser vi att vårt resultat kan vara av betydelse vad gäller att skapa förståelse och belysa komplexiteten kring uppbrottsprocessen som helhet.

52

7. Referenslista

Baker, L., Dalla, R., & Williamson, C. (2010). Exiting Prostitution: An Integrated Model.

Violence Against Women 16(5) 579–600.

Bindel, J., Brown, L., Easton, H., Matthews, R., & Eaves, L. (2012). Breaking down the barriers:

a study of how women exit prostitution. London South Bank University (LSBU).

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber ekonomi.

Dalla, R. (2006). “You can’t hustle all your life”: an exploratory investigation of the exit process among street-level prostituted women. Psychology of Women Quarterly, 30(3), 276-290.

Denscombe, M. (2000). Forskningshandbok - för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Studentlitteratur, Lund.

Ebaugh, H. (1988). Becoming an Ex. The Process of Role Exit. Chicago: The University of Chicago Press.

Eriksson, N., & Knutagård, H. (2005). Sexmänsäljer.se/x - nöje blir funktion. RFSL Rådgivningen Skåne Rapportserie 2005:1.

Forsman, M., & Korsell, L. (2008). Sexuell människohandel - En fråga om tillgång och efterfrågan. Rapport 2008:24. Brå – centrum för kunskap om brott och åtgärder mot brott.

Hedin, U., & Månsson, S. (1998). Vägen ut! Om kvinnors uppbrott ur prostitutionen. Stockholm.

Hedin, U., & Månsson, S. (1999). Breaking the Mathew Effect – On Women Leaving prostitution.

British Journal of Social Welfare, Vol.8: 67–77.

Hester, M., & Westmarland, N. (2004). Tackling street prostitution: towards an holistic approach. University of Bristol.

53 Holmberg, C., & Enander, V. (2011). Varför går hon? Om misshandlade kvinnors

uppbrottsprocesser. Studentlitteratur. Lund.

Holmström, C. (2008). Prostitution och människohandel för sexuella ändamål i Sverige:

Omfattning, förekomst och kunskapsproduktion. I Holmström, C. & Skilbrei, M (2008) (red.) Prostitution i Norden. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet.

Holmström, C., & Skilbrei, M (2008). (red.) Prostitution i Norden. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet.

Jonsson, L., & Engvall, C. (2014). Unga som har sex mot ersättning. En kunskapsöversikt till stöd och hjälp. Stockholm stad.

Kvale, S., & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Laanemets, L. (2007). Navet. Om kvinnor, prostitution, metadon- och Subutexbehandling.

Stockholm: Mobilisering mot narkotika.

Larsson, S., & Goldberg, T. (2008). Närvarande och frånvarande berättelser.

Larsson, S., & Goldberg, T. (2008). Närvarande och frånvarande berättelser.