Uppbrottet - en process

5.4 Uppbrottet - en process

5.4.1 Resultat

Av vår empiri framkommer att ett uppbrott ur prostitution kan ses som en tidskrävande och komplex process som man successivt tar sig igenom. Uppbrottsprocessen beskrivs ta lång tid på grund av att man exempelvis måste bearbeta sina känslor och trauman. Anna från grupp 1 uppger att många individer till en början inte accepterar sina underliggande känslor och istället förskönar sin tid i prostitutionen.

“...det finns tjejer som kommer till oss som först säger ‘jag mår inte bra, men alltså jag gillade prostitution och jag hade kul’... Men när man bygger upp förtroendet så börjar de öppna upp sig, då kommer sanningen fram… att dom hatade det och att dom mådde jättedåligt och utnyttjades.” (Anna, grupp 1).

Birgitta från grupp 1 menar att uppbrottet ser olika ut från individ till individ. Hon beskriver dock att det är vanligt att prostituerade har haft tankar på att lämna sexhandeln under en längre period, men att en specifik händelse bidrar till att hen slutligen fattar beslutet att bryta upp. Louisa från grupp 1 beskriver på ett liknande sätt att många prostituerade långsamt inser att de far illa samt att konsekvenserna som prostitutionen medfört har blivit alltför påfrestande.

40

“....man kanske inledningsvis har ganska oskyldiga tankar. Man tänker inte att man kan fara illa av det, men efter ett tag upptäcker man att man mår sämre, isolerar sig och behöver hålla hemligheter. Till slut är det ofta någon vändpunkt som gör att man inser att man måste sluta för att det har fått för stora konsekvenser för exempelvis familjen, vänner eller utifrån ett hälsotillstånd. Så det går inte från den ena dagen till den andra att man bestämmer sig för att sluta, utan man har kanske haft vissa funderingar på det ett tag.”

(Louisa, grupp 1).”

Lena beskriver klimatet på gatan som slitsamt och hårt, miljön bröt till slut ner henne både psykiskt och fysiskt till den grad att hon inte längre stod ut med den miljön. Hon beskriver att det inte var någon specifik händelse som triggade igång hennes uppbrottsprocess, utan att det var något som skedde över tid. Det första steget i Lenas uppbrottsprocess var att erkänna sina inre känslor kopplade till prostitutionen.

“Det var svårt att känna efter hur man egentligen mådde. För om man verkligen känner efter... möter sina inre demoner och känslor när man är i en så utsatt situation så skulle det bli för svårt att orka med. Men till slut fann jag den styrkan...” (Lena, grupp 2).

Efter att Lena hade erkänt sina inre känslor, ifrågasatt sin roll och kommit till insikt med att hon inte längre ville leva ett liv i prostitution, så började hon undersöka vilka alternativa stödinsatser som fanns att tillgå. Hennes starka känslor av skuld och skam gjorde det svårare för henne att söka hjälp, hon var därav tvungen att förbereda sig mentalt. Hon reflekterade över hur en framtid utanför prostitutionen kunde se ut samt hur hon skulle bli tvungen att, som hon benämner det, umgås med ”vanliga” människor och anpassa sig till det ”normala” samhället. Hon var orolig över att inte ha kapaciteten till att anpassa sig till den rollen.

Det första steget mot en livsförändring skedde när hon tog kontakt med en behandlare som hjälpte henne ur sitt drogmissbruk, stödsamtalen bidrog enligt henne själv till att stärka hennes självkänsla. Lena hade under behandlingens gång flera återfall till sexförsäljningen men upphörde helt och hållet med att sälja sex i samband med att hon blev drogfri, eftersom hon då kunde se sin verklighet utifrån ett annat perspektiv. Lena upplever att det var hennes egen drivkraft och beslutsamhet att genomföra en förändring som var avgörande för att hon lyckades bryta upp.

41 Till en början insåg Peter inte omfattningen av sina problem, han hade levt största delen av sitt liv under destruktiva förhållanden vilket medförde en normalisering av hans utsatthet.

“Jag knarkar, säljer sex, jag skär mig… Men är det så himla farligt? Jag började ifrågasätta det beteendet jag hade //...// För mitt liv var så normaliserat, det var inget konstigt för mig att slå sönder glasbitar och svälja för jag hade sådan ångest. Jag kunde inte riktigt förstå hur andra människor levde och hur de kunde må så tiptop.” (Peter, grupp 2).

När han väl kom till insikt med att han hade problem och började överväga att lämna sexhandeln så var det till en början svårt för honom att berätta om sina känslor och sin bakgrund. Han upplevde en extrem skam i att ha sålt sex och han ifrågasatte sin möjlighet att bli accepterad och älskad på grund av sitt förflutna. Peter menar att han lättare kunde ta avstånd från prostitutionen när han slutade identifiera sig med säljandet. Efter att han fick förståelse för att säljandet var ett inlärt destruktivt beteendemönster som utlösts av bland annat traumatiska händelser i barndomen, blev det lättare för honom att öppna upp sig om sina erfarenheter. Efter Peters näst sista överdos sökte han professionell hjälp då han började inse att det förelåg en risk för att han annars skulle ta livet av sig. Han fick till slut genomgå en behandling hos en psykolog, behandlingen var dock inte anpassad efter Peters behov. Vid den tidpunkten hade han inte kapaciteten att hantera och härbärgera sina inre känslor och upplevelser, vilket ledde till ytterligare en överdos som blev avgörande för den förändringen som sedan skedde.

“Någonstans där insåg jag att ‘jag måste börja med min fight med mig själv. Ingen annan kommer att ta hand om mig, det måste jag göra själv’. Det första steget är ju att älska sig själv och ta hand om sig själv.”

(Peter, grupp 2).

Även efter detta blev Peter nekad hjälp av olika stödorganisationer bland annat på grund av sin ålder samt för att han var man. Peter beslöt sig för att ta kontroll över sin situation, han flyttade till en annan stad och sökte sig till en kyrka där han fann andra människor att samtala med angående sitt liv. Peter träffade även sin första kärlek Filip under denna period och vågade till slut låta sig bli älskad av honom. Det var först efter detta som han började känna att han verkligen hade lämnat livet som prostituerad bakom sig.

Att bli såld till olika män av sin bordellmamma upplevdes enligt Gabriella inte som något kränkande till en början. Med åren insåg hon dock vilket svek detta var mot henne och att hon hade blivit lurad in i prostitutionen av någon som hon betraktade som en modersgestalt. Vid ett

42 läkarbesök försökte hon uttrycka sitt hjälpbehov genom att berätta att hon sålde sig, detta avfärdas dock av läkaren.

Det var enligt Gabriella en händelse där hon blev utsatt för grovt våld som gjorde att hon till slut bröt upp. Hon beskriver vidare att hon efter denna händelse ställdes inför ett dilemma; att lämna den riskfyllda sexförsäljningen och förlora sin älskade låtsasmamma eller att stanna kvar i sexhandeln men med risken för att förlora sitt liv.

”Många frågar ‘det är väl bara att gå därifrån?’... fast jag visste ju inget annat. Men till slut frågade jag ’ska man sälja sig när man nästan blir dödad?’. För jag ville inte längre efter att den där mannen försökte knivskära mig, det var så obehagligt. //...// Men då säger hon min fina låtsasmamma ’det är helt okej Gabriella, du kan gå’. Sen sparkar hon ut mig, då har jag inte längre någon.” (Gabriella, grupp 2).

Hon blev därefter hemlös samt upplevde en extrem ensamhet, ångest och känsla av utanförskap.

Gabriella beskriver att hon inte bröt upp från sitt destruktiva beteendemönster bara för att hon lämnade prostitutionen, utan den uppbrottsprocessen fortlöpte i flera decennier.

5.4.2 Analys

Samtliga respondenter beskriver uppbrottet ur prostitution som en process som man successivt tar sig igenom, vilket även styrks av Sanders (2007) studie (ibid:83). Av vår empiri framkommer att det till en början kan vara svårt att erkänna sina inre känslor kring prostitutionen. Socialarbetaren Anna säger att det är vanligt att man till en början befinner sig i ett stadie där man inte känner något behov av att förändra sin livsstil, samtliga respondenter i grupp 2 uppger att de har befunnit sig i ett sådant stadie. Detta kan ses som det första stadiet i Bakers, Dallas och Williamsons (2010) integrerade modell av uppbrottsprocessen ur prostitution (ibid:590).

Samtliga respondenter i vår studie beskriver att man ofta kan ha tankar på att lämna

prostitutionen under en längre period innan man väl fattar beslutet att bryta upp. Ebaugh (1988) beskriver i sin teori kring exitprocesser att den första fasen i en uppbrottsprocess innefattar att personen i fråga börja tvivla på och ifrågasätta sin nuvarande roll och sina föreställningar.

Personen börjar därefter uppleva ett missnöje och får insikt i att hens situation inte är som hen tidigare trott (ibid:41). Denna fas kan appliceras på samtliga av våra respondenter i grupp 2. Även det andra stadiet i Bakers, Dallas och Williamsons (2010) modell kan appliceras på våra

43 respondenters uttalanden som återges nedan, det vill säga att den prostituerade börjar känna en vilja att lämna prostitutionen som antingen kan ignoreras eller accepteras (ibid:591).

Både Lena och Peter var först tvungna att komma till insikt med sina känslor kopplade till prostitutionen, ifrågasätta sin nuvarande roll samt acceptera sin vilja att lämna sexhandeln för att kunna bryta upp ur prostitutionen. Detta kan ses som att de mötte sina tvivel och omvärderade sina föreställningar kring huruvida deras livssituation var skadlig för dem själva eller inte. Även Gabriella började med tiden inse hur skadlig hennes livssituation var samt att hennes

låtsasmamma som hon älskade i själva verket bedrev en affärsverksamhet på hennes bekostnad.

Hon började liksom Ebaugh (1988) beskriver se sin verklighet utifrån ett annat perspektiv samt ifrågasätta sin rådande roll. Ebaugh beskriver vidare att man i denna fas ofta påvisar sitt missnöje över sin livssituation för personer i sin omgivning, för att processen ska kunna fortlöpa är det viktigt att dessa signaler tas emot av andra (ibid:182-183). I Gabriellas fall avfärdades dessa signaler av den läkare hon försökte öppna upp sig för, vilket gjorde att Gabriellas livssituation förblev oförändrad.

Efter att våra respondenter i grupp 2 hade fått insikt kring sitt missnöje över den rådande situationen, närmade de sig vad Ebaugh (1988) beskriver som den andra fasen, där man börjar undersöka och jämföra alternativa roller med sin nuvarande roll (ibid:87). Peter började jämföra alternativ till sin rådande situation; att antingen stanna kvar i prostitutionen, men med risk för att förlora sitt liv, eller att bryta upp ur den rollen, men med risk för att inte kunna bli älskad på grund av sitt förflutna. Lena började överväga att lämna både prostitutionen och sitt missbruk, men reflekterade mycket över huruvida hon skulle ha kapaciteten att skapa sig en ny roll och anpassa sig till den rollens vardagliga sociala sammanhang. Detta skulle kunna tolkas som att hon övervägde att antingen stanna kvar i den bekanta men destruktiva miljön, eller bryta upp och tvingas hantera potentiella oförutsägbara hinder som kan uppstå på vägen. Man kan även se det som att Lena genom sitt reflekterande över rollen utanför prostitutionen försökte ta till sig denna rolls normer och värderingar för att bedöma sin förmåga att kunna acklimatisera sig till dem, vilket också är karaktäristiskt för det Ebaugh (1988) benämner som den andra fasen i

exitprocessen (ibid:183).

Eftersom både Lena och Peter till slut accepterade sina känslor och sin vilja att bryta upp ur prostitutionen nådde de den tredje fasen i Ebaughs (1988) exitteori där vändpunkten som leder till beslutet att bryta upp ur den rådande rollen sker. Vändpunkten kan exempelvis bestå av en

44 negativ eller positiv specifik händelse (ibid:125, 184). Även vår respondent Birgitta samt

forskaren Sanders (2007) menar att uppbrottet kan utlösas av en specifik livshändelse som blir en vändpunkt (ibid:81). Detta var fallet för Gabriella som bröt upp ur prostitutionen efter att hon hade blivit utsatt för grovt våld av en kund, vilket kan ses som en vändpunkt i form av en traumatisk händelse.

Efter denna händelse började Gabriella jämföra för- och nackdelar med sin dåvarande roll och alternativa roller, hon började överväga att antingen stanna kvar hos sin älskade bordellmamma eller lämna prostitutionen för att slippa riskera sitt liv. Vi kan därav utläsa ur vår empiri att Gabriella efter det som Ebaugh (1988) benämner som fas ett snarare inledde fas tre och därefter fas två, till skillnad från det kronologiska händelseförlopp som Ebaugh beskriver i sin teori. Man skulle även kunna tolka det som att Gabriella i och med den traumatiska händelsen ställdes inför ett sådant ultimatum som Ebaugh beskriver kan utgöra en slags vändpunkt. Vändpunkten i form av ett ultimatum kan innebära att individen blir tvungen att välja mellan att stanna kvar i den nuvarande rollen, eller att bryta upp för att rädda något elementärt, exempelvis sin hälsa (ibid:132-134).

Även vår respondent Louisa beskriver att insikten i de konsekvenser som prostitutionen medfört kan bli en vändpunkt som resulterar i att individen bryter upp för att inte äventyra sin hälsa eller sina relationer. Detta var fallet för Peter som bröt upp på grund av sin rädsla att genom sin livsstil riskera sitt liv. Ebaugh (1988) beskriver att en vändpunkt även kan utgöras av flera negativa händelser i rad som till slut blir droppen som får bägaren att rinna över (ibid:127-130). Denna vändpunkt går delvis att applicera på Lenas uppbrott då det var flera negativa händelser i följd som successivt bröt ner hennes hälsa och mående, vilket gjorde att hon inte längre stod ut med prostitutionen. Dock beskriver Lena att hennes uppbrott inte utlöstes av någon slutgiltig händelse, utan snarare av att hon med tiden tillät sig känna efter hur hon egentligen mådde. Detta kan enligt Sanders (2007) beskrivas som en naturlig övergång, vilket precis som i Lenas fall kan grunda sig i att prostitutionen blivit alltför påfrestande och att individen därav känner ett starkt behov av att genomföra ett uppbrott (ibid:85).

I det tredje stadiet i Bakers, Dallas och Williamsons (2010) modell börjar man förbereda sig för uppbrottet genom att bland annat överväga olika stödinsatser som kan vara till hjälp (ibid:592).

Så som beskrivs i det tredje stadiet började Peter och Lena undersöka tillgängliga stödinsatser, Lena beskriver att hon var tvungen att förbereda sig mentalt innan hon sökte professionell hjälp.

45 Bakers, Dallas och Williamsons tredje stadie går dock inte att på ett tydligt sätt applicera på Gabriellas uppbrott, då hon inte sökte vare sig stöd eller hjälp för att kunna bryta upp ur

prostitutionen. Detta kan dock ha berott på att hon inte kände till vilket formellt stöd som fanns att tillgå.

I Bakers, Dallas och Williamsons modell (2010) börjar individen i det fjärde stadiet aktivt ta hjälp av formella och icke formella stödinsatser. Det beskrivs dock vara vanligt förekommande att man i detta stadie återvänder till prostitutionen (ibid:593). Peter genomgick en behandling hos en psykolog, de känslor som lyftes under dessa behandlingssamtal blev dock för överväldigande för Peter och han tog därefter en överdos av droger. Lena återvände till sexförsäljningen

upprepade gånger under behandlingens gång. Både Lenas och Peters återfall skulle kunna liknas vid de återfall som enligt Baker, Dalla och Williamson leder till det femte stadiet, det vill säga återvändandet till sexhandeln (ibid:593). Trots att Peter inte återvände till sexhandeln vid denna tidpunkt tog han ändå ett återfall, men i form av droger, vilket innebar ett bakslag i Peters uppbrottsprocess.

För både Peter och Lena ledde återfallen till slut till ett mer lyckat uppbrottsförsök, därav nådde de båda vad Baker, Dalla och Williamson beskriver som det sjätte stadiet, som innebär det slutgiltiga uppbrottet ur sexhandeln. I detta stadie måste individen skapa sig ett nytt vardagsliv och omforma en ny roll (ibid:594). Det sjätte stadiet kan i Peters fall ha utgjorts av hans flytt till en annan stad där han omformade sitt vardagsliv och slutligen kunde lämna prostitutionen bakom sig. Lena kunde bryta upp och omforma sitt vardagsliv först efter att hon blev drogfri. För

Gabriella utgjordes det sjätte stadiet av att hon lämnade sexhandeln och fick arbete och husrum hos en familj, vilket förändrade hennes livssituation.

Både Lena och Peter upplevde känslor av skam och skuld över sitt förflutna, vilket bidrog till svårigheter i att öppna upp sig om sin bakgrund. Om individen upplever sig ha en stigmatiserad ex-roll är det vanligt att hen döljer denna roll, vilket påverkar såväl anpassningen till den nya rollen som förhållningssättet gentemot den gamla rollen (Ebaugh, 1988:197). Efter det fysiska uppbrottet fortsätter fortfarande den psykiska uppbrottsprocessen och anpassningen till sitt nya sammanhang, vilket vi går in på närmare i nästföljande analys.