4.5.1 Tysklands roll för krigsutbrottet
I läroboken finns det ett kapitel som handlar om Stormaktspolitik under mellankrigstiden Kapitlet tar bland annat upp hur Hitler successivt tar för sig, genom att systematiskt sätta
Versaillesfredens bestämmelser ur spel. 184 Det framkommer även att Hitler uppfyllde sin
dröm att införliva sitt hemland Österrike med Tyskland.185 Enligt Johansson finns det i
dag i frågan om skulden till krigets utbrott inga delade meningar bland seriösa historiker om att det var de nationalsocialistiska Tysklands fel.186 Detta överensstämmer med hur läroboken tar upp Tyskland som ansvarigt. Under Tysklands fortsatta ockupationer av
184
Almgren,,Hans, Larsson, Hans Albin, Alla tiders historia Bas, 2008, s. 99.
185
Almgren, Larsson, 2008, s. 99.
186
områden vid Östersjön, står det att alla insåg att eftergiftspolitiken hade misslyckats och
att Polen skulle bli nästa offer.187 Läroboken formulerar det som att Storbritannien och
Frankrike visste att Tyskland skulle gå in i Polen och att de var förberedda på krig. Detta synsätt överensstämmer med Johanssons resonemang, där han hävdar att beredvilligheten
till krig hela tiden fanns i bakgrunden hos den brittiska regeringen.188 I läroboken
framställs den tysk-ryska pakten, den så kallade ”Molotov-Ribbentrop” pakten som den sensationella nyheten189 Denna icke angreppspakt som hindrade Hitler att riskera ett tvåfrontskrig framställs som ett sista steg från Tysklands sida, innan de gick in i Polen.190
4.5.2 Tysklands roll för krigets utveckling
De tyska anfallet mot Polen framställs inte bara som ett tyskt initiativ utan även som ett Sovjetiskt. Överenskommelsen mellan Tyskland och Sovjetunionen att dela Polen ger en bild av att båda länderna hade ett intresse av att ockupera landet. Efter att Polen gett upp står det att landet delades mellan de två vapenbröderna.191
Tysklands ockupation av Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien och Frankrike nämns endast som kortast i boken.
Beskrivningen av Tysklands krigsföring är i jämförelse med tidigare läroböcker från 1949, 1956 och 1967 mer neutral. Det finns inga förstärkningsord som tenderar att ge en ”mörkare” bild av Tysklands handlande. Operation Barbarossa, det vill säga Tysklands anfall mot Sovjetunionen tas upp som ett av tyskarnas mindre lyckade offensiver samt början till deras motgångar. Varför Tyskland anföll Sovjetunionen framkommer inte.
4.5.3 Krigsslutet
Boken tar upp de allierades framgångar i Nordafrika som en del av krigets vändpunkter. Brittiska och amerikanska bombningar av tyska städer tas även upp som en del av krigets vändpunkter. Boken tar upp en kritisk frågeställning huruvida bombningarna av tyska städer som Dresden verkligen var nödvändiga, då det framförallt var civilbefolkningen som utsattes. Detta ger eleverna möjlighet till att tänka kritiskt och att ifrågasätta olika synsätt från historiker angående bombningarna som även tas upp i boken. Uppmuntran
187
Almgren, Larsson, Alla tiders historia Bas, 2008, s. 101.
188 Johansson, 2000, s. 33. 189 Almgren, Larsson, 2008, s. 101. 190 Almgren, Larsson, 2008, s. 101-102. 191 Almgren, Larsson, 2008, s. 102.
till kritiskt tänkande kan direkt kopplas till Lpo 94, där det står att, syftet är att utveckla ett kritiskt tänkande.192
Dagen D, eller landstigningen i Normandie tas även upp som en av de avgörande förlusterna för Tyskland som var avgörande för krigets uppgörelse. Hitlers självmord i regeringskansliets bunker i centrala Berlin, blev enligt läroboken det absoluta slutet för kriget i Europa.193 Däremot fortsatte kriget i stilla havet och det definitiva slutet på kriget kom då de två atombomberna släpptes över Hiroshima och Nagasaki. Detta är den enda läroboken som framställer två slut på kriget. Ett i Europa vid tiden då Hitler begick självmord och ett i stilla havet. På detta sätt belyses två olika krigsskådeplatser, ett europeiskt och ett utomeuropeiskt.
4.5.4 Frankrikes, USA:s och Storbritanniens roll i kriget
Frankrike har ingen betydande roll för kriget i denna lärobok heller. Det som nämns om mellankrigstiden är att Frankrike var i en ekonomisk kris efter 1:a världskriget och drev därför på Tyskland för att få det stora krigsskadeståndet som beslutades i
Versaillesfreden.194
USA, framställs som de land som hjälpte Storbritannien av leveranser av bland annat krigsmaterial i kampen mot Tyskland. Japans anfall mot Pearl Harbor drev enligt boken amerikanerna till att aktivt delta i kriget.
Atombomberna omnämns som den amerikanska offensiven mot Japan. Det står:
Den 6 augusti släppte ett amerikanskt bombplan en atombomb över den Japanska staden
Hiroshima med fruktansvärda skadeverkningar… båda städerna utplånades till allra största delen och långt mer än 100 000 människor omkom omedelbart.195
Amerikanska bombningar av tyska städer tas upp som en kritisk fråga i boken, var det
nödvändigt?196 Även här beaktas det kritiska tankesättet som kan ge eleverna utrymme
för ytterligare funderingar och som en grund för en vidare diskussion.
192
Skolverket, kursplaner, Historia Gy 2000.
193
Almgren, Larsson, Alla tiders historia Bas, 2008, s. 107.
194 Almgren, Larsson, 2008, s. 76. 195 Almgren, Larsson, 2008, s. 107. 196 Almgren, Larsson, 2008, s. 106.
4.5.5 Sovjetunionens roll i kriget
Sovjetunionens icke angreppspakt med Tyskland, den så kallade Molotov-Ribbentrop pakten beskrivs som en del av en krigsföring eftersom avtalet gav Stalin fria händer i Östeuropa.197 Tysklands anfall mot Polen resulterade i att landet delades mellan de två
vapenbröderna198 I krigets inledande skede beskrivs Sovjetunionen som högst delaktig i
den aktiva krigsföringen. Vid krigsslutet nämns sovjetunionens inblandning i tysklands nederlag, då den röda armen ryckte fram österifrån.199
4.5.6 De nordiska ländernas roll i kriget
Det som står om Danmark och Norge är att de blev ockuperade den 9 april 1940. Om Finland står det att de anfallits eftersom de inte gått med på gränsjusteringarna.200 I avsnittet ”Sverige 1920-1945” står det en hel del om Sveriges roll under kriget. I texten framgår det att Sverige först tillmötesgick de tyska krav på ökad export av järnmalm till Tyskland, samt att de fick transportera obeväpnade soldater på permissionsresa från Norge genom Sverige.201 Ytterligare krav från tyskarna som tas upp, var att de fick transportera en beväpnad division till Finland genom Sverige, samt att den svenska regeringen gjorde eftergifter på pressfriheten. Syftet med den svenska eftergiftspolitiken var enligt boken att Sverige på detta sätt kunde undgå att bli ockuperat samtidigt som det egna försvaret kunde rustas upp och samtidigt klara försörjningen.202 I boken står det även att inom Sverige var försvarsviljan och patriotismen mycket stark.203 Det
framkommer att många ogillade regeringens politik men att de trots allt slöt upp bakom den. Trots att boken tar upp och diskuterar en hel del av de svenska eftergifter som gjordes på neutraliteten, så ger slutdiskussionen en tydlig vinkling av att regeringens handlanden var rätt under kriget.204
197
Almgren, Larsson, Alla tiders historia Bas, 2008, s. 101.
198 Almgren, Larsson, 2008, s. 102. 199 Almgren, Larsson, 2008, s. 106. 200 Almgren, Larsson, 2008, s. 102. 201 Almgren, Larsson, 2008, s. 117. 202 Almgren, Larsson, 2008, s. 118. 203 Almgren, Larsson, 2008, s.118. 204 Almgren, Larsson, 2008, s. 121.
4.5.7 Vilka ledare framställs i texten och hur framställs de?
Det är inte många ledare som omnämns i boken. I samband med
Munchenöverenskommelsen nämns Hitlers krav om att Sudetlandet skulle bli en del av Tyskland. I boken framkommer det även att det var Hitlers dröm att införliva Österrike med Tyskland. Vid detta tillfälle finns det dock en förklaring i boken som talar om att ockupationen, den så kallade ”Anschluss”, av Österrike faktiskt välkomnades av många österrikare. I läroboken står det att historiker i dag har kommit fram till detta, vilket kan ses som nyare fakta som inte framkommit i tidigare läroböcker.205 Detta kan således ses som en förmildrande omständighet till synen på ”Anschluss”.
Chamberlain nämns som den som hyllades då han skrev på Hitlers ”sista krav”. I boken finns det en liten bild som visar Storbritanniens premiärminister Churchill, i övrigt nämns han inte mer. I samband med krigets händelser är det inte ländernas ledare som omnämns utan det är namnet på landet som används. På detta sätt får inte läsaren en bild av att det inte är en person/ledare som driver kriget utan hela landet i sig. Ett undantag finns då det står, Stalin fick således fria händer i Östeuropa, och Hitler hade undanröjt risken för ett
tvåfrontskrig.206
4.5.8 Vad har tagits upp och vad har uteslutits?
I avsnittet om andra världskriget står det ingenting om förintelsen, däremot finns det ett tidigare avsnitt, Nazityskland, som tar upp antisemitismen och förintelsen. Boken är inte detaljerad i sin framställning utan tar upp de stora dragen i kriget. Det är inget land som belyses mer än något annat. Att boken inte tar upp personligheter, eller ger en
framställning av ländernas ledare, ger en mer neutral bild och större utrymme för att ge läsaren möjlighet till att själv kritiskt granska de olika ländernas handlanden.
Boken tar upp mänskligt lidande, från båda sidorna av kriget, som exempel ifrågasätts bombningarna av Dresden. Jag har inte hittat några personliga värderingar från
författarnas sida som påverkar min syn på framställningen av kriget. Det globala perspektivet är mer framträdande framförallt eftersom Japans intressen i kriget tas upp mer utförligt än i de tidigare läromedlen. Bilderna som finns i boken visar, Churchill, en karta över Tysklands största utbredning, japanska soldater under strider i Kina, en karta
205
Almgren, Larsson, Alla tiders historia Bas, 2008, s. 99-100.
206
över Japans utbredning, bombningarna av Dresden och bild på anklagade vid
Nürnbergrättegången. Bilderna ger ingen ensidig bild av kriget utan ger snarare en balans i urvalet.
Överlag ger boken stort utrymme för kritiskt tänkande som kan ligga till grund för diskussioner för eleverna. Bokens framställning överensstämmer på så sätt väl med läroplanen, LPO, 94, på denna punkt. Likaså finns det goda grunder för eleverna att som det står i kursplanen, fördjupa sina historiska kunskaper för att underlätta förståelsen av
nutiden.207 Utifrån de diskussionsunderlag som texten om andra världskriget har så anser
jag att det finns tydliga kopplingar att göra till nutiden. I avsnittet som handlar om
antisemitismen och förintelsen finns det tydliga samband mellan historiska händelser och nutid. Att det i dag finns högt ansedda människor som förnekar förintelsen är exempel på hur viktigt det är att belysa och diskutera dessa historiska händelser.
207
5 Diskussion
Vilka likheter och skillnader finns det om andra världskriget i de utvalda läroböckerna?
Utifrån det första undersökningsområdet, Tysklands roll för krigsutbrottet, finns det en klar likhet för samtliga böcker. Tyskland och Hitler anses bära huvudansvaret för krigets utbrott. I den första läroboken från 1949, går det att urskilja ett aktörsperspektiv, krigets utbrott drivs av ett mänskligt handlande208, i detta fall är det framförallt Hitler som tas upp som ansvarig. Det är både Hitlers vilja och mål som tas upp som drivande. Som hans främsta mål nämns erövring av nya områden.209
I läroboken från 1956, nämns även Italien som diktaturstat tillsammans med Tyskland. Det är framförallt Tyskland som tas upp som ansvarigt, med främsta mål att utvidga sitt
område samt för att utbreda sin samhällsuppfattning.210 Från att framförallt endast ha
nämnt Hitler som ansvarig för krigets utbrott, tar denna lärobok upp hela Tyskland som ansvarigt. Gemensamt från läroböckerna från 1949 och 1956 är att de bakomliggande orsakerna inte tas upp. Istället görs en kort beskrivning av fakta, där det lämnas lite utrymme för vidare diskussioner. Genom att använda sig av värderande ord, som till exempel, Hitler var en fanatiker och agitator,211, kommer författarnas egna värderingar fram vilket inte kan ses som en neutral framställning. Båda böckerna ligger nära i tiden med kriget, vilket förklarar författarnas omedelbara intryck av det. Bristen på källmaterial som Rystad och Tägil tar upp, berodde på att krigets närhet var en brännande punkt samt att källmaterialet var framtaget för att bevisa en redan förutbestämd tes, nämligen
Tysklands och Hitlers ensamma skuld till krigets utbrott.212 Detta resonemang stämmer väl överens med dem två ”tidiga” läroböckerna eftersom fakta framställs utifrån denna tes. Utifrån objektivitetskravet kan detta urval av fakta inte anses vara balanserat eftersom även det är framtaget utifrån detta ställningstagande.
208
Andersson, Malin E, Läroböcker har ett eget liv, 1997, s. 10.
209
Erlandsson, Wichman, Allmän historia för realskolan, 1949, s. 298.
210
Söderlundh, Seth, Allmän Historia för gy, 1956, s. 446.
211
Erlandsson, Wichman, 1949, s. 296.
212
En skillnad från de tidiga läroböckerna (1949 och 1956) är att boken från 1967 tar upp både Tyskland och Sovjetunionen som utgörandet av en gemensam front. Det framgår dock att Hitler systematiskt arbetat med kriget som mål. Som främsta mål nämns, en ny storhetstid, ”det tredje riket”.213 Denna framställning överensstämmer med Trevor – Ropers rapport, där han beskriver Hitlers mål som målmedvetna och rationella.214 Även i läroboken från 1990 och 2008, tas Hitlers tydliga mål upp som anledning till
krigsutbrottet. Ett folk, ett rike och en ledare, samt att bolsjevismen skulle utplånas,215 var dessa mål enligt läroboken från 1990. I den senare anges införlivningen av Österrike,216 som ett av Hitlers mål, vilket på ett sätt kan ses som ”ett folk” eftersom Hitler var från Österrike. Enligt Johansson finns det i dag inga delade meningar om att det var det nationalsocialistiska Tyskland som bar ansvaret för krigets utbrott. Alla läroböckerna tar upp Hitler eller Tyskland som ansvarigt, men framställningen och betoningen av vissa moment skiljer sig som här beskrivits åt en del mellan böckerna. Författarnas egna värderingar framkommer tydligt i böckerna från 1949 och från 1956, vilket skiljer sig en del åt från de tre senare läromedlen. I dessa två läromedel finns det dessutom en klar framställning av ett ”vi” och ett ”dom”, där ”vi” speglar författarnas egen syn på kriget av det goda och där ”dom” står för det onda. I läroboken från 1967 är beskrivningen mer detaljerad och det finns inga direkta värderande ord som kan förknippas med krigets utbrott, detta är även gemensamt för böckerna från 1990 och 2008.
Gemensamt för de två första läroböckerna (1949 och 1956) är att de tar upp Frankrike och Storbritanniens appeasementpolitik som helt oskyldig till Tysklands utveckling. Det framkommer att deras främsta syfte var att bevara freden och att deras handlanden utgick ifrån detta och utifrån att Hitler var en vanlig revisionspolitiker. Detta resonemang överensstämmer med Trevor – Ropers rapport som kom att stå för den allmänna uppfattningen under hela 1950-talet och början av 1960-talet, där han menar att
213
Borg, Nordell, Historia, 1967, s. 481.
214
Rystad, Tägil, Problem i modern historia, 1984, s. 153.
215
Graninger, Tägil, Carlsson, Vägar till nuet, 1990, s. 305.
216
appeasementpolitikens ledare underskattat Hitlers krav och slutligen tvingades förklara krig mot Tyskland.217
I boken från 1967 framgår det att Chamberlains politik misslyckats och att Storbritannien och Frankrike grep till vapen för att hejda Hitlers framfart. Trots att det framkommer att Chamberlains syfte varit att bevara freden så framkommer det att Versaillesfreden till viss del sågs som orättvis.
I läroboken från 1990 framgår det att Storbritannien och Frankrike inte var beredda att riskera krig för att upprätthålla den bestående ordningen.218 Detta överensstämmer inte helt med Johanssons text, där det framkommer att nyare forskning visar att
Storbritanniens politik både tillmötesgick och hotade med krig för att få en ny
fredsordning.219 Pakten som slöts mellan Storbritannien och Polen anses mer eller mindre göra ett krig oundvikligt.220 Boken från 2008 tar upp detta resonemang om att
beredvilligheten till krig hela tiden fanns i bakgrunden hos den brittiska regeringen, så i detta fall överensstämmer texten med forskningen.
I samtliga böcker beskrivs Tyskland som drivande för krigets utveckling. En likhet för läroböckerna från 1949 och 1956, är att beskrivningen av krigets förlopp är mycket kort. Det finns ingen detaljerad beskrivning som ger förståelse till varför kriget utvecklades som det gjorde. Tysklands angrepp omnämns med negativt värderande ord, vilket tydligt visar författarnas egna värderingar och ställningstaganden.
I läroboken från 1967 tas Sovjetunionen upp som bundsförvant till Tyskland i krigets första skede, men utvecklingen av kriget beskrivs framförallt genom Tysklands
handlanden. I läroboken från 1990 beskrivs utvecklingen utifrån Hitlers mål, vilket ger en tydligare helhetsbild och kan ge svar på frågan varför det hände. Detta ger eleverna möjlighet att i större utsträckning få ett sammanhang och kunna koppla historiska
skeende utifrån dåtid respektive nutid. Läroboken från 2008 ger en förhållandevis neutral bild av Tysklands aktiva del i kriget. Fakta presenteras utan att värderande ord finns med och påverkar läsarens bild av parterna.
217
Rystad, Tägil, Problem i modern historia, 1984, s. 154.
218
Graninger, Tägil, Carlsson, Vägar till nuet, 1990, s. 304.
219
Johansson, Den nazistiska utmaningen, 2000, s. 37.
220
Krigsslutet beskrivs i läroboken från 1949, som en triumfseger för USA och Storbritannien.
Eftersom författarna tenderar att beskriva USA och Storbritannien med positiva ordalag, går det nästan att gissa sig till att dessa två nationer skulle omnämnas som segrare i slutet. Författarnas generella tendens i texten att upplyfta USA och Storbritannien, kan vara en anledning till varför de valt att inte delge fakta om vilken nation det var som släppte atombomberna. Det vore till exempel relevant att nämna vilka förödande konsekvenser atombomberna hade samt att det var amerikanerna släppte bomberna. Författarnas val att utelämna relevant fakta gör att texten brister i saklighet. Till skillnad från boken från 1949, tar läroboken från 1956 upp att det var amerikanerna som släppte bomberna, men inte heller i denna lärobok anges andra konsekvenser av bomberna, än att Japanerna gav upp. 221
I läroboken från 1967 står det hur många människor som dog av den första atombomben, men inte av den andra bomben. Det framgår även att bomberna fälldes av en amerikansk flygare.222 I boken från 1990 tas det endast kort upp att Japan kapitulerat sedan två bomber fälts över Hiroshima och Nagasaki. Det framgår inte vilket land som fällt
bomberna. Gemensamt för samtliga läroböcker är att atombomberna endast beskrivs kort. Med tanke på att det var ett nytt vapen som använts och som var så förödande för
civilbefolkningen, är det konstigt att läroböckerna inte tar upp det mer. En förklaring kan vara att beskrivningen av kriget framförallt är centrerat till de europeiska områdena. Det som hände utanför Europas gränser tas inte upp lika mycket i läroböckerna.
Framställningen i läroboken från 2008 skiljer sig en del från de andra eftersom det i den framgår att det var ett amerikanskt plan som släppte atombomberna och hur många människor som dog. Denna lärobok är också den enda som tar upp två slut på kriget. Ett i Europa vid tidpunkten då Hitler begick självmord och ett i Japan då atombomberna släpptes. Genom denna beskrivning lyfts det fram att krigets spridning var långt utanför Europas gränser. Detta ger en inblick i kriget ur ett globalt perspektiv vilket även är ett mål som finns i läroplanen.
221
Söderlundh, Seth, Allmän historia för gy. 1956, s. 453.
222
Ett viktigt moment för krigets vändning som tas upp i de tre första läroböckerna är landstigningen/invasionen av Normandie. En likhet för dessa tre läroböcker är att författarna tydligt visar sina egna positiva känslor för just denna händelse. Läroboken från 1949 ger ett exempel på detta då invasionen beskrivs som ett av krigshistoriens mäktigaste företag. I läroböckerna från 1990 och 2008 framställs en mer balanserad bild av vändningarna. Det är inte bara de allierades krigsframgångar som tas upp utan även mänskligt lidande tas upp från båda sidor.
Gemensamt för samtliga läroböcker är att Frankrike har en obetydlig roll i texten. Storbritannien har en framträdande roll speciellt i de tre första läroböckerna, då de framställs med många positiva ord som till exempel från läroboken från 1949, den
engelska civilbefolkningen visade stor uthållighet.223 Både Storbritannien och USA tas
upp som de länder som vände kriget. USA framställs speciellt som en hjälpande hand till Storbritannien fram tills de själva tvingades att delta aktivt. I böckerna från 1990 och 2008 tenderar beskrivningen av de båda länderna vara mer neutral. Ländernas tidigare så framträdande roller tenderar att ge mer plats åt andra nationer, som till exempel Japan och Sovjetunionen. Urvalet kan på så sätt ses som mer balanserat.
Framställningen av Sovjetunionen skiftar en del mellan de olika läroböckerna. En likhet i de två första läroböckerna (1949 och 1956) är att Sovjetunionens roll inte är speciellt